Det krävs så lite / bjudlunch
I går bjöds jag som sagt på trerätters lunch med mitt jobb. I samlad tropp vandrade vi till restaurangen, där vi i närmare två timmar mumsade på diverse goda rätter. Det här med personalvård, gott folk. Det krävs ju så lite för att man ska vara nöjd. Men ger så mycket tillbaka. Fler arbetsplatser borde satsa på detta. För det kostar inte arbetsplatsen så mycket att bjuda på en finare lunch då och då. Men det ger ju så mycket. Något sådant pratar man om och kommer ihåg länge. Det gör så mycket för humör, inställning, arbetsmoral och kontorsstämningen. Det räcker ju med en gång per år. Boka bara in det en vanlig, grå, regning vardag och dina anställda är lyriska. I alla fall var jag det. Tack, chefen!
Franskan, del 854
Idag var det så dags igen. För franskan. Med ett gäng som läst med varandra i åtta (!) terminer tog jag igår återigen upp mina franskastudier. Jag ger mig inte. För varje flytt kommer ett nytt försök i den nya staden. Gruppen - som känner varandra så mycket att de vet familjeförhållanden och privatliv och har mail- och telefonkontakt med läraren - ska till Bordeaux tillsammans i maj (tyvärr redan bokat och betalt) och skämtar hejvilt med varandra. Alla kom och tog i hand och presenterade sig för den nya studenten - mig. Kan bli bra. Och studierna? Får nog stoppa nästan i böckerna (som är svinigt dyra by the way) och repetera lite, märker jag. Och bara ett litet ps. Ni som följde mig i Paris vet hur mycket jag älskade Mme Chamblas - min proffeseur á la Sorbonne. När hon skriver "Que faites-vous ma chère Jenny?" på min Facebook när jag har uppdaterat om franskan, ja då smälter jag. Längtar tillbaka till det där klassrummet i Quartier Latin så att det värker och blir nästan tågögd. Den bästa läraren jag någonsin haft. Fast Bodil på Medborgarskolan Örebro verkar inte gå av för hackor, hon heller.
Extra-allt-paj
Och när vi ändå är inne på lyx. Och mat (som i undertecknads fall nästan alltid är en och samma sak). Ända sedan jag bad er om hjälp med vad jag kunde göra med mina torkade trattisar har jag gott och varit sugen på allt ni föreslog. Under julen fick jag dessutom ett helt gäng frysta trattisar av pappa Carl. Igår tog jag båda två och gjorde en paj. Men inte vilken paj som helst, utan en extra-allt-paj. Äggstanning med vispgrädde, creme fraiche och cheddarost, deg gjort extra frasig med ägggula och fyllning kryddad med massa örter och hackad persilja. Till det en sallad pimpad med granatäpple, fetaost och mumsig balsamicocreme. MUMS var ordet! Tack för alla tips. Fler rätter kommer.
Dekadent vardag
I går lyxade jag till det med att bli bjuden på middag hemma hos mina föräldrar. Min ömma moders räkpasta. Och kärlek till dessert. Sedan såg jag min första hemort få stryk av min studiehemort i allsvensk handboll. Om det kändes lyxigt att bli bjuden på middag igår så kan man säga att vardagslyxen fortsätter idag. Onsdagsfika - en lyx som min arbetsplats har som en lång tradition - toppas av trerätters bjudlunch på restaurang. Sedan lägger jag i ännu en växel och kör tapasmiddag på restaurang. Och som om det inte var nog ligger det allra sist idag en semla i kylskåpet och väntar på mig när jag kommer hem. Det är vad jag kallar dekadent vardag det!
CXWORX
På inrådan av Ellinor brände jag av ett lunchpass - CXWORX - idag. Ett halvtimmes pass som väldigt intensivt fokuserar på coreområdet. Jag tränar detta för att stärka upp min rygg som ju varit så ond det senaste året. Och man kan säga att det märktes ganska tydligt att jag just dragit mig för sådan här träning det senaste året. På grund av värk. En ond cirkel. Det som dock var positivt var att man också märkte att jag istället tränat andra saker. Som rumpa och lår, till exempel. Jag hade en mycket schizofren ork, så att säga. Men två tummar upp ändå, detta kommer att hjälpa en smärtis som mig. Tack för tipset, Ellinor!
#annaochnico
Bröllop är ju alltid speciella. Och för mig var det speciellt då jag - som en annan bröllopsgäst nämnde i sitt tal - alltid har känt Anna och Nico som ett par. Jag firade dem tillsammans liksom. Vi har känt varandra sedan studietiden och jag känner inget roligare och fränare par än dem. De är sanna konnesörer och livsnjutare och jag älskart. Anna var ljuvlig och SÅ i sitt esse i sin femtiotalsklänning. Nico detsamma i sin fina franskosande outfit och fluga. Maten var jättemumsig (man vet att man har en sann vän när den beställer laktosfritt och veggie utan att man meddelat detta) och vinet likaså. Ett tecken i tiden är också när Toast Madam förkunnar att det finns en hashtag för bröllopet. Modernt. Jag är inte sen att haka på. Även om blogginlägg ännu inte kan hamna under sådana. Tack Anna och Nico för en fantastisk kväll!
Bjudbrunch
I går blev jag bjuden på brunch av min fina vän Sandra. Vi gick till Clarion Stockholm på Ringvägen. Oj, vilken brunch! Här finns allt från rökta räkor med hemgjord aioli, minihamburgare man gör själv, ceasarsallad, den vanliga brunchmaten som äggröra, bacon etc., en kock som gör våfflor på beställning och en gigantisk dessertbuffé. Jag var i mathimmelen. När vi kom in vände jag helt sonika mina vänner ryggen och gick loss bland maten. Detta innan de knappt hade hunnit få av sig ytterkläderna. Clarion Stockholm ligger häftigt över motorvägen och med utsikt över bland annat Globen och Hammarbybacken. Servicen är fantastisk och det är (trots den hårda beläggningen) gott om plats och mat. Det ska tilläggas at jag inte åt upp allt på mina tallrikar (nyårslöftesbrott), men jag var trots detta mätt ända fram till sena kvällen. Clarion Stockholms brunch får två tummar upp från oss!
Clarion Hotel Stockholm, Ringvägen 98, Stockholm, 08- 462 10 00
Ovant
Det här med att vara brunett alltså. Fortfarande ovant. För mig och andra tror jag. Var många som skulle ta i hand och presentera sig den här helgen. Jag ser tydligen väldigt annorlunda ut. Och så var det många "ja, just det, du var blond innan ja". Svårt också att göra sig fin när man är van vid blont. Det ser liksom helt annorlunda ut (duh!). Konstigt, vad yta kan betyda. För hur man känner sig, menar jag. Jag känner mig mer hemma som blond - och finare - men jag kör mörkt ett tag till ändå. Det är närmare mitt naturliga hår som blivit väldigt många nyanser mörkare över åren. Och dessutom måste man ju variera sig lite i livet, eller hur? Omväxling förnöjer. Slut på ytligheter. Bonne semaine, mes amis!
Tranan
Tranan är en riktig klassisker. En klassiker som verkar hålla sig kvar och få uppdaterad hipphet hela tiden. Tranan har funnits sedan 1920-talet och är inte på något sätt gammal och mossig. Här blir man serverad på rödvitrutiga dukar av trevlig personal i en mysig miljö. Jag hade faktiskt aldrig tidigare dinerat här, utan bara tagit ett glas. Nu var vi ett gäng på sex personer och alla gav samma omdöme: jättegod mat och jättestora portioner. Två tummar upp! I vårt sällskap åts det bland annat Wallenbergare, Biff Rydberg och råraka, alla från Tranans klassiska rätter. Alla får som sagt två tummar upp. Jag mumsade på den bästa rårakan jag någonsin ätit. Perfekt sälta och krisphet och perfekt mängd tillbehör. 9 av 10. Om jag hade valt kalixrom istället för den billigare versionen hade betyget med största sannolikhet landat på en halv eller hel poäng till. Om du är i Hufvudstaden är Tranan värt ett besök - en institution bland Stockholms restaurangutbud. Dessutom ligger tunnelbanan (Odenplan) bara några steg från ingången och partystället Cliff Barnes bara runt hörnet. Som bäddat för en helkväll!
Restaurang Tranan, Karlbergsvägen 14, 08-52728100
Bröllop
Som alltid när ens vänner firar bröllop var gårdagen fantastisk. Det var naturvin från Rhônedalen, muscadet från Loiredalen, goda snittar och god mat, champagne ur så stora flaskor att jag hade svårt att hälla ur dem, en brud i femtiodalsklänning och en brudgum i fluga, limbo, ett litet lagövertramp, Baby got back, Mr Feelgood och massor av mer nostalgimusik och en hel massa kärlek. Mer om bröllopet senare, nu: brunch. Trevlig söndag, kompisar!
Hurra!
Hon har fyllt år och fått nytt jobb, min fina vän. Sådant måste firas. Med bubbel. Champagne. Hurra för henne och hurra för Storstad som är ett sådant mysigt ställe. Hett tips för fredags-AW:n. Vi var ett helt gäng, men ändå fick vi plats att sitta. Efter ett par glas drog vi vidare till Odenplan och Tranan. Men mer om det framgent. Så länge önskar jag er en trevlig lördagskväll!
Samedi
Mysfrukost som så många gånger förrut, i läggan hos min vän. Den lila soffan som så många gånger varit min säng. Detta är som ett andra hem för mig. Jag känner mig hemma här. På agendan denna lördag: håruppsättning, göra-sig-fin-fix, bröllop. Jag ska vara värdinna på bröllopsfesten. Spännande! Ha en underbar lördag, gott folk!
Hej från tåget
Bra dag! Kom sent till jobbet och gick tidigt. Imorse var anledningen VIP-frukostshopping på H&M. Köpte en hel hög kläder för drygt åtta hunkor. Ett par jeans för 24 kr, bland annat. Det kan man inte kalla något annat än fynd! Den tidiga hemgången orsakades av tåget jag nu sitter på. Helgen tillbringas i Hufvudstaden. Middag, drinks, födelsedagsfirande, brunch och framförallt: bröllop, står på agendan. Fint. Fredagens schema: drinkar på Storstad, middag på Tranan. Fina grejer! Bon weekend, mes amis!
No daughter of Anarchy
Jag vaknade av ett dödsångestskrik i natt. Och kunde inte sluta skaka nog för att hålla i vattenglaset på säkert en kvart. I mitt halvt om halvt sovande tillstånd blev tröjan jag hängt upp på gardinstången en medlem ur SAMCRO som skulle ta mig ut ur bilden, så att säga. Jag såg till och med västen, tyckte jag. Herreminge. Kanske ska lugna ner mig med Sons of Anarchy-tittandet för ett tag... Eller skaffa starkare nerver (och ett coolare skrik, mitt lät som en rädd mus i falsett).
Hindersmässan
Just nu pågår Hindersmässan i Öret. Hindersmässan hölls för första gången på 1300-talet som en marknad där bergsmännenn från Bergslagen sålde sitt järn. Järnet släpades ner vintertid från de talrika hyttorna i Bergslagen (många vilka fanns där jag har växt upp). Örebro hade en viktig hamn varifrån järnet fördes vidare. Med ett besökarantal på cirka 80 000 (!) är den ett av Örebros mest omfattande och återkommande evenemang. Marknadens huvuddel hålls på Stortorget. Marknaden breder också ut sig utefter Drottninggatan, Storgatan och Järntorget. Vissa år har marknaden också funnits på Hamnplan. Allt mycket nära min boning. Jag - som kommer från ett mycket marknadstätt område - är väl inte jätteimponerad av markander av detta slaget längre. Jag blev färdig kanska snabbt, men det är mysigt med alla "knallar" som står där i kylan och försöker få upp kommersen. Det är tydligen enligt mina kollegor alltid snorkallt under Hindersmäss. Och det stämmer ju i år i alla fall. Lokaltidningen hade ett helt uppslag om detta i dagens nummer. Min största favorit var helt klart mannen i full riddarutrustning (som jag inte vågade fota) och hans stånd som gjorde reklam för någon Livrustkammare eller dylikt. Jag blev så till mig av riddaren att jag hade svårt att läsa vad det faktiskt stod...Typiskt mig. I alla fall: Hindersmäss - check!
Doggybag
De gånger jag har varit i Amerikatt har serveringspersonalen tittat på mig konstigt om jag avböjt doggybag. Det är vanligt att man tar med resterna hem. Även på lite finare restauranger (jag har dock hört att man på vissa ställen slutat efter detta då någon stämde en restaurang efter att ha blivit sjuk när hen ätit flera veckor gamla rester, vet dock inte om detta stämmer). Jag kommer ihåg en gång när jag fick mina rester i ett foliepaket format som en hummer med oliver fastsatta med tandpetare som ögon. Festligt. Här i Svedala är det inte alls lika vanligt med doggybag (kanske delvis för att portionerna inte är lika gigantiska som i det stora landet i väst). Jag har emellertid börjat se att man på pizzerior kan få med sig en kartong att lägga resten av pizzan i. Och varför inte? Man har redan betalat för det, det är miljövänligt att laga mindre mat och ta hand om resterna (om nu doggybagen är miljövänlig också) och man sparar tid på att slippa göra matlåda eller laga nästa måltid. När jag var på restaurang igår bad jag om doggybag, då jag inte ens fått i mig halva min medelhavspasta. Jag var lite förlägen då jag bad om det - kände mig nästan sniken - men servitören utbrast "självklart!" och kom tillbaka med låda och påse. Jag, som hade som nyårslöfte att spara på miljön och inte slösa så mycket hela tiden blev mycket nöjd (med tanke på januariekonomin var det inte heller så dumt). Och i min matlåda imorgon ligger nu medelhavspasta från Mingla. Tipptopp!
MAT / Richard Tellström
Igår var jag och familjen på föredrag med Richard Tellström, ni vet experten i Landet Brunsås och Historieätarna? Han är historisk redaktör och manusförfattare för det sistnämnda, men också lektor i måltidskunskap på Grythytte Akademi, Örebro Universitet. Han pratade om min största passion i livet - MAT. Han är underbar att lyssna på och full av information och roliga anekdoter. Visste ni t.ex. att djurmat inte får innehålla E-ämnen? Hm, intressant. Han pratade om skillnad mellan mat, maträtt och måltid, sin forskning samt lite annat smått och gott. Jag passade på att frågen en fråga jag funderat på länge och fick ett intressant svar, och efteråt gick jag, pappa Carl och min ömma moder och käkade på ett tapashak. Bra onsdag!
Semmelkvinnan: Ingeborgs
Här har vi en god semla! Efter Hällsupplevelsen var jag lite besviken. Fanns det inga pangsemlor i Öret, undrade jag. Ännu kan jag fortfande svara nej på frågan, men jag kom mycket, mycket närmare med semlan ovan. Från Ingeborgs. Har ni inte besökt detta gulliga ställe måste jag tipsa. Mysig inredning, och inte alls så modernt som hemsidan (länk nedan) vill ge sken av. Detta är ett riktigt nostalgiställe! Dock med modern filosofi, får jag säga (detta av att ha kollat in hemsidan). Raw food och enda stället i Öret som säljer Kombucha. Som jag inte visste vad det var tills jag läste om det, I alla fall, nu tappar jag fokus från det viktiga: semlan. Som var urmumsig. Lite torr bulle, men det kan ha varit för att jag kom nära stängning (efter stängning faktiskt, om man ska tro öppettiderna). Bullen smakade mycket kardemumma och hade rätt konsistens och var bakad perfekt. Det var lagom mängd grädde som även den smakade gott. Mandelmassan smakade precis som på Vasa konditori lite artificiellt, men precis som då kom jag överens med mig själv om att jag gillart. Jag vill egentligen ge Ingeborgs semla 4 av 5. I relation till de senaste två semlorna är den värd det. Men den är inte godare än Vasas semla, så den får samma betyg: 3,5 av 5. Jakten på den godaste semlan i Örebro fortsätter!
Ingeborgs restaurang och café, Engelbrektsgatan 20, Örebro, 019-27 27 12
Semmelfrossa
Jag har efter några kommentarer (på bloggen och utanför) om hur tidigt jag börjat äta semlor nästan dåligt samvete. Fettisdagen är ju min heliga dag, så att säga. Att äta så många semlor över så lång tid kanske skulle ta nöjet ur det - eller något. Till och med Semmelmannen väntar ju till 1 februari. Lite förlägen så där, var jag. Tills jag skulle gå och köpa en semla idag efter jobbet. Tre matbutiker uppsökte jag (och två stängda kondisar, mind you). På samtliga fick jag samma besked - slutsålt. Och med tanke på hur stora de gapande hålen var där semlorna stått så har det varit många där innan mig. Sverige har semmelfrossa. Jag gillart. Och har inte dåligt samvete längre. Mer semlor åt folket!
Konferens
Idag: konferens. Jag var faktiskt hemma och var sjuk igår, så idag när jag kom till jobbet var det ett smärre kaos. Nu sitter jag och väntar på mina konferenskollegor och tittar på den fina utsikten nedan. Det gör inget att jobbkaoset nog ger mig övertid idag. Det är ju en sådan underbar dag!
Vinterpromenad längs Svartån
Gårdagens promenad. Så vackert! Öret kan vara finfint ibland, alltså!
Loppisfynd
Loppisfynden från lördagens loppisrunda: en Ittalaskål och tre glas att ersätta de för väldigt länge sedan krossade glasen från mitt barndomshem. Jag älskar dem. Och blev tidigt lovad att ta med mig dem när jag flög från boet. Vid det laget fanns det dock bara två. Nu finns det fem. Hurra! Vad kalaset gick loss på? Tjugotre riksdaler. Ytterst överkomligt, om man säger så. Loppis alltså, vilken bra grej!
Netflix
Jag har provat tre olika betalplaysiter nu. Jag har bloggat om Filmnet, berättat att jag skaffat Viaplay och nu har jag också provat Netflix. Som vinner överlägset. Netflix har ungefär samma omfång av filmer och serier (kanske lite mer serier än de andra och framför allt flera säsonger av dem dock). Det som gör Netflix bäst är själva spelaren. Den kommer ihåg vad man sett sist, och även om man slutat mitt i något och sedan loggat ut frågar den om man vill fortsätta där man sist slutade när man loggar in i en. Dessutom har den en mycket fiffig spelare som spelar flera avsnitt på rad, ett efter ett, av serier. Man kan dessutom ställa in sina egna film- och TV-preferenser och så ger Netflix en exempel på vad man kanske vill se. Betygsätter man filmer och TV-serier gör den det hela ännu mer personligt. Jag kommer använda mig av Netflix framöver, jag. Jag kommer ihåg när jag var i USA som tonåring. Då var Netflix ett företag där man prenumererade på DVD-filmer. Det gick ut på att man fick två filmer i taget. Så fort man skickade tillbaka filmerna fick man två till. Och så betalade man en fast avgift per månad. Ju snabbare man var desto fler filmer hann man se på en månad. Netflix är uppenbarligen ett företag som tänker till och som följer med i tiden. Jag gillart. Något annat som jag gillar är serien jag började följa igår när jag skaffade Netflix. Sons of Anarchy. Tio avsnitt på rad, blev det. Hela eftermiddagen och kvällen och ända fram till tvåhugget när jag gick och lade mig. Tre säsonger finns det på siten. Jag vet vad jag ska göra framöver... (vad är det med mig och farliga, känslomässigt otillgängliga män egentligen?). I alla fall: Netflix - två tummar upp! Skaffa det HÄR.
Semmelkvinnan: Hälls konditori
Igår var det så äntligen dags att prova Hälls semlor. Jag trodde semlan här skulle få toppoäng och således koras till Örebros godaste semla. Titta bara på Hälls slogan: "lite finare, lite godare!". Hälls har som Sveas en rad olika semlor. Igår hade de wienersemlor, semlor med grädden och mandelmassan blandad och klassiska semlor i olika storlekar. Jag tog en klassisk i klassisk storlek. Och oj, så besviken jag blev! Locket var löjligt litet och tunnt, och hade lite socker på sig. Det var ju redan lite socker på grund av att locket var litet, men de hade lyckats att dra in ännu mer på det. Men det var själva bullen som var en besvikelse. Den var inte färdigbakad. Den smakade deg. Det var perfekt med kardemummamängd, perfekt mängd mandelmassa (även om jag blev lite besviken på att den inte verkade hemgjord) och helt ok grädde. Men bullen var helt enkelt inte färdigbakad. Detta i kombination av dett minimala locket gör att Hälls konditoris semla får enkom 2,5 poäng av 5. Synd.
Hälls konditori, Stallbacken (finns även på Olaigatan) Engelbrektsgatan 12, 019-6110766
Vendredi
Fredagen firades med vin, snacks och tacos. Och bebisgos och lite How I met you mother. Prat om viktigheter, ytligheter, allmänheter och tillfälligheter. Jag promenerade hem längs svartån i mörkret. Kallt var det. Och kallare är det idag, har jag förstått. Men det gör inget. Min lördagsagenda har tre punkter: loppis med vänner, en ny semmeltestning och god mat och film i soffan. Bra agenda, inte sant?
Reblogging: Paris / Hur långt jag har kommit
I går var jag inne på Christines blogg och fick sådant Parissug. Så jag gick in på "Jenny i Paris"-kategorin på min egen blogg och började läsa. Snart hittade jag inlägget nedan. Valborg 2010. Snart tre år sedan. Tre tankar kom. Åh, vad bra och bekymmerslöst jag hade det i Paris. Åh, vad jag saknar det. Och åh, vad långt jag har kommit sedan dess. Det märks ganska tydligt att jag fick feeling på slutet av inlägget och blev lite privat. Alla - inklusive jag själv - blev nog lite förvånade över detta. Det har inte direkt hänt varken före eller efter. Jag var så trasig och skör när jag kom till Paris. Och Paris läkte mig, gjorde mig starkare. Jag kommer alltid vara tacksam Paris för detta. Jag fick leka av mig, jag fick ha lite småromanser och känna mig uppskattad, något jag inte hade fått känna på mycket, mycket länge. Jag blev stärkt i att jag kunde lära mig nya saker (franska), jag träffade vänner för livet och framförallt: jag blev jag igen. Så fint. Här kommer (det lite förkortade men ändå jättelånga) inlägget igen:
Valborg började här klockan tio i går morse:
Det skulle firas med champagnefrukost!
Vi adopterade en aussi och en dansk som för dagen var hobbysvenskar.
Billig skit (mitt) möter bra skit (Andreas och Mettes).
Sen blev Jenny Lina Carlsdotter kissnödig i vanlig ordning, så det blev Louvren och deras toaletter, och när vi gick tillbaka mötte vi helt otippat...
...vår klassis Alexej!
Sen blev vi lite fler svenskar.
Då kom spansk TV och ville filma oss. Så så fick det bli. Vi fick prata spanska in i kameran. Jag fick ett litet solo-apperance då kameramannen av någon anledningen verkade finna mig intressant.
Sen bar det av till Citén. Där skulle det ätas sillalunch!
Fransk sill. Jag var tveksam. Och höll mig till Abbas.
Sen kom Isabelle, Alejandro och Leo från min klass, och då spelades det kubb! Mitt lag vann, naturligtvis!
När jag hade kört en omgång tröttnade jag lite och mös på filtarna istället. Det sjöngs bland annat Spice Girls och vårvisor.
Sen var det dags att packa ihop.
För vi skulle till svenskhuset där...
Svenska kören sjöng så fint!
Alla kramade sina hjärtevänner uppfyllda av den fina skönsången. Så jag fick vara med och dela på kärleken mellan Andreas och Mette en stund. Fint.
Svenskhuset överhuvud Vivianne höll tal.
Det gjorde Malena också.
Sen klassisk brasa, såklart!
Många svenskar var närvarande. Och några andra som fick vara med ändå.
Efter att ha minglat lite satt vi på marken och pratade och hade urtrevligt i vad som kändes som timmar. Jag hade så jädrans trevligt. Alla i citén är studenter eller doktorander och har så mycket intressant att komma med. Jag fick veta saker som att flugor kan manipuleras till att bli homosexuella, överviktiga och kokainmissbrukare, till exempel. Här är jag JAG. Utan bihang, utan en relation till någon annan. Jag är inte någons flickvän, granne, dotter eller syster. Jag är JAG. Och människor vill höra vad jag har att säga. Och de tycker om mig. Och de säger det till mig - fast vi inte känner varandra så bra (än). Och jag får komplimanger. Hela tiden. Allt som jag brukar göra mot andra kommer tillbaka till mig här i Paris. Paris har varit vänligt mot mig ända sen jag kom hit. När jag kom till Paris var jag, även om det inte var så illa som i början, en liten nedbruten ledsen flicka. Nu är jag en framåt, glad, social, trevlig tjej. Igen. Jag är mig själv igen. Jag VET vem jag är igen.
Jag är Jenny Lina Carlsdotter. Jenny Lina Carlsdotter älskar att träffa nya människor. Jenny Lina Carlsdotter pratar mycket, men det är för de som umgås med henne någonting POSITIVT. Hon ska inte vara tyst, för det är inte hennes personlighet. Jenny Lina Carlsdotter är genuint intresserad av andra människor, och delar därför med sig mycket av sig själv för att få samma sak tillbaka. Jenny Lina Carlsdotter är alltid väldigt PK, förutom i väldigt nära vänners sällskap och om hon tagit något glas för mycket. Jenny Lina Carlsdotter älskar tillställningar. Och Monet. Och Cola Zero. Och sina vänner. Och att träffa nya människor. Jenny Lina Carlsdotter tycker inte att det är töntigt att visa känslor, och kan därför gråta, skratta och visa rädsla, även om hon inte känner människorna så bra. För hon skäms inte för den hon är. Jenny Lina Carlsdotter älskar sig själv. ÄNTLIGEN. Paris, jag älskar dig och allt du gett mig. Du gav mig mitt liv tillbaka och för det kommer jag dig alltid vara dig tacksam. Paris, du kommer alltid finnas djupt inne i mitt hjärta. TACK PARIS.
Det skulle firas med champagnefrukost!
Vi adopterade en aussi och en dansk som för dagen var hobbysvenskar.
Billig skit (mitt) möter bra skit (Andreas och Mettes).
Sen blev Jenny Lina Carlsdotter kissnödig i vanlig ordning, så det blev Louvren och deras toaletter, och när vi gick tillbaka mötte vi helt otippat...
...vår klassis Alexej!
Sen blev vi lite fler svenskar.
Då kom spansk TV och ville filma oss. Så så fick det bli. Vi fick prata spanska in i kameran. Jag fick ett litet solo-apperance då kameramannen av någon anledningen verkade finna mig intressant.
Sen bar det av till Citén. Där skulle det ätas sillalunch!
Fransk sill. Jag var tveksam. Och höll mig till Abbas.
Sen kom Isabelle, Alejandro och Leo från min klass, och då spelades det kubb! Mitt lag vann, naturligtvis!
När jag hade kört en omgång tröttnade jag lite och mös på filtarna istället. Det sjöngs bland annat Spice Girls och vårvisor.
Sen var det dags att packa ihop.
För vi skulle till svenskhuset där...
Svenska kören sjöng så fint!
Alla kramade sina hjärtevänner uppfyllda av den fina skönsången. Så jag fick vara med och dela på kärleken mellan Andreas och Mette en stund. Fint.
Svenskhuset överhuvud Vivianne höll tal.
Det gjorde Malena också.
Sen klassisk brasa, såklart!
Många svenskar var närvarande. Och några andra som fick vara med ändå.
Efter att ha minglat lite satt vi på marken och pratade och hade urtrevligt i vad som kändes som timmar. Jag hade så jädrans trevligt. Alla i citén är studenter eller doktorander och har så mycket intressant att komma med. Jag fick veta saker som att flugor kan manipuleras till att bli homosexuella, överviktiga och kokainmissbrukare, till exempel. Här är jag JAG. Utan bihang, utan en relation till någon annan. Jag är inte någons flickvän, granne, dotter eller syster. Jag är JAG. Och människor vill höra vad jag har att säga. Och de tycker om mig. Och de säger det till mig - fast vi inte känner varandra så bra (än). Och jag får komplimanger. Hela tiden. Allt som jag brukar göra mot andra kommer tillbaka till mig här i Paris. Paris har varit vänligt mot mig ända sen jag kom hit. När jag kom till Paris var jag, även om det inte var så illa som i början, en liten nedbruten ledsen flicka. Nu är jag en framåt, glad, social, trevlig tjej. Igen. Jag är mig själv igen. Jag VET vem jag är igen.
Jag är Jenny Lina Carlsdotter. Jenny Lina Carlsdotter älskar att träffa nya människor. Jenny Lina Carlsdotter pratar mycket, men det är för de som umgås med henne någonting POSITIVT. Hon ska inte vara tyst, för det är inte hennes personlighet. Jenny Lina Carlsdotter är genuint intresserad av andra människor, och delar därför med sig mycket av sig själv för att få samma sak tillbaka. Jenny Lina Carlsdotter är alltid väldigt PK, förutom i väldigt nära vänners sällskap och om hon tagit något glas för mycket. Jenny Lina Carlsdotter älskar tillställningar. Och Monet. Och Cola Zero. Och sina vänner. Och att träffa nya människor. Jenny Lina Carlsdotter tycker inte att det är töntigt att visa känslor, och kan därför gråta, skratta och visa rädsla, även om hon inte känner människorna så bra. För hon skäms inte för den hon är. Jenny Lina Carlsdotter älskar sig själv. ÄNTLIGEN. Paris, jag älskar dig och allt du gett mig. Du gav mig mitt liv tillbaka och för det kommer jag dig alltid vara dig tacksam. Paris, du kommer alltid finnas djupt inne i mitt hjärta. TACK PARIS.
Friday I'm in love
Fredag. Det är läskigt hur fort veckorna går. Det var ju nyss helg! Och hur fort veckan än har gått så är det underbart att det om några timmar är helg igen. Idag äter jag nygjord rostad müsli till frukost, går till jobbet med ovanstående lunch i matlådan (pappa Carls palsternackspuré, bland annat), river som sagt av ett gympass innan jobbet och efter jobbet går jag hem till en vän och myser med henne, hennes son och några glas vin. Helgen är faktiskt inte planerad. Kanske stannar jag inne och läser ut en Game of Thrones-bok och börjar på en ny. Kanske går jag på bio. Kanske simmar jag lite. Vi får se. För en gång skull ser jag fram emot att inte göra så mycket alls. Så fredag, välkommen!
Och träningen går bra
Klockan 07.00 i morse drog jag igång dagen med ett yogapass. Imorrn startar jag dagen med ett gympass. Det är lite ironiskt, faktiskt. Jag har gått från att vara en ensamtränare till att älska det här med att gå och träna med någon (min kollega, som har varit med på nästan alla tillfällen). För nu ska hon sluta och flytta till Stockholm. Typiskt. Men träningen går bra. Jag kanske kan ragga upp någon ny att träna med? Kanske rent av ragga? Kan man göra det på gymmet eller är det lökigt? Herregud, vad spretig jag är idag... Vi tar kväller.
Lillördag / The Lounge
Idag slog vi på stort och firade lillördag rejält. Med rödtjut och läckerheter. Jag och ett gäng kollegor. Trevligt värre. Man borde samkväma oftare med kollegor. Man ser ju dem oftare än någon annan, typ. Då kan man ju passa på att ha trevligt och lära känna varandra (och då förstå varandra) bättre. Detta gjorde vi på The Lounge, en bar som finns i anslutning till restaurang Wobbler i Örebro. Jag ger Lounge två tummar upp. Sjukt trevlig personal, asmysig atmosfär, jättegod mat och mycket, mycket prisvärt. Jag fick för ett helt berg kalamataoliver och soltorkade tomater, vitlöksbröd med färskost och ett glas rödvin endast betala 150 riksdaler. Det får du ett glas vin för i Hufvudstaden. Om du har tur. Perfekta AW-stället. Hit går jag mycket snart igen, kan jag lova. Killarna i baren lovade dessutom att försöka öppna upp ett Vapiano i Öret, så det där måste jag följa upp... I alla fall The Lounge: gå dit!
The Lounge, Kyrkogatan 1, Örebro, 019-10 07 40
Grekiska kolgrillsbaren
Ända sedan Greklandsbesöket i augusti förra året har jag drömt om en sak: saganaki. Att jag - trots forna Greklandsbesök och otaliga besök på restauranger från dito - har missat denna rätt är för mig ett mysterium (är det någon mer än jag som tycker det låter som en japansk rätt?). Saganaki betyder typ "stekt i egen panna" och syftar oftast på stekt ost. Det är som en blandning mellan halloumi och hårdost och fantastiskt gott. I Grekland flamberar de den vid bordet, här kom den fritterad. Alltid med färsk citron pressad över. Ljuvligt. I fredags var det dags igen. Alla i mitt sällskap beställde detta till förrätt. Saganakin inmundigades alltså på Grekiska Kolgrillsbaren. Detta är en kedja som finns på olika platser i Sverige och Örebros version är en deluxevariant. Det finns även restauranger ett snäpp lägre - premium - och fastfoodställen. På Örebros restaurang är personalen mycket trevlig, miljön mysig och maten god. Jag tog en vegetarisk mixtallrik med dolmades, grillspett, sallad, halloumi, tzatziki och potatis. Mycket mumsigt. Om man längtar efter Grekland är detta rätt plats. Jag kan inte riktigt känna deluxen med restaurangen, men helt ok ställe! Grekiska Kolgrillsbaren får tummen upp!
Grekiska Kolgrillsbaren, Klostergatan 17, Örebro, 019-12 12 33
Efter nytta kommer nöje!
Andra zumbapasset idag. Gjorde det en med kollega. Ledaren sa att detta passet (som var nytt) var mycket hårdare och tuffare än det förra, och flera deltagare verkade hålla med. Jag konstaterar nöjt att jag nog inte är så otränad som jag trodde. Hurra! Det firar jag med pannkisar och chatt med en vän i LA på Viber. Hon har nyss kommit hem från Hawaii. Åh, om man kunde teleportera sig genom den där chatten.... I alla fall. Träningen känns jättekul och jag känner mig peppad på att prova nya saker. Det känns roligt. Det var länge sedan jag kände att gruppass var roligt, så nu passar jag på. Nästa sak jag tänkte prova är Body Balance. Mitt gym kör på Les Mills-konceptet. Jag har provat Body Balance förrut när jag tränade på Forum i Malmö. Jag har för mig att jag gillade det. Vad är er erfarenhet, bra eller anus?
Inkognito
I går såg jag klart serien "Inkognito" på TV4play. Alltså, serien som sådan var kanske inte det bästa jag någonsin sett, men två av skådepelarna var ju underbara! Christoffer Nordenrot som spelar datahackaren Filip är ju ljuvlig! Hoppas vi får se mer av honom! Han var perfekt för rollen - både skådespelarmässigt och utseendemässigt. Richard Ulvsäter som spelar Eddie har jag säkert sett i något annat också, men jag kan inte komma på vad. I Inkognito spelar han en föredetta polis på ett mycket bra sätt. Höjdpunkten är dock när han spelar att han spelar en posh britt med överdriven accent och ljuvlig översittarattityd (en snabb googling säger mig att han bott i England i 15 år, men det är icke mindre imponerande ändå). Första avsnittet av Inkognito kan ses på TV4play premium och de andra två avsnitten på vanliga TVplay, men sista dagen för del 2 är idag och del 3 imorgon. Skynda se!
Semmelkvinnan - The Coffee
Igår slog semmelkvinnan - det vill säga jag - till igen och tog ett stickprov på The Coffee i Mariebergs Galleria. Redan när semlan kom förstod jag att den inte skulle få högsta poäng. Den såg lite....medfaren ut. Sliten. Kanske hade den stått länge i montern. Bullen var inte så spänstig som man önskar, utan trycktes ihop när man bet i den. Dessutom smakade den alldeles för lite kardemumma. Grädden var på något sätt också smaklös - inte riktig grädde måntro? Mandelmassan ver emellertid väldigt smarrig, tyvärr var den dock inte alls utspridd utan låg i en klump i mitten av bullen. Locket var ganska tjockt även om det inte såg ut så vid första anblicken, och dessutom mumsigt. Det tar upp betyget något. The Coffees semla får 2 av 5 poäng.
The Coffee, Marieberg Galleria, Örebro, entréplan, 019- 22 54 55
Tre brudar på stan
Söndagen bjöd på strålande solsken och shopping med vännen och lillkickan. Det inhandlades diverse växter och blomkrukor på Plantagen och sedan shopping i Örebros köpcentrum Marieberg. Inte min favoritplats men mycket mysigt när jag fick vara där med mina brudar. Vi lekte lite, shoppade (det blev enkom ett halsband för 40 pix för mig, är mycket nöjd över detta), käkade skräpmat och snackade skit. Ett mycket trevligt sätt att tillbringa sin söndag, kan jag meddela. Nu är det nya vecka och nya tag, och efter en fin helg i goda vänners lag är det plättlätt!
Piero Hamrins semifreddo
Mina föräldrar är med i Munskänkarna, och en gång gästades Munskänkarna av Piero Hamrin, den gamla fotbollslegenden Kurre Hamrins son. Han bor i italien och exporterar vin till Sverige. När han kom till denna sammankomst hade han tydligen med sig en halv gris från italien, bland annat. Och han bjöd bland annat på denna semifreddo. Jag var inte där då, men har fått smaka på pappa Carls version av detta recept ett par gånger. I går gjorde jag ett eget försök, och det blev mycket mumsigt. Eftersom jag bara lagade för två gjorde jag den på endast ett ägg (och alltså för tre personer) men det var inte för mycket för två, kan jag säga. Mycket, mycket gott. Så:
Semifreddo, 12 personer
200 g vit choklad
4 ägg
2 msk socker
2 dl vispgrädde
2 dl grekisk yoghurt
150 gr italienska madelskorpor
Smält chokladen i vattenbad. Dela äggen i gulor och vitor. Vispa äggvitorna till ett fast skum. Vispa gulorna och socker till en ljus och porös smet. Vispa grädden i en rymlig bunke. Rör ner äggulesmeten och chokladen och vänd ner yoghurten. Grovkrossa skorporna och vänd ner i smeten. Vänd sist ner vitorna med varsam hand. Häll smeten i portionsformar eller glas. Frys.
Italienskt och sent
Jag körde på italienskt tema när min vän kom över igår. Jag bjöd på pizza (så gott tillsammans med rödtjut) och semifreddo. Vännen bjöd på vin. Vi hade så mycket att prata om att jag inte landade på kudden förrän efter etthugget i natt. Good times. Nu: kaffe, Godmorgon, världen i P1 och laddande inför dagens shoppingrunda med en annan vän och hennes lillkicka. Jag hoppas på lek med lillkickan medan mamman får shoppa i fred. Det var så länge sedan vi lekte. Ha en bra söndag, gott folk!
Bästa stunden på dagen
Jag har varit så overkligt produktiv idag. Städat och skrubbat hela läggan, tvättat tre maskiner, diskat, gått iväg med återvinningen, bränt av ett träningspass i naturen, handlat och lagat mat. Nu är middagen förberedd och klar, jag har tagit mig ett glas av gårkvällens överblivna procecco och snart är mitt lördagsbesök här. Bästa stunden på dagen! Ha en underbar lördagskväll, kompisar!
Proud cousin
Mina tre cousins i Pennsylvania är med i ett band, United Odds. De anordnar den 14 januari en konsert för de drabbade i Newtown, CT. Check them out on the news!
Dubbel-AW
Trots att jag igår jobbade över hann jag med både två AW.s och en fredagsmiddag (OCH lite shopping, faktiskt). Snyggt jobbat av mig, kan jag tycka. Först blev det Clarion med ett gäng kollegor (tips till alla Örebroare - halva priset på skumpa, gratis mingelbuffé och chans at vinna hotellnätter och brunch på AW:n på fredagar, mer HÄR). Efter det blev det lite fler bubblor hos mig, då en av oss hade något att fira. Och eftersom jag anser att allt som borde firas också ska det bjöd jag alltså således på lite bubblor. Vi hade så trevligt att vi kom för sent till bordet vi hade bokat lite senare på kvällen. Good times.
Lördag
Lördag igen. Det går så fort, jag förundras. Trots att denna vecka som jag nämnt tidigare varit lite tuff, har den bara swischat förbi. Jag välkomnar helgen med Alex och Sigge och helgfrukost. Som en liten present till mig själv. Helgen bjuder på massa kul och jag njuter av att sitta här och veta att jag har allt det där framför mig. En fin stund. Kanske läser jag lite Game of Thrones innnan jag kickar igång dagens träningspass, kanske gör jag lite semifreddo till kvällens middag. Fint.
När en främling gör ens dag
Jag var på väg hem från en fredagsmiddag med vänner. På Stortorget får jag syn på en kille som pratar i telefonen. Personen på andra sidan linjen har uppenbart sagt några avslutningsfraser då killen utbrister "du, du, du! Vänta, vänta, jag måste säga något först". Han lutar sig mot väggen han stått vid, sänker sitt huvud och säger mjukt "jag älskar dig". Uppenbarligen för första gången. Lätt dagens finaste stund.
Dagens tips - Varför är våra barn inte våra barn?
Ni som har barn - och naturligtvis ni som inte har det också - ska läsa den här texten min kära vän Linde har skrivit, tycker jag. En så vacker text från en son (som nyss blivit far) till sin far. Den far som 1990 släppte boken Barnapappa. Texten handlar om att vara far, hur tiden har förändrats fast kanske ändå inte, föräldrars relation till sina barn, Kahlil Gibrans Profeten (som Linde faktiskt introducerat för mig), ett eventuellt fredligt fadersuppror samt synen på våra barn. Läs!
(Och svaret kan ni läsa HÄR)
Semmelkvinnan - Vasa konditori
Jag har ju bloggat om Semmelmannen innan - och hur bra jag tycker att han är. Nu kopierar jag hans upplägg rakt av och testar på min väns uppmaning mig igenom Örebros semmelutbud - och bloggar om det. Han har ju inte varit här i Örebro så man kan ju säga att jag är som tomtens nissar och hjälper till med vad han inte mäktar med. Eller något. Vi börjar med Miss Maries favorit Vasa konditori. Där var semlorna slut, så vi fick två rejäla bitar av en av deras semmeltårtor. På grund av tårtversionen ligger mandelmassan platt på en tunn botten, och inte i en bulle. Detta kanske vissa semmelälskare inte skulle gilla, men jag tyckte det var gott, då det gjorde att man fick mandelmassa i varje tugga. Semlan var god, bra vispad grädde i bra mängd, men locket var lite torrt. Detta kan ju vara för att vi kom bara en timme innan stängning. Men ändå. Mandelmassan smakade en aning artificiellt som om man tillsatt essens, men jag måste säga att jag gillade det. Lite som amaretto, nästan. Sammanlagt är det mycket mumsigt. Av fem poäng möjliga får Vasa konditori 3,5.
Vasa konditori, Vasagatan 15, 702 10 Örebro, 019 - 611 32 55
Som en ängel från himmelen
Den är veckan har varit lite tuff. Dels är det nog det de flesta på mitt jobb verkar lida av - julbaksmällan så att säga, dels lite personliga saker. Då är en fika med en kär vän som en ängel från himmelen. Speciellt med denna vännen. Titta på henne, hur söt hon är! Utan och innan, kan jag meddela. Vi firar i år 27-årig vänskap. Att dessutom får njuta av en god semla gör det hela ännu bättre. Men mer om semlan i morgon. Så länge njuter jag av känslan att ha en vän nära. Det är nämligen inte lika många är i Öret som det var i Hufvudstaden. Som tur är får jag äta kakan och ha den, då jag kommer att tillbringa en hel del tid i Hufvudstaden och med mina vänner där framgent. I alla fall. Vänner och semlor, två tummar upp!
Alex och Sigge
Sedan jag fick min nya ajfån har jag lyssnat på Alex och Sigges podcast. Alla de 32 utkomna avsnitten. Jag tycker ju - efter mycket om och men - mycket om Alex. Sigge hade jag inte riktigt koll på innan. Jäklar vilken man! Smart, djup, rolig, pricksäker och alldeles underbar. Vilken hyvens karl han verkar vara! Efter att ha lyssnat på alla podcasterna i stort sett konstant den senaste veckan vill jag fortfarande ha mer. Jag har tidigare bara lyssnat på en enda podcast och det är Filip och Fredriks. I stort sett bara för att den fanns på Spotify och jag kunde lyssna på kontoret medan jag arbetade. Sigge ligger ju bakom den podcasten. Det märks. Han är dessutom ödmjuk inför det. Ja, ni hör ju. Jag är imponerad. Jag har lyssnat uppmärksamt, skrattat, gråtit, skämts, känt igen mig och lärt mig nytt. Denna podcasten kommer jag att fortsätta följa!
Zumba
Jag har velat prova zumba hur länge som helst, men det har av olika anledningar inte blivit av. Då jag under hösten inte tränat lika hårt som jag vanligtvis gör - och att jag sedan min supermegamagsjuka inte tränat knappt alls - trodde jag att jag skulle avlida halvvägs igenom passet idag. För idag provade jag zumba för första gången. Jag avled inte. Det gick istället hur bra som helst (fast jag vet ju inte hur det kommer kännas i morgon än, dock). Det var verkligen peppen jag behövde. Jag har inte tränat gruppass på väldigt länge. Jag blev ett tag väldigt trött på det överpeppiga skrikandet som ofta förekommer på gruppass och över gav det därför för ensamträning. Och lite yoga då. Idag känner jag att det går bra igen. Men det är tur att jag har så mycket gruppträning i ryggen - och att jag är föredetta dansare. För här gick vi inte igenom något inte, det var pang på! Danssteg, aerobicsliknande steg och koreografi efter koreografi. Absolut inget för nybörjare. Det kanske finns olika nivåer på zumba (det gör det säkerligen) men där jag tränar är det bara zumba kort och gott. Zumba får i alla fall två tummar upp av mig och jag är tillbaka nästa vecka! Däremellan kör vi som under hösten simning och yoga. Lite senare när jag kommit in i det igen blir det gymmet - och något som kallas Russian Circle med tjejerna på jobbet. Låter hur jobbigt som helst. Gött,
Så mycket godare
Jag älskar ju semlor. Åt min första i söndags. Då insåg jag att jag äger dessertgafflar. Jag älskar det! Det är mycket godare att äta bakverk med sådana, tycker jag! Lyxigare, på något sätt. De fanns i min mormors gamla samling med silver. Godare. Kan ni också tycka så? Att det är godare att äta med vissa bestick, att dricka kaffet ur en speciellt mugg, och så vidare? Jag är jättemycket så. Jag har förutom en försmak för dessertgafflar både favoritmugg och favoritskål. Så mycket godare.
#Fail
Jag såg ju så blek och - som min mor skulle säga - ämlig ut efter min sjukdom. Så jag färgade håret mörkt och sedan under julledigheten använde jag brun utan sol, så kallad BUS. En gång lagom till nyår, och så en i går lagom till jobbveckans början. Jag hade nog bara underskattat effekten något. Hela dagen idag har jag fått svara på frågor som "så du åkte till Italien trots allt?", "åh har du varit utomlands?", "vart har du varit, du är ju så brun". Och hela dagen har jag fått förklara att jag använt BUS. Vid ett tillfälle fick jag förklara vad BUS var för en herre i 40-årsåldern. Man skulle kunna säga att det var vad kidsen kallar en epic fail...
Januaripromenad i Rynningeviken
Jag älskar gröna, lummiga landskap vid vatten. Men detta karga har en skönhet i sig också. Det har det faktiskt. Och tänk hur mycket mer vi uppskattar det lummiga just för att det ser ut så här halva året. Vackert i sig.
Promenad
Jag älskar att promenera. Det är läkande, lugnande och energiladdande på en och samma gång. Och nyttigt och bra för kropp och själ. I Småstaden promenerade vi det sista vi gjorde innan jag tryckte i mig lunch och åkte hem till Öret. Det var en vacker Bergslagsdag. Och ett litet rådjur bestämde sig för att ansluta för en stund. Tyvärr var jag inte så snabb med kameran... Idag blir det promenad HÄR. Så fint.
Oldies but goodies
I min nuvarande lägenhet låter jag saker och ting ta tid. Jag har mycket arvegods eller saker som betyder något för mig, och låter det hellre vara lite tomt än att gå till budgetmöbelvaruhuset och köpa första bästa möbel. Jag har fått mycket hjälp av familjen. Mormor har gett hela sin gamla finmatservis med hur många delar som helst (som jag dukade med på nyår) och matsilver, jag har fått farmors gamla fina vas/tillbringare och massor av annat fint. Det gör att jag känner att mitt hem har själ. Nu när jag var hemma hos föräldrarna fick jag ännu mer. En gammal visp och en "Moulin Julienne". Jag är känd bland vänner och familj för att jag vägra elvisp. Jag vispar alltid (oavsett hur mycket det är) för hand. Jag vill inte elvispa. På nyår kände jag dock att det var lite jobbigt att vispa vit choklasmousse till sju personer. Igår fick jag lösningen! Jag kan fortfarande vispa för hand men får lite hjälp på traven! Jag ÄLSKAR den! Visst är den fin? Moulin Julienne har jag starka minnen av från min barndom. Det gjordes potatisgratäng och rivna morötter på den, bland annat. Även den är fin. Jag är nöjd. Mamma slängde med ett gäng skaldjursknivar också, då jag under nyårshummerintaget insåg att detta skulle vara fiffigt (så länge hade charkktjejen delat på dem och krossat klorna åt oss). Nu är mitt kök snudd på helkittat. Gött.
Resultatet av lampshoppingen
Tillbaka i Öret. Med mycket packning (som jag inte hade när jag åkte). Bland annat lampan ovan. Resultatet av gårdagens lampshopping. Egentligen vill jag ju ha den HÄR. Men min januaribudget tillät mig den ovan. Inte så pjåkig dock, va? Tycker den passar. Utöver lampframtagning har jag ägnat mig åt att städa bort (det lilla jag hade av) julen, äntligen fått igång min dammsugare och tagit bort allt stearin som fanns i ljusstakar och fönster från nyårskalaset. Snart ska jag unna mig årets första semla som belöning. Mumma. Men i alla fall: ny lampa. Jag: nöjd!
Småstaden. Min uppväxt
När jag var yngre - eller egentligen fram till ganska nyligen - föraktade jag min hemort, småstaden där jag växte upp. Jag tyckte den var liten, patetisk, full av fördomar och inte beredd att växa eller utvecklas. Nu vet jag bättre. Jag gillar min hemort. Jag har i två omgångar bott här under jobbsök och arbetslöshet. Det finns en charm med min hemort. I går manifesterades detta på ett av de lokala haken. Ett hak där vinlistan består av "rött" eller "vitt", där vitlöksbröd är en tjusig förrätt och där hamburgare finns med på den lite finare á la carte menyn. Jag kan låta föraktfull i den beskrivningen - och det var jag säkert för några år sedan - men jag kan tycka att det är så förskräckligt charmigt. Alla restauranger kan inte vara på samma sätt. Detta är ett hak i småstaden. Och jättemysigt och jättetrevligt. Ett hak där personalens svar på alla frågor är "vi fixar det" och där man månar om sina gäster. Vill man ha sommelierer, vinlistor och vita dukar åker man till storstan. Jag fattar det nu. Och jag gillart. Vi hade hur trevligt som helst och jag kan äntligen förstå det där mina vänner sa till mig när det begav sig "men Jenny kan du inte förstå charmen? Småstaden VILL inte vara som Hufvudstaden. Det är därför människor bor här och inte där". Jo, I get it. Nu.
Laddade batterier
Dagen har inte varit ansträngande, om man säger så. Den har innehållit bland annat bad i bubbelpool, ångbastu, lampshoppande och fikande. Nyss avrundades den med trerätters på lokal och som grädden på moset är det nu film i soffan som gäller. Den första, lite mer stressiga delen av julledigheten har nu officiellt balanserats upp, skulle man kunna säga. Gött.
Genom andra bloggar
Jag vid Tsuniamiminnesmärket på Sri Lankas södra västkust
På sistonde har flera blogginlägg fått mig att tänka på saker i mitt liv. Saker som har rört vid mig, så att säga. PÅ blogg.se:s framsida hittade jag Elins inlägg från Sri Lanka. Hon var där under Tsunamin, och är nu tillbaka. HÄR bloggar hon från minnesmärket, som jag bloggade om för snart två år sedan HÄR. Jag saknar Sri Lanka så att det värker i mig. Nästa år kanske jag åker tillbaka, då mina föräldrar planerar att resa dit då.
Sara hänger runt i Languedoc och ska idag vandra i Tempelriddartrakter. Jag bestämmer mig att 2013 blir året då jag äntligen åker dit. Förutom redan avcheckade Sri Lanka och Israel (där det alltid utbryter oroligheter när jag ska boka biljetter) är Languedoc på min topp tre på resemålslistan. Jag är lite avundsjuk på Sara idag.
Från mitt Londonbesök 2011.
Sofia bloggar om en otrevlig incident hon upplevde på nyårsafton. Hon fastnade i folkmassorna och höll inte på att komma ut. Läskigt. Jag minns när jag bodde i London 2003-2004 och min familj och mina "syskon" och deras familj kom på besök. Vi firade nere vid Themsen som sig bör, och började vandra upp mot Picadilly efter firandet var över. Gatorna var helt fullproppade med folk, och en polis berättade att det var flera miljoner människor ute i London den natten. Statyerna hade blivit inoljade med något så att man inte skulle kunna klättra upp i dem och överallt såg vi poliser. Vi tog det med lugn, men den minsta lilla tjejen i vårt gäng var jättegrädd och grät. Det var ju halvt om halvt kaos. Till slut kom vi på lösningen. Vi höll varandra i händerna. Alla nio. I en lång kedja gick vi hela vägen upp till Piccadilly Circus. På Leicester Square kom det fram en full karl till lilltjejen som inte direkt underlättade situationen, men till slut var vi framme vid hotellet som mitt besök bodde på. Vet inte hur lång tid det tog, men det kändes lite som en evakurering under krigstid. Jag förstår Sofias rädsla.
Mia bloggar om träning och hälsa under 2013 och jag hoppar på. Jag mådde så bra under hälsohösten 2012 och tänker definitivt göra exakt samma procedur igen. Vinnande koncept är vinnande koncept av en anledning.
Ja, att vandra omkring i bloggvärlden kan vara lite som att resa. Fast i medvetandet.
Familjetid
Jag vaknade upp i min gamla flicksäng i föräldrahemmet. Gårdagskvällen ägnades åt taco- och chokladätning och filmtittande. Fredagen ska ägnas åt simning och spa:ande, är det tänkt. Men först: frukost och DN. Trevlig fredag, kompisar!
En frukost
Jag har precis vinkat av Mia som varit här på frukost innan hon satte sig på ett tåg söderöver. När det fortfarande var mörkt ute ringde hon på dörren och tillsammans pratade vi oss igenom morgonen. Jag har sagt det förut (och läst det på så många andra bloggar) och jag säger det igen - bloggvärlden är fantastisk! Det finns så många kloka kvinnor där ute. Och vi berikar varandras liv. Mia och jag tänker oss en bloggträff i år. Där alla dessa kloka kvinnor kan komma samman. Tänk vad många relationer jag hade gått miste om om jag inte hade bloggat. Tänk om vi kunde träffas och berätta det för varandra och dela med oss av våra erfarenheter. Det vore något, det. Och Mia: tack!
Glimt från nyår
Den här bilden från nyår och mitt vardagsrum kan man hitta på Instagram. Nyårspyramid. Vi hade ganska skoj, det kan man ana va?
Glimtar av min hemstad
Örebro. Öret. Örebronx. Pennybridge. Eller Sveriges Tråkigaste Stad, som Filip och Fredrik en gång utnämnde den. Kärt barn har många namn. Jag gillarn. När jag bodde i Paris promenerade jag ofta genom staden. Själv, i lugn och ro. Hittade nya gator och restauranger och torg och trädgårdar. Idag gjorde jag samma sak i min nya hemstad. Även om jag har varit här så mycket hela min uppväxt är det mycket jag aldrig tänkt på, mycket jag aldrig upplevt eller sett. Under dagens promenad promenerade jag därför både förbi det jag så många gånger redan sett, men med extra skarp blick, och förbi det jag aldrig tidigare sett. Glimtar av denna promenad ser ni ovan, tagna med min kära nya ajfån.
Ett myrdop
Jag har ju inte berättat om dopet i Sörmland! Jag kom dit på juldagskvällen, där jag blev mottagen på stationen av min vän och en liten sovande myra i Baby Björnen. Väl i det magiska huset bjöds det på Clipperste och julkaka framför brasan och TV:n. Där var resten av familjen, alla syskon och syskonbarn.
Nästa morgon vaknade jag upp till ett töande, men vackert Strängnäs.
Efter frukost promenerade vi genom staden bort till domkyrkan. Strängnäs är lika vackert i vinterskrud som inklädd i grönt.
Kyrkan var julfin i massor av julstjärnor och tända ljus.
Efter högmässan (som lilla myran döptes under, ett lite annorlunda dop) bjöds det på mat i det magiska huset. Soppan värmdes på den vedeldade spisen.
Jag valde fisksoppa med kokosmjölk. Mycket mumsigt.
Till bordet hade jag bästa sällskapet - lilla myran och hennes mamma!
Första riktiga mötet var så fint.
Hon hängde lite hos pappa också. Jag var tvungen att dokumentera.
Finaste myran!
Sedan blev det fika! Mjukpepparkaka med lingongrädde. Också mycket mumsigt.
Lite senare på eftermiddagen fick jag äntligen gosa med underverket. En fin stund jag kommer leva på länge. Men rätt snart var det redan dags för mig att sätta mig på ett tåg igen. Lilla myran och hennes föräldrar är mycket saknade. Jag kommer nog tillbaka snart igen.
När rester är lyx
Det ni ser ovan är precis vad jag äter just precis nu. Rester från gårdagens supé. Lyx. Tänker mig play TV och film i soffan. Gott nytt år, kompisar!
