Jenny Lina Carlsdotter -

Att hedra mitt schweiziska arv. Lindt.

När jag var i Paris besökte jag ett relativt nyöppnat ställe: Lindts flagskeppsbutik vid l'Opéra. I september i år öppnade chokladjätten en butik för sin choklad, där chokladmästare gör mumsigheter medan du ser på, där du kan köpa allt från varm choklad, makroner och chokladfondue till de mer klassiska kakorna och bitarna i guldiga papper. Lindt känns ju lite lyxigt att handla med hem om man promenerar på ICA här hemma, men bredvid alla lyxiga chokladbutiker i Parran känns det ganska olyxigt faktiskt. Men. Jag har ju schweiziskt blod i mina ådror. Varje gång vi som barn fick paket från släktingarna var det en hel hög Lindt till varje person. Och vi älskade det. Mormor - som är helschweizisk - pratar alltid varmt om det (och säger alltid hela namnet: Lindt und Sprüngli) och mina föräldrar har alltid ett par, tre kakor i kylskåpet. Jag gick runt länge, länge bland all choklad (mitt sällskap stod till sist utanför och väntade tålmodigt, de undrade nog hur lång tid man behöver för chokladshoppande egentligen). Till slut hade jag samlat ihop en hög kakor. Många smaker som inte tagit sig till good ol' Svedala än. Wasabi, till exempel: oväntat gott! Passionsfrukt var också mumsigt och min ömma moder älskade den med pistagefyllning. Om du är i Paris kan jag verkligen rekommendera ett besök. Vi svenskar älskar ju choklad och här är det billigare än i Sverige. De mörka kakorna kostar bara € 1.80 stycket, till exempel. Mjölkchokladen är ännu billigare. Sedan kan man ju som jag shoppa loss på t.ex. Fauchon och Pierre Hermé också. Så att säga.

Lindt, 11 Rue Scribe, 75009 Paris, Mån-lör 09.30-20.00, torsdagar till 21.00.

2013-10-10 @ 08:16:00 Permalink Jenny i Paris Kommentarer (5) Trackbacks ()

Seine, je t'aime

Jag älskar vatten. Havet, mest. Älskade att jag när jag bodde i Malmö kunde köra mina träningspass längs med havet. Och i London och Paris längs med respektive flod. Jag sprang, powerwalkade och spatserade ofta vid Seine när jag bodde i Paris. Jag bodde i Saint Germain des Près och kunde bara tjippa ut till Seine om jag ville. När turisterna blev för många valde jag dock Jardin du Luxembourg, eller Le Luco som Parisborna kallade den. Även mitt senaste Parisbesök involverade Seine och dess promenader, alla fina broar och härliga små bänkar att stoppa en stund på. Sexåringen gillade att hänga sig i de stora metalringarna som en gång hjälpt båtarna att hålla sig på plats. Som den lekmoster jag är hängde även jag mig i en ring. Seine gör mig avslappnad, harmonisk, tillfreds. Det genomsmutsiga vattnet mot den vackra stenen, känslan av att ingenting förändras vid den fast så mycket har förändrats. De gröna små stånden med gatuförsäljare som säljer allt från gamla klassiker av alla de stora filosoferna till skämtbilder på franska presidenter. De vackra träden som likt ett vattenfall rinner över murarna som vetter ner mot vattnet. Seine, du har mig för evigt.

2013-10-05 @ 10:00:25 Permalink Jenny i Paris Kommentarer (5) Trackbacks ()

Sockersött

Och apropå makroner: i Parran hittade jag den här sockersöta (höhö) toppen. Det är Ladurée som har slagit sig ihop med den japanska kedjan Uniqlo. Jag - som brukar sno den HÄR toppen av min mor titt som tätt - var tvungen att köpa. Sweet!

2013-10-04 @ 15:12:46 Permalink Jenny i Paris Kommentarer (2) Trackbacks ()

Galeries Lafayette. Taket.

Jag shoppar inte så ofta loss på Galeries Lafayette. Gör jag det är det "bara" makroner på Pierre Hermé (även detta Parisbesök). Jag har en vän som var chef för ett Cojean på Boulevard Haussman, så jag var dock i krokarna då och då när jag hade käkat lunch och hängt lite där. Ja, och ibland befann jag mig i krokarna i alla fall. Och då smiter jag alltid in och beundrar taket. Jag älskar det där taket. Jag älskar det så mycket att jag till och med köpt en Longchamp Limited Edition Galeries Lafayetteväska (HÄR). Jag använder den dock sällan då den är vit och jag är rädd att förstöra den. Men taket, hörrni. Älskart. Där brukar jag stå, mitt bland alla vackra människor i skönhetsdiskarna på affärsgolvet, och stirra upp i taket medan jag blir puttad hit och dit av turister och shoppare. Och alltid när jag guidar vill jag visa detta. Även denna gång. Som tur var gillade mitt resesällskap taket lika mycket som jag, så vi blev kvar där ett bra tag. Och sedan köpte vi makroner. Perfekt!

2013-10-04 @ 07:55:00 Permalink Jenny i Paris Kommentarer (2) Trackbacks ()

Parisbitar

Jo men lite mer Paris orkar vi med va? Jag har guidat många gånger i Paris förrut (jag räknade en gång till 18 gånger på det dryga halvåret jag bodde där). Men det är alltid lika kul att se hur människor reagerar på olika platser. Amélieälskare som skriker av lycka när de ser "hennes" café i Montmartre, sexåringen som blir alldeles till sig när Eiffeltornet börjar blinka, makronälskarna som får sin första Laduréefika eller Pierre Hermé-makron. Allt är så underbart. Och att få vara den som visar allt detta för personer man tycker om, det är en ynnest.

2013-10-02 @ 07:41:00 Permalink Jenny i Paris Kommentarer (10) Trackbacks ()

Au revoir, Paris!

Nu var det åter dags att lämna Frankrike. Minst två gånger på år är en bra dos, har jag nu kommit fram till. Vi kör på det även nästa år, bestämmer jag. Just nu sitter jag på Charles de Gaulle och kuckilurar. Snart Stockholm. Igår shoppade jag loss som om det inte fanns någon morgondag. Men det var jag värd. Dessutom var det mest presenter, som vanligt. Nu: boarding! Ses i good ol' Svedala!

2013-10-01 @ 10:03:00 Permalink Jenny i Paris Kommentarer (2) Trackbacks ()

La Tour Eiffel

Det är så vackert, Eiffeltornet. Jag vet inte hur många gånger jag sett det. Picknickat, förfestat och fikat vid det. Det är så lustigt hur kopplat en byggnad kan vara med en stad. Vissa som åker till Paris är nöjda bara de får se tornet, typ. Jag undrar om det hade genererat mer turister till Stockholm om vi hade kunnat producera ett lika spektakulärt landmärke (Globen gills inte)? Något som passar bra som nyckelring, gosedjur och gör sig bra på bild. Jo, låt oss gört!

2013-09-30 @ 08:04:00 Permalink Jenny i Paris Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jenny i Paris, del 6574

Ja hörrni. Jag tröttnar inte. Fast jag har gjort, sett och smakat det hundra gånger innan. Paris är staden man aldrig blir trött på. Det är staden JAG aldrig blir trött på. Och idag blir det Marché aux Puces de Clignancourt. Amen.

2013-09-29 @ 07:52:00 Permalink Jenny i Paris Kommentarer (5) Trackbacks ()

I hjärtat av Marais

Att vakna upp mitt i Marais. Inte direkt tråkigt. Vi bor alltså STEG från Place de Vosges. Helt otroligt. Jag har aldrig bott i Marais förrut. Jag har redan hunnit med moules frites, vin och en tur till Tour Eiffel. Två i mitt sällskap är nämligen noviser i staden. Idag: Montmartre! Bonne journée!

2013-09-28 @ 08:33:00 Permalink Jenny i Paris Kommentarer (0) Trackbacks ()

Au revoir!

Jaha då var det vendredi och jag drar till min gamla hemstad Parran för en långhelg med croissanter, makroner, moules frites och rödvin. Typ. Jag vet inte hur det kommer stå till med wifi i vår lägenhet i Marais (yay!), men finns det kommer jag rapportera. Vem kan låta bli från Paris? Andra gången i Frankrike för mig i år, vilken lyx! À tout á l'heure!

2013-09-27 @ 07:36:57 Permalink Jenny i Paris Kommentarer (4) Trackbacks ()

Jenny Lina Carlsdotters Paris

Sandra frågade i veckan om jag inte kunde berätta om mitt Paris, som jag tipsat Anna om. Visst kan jag det! Mitt Paris - min favoritplatser - är ofta kopplade med känslor och upplevelser (som det brukar vara), så alla kanske inte tycker att det är så fantastiskt. Sedan har jag ju så himla många favoriter, så här kommer blott ett axplock. Som min väns balkong på Rue Oberkampf ovan, till exempel. Varning för att många tips är ätrelaterade, som sig bör när jag är igång.

Vi måste ju såklart ta upp Jardin du Palais Royal och Colonnes de Buren bredvid (vid Galerie des Proues) eftersom det under lång tid var en del av den här bloggen (eller bloggens header, i alla fall). Trädgården är som en mycket trevlig, hemlig oas mitt i storstadens buller. Där finns också en trevlig restaurang med uteservering i trädgården. Närmaste metrostopp: Palais Royal - Musée du Louvre.

Angelina på 226 Rue de Rivoli. Coco Chanels favoritfik med underbara omeletter och makronbakelser. Har också en disk där man kan köpa med sig ljuvliga makroner. Ett måste är deras varma choklad gjord på gammalt vis, med äkta afrikansk mörk kvalitetschoklad. Närmaste metrostopp: Tuileries.

Rue Mouffetard och Place de la Contrescarpe (på bilden La Contrescarpe som är en mycket trevlig restaurang med en jättemysig innegård att äta på). Gatan med massor av trevliga restauranger och barer och ett livligt kvällsliv. Närmaste metrostopp: Place Monge eller Censier Daubenton.

I Marais finns mycket att titta på och njuta av. Detta område är mest känt för dels sin ortodoxa judenhet, dels gaybarer- och klubbar. Härlig kontrast. Området i sig är ett tips. Men på populära Rue des Rosiers finns téhuset ovan som har den godaste citronmarängpaj jag någonsin smakat. Jag har varit där åtskilliga gånger. Sist jag gick dit var de dock stängda för renovering. Förhoppningsvis är de tillbaka på banan nu. Ett riktigt Jennyställe! Närmaste metrostopp: Saint Paul.

Jardin du Luxembourg - Le Luco. Ett av mina allra käraste platser i Parran. Här har jag pluggat, sportat, gråtit, skrattat, solat, ätit, sovit, umgåtts och lekt (med ett barn, då). Sommartid finns det både restaurang och café och kommer man tidigt på morgonen kan man hamna bakom brandmännen som löptränar i mycket korta shorts (hehe). Här ligger också senaten och ett orangeri som ibland är öppet med utställningar. Smockat med folk vid fint väder. Stänger senare och senare ju varmare (och ljusare) det blir nu på vårkanten. Närmaste RER-stopp: Luxembourg. Närmaste metrostopp: Saint-Sulpice (eller andra stopp nära på lila linjen), Rennes.

Musée Rodin på 79 Rue de Varenne. Att se Tänkaren för första gången i orginalformat är en upplevelse. Finns också lite impressionistkonst och annat fint. Trädgårdarna omkring är jätteveckra men kostar extra. Närmaste metrostopp: Varenne.

Om man gillar Monet kan man skippa Musée d'Orsay och de vidriga köerna (det är ju dock värt ett besök också, men nu är jag bara på Monet) och istället bege sig till Musée Marmottan Monet i utkanten av Paris. Här får du sitta på en bänk och titta på de gigantiska näckrostavlorna och tavlorna på bron i Giverny, samt lite av tavlorna från Norge. Det är inte alls lika mycket folk och nästan bara Monet (lite annat på övervåningen och mellanvåningen). Ta er tid att sncka med personalen, de är mycket trevliga och berättar gärna (på engelska också) om all konst. Närmaste metrostopp: La Muette.

Om du är i Parran på en söndag, ta metron till slutstationen på 4:an till Porte de Clignancourt. Där finns Paris största antikmarknad och loppis. Massor med skit men också massor med fina saker, allt från folk som lagt saker på en filt på marken och små stånd till halvpermanenta marknander under tak och antikbutiker. En upplevelse!

Det är turistisgt, men det är ju också så härligt! Ta med en picknickkorg och låt solen gå ner vid Champs de Mars. Titta på de blinkande lamporna på tornet och drick lite vin (som du gömmer för vakterna då det är förbjudet). Offentliga toaletter finns att tillgå. Se upp för de omkringgående försäljarna och allmänt löst folk och gå inte hem ensam. Närmaste metrostopp om du inte vill gå förbi Eiffeltornet: École Militaire.

Och så en varning: Så här ser många toaletter ut på restauranger och barer. Även lite finare och även för tjejer. Sjukt!

Ja, det var några guldkorn det. Kanske gör jag det till ett stående inslag på bloggen, vi får se. Vad det kul att läsa?

2013-03-15 @ 11:02:00 Permalink Jenny i Paris Kommentarer (8) Trackbacks ()

Reblogging: Paris / Hur långt jag har kommit

I går var jag inne på Christines blogg och fick sådant Parissug. Så jag gick in på "Jenny i Paris"-kategorin på min egen blogg och började läsa. Snart hittade jag inlägget nedan. Valborg 2010. Snart tre år sedan. Tre tankar kom. Åh, vad bra och bekymmerslöst jag hade det i Paris. Åh, vad jag saknar det. Och åh, vad långt jag har kommit sedan dess. Det märks ganska tydligt att jag fick feeling på slutet av inlägget och blev lite privat. Alla - inklusive jag själv - blev nog lite förvånade över detta. Det har inte direkt hänt varken före eller efter. Jag var så trasig och skör när jag kom till Paris. Och Paris läkte mig, gjorde mig starkare. Jag kommer alltid vara tacksam Paris för detta. Jag fick leka av mig, jag fick ha lite småromanser och känna mig uppskattad, något jag inte hade fått känna på mycket, mycket länge. Jag blev stärkt i att jag kunde lära mig nya saker (franska), jag träffade vänner för livet och framförallt: jag blev jag igen. Så fint. Här kommer (det lite förkortade men ändå jättelånga) inlägget igen:

Valborg började här klockan tio i går morse:

Det skulle firas med champagnefrukost!

Vi adopterade en aussi och en dansk som för dagen var hobbysvenskar.

Billig skit (mitt) möter bra skit (Andreas och Mettes).

Sen blev Jenny Lina Carlsdotter kissnödig i vanlig ordning, så det blev Louvren och deras toaletter, och när vi gick tillbaka mötte vi helt otippat...

...vår klassis Alexej!

Sen blev vi lite fler svenskar.

Då kom spansk TV och ville filma oss. Så så fick det bli. Vi fick prata spanska in i kameran. Jag fick ett litet solo-apperance då kameramannen av någon anledningen verkade finna mig intressant.

Sen bar det av till Citén. Där skulle det ätas sillalunch!

Fransk sill. Jag var tveksam. Och höll mig till Abbas.

Sen kom Isabelle, Alejandro och Leo från min klass, och då spelades det kubb! Mitt lag vann, naturligtvis!

När jag hade kört en omgång tröttnade jag lite och mös på filtarna istället. Det sjöngs bland annat Spice Girls och vårvisor.

Sen var det dags att packa ihop.

För vi skulle till svenskhuset där...

Svenska kören sjöng så fint!

Alla kramade sina hjärtevänner uppfyllda av den fina skönsången. Så jag fick vara med och dela på kärleken mellan Andreas och Mette en stund. Fint.

Svenskhuset överhuvud Vivianne höll tal.

Det gjorde Malena också.

Sen klassisk brasa, såklart!

Många svenskar var närvarande. Och några andra som fick vara med ändå.

Efter att ha minglat lite satt vi på marken och pratade och hade urtrevligt i vad som kändes som timmar. Jag hade så jädrans trevligt. Alla i citén är studenter eller doktorander och har så mycket intressant att komma med. Jag fick veta saker som att flugor kan manipuleras till att bli homosexuella, överviktiga och kokainmissbrukare, till exempel. Här är jag JAG. Utan bihang, utan en relation till någon annan. Jag är inte någons flickvän, granne, dotter eller syster. Jag är JAG. Och människor vill höra vad jag har att säga. Och de tycker om mig. Och de säger det till mig - fast vi inte känner varandra så bra (än). Och jag får komplimanger. Hela tiden. Allt som jag brukar göra mot andra kommer tillbaka till mig här i Paris. Paris har varit vänligt mot mig ända sen jag kom hit. När jag kom till Paris var jag, även om det inte var så illa som i början, en liten nedbruten ledsen flicka. Nu är jag en framåt, glad, social, trevlig tjej. Igen. Jag är mig själv igen. Jag VET vem jag är igen.

Jag är Jenny Lina Carlsdotter. Jenny Lina Carlsdotter älskar att träffa nya människor. Jenny Lina Carlsdotter pratar mycket, men det är för de som umgås med henne någonting POSITIVT. Hon ska inte vara tyst, för det är inte hennes personlighet. Jenny Lina Carlsdotter är genuint intresserad av andra människor, och delar därför med sig mycket av sig själv för att få samma sak tillbaka. Jenny Lina Carlsdotter är alltid väldigt PK, förutom i väldigt nära vänners sällskap och om hon tagit något glas för mycket. Jenny Lina Carlsdotter älskar tillställningar. Och Monet. Och Cola Zero. Och sina vänner. Och att träffa nya människor. Jenny Lina Carlsdotter tycker inte att det är töntigt att visa känslor, och kan därför gråta, skratta och visa rädsla, även om hon inte känner människorna så bra. För hon skäms inte för den hon är. Jenny Lina Carlsdotter älskar sig själv. ÄNTLIGEN. Paris, jag älskar dig och allt du gett mig. Du gav mig mitt liv tillbaka och för det kommer jag dig alltid vara dig tacksam. Paris, du kommer alltid finnas djupt inne i mitt hjärta. TACK PARIS.

2013-01-18 @ 17:30:00 Permalink Jenny i Paris Kommentarer (5) Trackbacks ()

Efterlysning

Jag planerar en resa till den franska huvudstaden i den senare halvan av september. Nu behöver jag er hjälp. Är det någon som har tillgång till, eller vet någon som har tillgång till, en lägenhet i Parran? Det är för en vecka och för tre vuxna och ett barn. Såklart är vi ute efter ett klipp rent finansiellt. Vet du något så maila jättegärna mig på jen_carlsdotter (a) hotmail.com. Kramtackhej!

2012-07-27 @ 11:54:31 Permalink Jenny i Paris Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ett Parisminne (Paris, je t'aime)

Christine fick mig att komma ihåg ett så fint Parisminne. Inte från tiden när jag bodde där, utan från när jag var där i somras. Jag minns att jag tänkte då att det skulle värma mig att tänka på det när vintern kom. Det gör det.

Det var svettigt i Paris. Jättevarmt. Sådär varmt att man väntar med att duscha tills kvällen eftersom det ändå blir så klibbigt under dagen. Och när man har duschat på kvällen och går ut blir man ändå svettig. Och ens nyuschade hår torkar jättefort och blir så där frissigt. När klockan slog svensk middagstid höll jag mig. Jag promenerade istället till Square Maurice Gardette (mer HÄR). Där satt det ett förälskat par på en parkbänk. En annan man som jag misstänkte fastade (detta var under Ramadan) låg och sov på en parkbänk. Ett gäng unga killar spelade pingis i skuggan. Och gubbarna spelade boule i en annan del av den lilla trädgården. En man med en hund kom och diskuterade något med gubbarna. Sedan gick han igen. Jag satt på en parkbänk och läste tills ljuset blev för skumt under trädkronorna. Då tog jag boken och gick hemåt. Mot lägenheten jag hyrde som låg vid Parmentier, bara steg från metron. Precis under taket. Där det är som varmast och där jag fick sova med öppet fönster på natten, så att jag hörde alla Paris ljud. Fransyskor som skrek på sina lata män. Grannen som lagade kött bredvid. Fulla ungdomar som skrattade i natten. Det blöta, varma regnet som kom efter midnatt. När klockan äntligen slagit fransk middagstid promenerade jag i solnedgången nedför Avenue de la Republique. När jag kom till Place de la Republique gick jag runt några varv och kollade in på restaurangerna. På de som åt. Jag hade själv valt att vara ensam. Detta var min dejt med min älskade stad. Jag stannade till vid min restaurangnamne och kollade på menyn. Log lite grann över namnet. Men gick vidare och stannade till sist vid någon italiensk dussinrestaurang. Beställde en caprese, ett glas vin och en pizza. En espresso att avsluta allt. Ingen avec. När jag lämnade restaurangen mötte jag par hand i hand, antagligen på väg på en dejt, en apero eller kanske redan till en klubb. Staden började sakta vakna till liv igen efter den varma, långsamma eftermiddagen. Scootrar flängde förbi mig, taxibilar tutade, trafiklysen blinkade. Jag gick sakta. Tänkte på mitt. Frös fortfarande inte. Sedan gick jag upp till lägenheten, längst upp under taket. Jag sov i bara underkläderna eftersom det var så varmt. Med öppet fönster. Regnet började sakta droppa på fönsterbrädan. Jag tror det åskade lite. Antagligen, eftersom det hade varit så tryckade vamt under eftermiddagen. Jag somnade och visste att denna kvällen skulle fastna i mitt minne för resten av mitt liv.

2012-02-19 @ 19:51:03 Permalink Jenny i Paris Kommentarer (5) Trackbacks ()

Soirée au Square Maurice Gardette, le dimanche 21 août

2011-09-08 @ 23:01:43 Permalink Jenny i Paris Kommentarer (0) Trackbacks ()

El Nopal tacos et burritos

När jag var i Paris hängde jag mycket med mexikanare. Speciellt en, Alejandro. Han tog med mig till en annan Alejandro (jag vet, klichén). De kommer från samma stad i Mexico. Alejandro nummer två har öppnat en taqueria, ett litet hål i väggen precis vid Quai de Valmy. Fantastisk mat lagad på äkta mexikanskt vis till väldigt överkommliga priser. Alejando är dessutom sjukt trevlig så stanna för en liten pratstund också, vetja!

El Nopal tacos et burritos, 3 rue Eugène Varlin, 75010 Paris, metro: Château Landon, Colonel Fabien, Gare de l'Est, Louis Blanc

2011-09-08 @ 07:57:00 Permalink Jenny i Paris Kommentarer (2) Trackbacks ()

Adieu, mon chère amie

I går kväll tog jag adjö av mitt kära Paris ännu en gång. Kändes som om det var nyss jag gjorde det... Det började med sushi och drinkar på allas vår rue Mouffetard i femte, fortsatte med en fest med en utsikt som tog andan ur en och slutade med att ett gäng karlar vid tvåhugget lämnade av mig för att fortsätta ut i Parisnatten. Oj, vad tiden går fort. Men om några timmar sitter jag på ett tåg heading to London! Där möter jag upp min fina vän Carro som har flugit dit från Sverige. Ni hänger väl med i den brittiska huvudstaden också, va?

2011-08-28 @ 08:48:44 Permalink Jenny i Paris Kommentarer (2) Trackbacks ()

The tourist

När jag bodde i Paris bodde jag nära la place Colette. Och där, på Café Nemours satt helt plötsligt Angelina Jolie på foton som dök upp på nätet. Hon var i staden för att spela in The Tourist (och den HÄR scenen). Där satt hon, där jag själv suttit, och drack te och åt criossant. Säga vad man vill om hela grejen, men jag tyckte det var coolt. Jag gick aldrig dit under filmningarna, men jag tjippade förbi här om dagen för att bli lite nostalgisk. Café Nemours ligger mellan Louvren och Jardin du Palais Royal. Perfekt ställe för people watching mitt i smeten.

2011-08-27 @ 16:08:00 Permalink Jenny i Paris Kommentarer (0) Trackbacks ()

De sista dropparna

Idag vaknade jag upp till ett grått Paris. Temperaturen verkar till och med lägre än igår, då det regnade lite. Jag sätter för första gången sedan jag kom hit på mig långbyxor och gör mig redo att vrida ur de sista dropparna ur den underbara Paristrasan. Man kommer alltid tillbaka till Paris, jag vet. Men det kan ju inte skada att njuta lite extra. I morgon bitti sätter jag mig på ett tåg mot nästa destination. Förhoppningsvis med väskan fylld av makroner, foie gras till vännerna, shopping och en massa fina minnen. Tjipp så länge.

2011-08-27 @ 09:54:48 Permalink Jenny i Paris Kommentarer (3) Trackbacks ()

La Rotonde de la Villette

Det har öppnat ett restaurang i La Rotonde de la Villette vid Canal St Martin i 19onde. Mina vänner känner ett par som jobbar där, så gårdagskvällen bjöd på drinkar i denna coola gamla byggnad. Vi satt där tills fler och fler anslöt, och när undertecknad lämnade dem halvannan timme efter midnatt var det fullt runt bordet. De som ätit där sa att maten var fantastisk och jag kan skriva under på samma sak om drinkarna. Är du i krokarna är det definitivt värt ett besök!

La Rotonde de la Villette, place de la Bataille de Stalingrad, 75019 Paris