Jenny Lina Carlsdotter

 

Det här med att vara brunett alltså. Fortfarande ovant. För mig och andra tror jag. Var många som skulle ta i hand och presentera sig den här helgen. Jag ser tydligen väldigt annorlunda ut. Och så var det många "ja, just det, du var blond innan ja". Svårt också att göra sig fin när man är van vid blont. Det ser liksom helt annorlunda ut (duh!). Konstigt, vad yta kan betyda. För hur man känner sig, menar jag. Jag känner mig mer hemma som blond - och finare - men jag kör mörkt ett tag till ändå. Det är närmare mitt naturliga hår som blivit väldigt många nyanser mörkare över åren. Och dessutom måste man ju variera sig lite i livet, eller hur? Omväxling förnöjer. Slut på ytligheter. Bonne semaine, mes amis!