Tack för mig. Bokslut.
I Malmö för en vecka sedan.
Förra året gjorde jag bokslut i december och lade även upp en liten plan för 2014. Jag skulle under 2014 "leva ännu mer proaktivt och ta vara på det jag har och undvika det som inte är bra för mig. Jag ville träna mer. Umgås mer med dem jag älskar. Strunta i energitjuvarna och fokusera på det viktiga. Jag ville leva ännu mer ekologiskt och socialt rättvist. Jag ville hjälpa till ännu mer i samhället. Jag ville åka till Languedoc igen. Jag ville bjuda in till mer festligheter i mitt hem. Jag ville laga mer mat. Jag ville vara ute mer i friska luften. Jag ville jobba ännu hårdare på jobbet. Jag ville fortsätta utvecklas. Jag ville bli bättre på franska. Jag ville träna mer på att tycka om mig själv och inte döma mig själv så hårt". Jag tycker jag lyckades med allt utom franskan. Inte dåligt. Inför 2015 har jag nya mål, men dessa håller jag denna gång för mig själv.
Ni har ju märkt det. Frånvaron här den senaste tiden. Redan vid den här tiden förra året var jag osäker på om jag skulle fortsätta blogga. Och nu har det blivit uppenbart för mig: det ska jag inte. Den här bloggen har varit som en vän. När jag mådde som allra sämst för drygt fem år sedan startade jag denna bloggen och vi vaggade på något sätt tillsammans oss tillbaka till livet. Jag flyttade till Paris och där anslöt de flesta av er som läser nu, de andra expat-tjejerna (för ni är nästan uteslutande tjejer). Sedan har jag bott i Bergslagen, Stockholm och återigen i Bergslagen. Jag har rest en hel del och haft flera olika jobb. Och det har varit underbart. Men nu är det dags att säga hej då. Jag tror faktiskt inte jag kommer sluta blogga. Jag är sugen på att starta en blogg om att leva eko/giftfritt/vegetariskt. En blogg med massa tips, recept och inspo. Vet inte om någon skulle läsa det. Kanske startar jag en sådan blogg istället. Då meddelar jag er. Om ni så länge vill följa mig på annat sätt finns jag på instagram som carlsdotter. Men nu är det dags. TACK kära ni, för att ni har läst, kommenterat, peppat och inspirerat. För att ni har gjort den här bloggen till en härlig plats där jag har lärt känna nya kompisar som jag fått träffa IRL. Att jag fått inspo, bekräftelse när jag behövt det och fina ord. Tack och hej då. Vi ses!
Fem saker att glädja sig åt i november
Det är deppigt nu. Mörkt. Grått. I väderappen är det ett enda grått moln. Varje dag så långt prognosen sträcker sig. Det är regnigt, kallt och lite för lång tid till jul. Då behöver man piggas upp och inspireras. Här är fem saker som glädjer mig i november. Det första är mina färgglada braxer från Lindex Missonikollektion som jag fyndade på Tradera härförleden. Piggar upp i allt det gråa.
Mitt citronträd blommar för fullt! Det doftar jasmin och därmed sommar i hela vardagsrummet. Hurra!
Alla härliga bloggar man kan läsa och inspireras av. Som Miss Marie som bloggar om köttfria måndagar (heja!). Jag provade en variant på hennes soppa med hemgjorda tortillachips. Jättemumsigt! Och höstfint, eller hur?
Trettisar och andra trevliga fester med tända ljus, god mat och fina vänner. Tur att folk fyller år året runt, alltså.
Att våga hoppas och tro. Och satsa. Ibland vinner man - i tävlingar som jag gjorde i fredags bland annat - och i livet. Hurra! Att vara positiv, helt enkelt. Det väljer jag.
The cure
Ja inte mår jag mycket bättre, inte. Hade det inte varit för ett stort projektavslut och ett viktigt möte idag på jobbet hade jag stannat hemma. Men, nu får man bita ihop och ignorera förkylningen. Jag botar den med svenska (!) egenodlade (eller: kollegas föräldrarodlade) vindruvor (hej giftfritt!) juice på diverse grönsaker och frukter och har en back-up med engelska mediciner i väskan. Så kör vi så det ryker. Men imorrn ska jag vila! Det blir inte roligare än så här på bloggen idag, tyvärr. Tjipp så länge.
Inte så pjåkigt ändå
Jag måste säga att jag har varit ytterst otacksam och bortskämd. Trots att vi fick de bästa somrarna på jag-vet-inte-när så har jag sörjt den. Längtat tillbaka. Varit lite surig över de sänkta teperaturerna. Men nu måste jag ändå säga. Vilken underbar höst ni har! Varm, solig, frisk. Och Öret bjuder på extra fin höst med härliga promenader och utestunder. Man kan ju fortfarande sitta på uteservering och äta. Jag gjorde det en kväll förra veckan faktiskt. Vid åtta börjar det dock redan mörkna, vilket jag ännu inte riktigt har vant mig vid, men det kommer. Nu laddar vi om om omfamnar nästa årstid. Och jag ska faktiskt sätta mig på ett palan söderöver om blott två veckor. Då får jag förhoppningsvis sol och värme några dagar till innan hösten börjar på riktigt. Denna vecka är födelsedagsvecka för både mig och min syster (och Angelica, idag faktiskt. Grattis!) och i helgen drar vi på 70-årsfest i Södermanland. Välkommen hösten. Du är inte så pjåkig, trots allt.
Vänskap, kärlek och sol
Helgen har varit alldeles ljuvlig. Det har varit gassande sol och sommarvärme, underbar ceremoni och mysiga stunder, god mat och jättebra livemusik, massa kärlek och lättade suckar, kära återseenden och nya bekantskaper, bebisgos och barnlek, grillning och fika i solen, havets vindar och vingårdspromenader. Och mycket, mycket mer. Helt tossigt att en enda helg kan rymma så otroligt mycket. Så fint.
Semester
Äntligen är dagen kommen, dagen jag väntat på.....ja, sedan vårens intrång. Förra veckan var vi tre i tjänst i vår avdelning på kontoret, denna veckan två. Av ett par hundra på hela kontoret har vi kanske varit max fem denna veckan. Det har gått långsamt. Men idag är segheten över för då går jag på en efterlängtad semester. Som vanligt när jag är i farten är den packad med olika aktiviteter. Den första inleds redan i kväll. Ha en ljuvlig helg, mina vänner. Det ska jag ha. Bland annat ska jag sova på ett slott, skåla i champagne och gå på födelsedagskalas. Tjipp!
Julihelg
I fredags tog jag en löprunda och ett styrkepass efter jobbet. De var de mest långsamma sex kilometer jag någonsin sprungit, men jag var jädra nöjd ändå. För det var väldigt varmt och jag var väldigt trött. Efter styrkepasset blev jag ännu tröttare. Så trött att jag inte orkade laga mat utan hämtade sushi. Och tackade nej till alla kvällsaktiviteter till förmån för soffan. Ibland måste man bara ta det lugnt för sig själv.
...för på lördagsmorgonen fick jag nämligen celebert besök. Lillmyran aka Sallan och hennes far kom nämligen på besök! Som jag har väntat! Vi lekte i Stadsparken, åt lunch på uteservering och hängde på Stora Holmen där vi åkte tåg, klappade diverse djurbebisar och hängde i sagohuset. Mäkta mysigt. Och så drack jag och Sallans pappa en massa kaffe och pratade om livet. Hur mysigt som helst.
När det celebra besöket hade begett sig tillbaka till Södermanland kom pappa Carl och min ömma moder och hämtade mig och katten jag tagit hand om under deras semester. Det bar av till småstaden där min ömma moders rabatt hade exploderat i massor av olika färger.
Efter en middag på terassen (färska rödbetor, så himla mumsigt) var jag tvungen att stå på trappen och njuta av den brinnande himlen. Pappa Carl och jag stod där och bara tittade. Fint.
Efter ett storsov, förmiddagshäng och lunch på stan var det dags att besöka min fina lilla mormor. Jag plockade en fin bukett av explosionerna i rabatten. Det var både lila och vit lavendel i buketten, så nu doftar det ljuvligt hos lilla mormor, förhoppningsvis.
Ut på landet till syrran ber det sedan. Det stod bröllopsfix på schemat. Och djurgos såklart, som alltid.
Och så provsprang jag lite i mina nya skor. Nu ska jag lära mig att springa "barfota" på framfoten. Jösses, vad snabb jag kommer att bli!
Efter slit på logen bjöds det på middag. De andra mumsade på grillad struts och kalkon, men jag nöjde mig med morotsbiff och halloumi. Det gick inte av för hackor, det heller.
Vädret var inte med oss som det har varit senaste veckan, men lite regn är bra det också. Och himlen var vacker på sitt sätt, på söndagen med. Sedan åkte jag hem och sov i mitt gamla flickrum. Nu är det bara en enda fjuttig jobbecka kvar, och sedan kommer den efterlängtade semestern. Känns nästan overkligt.
Ta vara på sommaren
Jag fortsätter ta vara på sommaren. Vad sägs om en liten treåring som prao på kontoret på eftermiddagen, mumsandes glass och ritandes bredvid mig när jag satt med excel-ark och mail? Och sedan bus och lek i Stadsparken, följt av middag på Örebros Skansen: Wadköping. Så en promenad genom staden innan kvällen var slut. Och då var det fortfarande ljummet och underbart ute. Nu är verkligen sommaren åter kommen efter en liten paus. Underbart.
Sommarhelg
Sommarhelg. Rosé på en filt i parken med en vän tills solen går ner. Merparten av alla mål på restaurang. Uteservering med vänner både fredagkväll och lördagskväll. Dans och efterfest till fyrahugget (det var inte igår), kattgos, skogsrunda, befriande rens i garderoben och nya hem till kläder jag inte längre använder, poolbad och middag i kvällssolen, mys med söta mormor, cykeltur, shopping (inte heller igår) och TV-serier i soffan. Tänk att en lugn sommarhelg kan innefatta så mycket! Jag har genomgått ett paradigmskifte i tanken med sommaren och solen. Jag skyndar inte längre hem, för att fixa inför morgondagen. Jag tar dagen lite mera som den kommer. Njuter av det som bjuds. Struntar lite i allt som jag brukar vara så noga med. Låter disken stå en extra dag till förmån för häng med kära vänner. Går lite senare till jobbet till förmån för kattgos. Bjuder hem en hel hög vänner på efterfest istället för att sova helgsov. Fint så.
Oväntad vardagslyx
Igår hade jag ett mycket efterlängtat frisörbesök inplanerat. Frisören (som för mig var ny då min vanliga var upptagen) var supergullig, tillmötesgående och glad. Hon bjöd på glass med rån och saft för att som hon sa "få upp sommarkänslorna lite" och höll på i tre timmar (!) med mitt hår. Som blev precis vad jag ville. Lyxigt. Men när hon var klar hade jag missat tåget tillbaka till småstaden som jag pendlar från denna vecka då jag tar hand om en söt liten kissemiss. Mer än en timma tills nästa färdmedel skulle avgå från Öret. Och då var det ju bara att göra det bästa av situationen, så jag bjöd mig själv på bim bim bap till middag. Helt plötsligt hade min eftermiddag och kväll blivit ännu mera lyxig. Där satt jag i kvällssolen och njöt av den ändå helt ok ljumna kvällsluften. När jag kom till småstaden fick jag sedan skjuts hem och matlåda till idag av syster. Vissa har det bra.
Historisk upptäcksfärd
För ett par hundra år sedan vimlade det av gruvor, hyttor och bruk i Bergslagen. Det bröts där vi tillbringade midsommar koppar och järn och än idag kan man hitta spår av den verksamhet som en gång var Bergslagens stolthet. Lerklockans gruva har sedan länge fallit i glömska och när vi besökte dess ruiner kändes det nästan sorgligt, speciellt i det dystra och kalla väder som dagen bjöd på. Men också vackert. En del av historien. Jag älskar ju sånt. Jag har försökt ta reda på mer om området (som innehöll flera byggnader, ett brott occh vad som såg ut som ugnar - dessutom ska det finnas stora schakt och underjordiska system som vi missade), men på internet finns det inte mycket. Jag får kanske göra som min kära far och kasta mig ner i arkiven... Det bor nog en liten hobbyhistoriker, även i mig...
Årets längsta dag
På midsommarkvällen, nära midnatt, avvek jag från torpet som jag och mina vänner hyrt. Promenerade ensam kring ägorna. Andades, tittade upp mot himlen, doftade på de små hästar som gjort mig sällskap, lyssnade till fåglarna och trädens läten. Njöt. Man glömmer så lätt. I november glömmer man att natten i juni är lika ljus som eftermiddagen på hösten. Att solen lyser även någon timme innan midnatt. Jag firar ofta midsommar i södra Sverige. Och det är faktiskt skillnad. Det är ljusare i Bergslagen. Magiska Bergslagen. Vårt torp låg nära den röda jord som tillsammans med järnmalmen satt Bergslagen på kartan. Bara några få hundra meter från där vi bodde bröt man för några hundra år sedan malmen. Än idag kan man hitta de blå och gröna stenar som är slagg från järnframställningen. Som små ädelstenar i skogen. Bergslagen. Det som jag som ung föraktade men i vuxna år kommit att vurma för. Lustigt, det där.
En dag i juni
En dag i juni. En dag då jag fortfarande är hög på John Mayer som jag såg i Globen i torsdags. Vill flytta till Montana och gå på fälten och vandra i bergen med hans stämma i öronen. Hem till Bergslagen. Lillgrannen som nyss var typ sex år tar studenten och det får mig att känna mig gammal och ung på samma gång. Jag menar, visst ser vi ut att vara klassisar, nästan? Ändå var det över tio år sedan det var jag. Sedan, promenad längs strandpromenaden och glass i solen. Middag på uteservering med rosé. Och en cykeltur hem i en så ljus kväll att man smäller av. Klockan halv elva ett telefonsamtal med fina vännen i hammocken på verandan och det är fortfarande ljust ute. En dag i Sverige i juni. Så vackert, så fint.
Örehelg
Fredagsmys och storsov i över ett halvt dygn. Rekorddistans i varmt löpspår. Middag på franska brasseriet och drinks med bästis. Stadsparkshäng med tidning, böcker, frulle och iskaffe. Det är mitt recept på en underbar helg. Den första på månader utan fullspäckat schema och utan att vara på resande fot. Välbehövd vila och eftertanke för själen. Lovely.
Sen sist
Ja long time no blog. Sedan sist. Besök från hufvudstaden med vintageshopping, sightseeing och Bergslagsmys. Vårrusande. Möhippa med höghöjdsbana, relax, middag och bus. Morsdagfirande, födelsedagsfirande, promenader i naturen. Poolfix hos syrran. Släktbesök. Mera springande. Grillning i parken med vänner. Spapedikyr. Gosande med diverse djur. Middagar, luncher och trevliga stunder. Fullt upp kan man säga. Livet är bra och jag njuter. Om man vill kan man följa mig på instagram där jag heter carlsdotter. Där finns jag lite oftare än här. Trevlig helg, kompisar!
Lokalturist - javisst!
Fredag: besök från Hufuvdstaden, ost, rödtjut, portvin, konsert och snack. Lördag: turné och sightseeing genom Bergslagen, glass i solen, lammgos, vintageshopping, grillkväll i kvällssolen och kaffe med makron. Söndag: promenad med lilla mormor, lunch med favoritpojken och familj, Legobyggande i skuggan och lite mat med mamma och pappa. Ännu en helg till ända. Har en massa fina bilder att dela med mig av från min lilla Bergslagsturné. Vill ni se? Men först: söndagskvällshäng.
Hagaparken
Jag visste redan i fredags att vädret denna vecka skulle bli mycket sämre. Så jag passade på att njuta extra mycket i helgen. En av sakerna jag gjorde var att promenera i parker och lundar. Det har varit Vanadislunden, Tegnérlunden, Vasaparken, Observatorielunden och inte minst: Hagaparken. Jag insåg när vi var där att jag - trots att jag bott i Stockholm - lyckats undvika denna underbara pärla. Helt sjukt, egentligen. Så där gick vi, med en kaffe i hand, och njöt av solen. Satt på en filt, mumsande kardemummabulle från Fabrique och insöp den varma luften och alla helgfirare. Det var som en sommardag. Underbart, helt enkelt. Snart är sommaren här på riktigt. Jag kan kanppt bärga mig.
Örebro Ölcafé
Tidigare var min enda referens till ordet "ölcafé" från Carl Bertil Jonssons julafton. Men under min tid i Malmö hängde vi ofta på Ölcafét på Möllan. Det var ett soft häng där historiens vingslag mötte det morderna Malmö. För en tid sedan öppnade Örebro Ölcafé. Det ligger i den centrala delen av Norr, där det finns få restauranger och ännu färre med klass. Även Örebros version vill knyta an till historien. Råvarorna i menyn är starkt präglade från trakten liksom en stor del av interiör och bardryck. De vill erbjuda en stark känsla av att vara i Örebro där historiens vingslag stundtals flörtar med gästerna och utbudet av det genuina från trakten skall vara träffande. Jag och Anna var där förra veckan. Första intrycket av Ölcafét var dessvärre inte jättebra. Jag stod i dörren i säkert tio minuter utan att bli tillfrågad om jag behövde hjälp. Vid ett tillfälle stod servitrisen bara någon meter i från mig när hon serverade bordet närmst mig utan att överhuvudtaget ge mig uppmärksamhet. En kille stod en stund bredvid mig men hann lämna stället innan han fick hjälp. Detta gjorde mig otroligt irriterad! När Anna kom gick vi dock fram till bordet där det stod mitt namn, och då kom servitrisen fram snabbt och var mycket trevlig och tillmötesgående. Hade hon hälsat mig i dörren och frågat om jag behövde hjälp hade servicen fått högsta betyg. Hoppas de inser det snart.
Maten då. Jag åt fish and chips. Den rätten samt pulled pork burger är - inte till min förvåning - enligt servitrisen de två storsäljarna på Ölcafét. Anna åt deras bacon cheese-burgare och gav den mycket högt betyg. Jag provade även en av deras alkoholfria öler vilken var mycket intressant. Fish and chipsen serverades med curryremoulad, vilket jag inte gillar lika mycket som den brittiska varianten. Det var dock inget fel på den och de hade mycket av den. Det var dock - även om det var mycket, mycket mumsigt - på tok för lite fisk för att vara mättande och jag gick hem och käkade glass efteråt. En parantes: det ställe som serverar mushy peas till sin fish and chips ska få en hyllning av mig, gud vad jag saknar det! De hade emellertid brown sauce (HP) vilket får två tummar upp i min bok. Ja, jag har ju som ni läser ganska mycket åsikter om fish and chips. Det är för att jag jobbade i en fish and chip-restaurang i London i min ungdom. I alla fall. Menyn är en klassisk pubmeny med lokal prägel, och det serveras även (billig!) frukost och lunch. Det är trevlig atmosfär och bara minuter efter att vi anlänt var hela lokalen tokfull. Jag tror det alltid är så för varje gång jag går förbi ser det smockat ut. Så bordsbokning är nog att föredra. Det är som sagt ett välkommet tillskott i ett område i Örebro city som inte är så levande just nu. Det ligger även nära Centralstationen och Rättscentrum vilket gör att även tillfälliga gäster lätt hittar det. Jag ger - med reservation för avsaknaden av trevligt bemötande vid ankomst - Ölcafét tummen upp.
Örebro Ölcafé, Järnvägsgatan 8, Örebro, 019-12 70 70
Den här bloggen
Ja, det blev några dagars paus här. Jag vet inte riktigt. Har känt under en längre tid - då och då - att det inte är så kul längre. Har känt mig snudd på larvig. Fast samtidigt är det ju så kul. Jag har lärt känna så många underbara tjejer här. Snudd på tio tjejer har jag blivit vän med "i riktiga livet" på grund av den här bloggen. Samtidigt börjar jag känna mig mer exponerad här. Konstiga, närgående frågor om mitt privatliv. Som om det var min plikt att delgöra om allt i mitt liv. Nej, det är det inte. Men. Jag började blogga för att fokusera på det postiva i livet. Och det hjälpte mig igenom några svåra år. Och jag älskar att blogga. Så nu har jag gått runt och funderat och kommit fram till en lösning tillsvidare. Jag kommer att bli mindre personlig här. Blogga om mat mest - det jag älskar att blogga mest om och som ändå verkar mest populärt hos er som läser. Kanske lite inredning. Men annars tar jag några steg bort ett tag. Kommer nog inte heller blogga lika ofta. Ibland känns det som en plikt att blogga varje dag, som något jag måste. Och det är ju inte heller kul. Men jag älskar ju att fota mat och blogga om det, älskar att prova nya restaurnager och recept och blogga om det. Älskar att få input från er som kommenterar. Även om ni som kommenterar är en väldigt liten del av alla som läser - vilket jag också tycker är lite tråkigt. Det roliga med bloggar är ju mötet mellan den som skriver och de som läser. Men i alla fall. Från och med nu blir det en lite modifierad blogg. Men jag hoppas att ni följer med ändå?
Dagens kontor
I natt sov jag hos min "syrra". Idag sitter jag i hennes kök och jobbar. Jag har sällan chansen att jobba hemifrån, men alla vet ju att man är så sjukt produktiv hemifrån. Speciellt hemifrån någon annan där man inte har arbete i hemmet som distraherar en. Jag var uppe med tuppen och betade av min e-mail. Jag är inne på min andra kopp Nespresso och har Morgonpasset i P3 på för att kompensera för kontorets bakgrundsljud. Idag ska jag luncha med en kär vän och i kväll är det AW med ett gäng härliga tjejer som gäller. Lite eko-shopping och en runda på Svenskt Tenn skulle inte skada heller, tror jag. I morgon har jag planer som gör mig så exalterad att jag knappt kan vänta. Och på kvällen trettis (exhalterad över det med såklart!). Om det det inte vore för min förkylning skulle allt vara riktigt hunkydory. Jag har varit sjuk i över en vecka nu, så förkylningen var inte den ninjaversion jag trodde. Ursäkta äcklet, men igår när jag snöt mig blev det bara helt rött i näsduken, Min nos har gett upp. Men nu struntar vi i det, tar en tredje kopp Nespresso (måste undvika de orangea poddarna dock, de är tydligen de-caf) och sedan är det heeeelg! Ha en fin fredag, kompisar!
