Mjuk pepparkaka utan gluten, laktos, ägg och socker
Nu när första advent står för dörren vill jag bara tipsa om detta recept som jag slängde ihop i veckan. Gluten-, laktos-, ägg-, och sockerfri mjuk pepparkaka. Jag gjorde mina i form av muffins, perfekta små portioner att ha som dessert eller till fikat. De är dessutom sprängfyllda med proteiner, kostfiber, vitaminer och mineraler.
1 burk/kartong vita bönor
1 burk/kartong svarta bönor
2 nävar färska dadlar, se till att de är mjuka, annars blötlägg dem lite
vaniljpulver efter smak
3 msk kokosolja
2 tsk bakpulver
1 msk chiafrö och 1 msk linfrö blandat med 6 msk vatten som stått och geléat till sig ett litet tag
pepparkakskrydda efter behag (mycket!)
Mixa alla ingredienser och smaka av. Grädda i ugnen på 200 grader i ca 30 min. De känns väldigt lösa då men de stelnar sedan, jag råkade ha mina inne lite för länge och då blir de inte lika saftiga och goda. Klart!
Fem saker att glädja sig åt i november
Det är deppigt nu. Mörkt. Grått. I väderappen är det ett enda grått moln. Varje dag så långt prognosen sträcker sig. Det är regnigt, kallt och lite för lång tid till jul. Då behöver man piggas upp och inspireras. Här är fem saker som glädjer mig i november. Det första är mina färgglada braxer från Lindex Missonikollektion som jag fyndade på Tradera härförleden. Piggar upp i allt det gråa.
Mitt citronträd blommar för fullt! Det doftar jasmin och därmed sommar i hela vardagsrummet. Hurra!
Alla härliga bloggar man kan läsa och inspireras av. Som Miss Marie som bloggar om köttfria måndagar (heja!). Jag provade en variant på hennes soppa med hemgjorda tortillachips. Jättemumsigt! Och höstfint, eller hur?
Trettisar och andra trevliga fester med tända ljus, god mat och fina vänner. Tur att folk fyller år året runt, alltså.
Att våga hoppas och tro. Och satsa. Ibland vinner man - i tävlingar som jag gjorde i fredags bland annat - och i livet. Hurra! Att vara positiv, helt enkelt. Det väljer jag.
Raw Food
I tisdags hade jag en underbar kväll. Först sprang jag och syster-yster lite drygt 6 km, åt middag ihop, och sedan gick vi till Saluhallen där vi var anmälda till en liten kvällskurs i raw food. Vi fick prova massor med juicer och smoothies, prata om hälsa och kost och hur man förebygger och botar diverse saker genom maten. Det var så himla underbart att vara bland likasinnade och kunna säga saker (som att jag - när det kommer till min kost - inte acepterar något annat än eko) utan att folk tyckte att man mästrade eller moraliserade. Det var underbart! Jag var helt full på livet (och grönsaker) när jag kom hem. Jag funderar starkt på att köpa mig en råsaftcentrifug alltså - hundra år efter alla andra. Jag älskar ju juice! Jag undrar om det finns några i glas så man slipper all plast?
Och när vi ändå är inne på detta måste jag ta upp en sak. Som stör mig något kopiöst. Jag försöker verkligen att inte trycka på mina åsikter och mitt sätt att leva på andra, utan att genom mina handlingar (och ibland den här bloggen) inspirera andra. En kollega till mig sa just det här om dagen, att jag just inspirerar utan att moralisera eller mästra. Det blev jag glad för. Jag har också ha mina dagar, men jag försöker verkligen att INTE döma eller så. MEN. De finns de runt mig som dömer mig. Hårt. Och jag finner detta så otroligt lustigt och provocerande. När någon frågar mig om mitt plastbantade brukar jag alltid berätta varför jag gjort det och hur. Och då har jag fått kommentarer - direkt efter att jag berättat - som "men, du har ju en cykelhjäm i plast?!?" eller "men datorn då? Har du tänkt på datorn?". Eh!?!? Ja, det är lite svårt med metallhjälm och trädator. Och istället för "vad intressant, berätta mer" eller "vad bra att du försöker" så pekar de direkt på det jag INTE har gjort. Fast de själva inte har gjort ett - ursäkta franskan - skit. Eller kritik över att jag flyger mycket. Ja, jag är medveten om det. Jag är absolut inte perfekt. Men jag återvinner hemma, jag kör inte bil, jag äter vegetariskt, försöker köpa kläder och skor begagnat istället för nytt, köper bara eko i mat och produktväg, försöker utesluta de största miljöbovarna i matväg - som t.ex. ris - och klimatkompenserar. Alla är inte perfekta, men jag vågar säga att jag gör mer för naturen än många, många omkring mig. Vore det inte bättre att ifrågasätta de som inte gör något alls, än de saker JAG gör mindre bra? Jag får mer kritik och ifrågasättande än de som inte gör något för en mer hållbar värld. Och jag vet ju vad det beror på. Folk har dåligt samvete och de projicerar det på mig. De blir provocerade av att jag kommer med metallmatlåda till jobbet och att jag tar med egna eko-bröd till fikat. Men jag har aldrig sagt att jag är perfekt eller att jag är bättre än någon. Och jag berättar bara om någon frågar mig, jag "föreläser" aldrig utan inbjudan. Så frågar du frågan får du ett svar. Jag lever som jag vill leva och andra lever som de vill leva. Men jag är så innerligt trött på att försvara varför och behöva argumentera för saker jag valt - utan att jag frågat andra om deras åsikt. Hur känner ni om detta?
Ελλάδα
En långhelg i solen är till ända. Jag har suttit i linne på uteservering och druckit frappe, badat badkar och druckit champagne till frukost, gått på arkeologiskt museum och shoppat ekologiska grekiska olivoljor, ätit massa ost (dock inte saganaki, tyvärr) och fisk och skaldjur och känt energin och lugnet åter igen svepa över min kropp. Denna semester var verkligen vältimad och välbehövd. Känner mig - trots lite "jetlag" (kanske inte riktigt kan säga det med en timmas tidsskillnad, men) - som en ny människa. Nu är jag redo för höstrusk och mörkret. Nästan helt och hållet.
