Tack för mig. Bokslut.

I Malmö för en vecka sedan. 
 
Förra året gjorde jag bokslut i december och lade även upp en liten plan för 2014. Jag skulle under 2014 "leva ännu mer proaktivt och ta vara på det jag har och undvika det som inte är bra för mig. Jag ville träna mer. Umgås mer med dem jag älskar. Strunta i energitjuvarna och fokusera på det viktiga. Jag ville leva ännu mer ekologiskt och socialt rättvist. Jag ville hjälpa till ännu mer i samhället. Jag ville åka till Languedoc igen. Jag ville bjuda in till mer festligheter i mitt hem. Jag ville laga mer mat. Jag ville vara ute mer i friska luften. Jag ville jobba ännu hårdare på jobbet. Jag ville fortsätta utvecklas. Jag ville bli bättre på franska. Jag ville träna mer på att tycka om mig själv och inte döma mig själv så hårt". Jag tycker jag lyckades med allt utom franskan. Inte dåligt. Inför 2015 har jag nya mål, men dessa håller jag denna gång för mig själv. 
 
Ni har ju märkt det. Frånvaron här den senaste tiden. Redan vid den här tiden förra året var jag osäker på om jag skulle fortsätta blogga. Och nu har det blivit uppenbart för mig: det ska jag inte. Den här bloggen har varit som en vän. När jag mådde som allra sämst för drygt fem år sedan startade jag denna bloggen och vi vaggade på något sätt tillsammans oss tillbaka till livet. Jag flyttade till Paris och där anslöt de flesta av er som läser nu, de andra expat-tjejerna (för ni är nästan uteslutande tjejer). Sedan har jag bott i Bergslagen, Stockholm och återigen i Bergslagen. Jag har rest en hel del och haft flera olika jobb. Och det har varit underbart. Men nu är det dags att säga hej då. Jag tror faktiskt inte jag kommer sluta blogga. Jag är sugen på att starta en blogg om att leva eko/giftfritt/vegetariskt. En blogg med massa tips, recept och inspo. Vet inte om någon skulle läsa det. Kanske startar jag en sådan blogg istället. Då meddelar jag er. Om ni så länge vill följa mig på annat sätt finns jag på instagram som carlsdotter. Men nu är det dags. TACK kära ni, för att ni har läst, kommenterat, peppat och inspirerat. För att ni har gjort den här bloggen till en härlig plats där jag har lärt känna nya kompisar som jag fått träffa IRL. Att jag fått inspo, bekräftelse när jag behövt det och fina ord. Tack och hej då. Vi ses!
 

Three Ingredient Peanut Butter Cookies

 
 
Jag måste bara tipsa om dessa kakor som jag hittade på en blogg i helgen. Supergoda, superenkla och superbra! Dessutom laktos- och glutenfria! Det är det enklaste receptet du kan tänka dig, med endast tre ingredienser! Jag lade dock till en nu i juletider: kanel. Man kan nog hotta till det med diverse kryddor, tror jag. Här kommer det :
 
2,25 dl (1 cup) jordnötssmör
2,25 dl (1 cup) socker
1 ägg
 
C'est tout! Jag lade ju också som sagt till kanel. Blanda alla ingredienser (först är det svårblandat, sedan blir det en lös smet men ju mer du rör desto hårdare blir det och till slut är det som modellera i konsistensen). Rulla små bollar som du sedan rullar i socker (jag rullade dem i socker och kanel). Lägg på en plåt och tryck till dem med en gaffel. De flesta jag har sett har gjort ett rutmönster men jag gjorde bara ett avtryck, för så gjorde mormor på sina bondkakor när jag var lliten. Nostalgiiiiii. Baka i ugnen på 175 grader i ca 12 minuter. Färdigt! Lättaste kakorna i världen!
 

Logen full av jul. Och kärlek.

 
I lördags var det dags för den årliga julmarknaden på min systers gård (förra året såg det ut så HÄR). Det är så härligt, för hela min systers mans familj engagerar sig och är parkeringsvakter, glöggbartenders (det var för övrigt jag och min syster också), fikafixare, jultomte (eller, han ringde jultomten, alltså, hm) och försäljare. Byalaget hade fixat fram ett litet café och en glöggbar och bygdens entrepenörer hade fått hyra in sig på ett bord. Det såldes rökt lax, granbockar, hembakt och slöjd så det stod härliga till. Min mor var själv representerad med en hel armé av hemsydda tomtar. Och förutom glöggbartenders var jag och syrran även lammkorvsförsäljare (trots det faktum att vi själva inte förtär denna vara) och pappa Carl hoppade in bakom Röda Korsets stånd. Vi höll till på logen där vi när vi alla var samlade förra gången firade min systers bröllop (HÄR). Så fint. En mycket trevlig och mysig tillställning som gör att jag uppskattar detta med landet ännu mer. Jag har sådan tur som får äta kakan och ha den. Att kunna hänga på landsbygden närhelst jag vill, men ändå kunna komma tillbaka till min lägga mitt i stan när jag känner att lunken blir för lugn. Jag är lyckligt lottad. 
 

Mjuk pepparkaka utan gluten, laktos, ägg och socker

 
Nu när första advent står för dörren vill jag bara tipsa om detta recept som jag slängde ihop i veckan. Gluten-, laktos-, ägg-, och sockerfri mjuk pepparkaka. Jag gjorde mina i form av muffins, perfekta små portioner att ha som dessert eller till fikat. De är dessutom sprängfyllda med proteiner, kostfiber, vitaminer och mineraler. 
 
1 burk/kartong vita bönor
1 burk/kartong svarta bönor
2 nävar färska dadlar, se till att de är mjuka, annars blötlägg dem lite
vaniljpulver efter smak
3 msk kokosolja
2 tsk bakpulver
1 msk chiafrö och 1 msk linfrö blandat med 6 msk vatten som stått och geléat till sig ett litet tag
pepparkakskrydda efter behag (mycket!)
 
Mixa alla ingredienser och smaka av. Grädda i ugnen på 200 grader i ca 30 min. De känns väldigt lösa då men de stelnar sedan, jag råkade ha mina inne lite för länge och då blir de inte lika saftiga och goda. Klart!
 
 

Fem saker att glädja sig åt i november

 
Det är deppigt nu. Mörkt. Grått. I väderappen är det ett enda grått moln. Varje dag så långt prognosen sträcker sig. Det är regnigt, kallt och lite för lång tid till jul. Då behöver man piggas upp och inspireras. Här är fem saker som glädjer mig i november. Det första är mina färgglada braxer från Lindex Missonikollektion som jag fyndade på Tradera härförleden. Piggar upp i allt det gråa.
 
 
Mitt citronträd blommar för fullt! Det doftar jasmin och därmed sommar i hela vardagsrummet. Hurra!
 
 
Alla härliga bloggar man kan läsa och inspireras av. Som Miss Marie som bloggar om köttfria måndagar (heja!). Jag provade en variant på hennes soppa med hemgjorda tortillachips. Jättemumsigt! Och höstfint, eller hur?
 
 
Trettisar och andra trevliga fester med tända ljus, god mat och fina vänner. Tur att folk fyller år året runt, alltså. 
 
 
Att våga hoppas och tro. Och satsa. Ibland vinner man - i tävlingar som jag gjorde i fredags bland annat - och i livet. Hurra! Att vara positiv, helt enkelt. Det väljer jag. 
 

Raw Food

 
I tisdags hade jag en underbar kväll. Först sprang jag och syster-yster lite drygt 6 km, åt middag ihop, och sedan gick vi till Saluhallen där vi var anmälda till en liten kvällskurs i raw food. Vi fick prova massor med juicer och smoothies, prata om hälsa och kost och hur man förebygger och botar diverse saker genom maten. Det var så himla underbart att vara bland likasinnade och kunna säga saker (som att jag - när det kommer till min kost - inte acepterar något annat än eko) utan att folk tyckte att man mästrade eller moraliserade. Det var underbart! Jag var helt full på livet (och grönsaker) när jag kom hem. Jag funderar starkt på att köpa mig en råsaftcentrifug alltså - hundra år efter alla andra. Jag älskar ju juice! Jag undrar om det finns några i glas så man slipper all plast? 
 
Och när vi ändå är inne på detta måste jag ta upp en sak. Som stör mig något kopiöst. Jag försöker verkligen att inte trycka på mina åsikter och mitt sätt att leva på andra, utan att genom mina handlingar (och ibland den här bloggen) inspirera andra. En kollega till mig sa just det här om dagen, att jag just inspirerar utan att moralisera eller mästra. Det blev jag glad för. Jag har också ha mina dagar, men jag försöker verkligen att INTE döma eller så. MEN. De finns de runt mig som dömer mig. Hårt. Och jag finner detta så otroligt lustigt och provocerande. När någon frågar mig om mitt plastbantade brukar jag alltid berätta varför jag gjort det och hur. Och då har jag fått kommentarer - direkt efter att jag berättat - som "men, du har ju en cykelhjäm i plast?!?" eller "men datorn då? Har du tänkt på datorn?". Eh!?!? Ja, det är lite svårt med metallhjälm och trädator. Och istället för "vad intressant, berätta mer" eller "vad bra att du försöker" så pekar de direkt på det jag INTE har gjort. Fast de själva inte har gjort ett - ursäkta franskan - skit. Eller kritik över att jag flyger mycket. Ja, jag är medveten om det. Jag är absolut inte perfekt. Men jag återvinner hemma, jag kör inte bil, jag äter vegetariskt, försöker köpa kläder och skor begagnat istället för nytt, köper bara eko i mat och produktväg, försöker utesluta de största miljöbovarna i matväg - som t.ex. ris -  och klimatkompenserar. Alla är inte perfekta, men jag vågar säga att jag gör mer för naturen än många, många omkring mig. Vore det inte bättre att ifrågasätta de som inte gör något alls, än de saker JAG gör mindre bra? Jag får mer kritik och ifrågasättande än de som inte gör något för en mer hållbar värld. Och jag vet ju vad det beror på. Folk har dåligt samvete och de projicerar det på mig. De blir provocerade av att jag kommer med metallmatlåda till jobbet och att jag tar med egna eko-bröd till fikat. Men jag har aldrig sagt att jag är perfekt eller att jag är bättre än någon. Och jag berättar bara om någon frågar mig, jag "föreläser" aldrig utan inbjudan. Så frågar du frågan får du ett svar. Jag lever som jag vill leva och andra lever som de vill leva. Men jag är så innerligt trött på att försvara varför och behöva argumentera för saker jag valt - utan att jag frågat andra om deras åsikt. Hur känner ni om detta? 
 

Ελλάδα

 
En långhelg i solen är till ända. Jag har suttit i linne på uteservering och druckit frappe, badat badkar och druckit champagne till frukost, gått på arkeologiskt museum och shoppat ekologiska grekiska olivoljor, ätit massa ost (dock inte saganaki, tyvärr) och fisk och skaldjur och känt energin och lugnet åter igen svepa över min kropp. Denna semester var verkligen vältimad och välbehövd. Känner mig - trots lite "jetlag" (kanske inte riktigt kan säga det med en timmas tidsskillnad, men) - som en ny människa. Nu är jag redo för höstrusk och mörkret. Nästan helt och hållet. 
 

Jag tar er på orden!

Kalymnos, 2012
 
När jag bloggade om min semesterbaksmälla rådde ni mig till att genast boka en ny resa. Så det gjorde jag! Idag drar jag helt sonika till Grekland för en långweekend. Har aldrig varit på Greklands fastland dit jag nu ska, och inte i landet på två och ett halvt år. Så tjoho! Vädret är inte som på bilden ovan, men väl soligt. Jag hoppas på en och annan uteservering, massa saganaki och ett och annat glas vin! Bon weekend, mes amis! Eller vad det nu heter på grekiska... Tjipp!
 
 

Hemgjorda ekologiska fruktremmar

 
Jag har slutat äta lösgodis. Det är alldeles för mycket färgämnen, tillsatser och vitt socker för att jag ska kunna tycka det är ok. Däremot har jag börjat göra egna godsaker. Då vet jag vad som är i och dessutom är det godare! Jag har haft pippi på raw-foodbollar en längre tid, men jag har faktiskt också köpt frukt- och bärremmar i Ekobutiken. DESSA, närmare bestämt. Men så kom jag på att det kanske inte direkt var så hållbart med all förpackning och transport och allt, så jag bestämde mig för att göra egna (dessutom kostar ett paket mellan 10-20 kronor, så det skulle bli mycket, mycket billigare att göra dem själv). Jag har sett hemgjorda remmar på en rad olika bloggar och tänkt på att göra egna länge. Som vanligt har jag inget recept, utan höftar vilt, men detta är ungefär hur det gick till: jag skalade och kokade ca 20 små Ingrid Marie-äpplen till ett mos. På slutet hade jag Kung Markattas vaniljpulver i. Jag adderade sedan björnbär, blåbär, krusbär, en banan och lite dadelsirap till moset och mixade det slätt i en mixer. Sedan bredde jag ut massan så jämnt jag kunde på bakplåtstäckta plåtar. Och sedan började torkandet. Det stod ca 6 timmar i 50-75 grader i de flesta recept jag hittade. Mina tog nog ca 20 timmar! Jag öppnade ugnsluckan då och då för att släppa ut kondensen och jag torkade av insidan på ugnsluckan lika ofta. Men jag tror jag hade lite för mycket vätska ändå (jag hade lite vatten i äppelmoset). Nästa gång försöker jag ha mindre vätska. Men bra blev de till slut. Och jättegoda! Det blir som ett stort ark som man sedan klipper remmar av och rullar ihop. Jag har bjudit runt bland mina kollegor på jobbet och halva kontoret ska göra egna nu. Bra, tänker jag. Har ni några goda recept på remmar?
 

Ännu en helgrapport

 
Jaha, och så har ännu en helg gått mig förbi utan att jag har berättat om föregående. Men här kommer en rapport! På fredagen gjorde jag lite mysigt, för då skulle fina Angelica komma över på en liten AW. Vi har haft världssvårt att få ihop det och har inte setts sedan hennes bröllop, så det var på tiden. Vi uppdaterade varandra så munnarna glödde och när hon lämnade mig hade jag ett varmt hjärta och en varm själ...
 
 
...och ett citronträd! Så himla generöst. Två små citroner sitter redan på det och jag hoppas verkligen att jag inte mördar det. Jag har redan lyckats göra den cyklamen jag fick förra helgen mycket, mycket sjuk... Är inte så bra på det här med växter...
 
 
På lördagen mötte jag upp den här donnan på centralen, då hennes första besök i Öret äntligen var här!
 
 
Vi käkade lite italienskt till lunch...
 
 
Skojade och skrattade under en promenad i höstrusket...
 
 
Sedan gick vi hem och lördagsmyste med vin och (en gigantisk!) choklad jag fått från Sandras Londonresa. 
 
 
När kvällen kom mumsade vi på sushi på East West Sushi som är en av mina favoriter i Öret. Speciellt nu som de precis blivit KRAV-certifierade. Sandra provade sig på hästsushi, vilket jag av förklarliga skäl hoppade över. Betyget? Nja, tydligen. 
 
 
Efter sushin hamnade vi på Oktoberfest och vidare ut i höstnatten, något jag inte gjort sedan Sundsvall brann, ungefär. 
 
 
På söndagen var det därför lite tröttmössa på, så vi unnade oss en lång helgfrukost...
 
 
...samt en långpromenad i naturen, vilket ju uppenbarligen hade stora positiva effekter på undertecknad. Ja, och sedan var förra helgen över och jag gick in i work overload... Och sedan var det helg igen, men det får vi ta en annan gång. Tjipp!
 
 

We are family

 
Har lyckats hålla huvudet över vattnet på jobbet de senaste veckorna. Men det är allt. Stressen jag knarkar men som jag ibland kan råka (eller bli tvingad) ta en överdos på ibland har börjat äta upp mig. Som för så många i arbetslivet nu för tiden. Känslan av att man snart exploderar. Och så händer det: spontanplan som blir räddningen. Låt mig måla upp bilden: syrran möter upp mig vid kontoret. Vi går och tränar ett tufft spinningpass så att svetten rinner. Bastar sedan och snackar skit. Skrattar och skojar. Möter upp mamma och pappa och avnjuter en alldeles underbar måltid tillsammans, bara vi. Kan inte komma ihåg när det hände sist. Indiskt, ljuvligt. Mer skratt och uppdateringar om livet. Och så stannade hon över, söstra mi. Så ett litet slumber party, som när man var liten. Helt underbart. Familjen, vet inte vad jag skulle göra utan den. De är som små batterier som laddar om min själ. Förhoppningsvis har jag samma inverkan på dem. Fint så. 
 
 

Ett veckoslut i oktober

 
 
Ja, här inne har det inte hänt något på nästan två veckor. Jag har på grund av extremt hög arbetsbelastning på jobbet och späckat schema privat knappt hunnit med att andas. Och nu har det ännu gått en helg och jag har inte ens hunnit berätta om min föregående! Så nu kör vi. Den inleddes med brasa. lek och diskodans till Astrid-låtar med lillkickan och hennes mamma. Jag fick en jättefin cyklamen i en eko-kruka gjord på bland annat återvunnet material från möbelbranchen i mitt favvoland Sri Lanka. Och så asgod laxpasta och vin signerat lillkickans fader. Sedan mys i soffan framför TV:n med chips och godis. Har inte ätit så mycket sedan jag-vet-inte-när. Det spände i magregionen. Mums. 
 
 
På lördagsmorgonen vaknade jag till detta. Hur fint?!? Efter mysfrulle och frågespel till morgonkaffet med pappa Carl och min ömma moder...
 
 
...tog jag en promenad genom småstaden till min lilla mormor. Var mysigt att få smeka hennes mjuka hår lite och berätta för henne hur mycket jag älskade henne. Fina mormor. 
 
 
Väl tillbaka i Öret mötte jag upp med "syrran" som var i stan. Min förkylning var inte direkt borta, så vi tog det väldigt lugnt och jag powernappade lite. Men sedan helgmyste vi till det. 
 
 
När kvällen kom bar det av till den relativt nya restaurangen/vinbaren/grillen/baren Makeriet. Så här glad var "syrran" över det.
 
 
Vi drack drinkar, käkade löjrom, drack bubbel och mumsade på ljuvligt goda moules frites. Men sedan slog tröttheten över en full vecka, förkylningsmattheten och matkoman in och vi gick hem och landade på kudden precis innan midnatt. Underbar kväll. Söndagen tillbringades till film och pizza och jag njöt över att få umgås med en av mina allra bästa människor. Och det var den helgen i oktober, det. Sedan kom det ännu en. Men mer om det framgent. Ha en fin tisdag, kompisar! 
 
 

The cure

 
Ja inte mår jag mycket bättre, inte. Hade det inte varit för ett stort projektavslut och ett viktigt möte idag på jobbet hade jag stannat hemma. Men, nu får man bita ihop och ignorera förkylningen. Jag botar den med svenska (!) egenodlade (eller: kollegas föräldrarodlade) vindruvor (hej giftfritt!) juice på diverse grönsaker och frukter och har en back-up med engelska mediciner i väskan. Så kör vi så det ryker. Men imorrn ska jag vila! Det blir inte roligare än så här på bloggen idag, tyvärr. Tjipp så länge.
 
 

Baksmälla

 
Tillbaka efter en underbar långhelg away. Lite sol och bara ben fick jag. Och mycket annat underbart. Men nu har den slagit mig med full kraft: semesterbaksmällan. Detta med en riktig flygplansförkylning med halsont, hosta och snuva samt den där emotionella baksmällan som lätt kan komma efter en semster. Damn it. Försöker bota den med lätt gymmande och bastu efter jobbet, och så soppa och ligga under filten. Ja, så får det bli. 
 
 

Weekend getaway

Årets sommarsemester. 
 
Ja hörrni. Som jag har väntat. När hösten kom lite tidigare än planerat bokade jag en resa till södra Europa. Tyvärr verkar vädret just denna helg vara lite sisådär. Men det är ju varmare än i Öret. Jag packar både trenchen och shortsen så får vi se. En långhelg är precis vad jag behöver. Har utvecklat svår afasi pga stress och varit så trött att jag - som i vanliga fall hoppar upp vid sexhugget på morgonen - snoozat i 40 minuter på mornarna. Jobbhösten är tung så detta kommer i den berömda grevens tid. Hurra! Vi ses nästa vecka. Happy weekend, kompisar!
 

RSS 2.0