Jenny Lina Carlsdotter

Söndagsmiddag med Sparris. Löjromstoast, gräddig pasta med champinjoner, portabella och massor med parmesan samt ananaspaj. Sedan film och efter det högläsning ur Tranströmmer och Zlatans bok under vårt lilla slumber party. Nu ska jag snart väcka henne och bjuda henne på frukost. Sleep over med en av sina bästa väninnor är underskattat. Det kändes som vi var tonåringar på nytt. Bra för själen, tror jag. Men nu: kaffe och ekot, som vanligt.

Åh, vad glad jag blir av sol! Humöret är nu på topp!

Söndag. Gick och la mig vid tiohugget igår med en förfärlig huvudvärk. Sovit nästan ett halvt dygn. Så idag är jag pigg. Och solen skiner! Söndagsmiddagens dessert står i ugnen. Sandras ananaspaj som jag pimpat med lite mandelmassa. Snart ska jag springa i väg på en brunch med en herre jag inte har träffat på snart sex år. Trevlig söndag, alla!

I går mötte jag upp två tjejkompisar på Hälsningborg för några glas, goda bitar att äta och flera skopor uppdateringar om våra liv. Vidare sedan till Vassa Eggen för mer av dito. Efter åtskilliga empiriska undersökningar kan jag nu kungöra: om ni (som jag) undrar varför det inte finns några heta män (eller snygga karlar som jag hellre säger) på Hufvudstadens etablissemang, så jag jag berätta att samtliga befinner sig på Vassa Eggen. Gå dit, med andra ord. Synd bara att jag vek in hovarna först av alla och åkte hem och käkade pasta med ketchup i sängen och såg på playTV på datorn. Jobbtröttheten. Nu: lördag!

Sushi på kollegielunchen. Härligt. Nu är det fredag! Jag behöver det!

I går kväll gick jag, Sandra, Limoineskan och en låda Marianne Mix på My week with Marilyn. Vi gillade den. Nästa gång går vi och ser filmen om kvinnan som uppfann mjukglassen (ja, och så gjorde hon allt det andra, också då), Thatcher. Nu: snabbfrulle. Vaknade en dryg timme efter att jag borde ha gått upp. Stress. Trevlig fredag, gott folk!

Idag var det ännu en gång dags för vår knytislunch, som chefen döpt till "United Nations lunch". Vi har sju nationer representerade på ambassaden. Nio, om man räknar oss blandisar. Fyra av dem representerades i form av föda idag på lunchen. Fantastiskt gott!

Här om dagen gick jag Karlavägen ner på väg till ett seminarium jag skulle på i jobbet. Då fick jag nöjet att gå förbi en av mina favoritbyggnader i Stockholm. Engelbrektkyrkan på kvarnberget i Lärkstaden på Östermalm. Det 32 meter höga valvet är tydligen det högsta i Skandinavien och vilar på åtta pelare. Jag har aldrig varit inne (ni vet min icke existerande kyrklighet) men den huserar tydligen också en av Sveriges största orglar med sina 86 stämmor. Kyrkan påminner mig om min mormors hemland Schweiz (kanske lite som slottet i Sherlock Holmes, ni vet?). Det ser ut som ett sagoslott. Det är spännande. Jag kanske får uppbåda lite kyrklighet trots allt, och besöka den snart...

I går kväll bjöd Sparris mig på galette med lax, kräftsjärtar, gräddfil och löjrom och en crêpe med nutella, bär, banan och grädde på La Petite Bretagne på Tegnérgatan. Precis som I den stora versionen av Bretagne är cider och crêpes specialitéerna här. Det smakar inte riktigt som i Frankrike. Men det är mysigt att få en liten bit av Frankrike här i gamla Svedala. Dessutom har de choklad från Valrhona och makroner from Makarong. Inte illa. Stort plus får det även för den laktosfria mjölken i crêpesen. Merci!

La Petite Bretagne, Tegnergatan 16, Stockholm, 08-612 00 83

Dagens matlåda. Ostgratinerade fyllda tortillas (vet aldrig om det är burritos, enchiladas eller något annat de heter). Chilin är så stark att det sved lite i munnen igår när jag åt den första portionen. Den är full med mörk choklad, också. Som jag brukar, numera.

Den första bilden tog jag här i Danderyd igår när jag gick till tunnelbanan i går morse. Den andra bilden knäppte jag precis när jag hade gått upp från tunnelbanan, 5 tunnebanestopp senare. Jag förundras varje gång vilken stor skillnad det är i klimatet bara man kommer utanför tunnlarna. Helt otroligt! Jag måste säga att jag än så länge föredrar snölandskapet. Än så länge. Jag gick i Humlan på lunchen som vanligt, och där är det dock lite mer snö. Men inte alls pulsfaktor som det är här. Jag pratade med min syrra om det här och hon säger att vi har sådana klimatgränser i Bergslagen också. När hon åker från sitt hem till Universitetet kan det vara samma skillnad. För henne handlar det om 4 mil. Har ni sådana här väderkontraster där ni bor?

I går fick jag två nummer av Madame Figaro av en kollega. Perfekt. Snart tar jag tag i den där franskan igen. Jag är fast besluten om att bli flytande. När jag flyttade till Paris kunde jag inte ett ord franska, och nu förstår jag mer än vad jag trodde var möjligt på bara en termin (och dessutom snart två års paus). Jag kommer ihåg när jag lärde mig engelska. Filmer och tidningar spelade en stor roll. Så jag kör på det nu med. Jag vet att många av mina läsare kan det här med franska. Några tips?