Jenny Lina Carlsdotter

 

I min nuvarande lägenhet låter jag saker och ting ta tid. Jag har mycket arvegods eller saker som betyder något för mig, och låter det hellre vara lite tomt än att gå till budgetmöbelvaruhuset och köpa första bästa möbel. Jag har fått mycket hjälp av familjen. Mormor har gett hela sin gamla finmatservis med hur många delar som helst (som jag dukade med på nyår) och matsilver, jag har fått farmors gamla fina vas/tillbringare och massor av annat fint. Det gör att jag känner att mitt hem har själ. Nu när jag var hemma hos föräldrarna fick jag ännu mer. En gammal visp och en "Moulin Julienne". Jag är känd bland vänner och familj för att jag vägra elvisp. Jag vispar alltid (oavsett hur mycket det är) för hand. Jag vill inte elvispa. På nyår kände jag dock att det var lite jobbigt att vispa vit choklasmousse till sju personer. Igår fick jag lösningen! Jag kan fortfarande vispa för hand men får lite hjälp på traven! Jag ÄLSKAR den! Visst är den fin? Moulin Julienne har jag starka minnen av från min barndom. Det gjordes potatisgratäng och rivna morötter på den, bland annat. Även den är fin. Jag är nöjd. Mamma slängde med ett gäng skaldjursknivar också, då jag under nyårshummerintaget insåg att detta skulle vara fiffigt (så länge hade charkktjejen delat på dem och krossat klorna åt oss). Nu är mitt kök snudd på helkittat. Gött.