Jenny Lina Carlsdotter

En liten vernissage fick vi in också. Ett tjejgäng på en båt. Nordens ljus vid Skeppsholsbron. Mycket mysigt måste jag säga.

I lördags tog jag och Fison en lång promenad på Riddarfjärdens is in till stan. Solen sken, vyerna var ljuvliga och sällskapet underbart. Massor med folk gick, skidade eller åkte skridskor på isen och det kändes nästan som en liten folkfest. Hur underbart som helst, med andra ord. Ett tips!

Tack tjejer! Jag har aldrig förr haft brinnande sambuca i käften, aldrig druckit drinkar på gin, honung och citron, aldrig blivit tagen för att vara en fransyska eller dansat limbo med en amerikansk manlig strippa. Tack för alla nya upplevelser tjejer. Speciellt du, Lotta. Du är bäst!

Fest igår i Lottas nya etagelägenhet (jag är inte avundsjuk, nej, nej). Bubbel, handboll och vänner från höger och vänster verkar vara en lyckad kombination. Det resulterade dock i att jag fick springa runt som ett skollat troll för att försöka hinna prata med alla. Det lyckades sådär. Carro fick max två minuter, till exempel. Tur att vi hade hängt på dagen alltså. Vidare bar det i alla fall av till Morfar Ginko. Och sen blev det ätartävling på McDonald's. Ja jösses.

Fredag morgon. Fison gick just till jobbet. Men innan hon gjorde det hann hon utfodra mig i form av egenbakat bröd och egenrostad müsli. Och kaffe såklart. Blir datorfrulle idag. Ska träffa Carro på Vetekatten om ett tag och bli jobbcoachad. Nu jädrar ska det bli liv i arbetssökarluckan. Jajjemen gott folk! Trevligt veckoslut!

Hörrni, äntligen något nytt! Min fina vän Kristin har startat en fotoblogg. En lite annorlunda sådan. Skönt med något nytänkande. Bokmärk denna sida, för snart drar Kristin ut på resa. Först ska hon till Indien, sedan Sri Lanka (där vi hoppas kunna möta upp varandra) och sist men inte minst Dubai. Kan tänka mig att det blir fina och intressanta foton och kolla in framgent! klicka här för att kolla in vad hon lagt upp än så länge!



I dag drar jag då mot hufvudstaden. Det ska träffas vänner, festas och mysas. Och jag ska bli jobbcoachad. Blir bra, det här.

Jag är halvsmålänning. I bland märks det minsann. Som när jag får en craving för ett stort lass ostkaka med sylt och grädde.



Ingen överdriven kristlighet eller snålhet har emellertid drabbat mig som tur är. Några andra som definitivt inte drabbats av snålhet är mina underbart fina tjejkompisar. De vet att livet för undertecknad är lite tufft för tillfället. Dessutom vet de att jag inte direkt har ett starkt cashflow denna månaden, då jag under i stort sett hela december var sjukskriven efter operationen. Så de har helt sonika gått ihop och bjudit mig på en liten Hufvudstadsweekend. Några betalar resan, en annan en lunch, någon en drink ute om det skulle behövas. Hur fina är de inte då? Värd all ostkaka i Småland minsann!

Jag borde ha skrivit ett inlägg om detta för hundra år sen. Men bättre sent än aldrig! Klicka HÄR för att följa mig på bloglovin. Om du inte är medlem, bli det ögonaböj! Det är mycket lättare att läsa och kommentera på sina favoritbloggar. Tar mycket mindre tid eftersom bloglovin håller koll på vilka av dina favoritbloggar som är uppdaterade samt låter dig kommentera i en och samma ruta. Perfa gott folk!

I dag sitter jag och söker jobb. Igen. Och undrar lite var jag kommer att hamna, var jag kommer att bo nästa gång. Och jag tittar tillbaka på de ställen jag redan har kallat hemma. Nästan alla skulle jag kunna tänka mig att bo på igen. Hm.



London...



Lund...



Malmö...



Och Parran...

Vad som helst utom Linde går bra. Ok Gud/Allah/Adonai?

Kanonerskväll brudar! Det gör vi snart om, eller hur?

Kaos här. Tvättmaskinen har varit trasig i tre veckor. Idag kom gubben och skulle kirra. Då hade han fixat fel kretskort. Vad man ska ta på sig ikväll blev just snäppet svårare. Och på lantstället har vi fått vattenläcka. Käckt! Men det struntar jag i nu. Jag kör hockeykväll med grabbarna, och sen drar jag till Öret och dansar bort natten med tjejerna istället. Jag hälsar trevlig helg till Mia som är i Köpenhamn över helgen, Ferferi som är ny i hufvudstaden och Sandra som bott där ett tag,  Nicky, Vibbe och Emelie i mitt gamla Malmö, Lisa i Warzawa, Nannis i Öret, Alexandra som har lysande ögonblick, Marie i München, Sofia i Berlin, Ellinor som är hemkommen från Parran, Sara runt knuten och Sara på franska rivieran. Smarta, snygga och underhållande kvinnor vars bloggar jag läser och vars kommentarer i undertecknads blogg värmer. Helena och Lotta som är nära vänner. Och så alla ni andra som läser detta också, givetvis! Tjipp!

Då kör vi igen. Märker ni hur inläggen skiljer sig radikalt åt? Småstadsinläggen - de som jag producerat på senaste tiden - är SÅ mycket tråkigare än storstadsinläggen. Men, men. Nu kör vi. Mustig vegetarisk laktosfri gryta! Roligare än vad det låter, jag lovar! Och vill ni ha kött byter ni ut quorn mot kyckling och á la bacon mot riktigt bacon.



Ta fram morötter, champinjoner, paprika, lök, buljongtärningar, valfri smaksatt färskost (jag tog vårlök och svartpeppar), matlagningsgrädde, tomatpuré, dijon, soja, franska örter, tärningar á la bacon, quornbitar och citronsaft. Koka potatis.



Fräs grönsakerna och svampen. Ta de som tar längst tid först och häll sen i de andra en efter en.



I med quorn. Eller kyckling.



Och med tärningar. Eller riktigt bacon.



På med matlagningsgrädde.



Tillsätt buljongtärningar, senap, soja, tomatpuré, franska kryddor, citronsaft och en klick smaksatt färskost (skippa om du är väldigt laktoskänslig). Låt puttra. Det är klart när morötterna är mjuka. Om såsen är tunn, red av med lite maizena. Peppra eventuellt lite, men var försiktig med saltet. Det är massa sälta i grytan från soja, buljongtärningar och á la bacon (eller bacon).



Servera med potatisen. Et voilá! Mustig vegetarisk (eller inte) laktosfri gryta!

Jag kör ju med livsåskådningen/dieten "ge kroppen vad den vill ha". Vilket har fungerat jättebra för mig. Men på sista tiden har det gått lite sämre. Undertecknad har helt enkelt slutat lyssna. En smula tristess kan ha äntrat ekvaktionen, möjligen. Och kroppen har fått en massa den verkligen inte vill ha. En semla här, en semla där, massor med semlor där emellan. Kroppen ville nog inte ha dem alla. Inte godiset, chipsen och usäkterna till middagar heller, skulle jag tro. Så gårdagen bjöd på ett extra hårt träningspass och en lite mer ödmjuk middag i form av fullkornsgröt, fullkornssurdegsmacka, ägg och frukt. Kroppen blev givetvis jätteglad. Nu är vi back on track, kroppen och jag.

Jag trodde aldrig att jag skulle höra mig själv säga det, men delar av söndagen tillbringades i kyrkan (!). Det bjöds nämligen in till konsert av en gammal skolkompis till mig. Vi fick lyssna till Mozart, Schubert, Schumann och andra klassiker, och jag fick en tår i ögat både en och två gånger. Underbart.

En underbar dag i backen! Men temperaturen, som var aningens kylslagen, resulterade i smärre problem för undertecknad. Jag var när jag stog på tröskeln hemma igen ännu iskall och frysande - de 24 graderna i bilen hem till trots. Det gick helt enkelt inte att tina upp mig. Efter att ha marinerats i badkaret i kokhet vatten som en liten grisrosa isglasspinne deckade jag i sängen med kläderna på och lampan tänd innan klockan hade slagit nio. Det tar på krafterna att frysa. I dag vaknade jag med läppar stora som valfri glamourmodells och röda som tomtens outfit, kylans lilla present. Ja jösses. Nu låter det kanske som om det inte var bra i backen, men det var det! Fem kalla men mycket glada skid- och snowboardåkare kommer bestämt tillbaka när temperaturen har reducerats lite på minussidan.

Japp. Uppe vid sex. Och det är lördag. - Varför? undrar ni. Jo, nu bär det av mot snowboardvänligare breddgrader. Dock bara över dagen. Men det är inte så bara för undertecknad. Jag har inte åkt ordentligt sedan jag började på universitetet. Ergo: jag har inte åkt ordentligt på sju-åtta år. Det var inte svårt att ta sig upp från sängen när väckarklockan ringde, kan jag säga. Överpeppad skulle kanske kunna beskriva mitt tillstånd just nu. Jag passar under detta ljuvliga humör att bjuda på en bild från gårdagskvällen. Som bjöd på barn- och vuxenmys hos familjen Larsson. Också det ljuvligt (Anna F, bit ihop!). I alla fall. Nu kör vi!

Jag promenerade ju igår. Länge. Rensade, samlade, sorterade och laddade om tankarna. Och sen tänkte jag på vad Mia skrev här om dagen. Det där med att längta till eller längta ifrån. Mycket sådana tankar nu. Men nu är det helg. Ha en  trevlig sådan gott folk!

När man äntligen får komma till sin naprapat och hon utbrister "ja, det kan ju knappast bli värre i alla fall", när man har svårt att gå när man kommer hem och man dessutom känner den allmänt nedstämda känslan som av olika anledningar poppat upp hos svenskarna i januarigråheten, då är det lite tufft. Ja, det finns ju saker som inte passar att hamna här, också. DÅ känns det nästan som en gudagåva när ens föräldrar har åkt till ett bageri och köpt två semlor till en som de sedan levererat - för att de redan vet allt detta. Utan att de blivit meddelade. De vet ändå. DET är mina föräldrar det. De bästa.

Jag älskar mat. Jag älskar att laga mat. Min favoritblogg är Noble Pig, som jag har följt i flera år. Jag älskar steg-för-steg-bilderna och de fantastiska bilderna på det färdiga resultatet. Jag har någon gång innan försökt mig på att blogga på samma sätt, även om jag vet att jag på inget sätt har samma expertis, auktoritet eller känsla när det gäller föda. Men det struntar jag i. Det är kul. Detta receptet snodde jag helt sonika här. Efter lite modifiering blev det så här:



Ta fram grädde, ricotta, mascarpone, färsk bladspenat, färsk basilika, pesto, soltorkade tomater, pinjenötter, kesella, en hackad lök, buljongtärning (jag tog en halv vitlök och persilja och en halv basilika och timjan från "Örtagården"), färska lasagneplattor, sambal oelek och olja.



Fräs lök och låt det götta till sig med pinjenötter, basilika och buljongtärningen.



Värm samtidigt upp grädde (det var gammaldags mjölk, kesella och chevre i orginalreceptet) med en burk kesella, en burk ricotta och lite mer än en tredjedel marcarpone. Späd med lite mjölk om du tycker det blir för gräddigt. Såsen blir mycket tunn, så om du vill ha mer stabbig lasagne, ta mindre av färskostarna och tillsätt en hårdost, eller red eventuellt av såsen lite.



Blanda bladspenat, pesto och soltorkade tomater.



Tillsätt lökblandningen.



I med sambal. Ta inte för mycket. Det gjorde jag.



Varva plattor, sås och spenatblandning. Det går åt väldans mycket. Om ni är fler än fyra, ta två av alla ingredienser till spenatblandningen. Toppa med extra sås och en god hårdost. Jag tog svensk cheddar.



Grädda i ugnen på 200 grader i 20-30 minuter.



KLART!

Jag är helt insnöad. Snudd på besatt. Och jag älskart. Jag älskar verkligen att nörda in mig på något. Förr var det kanske lite mer akademiska ämen. På Lundatiden. Nu är det True Blood. Min värld har i mellandagarna handlat om shapeshifters, Wiccans, Britlingens, weretigers, féer och werepanthers. Ja, och så vampyrer så klart. Snart börjar nya säsongen på TV. Insnöad, var det...

Jag har varit lite under vädret de senaste dagarna, för att prata svengelska. Mest hälsomässigt, men lite mentalt också. Så jag tittar på gamla kort. Och hittar dessa tre som pappa tog på mig och mamma i Paris i somras (ser ni var?) när familjen var på besök. Visst ser det ut som om vi är kändisar och korten kommer från en skvallerblaska? Speciellt efter min (väldigt nödvändiga, fy skäms Jenny!) censurering. Gjorde mig på lite bättre humör...

När jag var liten och folk frågade vilken mitt favoritmaträtt var fick de allt som oftast något frågande i blicken när jag hade levererat svaret. På den tiden var det inte direkt vanligt med Raclette i Sverige, nämligen. Det fick dock ett uppsving samtidigt som fonduen i Svedala, och numer går det till och med att köpa racletteugnar här hemma. Jag fick en i julklapp för ett par år sen. Många av mina läsare är föredetta Parranmänniskor, precis som jag. De känner alltså med största sannolikhet redan till Raclette. Men för er som inte vet så är Raclette dels en ost, dels en rätt, från Schweiz. Den är också ganska vanligt förekommande i Frankrike. Smält ost tillsammans med annat gott (vi kör lök och bacon, eller sojatärningar á la bacon) på potatis, med en massa tillbehör. Alla får en var sin liten stekpanna och lagar sin egen mat i den lilla ugnen på bordet. Vår ugn är importerad från mormors hemland, Schweiz. Vid lite halvspeciella tillfällen åker den fram. Här på trettondagsaftonsmiddag. Jupp.

I Malmö passade jag på att träffa Anna, som jag inte har fått kramas med på alldeles för länge. Anna - som under 2010 förlovade sig - lånade så fint ut sin och sin trolovades lägenhet till mig i somras, för de som minns. Hon har under hösten begravt sig i sina masterstudier och ser nu ljuset i tunneln. I sommar är hon klar. Dessa ämnen var några vi hann avhandla innan jag tog bussen vidare till ännu ett trevligt möte. Anna och jag fikade på mysiga Café Walonia vid Värnhem, som förutom übertrevlig (snudd på överdrivet trevlig, om du frågar mig) personal bjuder på hembakat bröd till sina mackor (som de serverar på gamla jubileumstallrikar med kungligheter på), trevligt kaffe och belgiska våfflor. Titta in om ni är i krokarna, vetja! Om jag inte missminner mig har Café Walonia och Sås och Krås (som också ligger vid Värnhem) samma ägare.





Café Walonia, Östra Förstadsgatan 60, 21212 Malmö

När jag hade kommit tillbaka från storstaden efter en vecka av dekadent livsstil med macaroons, gräddsåser, bakispizza och annat kaloristinnt ville min kropp röra på sig. Det fick den. Syrran tog hundarna och mötte mig för en liten milapromenad. Jag höll på att skratta i brallan när jag fick syn på Keagans reflexväst. Jag tror att han eventuellt är ett Harry Potterfan. Eller vad tror ni?







Nu ska jag trots halsont (hallå? Varför har jag fortfarande ont i halsen? Jag har ju inga tonsiller för fasen!) in till Öret med syrran och mamma. Tjipp!

Mitt självutnämt kända sjätte sinne säger mig att kategorin under vilken följade inlägg är arkiverat kommer att växa sig avsevärt större under året som just börjat. Det krävs kanske inte en raketforskare för att räkna ut det dock, vi är ju i den åldern nu... På nyårsdagen fick jag så äntligen träffa det lilla underverket Martina, dotter till Martin och Madelle. Ett litet, litet knyte som trots att hon levt på denna jorden i tre veckor inte såg ut att vara mer än några dagar gammal. En bedårande, ljuvlig liten tjej, dock. Hon fick små presenter såklart, en var inhandlad redan under min Paristid. Vid Notre Dame om jag inte missminner mig. På Carros initiativ. Hur som helst, hon var ljuvligt söt. Såklart.

När jag såg det HÄR inlägget hos Nicky visste jag att jag också ville prova. Så jag drog med mig Tops, Kaj och Carro dit. Och Nicky hade rätt. Det är inte på något sätt "fancy" som hon uttrycker det, utan mysigt, personligt och opretentiöst. God mat, oklanderlig service och stooora portioner. Och när Carro råkade spilla ett halvt glas chardonnay i mitt knä var servitrisen där med papper och trasa innan jag hade hunnit säga "oj". Bra ställe. Prova!













Syltan, Östra Förstadsgatan 2, 211 31 MALMÖ.

Tillbaka i Bergslagsskogarna. Det snöar för fullt och lite mer än oväntade Toto strömmar ur högtalarna. Så kan det gå. Dagen bjuder på vaccination mot Hepatit A och B på Storå vårdcentral och schweizisk familjemiddag mot kvällningen. Och så jobbsök, såklart.

Under min Skånevisit blev det som planerat många trevliga fika- och middagsstunder. Hos Vibbe blev jag bjuden på god mat och lite trevligt rödvin på måndagskvällen. Jag fick även träffa mina favoritbarn i södern - Oscar och Emma. Mycket hade hänt sent sist minsann! Oscar - som i stort sett var en bebbe förra gången vi sågs - sprang runt och busade för fullt, och Emma pratade helt plötsligt skånska och berättade långa historier för mig. Samt kirrade nespressolatte åt mig (med lite hjälp från mamma, men ändå). Det får inte gå så här länge mellan besöken alltså.

I villan jag tillbringar merparten av mitt liv i just nu blir det becksvart när det är dags att möta John Blund. Villan ligger inte på landet utan i ett hederligt Svenssonvillaområde. Men det ligger ju heller inte i innerstaden. När jag skulle stänga mina blågröna i sängen på Drottninggatan i Skånes huvudstad var det följade syn som mötte mig. Klockan var dryga midnatt. Inte becksvart.

På nyårsafton innan mörkret hade fallit över Malmö passade vi på att ta en dag på stranden, efter förfrågan från mig. Dimman låg tung över hela Malmö och man såg nästan inte var stranden slutade och havet började eller vad som var hav och vad som var himmel. Vackret och underbart. Det hela avrundades med en fika på kallbadhuset. Jag älskar den här st(r)a(n)den väldans mycket, faktiskt.

På nyårsaftons dag promenerade vi genom Skånes huvudstad. På vägen mot Ribban slank vi in hos Pâtisserie David vid S:t Gertrud för att köpa lite macaroons. Där ligger Bergslagsskogarna i lä, tyvärr...







Pâtisserie David, Östergatan 7b, 211 25 Malmö - Tel: 040-630 80 80, www.patisseriedavid.se

Frågor på det?

Nyår ja. Vi käkade trefvlig middag tillagad från scratch med Tops som chef och Carro och undertecknad som sous chefs. Det spelades musik ur både högtalare och på gitarr och piano. Det dansades och spelades musikspel. Det skrattades åt Tommy Körberg och åt varandra. Nu är det 2011.