Hipp hipp hurra!



Denna veckan har handlat om att fira. Veckan inleddes med att min syster fyllde år, sedan gick vi via mammas och pappas bröllopsdag till min "mosters" 70-årsfest i Södermanland och idag fyller jag år. OCH det är internationella fredsdagen. Hurra! 


Inte så pjåkigt ändå

 
Jag måste säga att jag har varit ytterst otacksam och bortskämd. Trots att vi fick de bästa somrarna på jag-vet-inte-när så har jag sörjt den. Längtat tillbaka. Varit lite surig över de sänkta teperaturerna. Men nu måste jag ändå säga. Vilken underbar höst ni har! Varm, solig, frisk. Och Öret bjuder på extra fin höst med härliga promenader och utestunder. Man kan ju fortfarande sitta på uteservering och äta. Jag gjorde det en kväll förra veckan faktiskt. Vid åtta börjar det dock redan mörkna, vilket jag ännu inte riktigt har vant mig vid, men det kommer. Nu laddar vi om om omfamnar nästa årstid. Och jag ska faktiskt sätta mig på ett palan söderöver om blott två veckor. Då får jag förhoppningsvis sol och värme några dagar till innan hösten börjar på riktigt. Denna vecka är födelsedagsvecka för både mig och min syster (och Angelica, idag faktiskt. Grattis!) och i helgen drar vi på 70-årsfest i Södermanland. Välkommen hösten. Du är inte så pjåkig, trots allt.
 

Som man sår får man skörda

 
I våras bestämde jag att jag under sommar och höst skulle ackumulera så mycket bär jag någonsin kunde. Jag insåg nämligen att jag köpte kopiösa mängder i butiken. Och även om jag köper ekologiskt kändes det inte särskilt bra för miljön och inte speciellt hållbart. Egentligen varken miljömässigt eller ekonomiskt. Det var ju bara det att jag var bortrest precis hela semestern och varje helg sedan jag kom tillbaka har jag varit uppbokad. Ingen tid för bärplock. Men mina kollegor fick nys om mitt samlande och jag har fått erbjudanden om både det ena och det andra. Jag - som inte har trädgård och tycker det är hur lyxigt som helst med egenodlat - kan inte fatta hur folk bara vill bli av med allt möjligt. Men det är ju fantastiskt för mig! I går fick jag björnbär av en kollega, paprikaplantor, äpplen och päron av en annan och persilja av en tredje. Sedan innan har jag fått plommon av en och rabarber av en annan. Dessutom massa frukt, bär och svamp av mina fina föräldrar. De bara öser saker over mig. Och jag fyller min frys förnöjt. Frukostsmoothien och höstgrytan kommer smaka mycket godare med allt detta. Det är win-win för kollegorna och mig. Och både bättre för miljön och plånboken. Hurra!
 

Flädie Mat och Vingård

 
I helgen som gick firade jag alltså bröllops- och namngivningsceremoni på Flädie Mat och Vingård. Och vilken gård sedan! Fina, fräscha, mysiga, moderna rum (som alla var uppkallade efter olika druvor), stora mysiga lokaler, pool, stora ägor och underbara promenadslingor i vingården. Och så god mat såklart. Och vin. Till förrätten fick vi deras svenska vin Solaris, och det var förvånansvärt gott. Jag vet inte, men jag fick för mig att svenskt vin kanske inte skulle vara så mumma. Men det var det! Servicen var också helt makalös. Vid ett tillfälle under middagen gick jag och satte mig bredvid bruden. Då kom en ur personalen för att fylla på glasen vid honnörsbordet. Jag bad då om påfyllning i mitt glas och skulle just peka ut vilken av de sisådär 70 stolarna i lokalen som var min. Hon bara avbröt mig artigt och utbrast "Jenny, självklart ska du få det. Jag vet var du sitter, ska jag bära över glaset hit till dig?". Jag bara stirrade. DET kallar jag service. De hade memorerat många av gästernas namn och de visste exakt vilka matpreferenser vi hade. Jag fick mat utan kött och laktos, till exempel. Det hjälpte ju också att det var circa 26 grader och strålande sol under helgen. Det kändes som om jag var i Toscana eller södra Frankrike. Lägg till sedan att man fick stora, fluffiga badrockar på sängen och fick använda spaanläggningen fritt. Och att frukosten serverades i det huset som hade flest fönster och ljusinsläpp och att vigselförrättaren stod och stekte ägg och bacon till oss när vi kom ner till frukosten (!). Om jag någonsin gifter mig ska jag verkligen överväga Flädie. Så underbart!
 

Vänskap, kärlek och sol



Helgen har varit alldeles ljuvlig. Det har varit gassande sol och sommarvärme, underbar ceremoni och mysiga stunder, god mat och jättebra livemusik, massa kärlek och lättade suckar, kära återseenden och nya bekantskaper, bebisgos och barnlek, grillning och fika i solen, havets vindar och vingårdspromenader. Och mycket, mycket mer. Helt tossigt att en enda helg kan rymma så otroligt mycket. Så fint. 



Off for the weekend

 
Jag är uppbokad varje helg ända till slutet av oktober. Ja och sedan börjar det igen. Hektiskt, men så himla mycket fint jag är uppbokad med! I dag till exempel, slutar jag tidigt och drar ner till Skåneland där jag ska fira att paret ovan gift sig och att deras son har fått ett namn. Bilden ovan togs för lite drygt ett år sedan när lillen fortfarande låg i magen. Nu är han ute och fyller snart ett. Underbara lilla Gulle-Gurra. Vi ska både bo på hotell och gå på grillfest och gå på ceremonier och bo på vingård. Det kommer bli underbart. Ha en fin helg, kompisar! Det ska jag ha. Tjipp!
 
 

Pride

 
I helgen var det Pride i Örebro. Jag är stolt över att bo i en stad som anordnar ett arrangemang som detta. Och ännu stoltare över att det växer varje år. Nästan hela min familj gick i Prideparaden tillsammans. Det var fint och kändes viktigt att göra detta. Jag träffade två kollegor som underströk detta. En kollega som just flyttat hit från Estland suckade och sa att detta inte längre är möjligt i Baltikum. Det går baklänges. En annan kollega med sina rötter i Bosnien berättade bittert att hon trodde att det aldrig skulle kunna genomföras en Prideparad i Bosnien. Längt fram i Örebros parad gick man bakom ett plakat med texten we walk for those who can't. Och det var precis vad jag gjorde. Runt om i världen nekas människor leva med den de älskar. Runt om i världen kränks, diskrimineras och till och med dödas människor för de anses älska fel personer. Runt om i världen bestämmer stater hur kärlek ska se ut. Det mest basala för oss människor, det som är allra viktigast i våra liv, rätten till att älska och bli älskad, förnekas människor. Det är så viktigt att protestera mot detta. Att visa att VI stödjer kärleken. Att vi marscherar för de som inte kan
 

Mamma-dotter-helg

 
 
I mors dag-present fick mamma en helg hos mig. Bio, middag och mysfrukost ingick. På grund av vårt (nåja, kanske mest mitt) fullspäckade schema har det inte funkat förrän nu. Och det slutade såklart med att mamma bjöd mig mer än vad jag bjöd henne. Men ändå. Mamma-dotter-helg blev det i alla fall. Vi lunchade, fikade, AW-ade och middagsåt oss igenom Örets utbud. Grekiskt, tapas, svenskt och lite franskt. Och så shoppade, promenerade, prideparadade, snackade och myste vi såklart också. Underbart. Nu är jag kanske lite partisk, men tror ändå att min mamma är världens bästa mamma. 
 

Narbonne

 
Om jag inte var överdrivet imponerad av Toulouse, var jag desto mer förtjust i Narbonne, som i och för sig en gång i tiden (nämligen under min favorittid medeltiden) tillhörde grevskapet Toulouse. Toulouse är en stad 12 mil från medelhavet, och staden  delas av kanalen Canal de la Robinei (eller Narbonnekanalen) i två delar, bourg och cité, och är en av Frankrikes äldsta. Mitt på torget framför Hôtel de Ville, hittade man av en slump på 1990-talet Via Domitia, en av Romarrikets äldsta vägar. Det har blivit en av stadens största sevärdheter. Vi tog en turisttur runt staden, åt en ljuvlig lunch i solen vid kanalen, och hoppade sedan på en buss ut mot stranden. På andra sidan om La Clape, ett stort område med karg natur och stora kalkstensmassiv, ligger stranden. De två största, Narbonne plage och Guissan plage, lockar massor av turister varje år. Vi valde den senare stranden, som är känd för att ha agerat kuliss i filmen Betty Blue. Den karaktäriseras av små strandhus på pålar nära havet och har både en fin liten marina och en vidsträckt sandstrand. Vi låg och latade oss i eftermiddagssolen tills det var dags att ta bussen tillbaka till Narbonne för ett tåg tillbaka till Carcassonne. Det vi inte hade räknat med var dock den massaiva kö som alla turister orsakade vid hemgång, vilket i sin tur resulterade i att vi missade tåget. Istället satt vi på Narbonne centralstation och hetsåt chips och drack dricka (vi hade inte ätit på 10 timmar) och väntade på det sista tåget "hem". Men det var lite charmigt och när tåget sedan kom hittade vi vin i bistron och det blev en mysig och skojig hemresa. En dag att minnas! Narbonne är härmed en av mina nya favorit städer i Languedoc-Roussillon. Efter Carcassonne då, såklart...
 

Blood Swept Lands and Seas of Red

 

När jag var i London passade jag på att ta en guidad tur av Towern, som jag trots många besök och en tid som boende i London aldrig har besökt. Utanför Towern kan man nu se installationen Blood Swept Lands and Seas of Red. En installation som markerar att det var hundra år sedan den första dagen i Storbritanniens inblandning i första världskriget. Skapad av keramikern Paul Cummins tillsammans med scenografen Tom Piper, kommer 888 246 keramiska vallmo successivt fylla Towerns berömda vallgrav under sommaren. Varje vallmo symboliserar en brittisk militärs död under kriget. Man hoppas kunna sälja alla vallmo som utgör installationen, och därigenom få ihop miljontals pund som kommer att delas lika mellan sex välgörenhetsorganisationer. Installationen ska fortsätta fram till Remembrance Day, när hela vallgraven ska vara full av vallmo. I England brukar man högtidlighålla den 11 november, eller Remembrance Day. Det är datumet för första världskrigets slut. Remembrance Day eller Armistice Day firas också för att minnas andra krig. Dagen firas i samväldet och England samt i en del andra europeiska länder. Vallmon anknyter till vallmoblommorna på de flandriska krigsfältena, där vallmon var den första levande blomma som slog ut där. Tanken att bära en vallmo i rockuppslaget lär ha inspirerats av en dikt om just vallmon i Flandern och krigsskådeplatserna och började användas på 20-talet.

 

Toulouse

 
På grund av vädrets makter blev det inte så mycket nörderi för mig i södra Frankrike denna gången. Men desto mer upptäcksfärder av det vanliga turistiga slaget. En dag åkte jag och min vän över till granndepartementet Haute-Garonne i Midi-Pyrénées och Toulouse. Toulouse kallas ofta den rosa staden (la ville rose) eftersom de flesta äldre byggnader är byggda av ett lokalt producerat tegel som är rosa. Det är en salig blandning av gammalt och nytt och härliga, lummiga parker. Vi gick några stadsvandringar vi sökt upp på stadens hemsida, och visst var det vackert!  Däremot var det inte lika fullt med medeltids- och katarlämningar som i många andra byar och städer jag besökt i området tidigare, utan lite mer "modernare" kyrkor och byggnader. Även om det såklart fanns äldre byggnader också. Vi strosade runt och käkade lunch på ett mysigt ställe. När vi anlände på morgonen var det regningt och mulet men under dagen sprack det upp och vi avrundade vårt besök med att ligga i gräset och sola i en park. 
 

Fruhippa

 
Igår kväll kom jag hem från Malmö och en av mina allra bästa vänners fruhippa. Om ett par veckor bär det åter igen av mot Skåne då det vankas bröllopsfest, ett år efter att de sa ja till varandra på en strand. Kan knappt vänta! Det var en underbar helg där sommaren valde att återbesöka oss, precis när vi skulle hänga på spa. Lyckan i det! Jag hann även med att bröllopsbruncha innan jag lämnade Skånes huvudstad, då jag i och med hippan missade min kusins bröllop som var samma dag. Det är mycket nu. Nu kör vi en fullspäckad vecka där jag inte har en lugn stund. Trevlig måndag, kompisar!
 

Kosovo

 
I flera år har jag sagt att jag ska besöka Balkan på min semester. Ett helt outforskat område för mig. Förra året var jag nära att boka en resa till Sarajevo men av olika anledningar blev det inte så. Det finns dock helt klart kvar på min lista. Jag vill också se kusten, Kroatien och Montenegro. Men denna sommar blev det lite andra länder. Bland annat vackra, vackra Kosovo. Jag åkte runt i de gröna, underbara bergen, besökte en stad i skymningen och njöt av den rena bergsdoften. Här och där finns gamla skidanläggningar från Jugoslavientiden, vissa tror jag ännu är i bruk på vintern. Och överallt såg man svenskreggade bilar, ett vittne om alla som flydde Kosovokriget och som nu åker tillbaka på somrarna. Det var en underbar resa och jag fick verkliogen mersmak. Mera Balkan för mig!
 

En kärlekens dag

 
 
Vi fortsätter på bröllopstemat och börjar därmed bakifrån i min rapportering. Efter tre timmars sömn och ett försenat plan från Balkan landade jag i Bergslagens hjärta, på en äng, vid en sjö, hemma hos Angelica. Bara veckor efter att hon förevigat min systers vackra bröllop var det dags för henne själv att säga ja och bli Fru Rosengren. Jag grät som ett barn och var så lycklig att jag hann i tid till vigseln. Mina ajfån-bilder gör ju såklart inte dagen rättvisa, men här ser ni det ur mina ögon. Framgent kan jag tänka mig att det kommer magiska bilder inne hos Angelica själv. Stort grattis, älskade vän!
 
 

När den yngre Carlsdottern gifte sig

 
Jag hade tänkt blogga om min systers bröllop. Men en bild säger som bekant mer än tusen ord. Och Angelica har tagit så många och så vackra att det inte behövs ett enda ord. Gå in HÄR och titta på hennes bloggpost från bröllopet. Magi. 
 
 

RSS 2.0