Utflyktssöndag
I söndags kom lillkickan och hennes mamma och hämtade mig i Öret. Sedan begav vi oss mot en sydligare Närkestad, nämligen Kumla. Efter lite loppis körde vi ut till Kvarntorp utanför Kumla, där Kvarntorpshögen finns. Mer om den och trappen HÄR, när jag "besegrade trappen". Lillkickan var duktig och gick delar av trappen själv. Den är ju lååååång. Sedan tittade vi på de olika konstverken - bland annat det stora schabraket av Lars Vilks - och lekte lite. Man har en otrolig utsikt över Närkeslätten och i söndags värmde solen så skönt att vi fick ta av oss jackorna en stund. När vinden blev lite starkare och kallare promenerade vi ner längs med den lilla vägen och åkte tillbaka till Öret igen. En jättehärlig dag som vi alla tre gillade.
Hipp, hipp hurra!
Idag fyller gulleponken två år. Igår åkte jag hem till honom och hans föräldrar, lekte och busade, käkade fisk och kramades. Av mig fick han bä, bä vita lamm och imse vimse spindel som sångböcker med tillhörade litet gosedjur. Enligt rapporter från hans far var de mäkta populära vid sängdags. Det gör mig glad. Jag fick också lite kvalitetstid med gulleponkens mamma, vilket var long overdue, även om det var kort och intensivt. Som hon sa: som en speed date! Bättre det än inget tycker jag. Underbart egentligen. Nu hoppas jag på att vi hinner med en slow date snart. Nu är det redan torsdag och i morgon är veckan slut. Jag tyckte den nyss började. Vilket är ett gott tecken så klart. Livet bra just nu. Skönt. Ha en fin torsdag, kompisar!
Sommarkväll
I går flexade jag ut tidigt och träffade upp med lillkickan och hennes mamma. Vi packade picknickväskan och begav oss till Stadsparken. Trots att den mycket varma och fina dagen mulnade på lite på kvällskvisten hade vi en underbar picknick med massa god mat, skratt och härliga samtal. Lillkickan har fyllt två, så picknicken var lite av ett kalas för henne. Hon fick paket - eller kapeter som jag kallar det - av mig, och de var såklart roligare att öppna än vad de innehöll, som alltid med barn i hennes ålder. I paketen låg bland annat den lilla blazern ovan i mjuk jersey, och jag jagade - till lillkickans förtjusning - födelsedagsbarnet runt halva parken för att föreveiga den på. En jättemysig kväll som värmde både hjärta och själ.
Trettis. Igen.
I lördags var det så dags för årets tredje trettis (men inte på långa vägar sista, de duggar tätt i år, såklart). Vännen hade fixat så fint och det var en ljuvlig sommarkväll. Man kan säga att festen var uppdelad i två etapper. Först grillning med jättegod buffé, massor med springande och lekande barn och en jättestor pinjata barnen fick slå sönder. Lillkickan åt sin allra första godis och fick sockerhög och sprang i cirklar. Efter lite rosa ormtårta åkte alla barn hem eller gick och lade sig. Då började andra etappen med vuxenfika och drinkar. Kvällen fortsatte som sagt på lokal och jag tror att alla hade en pangkväll. För mig var det en ynnest att få umgås med de utomsockenes en stund och få lite - ursäkta den uttjatade termen - kvalitetstid med dem. Tummen upp för trettis nummer tre!
Kaffe och kärlek
I går efter min springtur slängde jag mig i duschen och gjorde mig i ordning, sprang upp till Stortorget och hoppade på en buss till vännen. Väl framme blev jag serverad lyxlatte av vännens karl. Det får man alltid av honom. En sådan karl ska jag också ha!
Sedan lade jag mig på soffan och vilade lite efter löprundan och kaffet. Och så hade vi uppdateringsmaraton medan vännen fixade med nya, fina gardiner till ettåringens fina rum.
Då kom plötsligt min andra vän och hennes lillkicka på spontanvisit!
Helt plötsligt blev det mycket tjo och tjim. Fast först:
Ettåringsfirande! Han verkade gilla min present: ett pussel. Tänk, det känns som nyss han var så HÄR liten!
Sedan lektes det.
Och lektes.
Och, ja ni fattar. Och vips! så var klockan mycket och vännen och lillkickan var tvungen att åka hem. Tiden går verkligen fort när man har roligt...
Då blev vi serverade ännu en lyxlatte av vännens karl. Denna gång med rosa strössel och med bakverk. Jag älskart! Ja, lite så kan en dag med kaffe och kärlek se ut.
Sköna söndag
Min söndag har varit sjukt effektiv! Jag har hunnit med att städa läggan, tvätta tre maskiner tvätt, köra ett 1,2 mils konditionspass, köra ett kort styrkepass, ha lite hemmaspa och dessutom bjuda mina vänner och lillkille på fika. Skön söndag! Ovan ser vi lillkillen som han ser ut mest. Glad och underbar! I tröjan han fick av mig idag med flygplan på. Tjejerna bjöd jag på fruktsallad med grädde och glutenfria chocolate chip oat cookies. Sjukt goda, om jag får säga det själv. Recept kommer, såklart. Nu: söndagsmiddag! Trevlig kväll, kompisar!
Finaste barnrummet
...har min väns son! Så fantasifullt, inspirerande och stimulerande. Och inte blått och inte rosa. Könsneutralt if you will. Och med saker som stimulerar och bjuder in till lek och bus. Som är funktionellt men ändå fint. Som det går att leka i och vara barn i, inte vittvittvitt för att mamma eller pappa vill ha det. Utan massa färg, mönster och form. Jag älskart! Så vill jag ha det för mina eventuella avkommor också. Han har det bra i sitt nya rum, lillkillen. Det syns ju!
Dagens tips - Varför är våra barn inte våra barn?
Ni som har barn - och naturligtvis ni som inte har det också - ska läsa den här texten min kära vän Linde har skrivit, tycker jag. En så vacker text från en son (som nyss blivit far) till sin far. Den far som 1990 släppte boken Barnapappa. Texten handlar om att vara far, hur tiden har förändrats fast kanske ändå inte, föräldrars relation till sina barn, Kahlil Gibrans Profeten (som Linde faktiskt introducerat för mig), ett eventuellt fredligt fadersuppror samt synen på våra barn. Läs!
(Och svaret kan ni läsa HÄR)
Ett myrdop
Jag har ju inte berättat om dopet i Sörmland! Jag kom dit på juldagskvällen, där jag blev mottagen på stationen av min vän och en liten sovande myra i Baby Björnen. Väl i det magiska huset bjöds det på Clipperste och julkaka framför brasan och TV:n. Där var resten av familjen, alla syskon och syskonbarn.
Nästa morgon vaknade jag upp till ett töande, men vackert Strängnäs.
Efter frukost promenerade vi genom staden bort till domkyrkan. Strängnäs är lika vackert i vinterskrud som inklädd i grönt.
Kyrkan var julfin i massor av julstjärnor och tända ljus.
Efter högmässan (som lilla myran döptes under, ett lite annorlunda dop) bjöds det på mat i det magiska huset. Soppan värmdes på den vedeldade spisen.
Jag valde fisksoppa med kokosmjölk. Mycket mumsigt.
Till bordet hade jag bästa sällskapet - lilla myran och hennes mamma!
Första riktiga mötet var så fint.
Hon hängde lite hos pappa också. Jag var tvungen att dokumentera.
Finaste myran!
Sedan blev det fika! Mjukpepparkaka med lingongrädde. Också mycket mumsigt.
Lite senare på eftermiddagen fick jag äntligen gosa med underverket. En fin stund jag kommer leva på länge. Men rätt snart var det redan dags för mig att sätta mig på ett tåg igen. Lilla myran och hennes föräldrar är mycket saknade. Jag kommer nog tillbaka snart igen.
Nu är hon döpt!
Nu är hon döpt, lilla myran. En mycket fin dag som jag kommer lägga på en speciell plats i mitt minne och hjärta. Men mer om dopdagen framgent. Nu är jag på väg mot andra festligheter, och byter därför Södermanland mot Väster dito.
Helgminne
Så här när helgen är långt borta kan man värma sig med minnen från föregående helg. Jag blir verkligen alldeles varm i hjärtat när jag ser denna bild på mig och kickan. Tänk, i somras gick hon för första gången, och nu SPRINGER hon runt, ger mig kramar och blöta pussar på munnen och vill hjälpa till med allt man tar sig för. Och så leka med dockan också, såklart. Och min pilatesboll. Den är rolig den!
Oh Happy Day!
Idag blev mina fina, underbara vänner äntligen föräldrar till en fin stooor flicka. Hurra, hurra, hurra! Åh, jag är så glad! Vill bege mig till Sörmland nu nu nu och bebisgosa. Grattis, kära vänner!
En stor dos gos
En stor dos gos med killen ovan och hans föräldrar samt en mycket god middag och ni har min måndagskväll. Kunde inte bli bättre! Ikväll får jag gosa med en bebis som har kommit till Öret hela vägen från Amerikatt. Första mötet. Ska bli hur mysigt som helst. En dos gos till, med andra ord!
Att vara gudmor på distans
Jag är gudmor på distans. I Amerikatt har jag tre gudbarn. Nio, sex och tre år gamla. Urgulliga. I går damp det ner ett kuvert i brevlådan. Barnen, som är "homeschooled", hade ritat en varsin teckning till mig som födelsedagspresent. Hur sött? Den minsta ritade Batman (good choice!), sexåringen hela familjen (inklusive mig, gulle) och Miss Belle, den äldsta, sig själv och mig utklädda till katter. Hallå, jag dör! Det gjorde verkligen min dag. Hurra för gudmor på distans!
Förena nytta med nöje
När jag ändå var i Örebro på möte var det självklart att möta upp Erik och hans mamma för lite häng. Vi satt i solen (vilken härlig höst vi har) vid slottet och uppdaterade oss och lekte lite. Sedan en promenad genom stan. Hur mysigt som helst!
För EXAKT ett år sedan
...kom min vän och hennes lilla kicka på besök. Så liten hon var! Idag, ett år senare, ska vi gå och leka på lekplatsen. För nu går hon, "pratar" och lever rövare. Precis som det ska vara. Tiden går så fort!
Kärlek
Det är så fint, så underbart. Att kickan numera känner igen mig, ler och sträcker ut armarna när jag kommer. Att jag (för det mesta) kan trösta henne när hon är ledsen, även om hennes mamma finns till hands. Att jag börjar bli en del i hennes liv (tack för att jag valde en sommar i Bergslagen). Jag är så blödig. Det tycker kickans mamma också. Om jag grät floder när kickan hade tagit sina första steg, hur blir det då om jag får egna barn? Om jag blir till mig och full av tårar när jag hör henne säga "mamma" för första gången, hur blir det när eventuell avkomma kallar mig för det första gången? Jag kommer bli Sveriges blödigaste mamma. Men det struntar jag i. Så mycket kärlek.
Uti vår trädgård
I går hade vi nog den finaste sommardagen hittills i Bergslagen. Det var så kallt att man fick ha långärmat och filt när solen gick i moln, men när solen kom ut var det mer än ljuvligt. Jag och mina vänner - den ena just hemkommen från Dolomiterna och den andra med sin underbara bebis - satt ute hela förmiddagen och mycket av eftermiddagen. Vi njöt av vädret, hämtmat och varandras sällskap. En ljuvlig dag. Sedan började det spöregna och vi fick gå in. Men nya tag idag igen när jag har en till dejt med två vänner i en annan trädgård. Tjipp!
När man får oväntat besök
Igår fick när jag låg och lapade sol på verandan fick jag plötsligt ett samtal från en vän. Han var i staden på besök med sin enmånaders bäbis och ville hälsa på. Åh, vad glad jag blev. Lilla Alfred var bedårande och en liten kopia av pappa. Där satt vi under äppelträdet och myste och pratade bort lite tid. Oväntade besök är de bästa besöken. Speciellt när det betyder en vän man inte sett på evigheter och en bäbis!
Just nu
Är detta min utsikt. Jag behöver inte så mycket mer just nu.
