Jenny Lina Carlsdotter

 

I tisdags hade jag en underbar kväll. Först sprang jag och syster-yster lite drygt 6 km, åt middag ihop, och sedan gick vi till Saluhallen där vi var anmälda till en liten kvällskurs i raw food. Vi fick prova massor med juicer och smoothies, prata om hälsa och kost och hur man förebygger och botar diverse saker genom maten. Det var så himla underbart att vara bland likasinnade och kunna säga saker (som att jag - när det kommer till min kost - inte acepterar något annat än eko) utan att folk tyckte att man mästrade eller moraliserade. Det var underbart! Jag var helt full på livet (och grönsaker) när jag kom hem. Jag funderar starkt på att köpa mig en råsaftcentrifug alltså - hundra år efter alla andra. Jag älskar ju juice! Jag undrar om det finns några i glas så man slipper all plast? 

 

Och när vi ändå är inne på detta måste jag ta upp en sak. Som stör mig något kopiöst. Jag försöker verkligen att inte trycka på mina åsikter och mitt sätt att leva på andra, utan att genom mina handlingar (och ibland den här bloggen) inspirera andra. En kollega till mig sa just det här om dagen, att jag just inspirerar utan att moralisera eller mästra. Det blev jag glad för. Jag har också ha mina dagar, men jag försöker verkligen att INTE döma eller så. MEN. De finns de runt mig som dömer mig. Hårt. Och jag finner detta så otroligt lustigt och provocerande. När någon frågar mig om mitt plastbantade brukar jag alltid berätta varför jag gjort det och hur. Och då har jag fått kommentarer - direkt efter att jag berättat - som "men, du har ju en cykelhjäm i plast?!?" eller "men datorn då? Har du tänkt på datorn?". Eh!?!? Ja, det är lite svårt med metallhjälm och trädator. Och istället för "vad intressant, berätta mer" eller "vad bra att du försöker" så pekar de direkt på det jag INTE har gjort. Fast de själva inte har gjort ett - ursäkta franskan - skit. Eller kritik över att jag flyger mycket. Ja, jag är medveten om det. Jag är absolut inte perfekt. Men jag återvinner hemma, jag kör inte bil, jag äter vegetariskt, försöker köpa kläder och skor begagnat istället för nytt, köper bara eko i mat och produktväg, försöker utesluta de största miljöbovarna i matväg - som t.ex. ris -  och klimatkompenserar. Alla är inte perfekta, men jag vågar säga att jag gör mer för naturen än många, många omkring mig. Vore det inte bättre att ifrågasätta de som inte gör något alls, än de saker JAG gör mindre bra? Jag får mer kritik och ifrågasättande än de som inte gör något för en mer hållbar värld. Och jag vet ju vad det beror på. Folk har dåligt samvete och de projicerar det på mig. De blir provocerade av att jag kommer med metallmatlåda till jobbet och att jag tar med egna eko-bröd till fikat. Men jag har aldrig sagt att jag är perfekt eller att jag är bättre än någon. Och jag berättar bara om någon frågar mig, jag "föreläser" aldrig utan inbjudan. Så frågar du frågan får du ett svar. Jag lever som jag vill leva och andra lever som de vill leva. Men jag är så innerligt trött på att försvara varför och behöva argumentera för saker jag valt - utan att jag frågat andra om deras åsikt. Hur känner ni om detta? 

 

 

Ja, här inne har det inte hänt något på nästan två veckor. Jag har på grund av extremt hög arbetsbelastning på jobbet och späckat schema privat knappt hunnit med att andas. Och nu har det ännu gått en helg och jag har inte ens hunnit berätta om min föregående! Så nu kör vi. Den inleddes med brasa. lek och diskodans till Astrid-låtar med lillkickan och hennes mamma. Jag fick en jättefin cyklamen i en eko-kruka gjord på bland annat återvunnet material från möbelbranchen i mitt favvoland Sri Lanka. Och så asgod laxpasta och vin signerat lillkickans fader. Sedan mys i soffan framför TV:n med chips och godis. Har inte ätit så mycket sedan jag-vet-inte-när. Det spände i magregionen. Mums. 

 

 

Vissa landskap är bättre än andra på vissa saker. På Gotland såg jag snabbt en sak de var bra på: mat. Min favoritgrej. Jag köpte med mig en rad saker, alla lika goda (honungen med kardemumma kan vara en av de godaste jag ätit!). Det jag såg med den gotlänska maten var att den ofta var ekologisk. Även om vi var i en liten håla så var det ekologiska utbudet stort och många av de lokala producenterna odlade ekologiskt. Man såg det överallt och det är tipptopp ju! Närodlat OCH ekologiskt, det kan ju inte bli bättre. Fast min kusin påpekade lite ironiskt att det inte blir närodlat när jag tagit med mig det hem, haha. Hoppas Närke om några år har kommit lika långt som Gotland. De är faktiskt ganska bra redan. Vad köpte jag då? Var ju tvungen att köpa salmbärssylt. Har ännu aldrig ätit det, men tänker prova det i helgen. Fastnade under mitt Gotlandsbesök X antal gånger i salmbärsbuskar, de är överallt. Sedan god kallpressad rapsolja, den ovan nämnda ljuvliga honungen samt te. Jag köpte medeltidsblandning till mig själv (vad annars?) och Guteblandning till kollegan. Mums. 

 

 

 

Jag är inte så mycket för det här med matkassar. Jag menar, det finns ju inte så många laktosfria, vegetariska och ekologiska kassar (än). Dessutom gillar jag inte riktigt att följa recept så mycket eller att ha så bestämt vad jag ska äta. Jag har emellertid som jag bloggat om innan lite problem med detta med handleriet. Jag har ryggproblem som gör att jag gärna inte bär för tugnt. Jag har heller inte körkort eller bil. Detta gör mig beroende av andra människor, vilket jag inte alls gillar. Men så upptäckte jag att man ju kan handla online! Jag visste inte att man kunde handla online i Örebro förrän ganska nyligen. Det kostar precis som vanligt, det finns allt som finns i butik, och det kostar bara 69 kronor i utkörning. Dessutom väljer man själv när man vill att de ska komma. Det är helt sjukt smidigt och bra. Då kan man sitta i köket och handla, och samtidigt kolla igenom skåp och kylskåp för att se vad man behöver. Jag skrev dit en anteckning om att icke-ekologiska ersättningsprodukter inte var ok, och det fixade sig. Det blev ibland lite dyrare produkter än det jag hade handlat på grund av detta, men ingen stor grej. Det var bara en produkt - ärtskott - som stod att det skulle vara KRAV med sedan inte var det. Annars två tummar upp. I Örebro heter tjänsten som tillhandlahåller detta handla24, och är ett samarbete med två ICA-butiker i stan. Nu såg jag att man ska forska på just den här siten och ICA-butiken, intressant! Mer om det HÄR. Jag är jättenöjd med detta, och kan verkligen rekommendera en onlinetjänst om den finns i din stad. Speciellt när de har stort eko-utbud (det skulle väl vara det där med bensinen för utkörningen, men hade jag tagit hjälp av en vän skulle ju det också ha orsakat utsläpp, nu kanske det blir mindre för mindre bilar åker till affären). Har ni erfarenheter av detta och vad tycker ni i så fall?

 

 

Ja mat var ju populärt märkte jag. Härligt att ni som läser denna bloggen tycker som jag! I veckan gick jag och funderade på att göra pesto, men på ett annat sätt än jag brukar (mitt recept HÄR). Då bloggade Marie helt plötsligt om det HÄR. Jag fick massa inspo. Jag ville inte köpa något utan göra på det jag hade hemma. Dessutom har det visat sig att jag inte tål lök - och också vitlök (snyft) - så bra, så jag ville göra en variant utan. Denna blev - om jag får säga det själv - så himla god och den smakar liksom vitlök utan att innehålla det. Jag har inte exakta mått eftersom jag inte riktigt jobbar så, men här kommer "receptet":

 

Rosta mandelmjöl i en panna. Låt svalna lite. Mortla tre-fyra nävar basilika med flingsalt, nymalen svartpeppar och två nävar gröna ärtor du har kokat i god buljong (jag tog Renée Voltaires lantversion). Krydda med annat gott. Jag tog Fair Trade-butikens bruschettamix (som faktiskt innehåller lite torkad lök) och samma butiks oliv- och tomatkrydda. I med mandelmjölet och massa god olivolja och blanda ned nyriven parmesan.

 

Jag hade den på god sallad tre dagar i rad. Och i går, veckans bästa tips: stuva färsk grönkål i massa créme fraîche och rikligt med peston. Stek en omelett och lägg stuvningen tillsammans med gräddig ost på den, vik omeletten på mitten och grädda tills osten smält. Godaste denna veckan! Mums!

 

 

Jag är en sådan som älskar att fota mat. Folk tycker ju att det är irriterande. Och irriterande när folk instagrammar/facebookar/bloggar matbilder. Jag älskart. Jag kan gå in och söka upp saker som #pasta eller #brunch på instagram bara för att titta på härliga matbilder. Jag fotar alltså ofta mat, men det är inte alltid jag delar med mig. Men eftersom detta är min blogg och jag bestämmer här kommer jag nu dela med mig av en vecka i matbilder. Här kommer förra veckan som inte matmässigt kickade igång förrän onsdag, när onsdagsfikat bjöd på bland annat hembakade makroner (kaffe doppade i vit choklad och salt karamell, dog makrondöden), hembakat fröknäcke och socker- och glutenfri moussetårta. 

 

På fredagen tog vi en för-AW hemma hos vännen. Jag bjöd på tryffelchips och hon på marinerade oliver och ett vin hennes vän hade självimporterat från Australien. Lyxigt.

 

 

I helgen ville jag laga något riktigt gott. Jag älskar risotto men har själv aldrig lagat det, det har känts för svårt att få den sådär perfekt krämig men ändå lite al dente. Men så köpte jag Kung Markattas (älskar Kung Markatta) Carnaroliris. Det ska tydligen vara det bästa risottoriset. Jag lyckades OK för min första gång ändå, det måste jag säga. Och nu har jag ätit det varje dag i matlådan också, jag gjorde en riktig omgång. Så nu delar jag med mig av denna rätt. Koka risottoriset enligt instuktioner. Ha i en halv bunt sparris från början så riset tar mycket smak. Andra har lök i från början (gott!) men min mage är lite känslig så jag tog paprika istället. Jag fyllde på med buljongvatten allt eftersom (tips: Renée Voltaires lantbuljong är så himla god!). I en panna, stek upp kantareller. Mitt tips att få kantareller att räcka längre är att blanda upp dem med skogschampinjoner. Stek tillsammans i massa smör så tar champinjonerna smak av kantarellerna, mums! Krydda med favoritskryddor och häll sedan på massa grädde och låt den koka in i svampen så att det inte längre är såsigt. I slutet, släng i parmesan. Dela smördegsplattor på mitten, kavla ut lite och klicka ut kantarellblandningen på den och gör små knyten. Pensla med ett uppvispat ägg. In i ugnen i 200 grader tills de är frasiga och goda. På slutet av risotton, släng i resten av sparrisen (jag anmvände fryst men om man nu när våren kommer har färsk får man nog slänga i den lite tidigare än mot slutet). Överdosera med parmesan i risotton och ta den av spisen lagom till att knytena är klara. Et voilá! Så himla mumsigt!

 

 

 

Jag älskar att experimentera med grönsaker i "sötsaker", så att säga. Mina bönmuffins har gjort succé hos alla som smakat dem, och i helgen gjorde jag en vanilj- och kardemummaversion med stora vita bönor som också var mycket mumsig. I helgen provade jag även chokladmousse med avokado. Jag älskar sedan innan att ha avokado i t.ex. smoothien. Det blir krämigt och gott. Och - konstigt nog - sött på något sätt. Den här chokladmoussen innehåller en mogen avokado, en näve färska dadlar (älskar mina dadlar!), tre matskedar kakao, en halv deciliter av det tjocka i kokosmjölken och lite vanilj. That's it. Det är den krämigaste, fylligaste och godaste chokladmousse jag någonsin ätit. På riktigt. Jag kunde knappt tro det själv. Ni måste prova! Jag tror att min blev så himla god för att avokadon var perfekt mogen. Krämig men inte övermogen. En hård avokado i är säkert inte så gott, utan trådigt och lite beskt. Jag kan rekommendera Garants ekologiska avokados. De är nästan alltid perfekt mogna. Med dadlarna som är lite karamelliga i smaken och god musig kakao blir det succé! Prova och rapportera, vetja!