Jenny Lina Carlsdotter

...ordnade jag en baby shower för en av mina allra bästa vänner. Temat var afternoon tea och vi bjöd på makroner från Gateau, finger sandwiches, cupcakes och annat gott. Den framtida bäbisen fick en body med afternoon tea-tryck och den framtida mamman fick en klassisk blöjtårta. Nu är den lilla bebisen snart ett år och någon jag älskar kopiöst. Tiden går så fort. Under året som gått har andra vänner fått barn eller blivit gravida, och jag har blivit "moster" till fler små liv. Fantastiskt.

...bloggade jag om när jag var på Irland. Idag tittar jag tillbaka på Londonresan jag gjorde förra året. Jag har ju bott i London. Och jag saknar det. Ofta. Nu planerar vännen och jag att göra en favorit i repris i slutet av juni. Strunta i midsommarfirande och dra till Brittans huvudstad istället. Då drack vi afternoon tea på The Wolseley, käkade mat på fiskrestaurang, roade oss på Notting Hill Carneval, shoppade och nostalgisightseeade. Jag införskaffade Hunterstövlar och en quiltad jacka (Mia, den går alltså inte att hitta här), vi käkade stora engelska fry ups till frukost och vi gick promenader längs Themsen. Förhoppningsvis bloggar jag därifrån igen om en månad eller så. Nu: jobbet. Tjipp!

...var det VARMT! I alla fall i jämförelse med hur det är nu. Den 10 april 2011 hade jag tunn vårjacka. Och lade upp följande bilder under titeln "En solskenshistoria". Jag var tvungen att titta i mitt eget arkiv när jag på morgonkvisten såg tillbakablickar på andra bloggar med bikinibilder, solsken och glassätande. Och mycket riktigt, så ock på min blogg. Våren - du får mycket gärna komma nu!

...pratade jag lite med vardagen. Sri Lanka var platsen jag ville vara på. Så är det fortfarande. Jag har aldrig sett ett så diversifierat landskap, sådant hjärtligt folk. Jag har aldrig fått mina förväntningar uppfyllda på ett sådant perfekt sätt. Men då, när när jag stog där i bergen, drack limejuice och kollade ut över vidderna, hade jag inte så mycket att komma tillbaka till. Jag bodde ytterst ad hoc, jag hade ett tillfälligt jobb och jag var långt bort från de flesta av mina vänner. Nu har jag ett eget hem igen, ett "riktigt" jobb, massor av vänner nära. Både nya och gamla. Det är inte samma utgångsläge. Allt var så ovisst då. Det är det på sätt och vis nu med, men det finns en säkerhet i botten. Vardagen gjorde sitt bästa för att hålla kvar mig i förhållandet. Kanske bra det. Nu får jag fortfarande drömma om min älskade ö. Och tillbaka, det ska jag.

...var jag i mina drömmars land. En resa jag längtat efter och hoppats på sedan barnsben hade efter inbördeskrig och naturkatastrofer äntligen besannats. När jag landade, en dag innan, rann lyckotårarna ner för mina kinder. Jag kunde knappt tro att det var sant. Sri Lanka kommer alltid ha en speciellt plats i mitt hjärta. I fredags kom två män från Sri Lankas ambassad till mitt jobb för att ge oss en present. Jag ser det som ett tecken. Jag borde återvända. Snart.

..hade jag precis kommit hem från en weekend i Köpenhamn med mina fina Parismusketörer Mette och Eva och bloggade om vårt besök på Rundetaarn. Det var mycket snö då, till och med nere i den danska huvudstaden. Den lyser i år med sin frånvaro. Någon som däremot inte lyser med sin frånvaro är Mette, som numera har bytt den danska huvudstaden mot den svenska. Det är alldeles fantastiskt att vi kan ses när vi vill. Förhoppningsvis redan på söndag. Nu: jobbtillställning. Tjipp!

...bloggade jag om hur stolt jag hade blivit när jag hämtat posten hemma hos mamma och pappa och funnit ovan visade kuvert. Att mina föräldrar arbetar för den värld jag har utbildat mig för att försöka införliva. Jag bloggade då om hur man kunde köpa julklappar där vinsten gick till välgörenhet. Såg att Ellinor gjort det samma igår. Förra året gav vi i min familj varandra småpaket. Vi skulle spara pengarna och lyxa till det tillsammans på Sri Lanka. I år har vi bestämt oss för att göra samma sak. Fast ge pengarna till välgörenhet. En tusing var ska vi donera till valfri välgörenhet. Nu är bara frågan. Ska vi alla ge till samma, då blir det ju en ganska stor summa för en välgörenhet? Eller ska vi dela upp det och hjälpa flera olika välgörenheter? Eller ska jag rent av dela upp min del bland olika välgörenheter? Ska jag se lokalt, regionalt eller globalt? Jag har naturligtvis stater, problem och situationer som ligger mig extra varmt och hjärtat att hjälpa. Jag ger redan till fem olika välgörenhetsorganisationer varje månad. Ska jag ge till någon av dem? Vilka välgörenheter/situationer skulle ni skänka till?

...hade Lotta just fyllt år, precis som i år, såklart. GRATTIS Lotta! Då hade jag ställt till med grillkalas i hennes ära och bjudit in vännerna. Till dessert serverade jag kladdkaketårta med jordgubbar, eftersom Lotta inte tycker om vanlig tårta. Detta året har Kristin festen istället, men jag gör snittarna. Dessutom får vi i år besök av finaste Linde (som du kan läsa mer om HÄR) som hälsar på över helgen. Jag ska dessutom guida honom i småstaden. Linde i Linde, kan ju knappast bli bättre! Men först: jobb, fredagsstäd, motion, True Blood med fredagstaco!

...var vi bjudna på middag hos farbror. Den inleddes med en smultrundrink på hans veranda i solnedgången och fortsatte med middag som för undertecknad betydde parmesan i stället för kyckling då farbror hade glömt att jag inte äter kött. Jag kunde inte vara nöjdare över detta, jag menar hur ofta kan man trycka i sig stora bitar parmesan utan att känna sig skamsen? Inte ofta. Kring denna tiden betydde kvällarna för övrigt ofta mysiga middagar på diverse verandor i solnedgång. Fin tid. Nu: nästa sista dagen jobb innan minisemester i Skåne! Tjipp!

Strålade kussen Petter och jag samman på laxbutiken i Laholm. Jag hade kommit från en liten tripp till Ringsjön och han var på leave från Afghanistan. Vi hade inte setts på evigheter så vi firade på kvällen med att jag lärde honom baka rabarberpaj. Sedan hängde vi ihop i en vecka eller så. Det roliga var att inte alla insåg att "kusse" var slang för kusin. Mina danska vänner trodde jag var extremt otrevlig mot honom, mina svenska vänner trodde jag hade skaffat karl. Det blev många meddelanden på fejjan med frågor om vem snyggingen var, speciellt efter strandinlägget. Roligt, tyckte vi. Han är "bara" min kusin, gott folk. Och så vitt jag vet fortfarande singel. Go get him.

...sprang Oskar en halvmara någonstans i Närke och jag och tjejerna åkte lite halvbakis för att heja. Jag var vätskekontroll under det mycket svettiga loppet och jag tog mitt arbete på fullaste allvar. Vid ett vätskestopp satte vi oss och käkade bakispizza vid vägkanten. För att väga upp allt springade, så att säga. Bra dag.

...hade jag befunnit mig i Svedala endast ett par dagar. Jag var nyanländ i mitt gamla hemlandskap Skåne från det som nu hade blivit min förra hemort; Paris. Jag och Carro köpte Skånetrafikens biljett "Øresund rundt". Vi började med tåg till Helsingborg och båt till Helsingör där vi tittade på Hamlets hem Kronborg slott. Lunch i Helsingör och sedan ett litet danskt tåg till Louisiana där vi fick se utställningen "Warhol after Munch", där den förstnämnda konstnären tolkar den sistnämnda. Sedan hade vi den grymma turen att gå på ett öppningsmingel, MED konstnären närvarande. Det var franska Sophie Calle som ställde ut. Hon fick ett grymt, själviskt brev från sin älskare där hon blev dumpad. Hon lät 107 kvinnor tolka detta i sin utställning. Allt från kriminologer, psykologer och domare till operasångare, skådespelare och en papegoja (!). Det var en fantastisk resa med en fantastisk vän.  Trevlig lillördag, gott folk!