Jenny Lina Carlsdotter

...var något mamma och jag ägnade oss åt i lördags. Mamma med den största lättölen i mannaminne (mitt glas med dietcola på bilden är alltså storlek stort, för att kontextualisera) och jag med den största portionen friterad förrätt jag någonsin försökt besegra (mamma hjälpte till men jag toppade laget). Jag förlorade, men det var inte långt bort. Därav mina två promenader dagen därpå. Poolpartyt kvällen innan till trots.

Jag och mamma hade tänkt spendera lite riksdaler i Närkes största stad i lördags. Men Örebros shopping är inget att hänga i julgranen. Däremot gillar jag vad de hade bjudit in på Stortorget. Som klippt och skuret för Jenny Lina Carlsdotter...

Spöregn, sex plusgrader men en massa kärlek. I går firade vi att poolen i Torpis återigen var satt i bruk med att dricka lite eldvatten runt den.

När jag fick reda på att de hade satt upp La Bohème på operan så var jag bara tvungen att gå. Även om det betydde att tigga biljetten av kära mor. Som jag såg den med. La Bohème utspelar sig bara runt hörnet från där jag bodde i Paris, i Quartier Latin. Även om det utspelar sig sisådär 200 år före Jenny Lina Carlsdotters tid i Paris var det naturligtvis ett måste. En besvikelse kom dock upp tidigt i första akten. Något jag med tanke på att det är Puccini som skrivit operan borde ha tänkt på. Puckat, så här i efterhand. Den är ju på italienska, inte franska. Och för er coola katter: vill ni se La Bohème i modern tappning, se musikalen Rent!

Opera på Skäret ligger så fint att man nästan inte tror det. Att de fina snirkliga sammetsöverdragna stolarna sen är utplacerade i en stor lada gör det hela ännu mer intressant. Jag kan verkligen rekommendera ett besök. Och på helgerna stannar Stockholmståget precis utanför. För Opera på Skäret är väldens enda operahus med egen tågstation. Bara en sådan sak.

Dagens tips fick jag av Carro. De kom i plural, men det jag vill dela med mig av är DETTA. Mycket inspirerade. Det är alltså Kobra om Sophie Calle. Ni kan läsa om min upplevelse av det HÄR. Det inspirerade verkligen mig. Calle är en fascinerande individ. Titta!

                                           
                                        
                                           

Det var tjugiofyra år sedan jag var på Kolmården. Vilket betyder att jag inte har speciellt många minnen från parken. Så det var riktigt roligt att få komma dit igen, faktiskt. Trots att jag kvällen innan hade varit på Kräftis 2010 och sedan dragit mig upp i ottan för att sätta mig i bilen.













Vi var på Kolmården för att fira mormor som precis fyllt 91 (!). Hon älskar djur. Det gör även resten av familjen. Många av oss zappar in Animal Planet när det är dags för soffliggande. Vi fick dessutom VIP-behandling på Kolmården. Vi fick bland annat åka in till lejonen i safariparken och träffa dem på nära håll och vi fick även åka hem till elefanterna och hälsa på dem på nära håll. KUL!























Safariparken var förresten väldans trevlig alltså. Att få se djur så nära är faktiskt fantastiskt. Även om jag håller helt på linbanan de håller på att bygga så att djuren slipper avgaser och störiga människor som inte respekterar dem. Men att se en björn nästan stryka sig mot bilen, att om man ville skulle kunna sträcka ut en hand och klappa en giraff och att få bilen lite hackad på av en struts gör ju att hela djurupplevelsen blir lite mer spännande, det får jag ändå säga.

Så var den avklarad, kräftisen. Den var mycket treflig. Det bjöds förutom kräftor och snapsvisor på Frantic Five, massa män i bar över, LOTTA, eldshow, dans och en hel hög kära återseenden. Eftersom jag lovat att blogga byxorna av er kommer det härmed ett sedvanligt bildregn från lördagsnattens festligheter. Håll till godo.







































Tack Henkan, Patrik och alla andra inblandade för en fantastisk kväll! Och tack MIA och GUSTAV för att ni åkte hela vägen mitt i natten för att hämta mig!

Jag vet. Jag har inte bloggat så bra det senaste. Men det kommer. Och då jäklar ska jag blogga byxorna av er! Födelsedag, häng med vänner, opera, kräftskiva och Kolmården kommer att rapporteras framgent. Det är ett löfte. Trevlig helg alla!

Först och främst: I dag är det ingen vanlig dag för idag är det mammas födelsedag! Hurra, hurra huraaaaaaa!!! GRATTIS MAMMA!!!

Så. Festligheterna i Lindesbergs nya arena fortsätter hela veckan. Igår mötte Lindes damlag i handboll vår tyska vänorts damlag. Det gick sådär för de stackars tyskorna. Dessutom spelades det tre "halvlekar" om tjugio minuter eftersom tyskorna tydligen inte orkade  en full halvtimme i taget.... Och i tredje mixade man upp det lite. Japp. Mamma - som hade agerat tolk hela dagen - sjöng med sin kör. Nationalsång innan matchen och pausunderhållning. Det hade dock varit trevligt för den stackars damkören om de ansvariga INTE hade blåst igång matchen innan kören var klar. Japp igen. Efter bjöds det på tysk öl och mat. Familjen med trevliga tillägg i form av Markus, Gustav, Henrik, Ted och Vera njöt. Förrutom kanske då av det 40 minuter långa bildspelet av bilder på tyska hus och gårdar då...

Festligheterna Jenny Lina Carlsdotter tillsammans med 1200 andra lindesbergare tog del av i går var naturligtvis invigningsgalan av Lindesberg Arena. Det bjöds på kammarkör, landshövding, tyska vänortsfolk, gitarrsolon, JVM-guldmedaljörer i handboll, Anthem, vin och kallskuret, dans, ett antal olika sportuppvisningar och kanske inte minst: Galenskaparna med After Shave. Jajjamen, fint ska det vara! TV var där, lokaltidningen var där, Jenny var där. Alla tre rapporterar idag.

Familjen fick sig en dos av landet igår. Det fikades, gosades med diverse medlemmar ut faunan och insöps lantluft. En pefekt söndag faktiskt.



































Dagen kickade igång med buller och bång kan jag meddela. Kan verkligen rekommendera en så kallad omstart av den mänskliga hårddisken i bland alltså. Hade möte om jobb 10.00, fem timmar senare - med andra ord snart - börjar jag arbeta. Det går undan minsann. Andra möten och papperskrafs fick jag också in i schemat. Och eftermiddagen är bara barnet.  Jag är på en rulle, på ren svengelska! Ikväll blir det festligheter också. Life is on track again.

I bland måste man omstarta sin egen hårddisk. Under helgen är det precis vad jag har gjort. För min hårddisk var full med virus. Virus som gav negativitet. Omstarten fungerade som tur var mycket bra. Två jobb sökta, två möten inbokade idag, jobb på G, roligheter på G, livet på G. Så måste man göra ibland. Speciellt om man heter Jenny Lina Carlsdotter... Jag kickar igång veckan med kaffe och Nas i högtalarna. Kan inte bli bättre. Trevlig vecka alla!

Det finns två element som alltid ingår i mina Malmövisiter. Mat och mys. Så även denna gång. Middagar ute och inne, fikastunder, grillstunder, mysstunder. Det är chez Tops och Carro, det.

Min sista dag i Malmö tillbringades med Carro på två av mina favoritplatser. Förlagan (i mitt liv) till Jardin du Luxembourg - Slottsparken -  samt västra hamnen. Balsam för själen.





















Besöket har återigen fått mig att inse saker och ting. Se saker lite klarare. Uppskatta saker och ting. Som vänner. Fina vänner.

Helgen i Skåne firades med middag med tokfrassarna, att bli bjuden på middag av Emelie på Debban (tusen tack vännen!), musik i Karlskrona och en himla massa annat trevligt. Veckan inleddes med mys med Carro. Jag stannar i Malmö ett tag till. Oklart hur länge.

Jag tittade på "From Paris with Love" igår kväll. Den kanske inte målar upp Paris på ett alldeles underskönt sätt, men att känna igen alla platser, åh! När jag sen i morse öppnar inboxen har jag fått några foton från min au revoir-fest i Paris (kortet nedan blev genast min skrivbordsbild på datorn). Längtan! Jag SKA tillbaka och bo en vacker dag. Ja, eller en regning går bra det med...

Ja, så var vi ju på den (ö)kända Parkfesten i helgen. Det anordnas varje år sisådär fyra-fem parkfester. Jag har efter denna bevistat tre. I hela mitt liv. Ja, inte för att de på någt sätt är dåliga eller så, det har bara inte blivit av. Helgens festligheter bjöd på öltält, coverband, korvgrill, catfights (ej med deltagare ur vårt sällskap) samt ett och annat kärt återseende. Lite fint sådär. Jag kan uppskatta småstadsatmosfären ibland. Även om jag helst bara upplever den i samband med besök och inte lever i den till vardags.















Jag kan för övrigt rapportera att min dialekt gjort en grov u-sväng och nu består av många, tunga berslagska uttryck (eller berschlagska som vi säger). Eller U-sväng är kanske är fel. Det skulle ju betyda att jag tidigare i livet har pratat med grov dialekt, vilket jag inte har gjort. Min teori är att mina sex år i dialektsammelsuriumet Lund toppat med Paris gjorde min dialekt neutraliserad. När jag sen kom tillbaka till Svedala anammade jag första bästa dialekt. Vilket var Bergslagsmålet. Eller Beschlagsmålet. "Hur låter det då?" kanske vi undrar. Några exemplifierande meningar:

"Ska vi gö nå åt na om ett ta?" (ska vi göra något åt henne om ett tag?).
"Jag böt et för det blev å regna" (jag bytte det för det började regna).
"Va gö ho?" (vad gör hon?).
"Sluuuuta, ja har ont i huvä" (sluta, jag har ont i huvudet).

Ja, och så de gamla godingarna "spart", "gört" och "jaälskart" (spara det, gör det, jag älskar det). Ja, ni kanske fattar. Och jag gillart. Jag lägger till mer varje dag. Snart måste jag stanna här och ta ett jobb lokalt, för ingen kommer att förstå vad jag säger utanför det dialektala området. Det har nämligen redan börjat.

I går var jag på parkfest. Men mer om det sen. Nu vill jag prata om de små liven. I dag fick jag äntligen träffa Elias och Tuva (och deras mammor Johanna och Hanna också såklart). Lyckan var total.