Nyårslöftet
Jag för exakt ett år sedan, löfteslös.
Jag gillar egentligen inte nyårslöften. Först och främst är ju jag klichéallergiker, men det känns också som om nyårslöften är till för att brytas (och således ofta handlar om samma sak år efter år). Igår kväll kom jag emellertid på ett mycket irriterande och dåligt beteende hos mig själv. Ett beteende som nu - eftersom det faktiskt är nyårsafton - passar sig mycket bra att eliminera eller förbättra med ett nyårslöfte. Jag slösar. Jättemycket. Jag kokar alltid alldeles för mycket kaffe som jag sedan får hälla ut. Dessutom häller jag upp för mycket i koppen så att det blir kallt innan jag hinner dricka upp. Då häller jag ut det för att ta nytt. Jag kokar alltid alldeles för mycket pasta, och om det inte gäller matlåda så slängs nästan alltid överflödet. Jag låter kranen rinna löjligt länge när jag ska kyla ner ett kokt ägg eller skölja ur en kastrull eller så. Jag använder alldeles för mycket toapapper och tandkräm. Jag tar alldeles för mycket tvättmedel när jag ska tvätta (där har jag dock blivit lite bättre, då jag börjat använda ett mått) och jag diskar nästan alltid under rinnande vatten. Därför avlägger jag härmed mitt nyårslöfte: att under 2013 kraftigt reducera detta slösaktiga och miljödåliga beteende. Någon måtta får det ju vara. Har ni några nyårslöften?
RIGHT up my alley. Or Labyrinth.
För några år sedan läste jag Kate Mosses "Labyrinth". Den bästsäljande boken var en av de första fantasyböckerna jag läste. I den tar sig Kate Mosse an en av mina största fascinationer: katarerna. Trogna läsare till denna bloggen vet ju lite om detta intresset jag har redan. I alla fall. Nog för att "Labyrinth" var en bästsäljare (och perfekt filmmaterial), men jag blev ändock mycket förvånad över att hitta filmatiseringen i SVT:s utbud. I huvudrollen som Alaïs Pelletier Du Mas ser vi Jessica Brown Findlay - Lady Sybil i Downton Abbey. I Kate Mosses 1200-tal är katarerna - eller några få av dem - (och en jude) väktare och bevarare av den heliga Graal. När korsriddarna kommer vill de - eller några av dem - åt den. Historien utspelar sig både under korstågen, men också i nutidens Languedoc. Carcassone såklart, men även andra delar. TV-filmen, som visas i två delar, är inte inte det bästa jag sett om jag ska vara ärlig (TV-filmer är ju sällan det) men castingen rent utseendemässigt och kulisserna är mycket bra tycker jag. Det vill säga mycket likt det jag såg i mitt huvud när jag läste boken. Det är ju fantasy, så lite "out there" är det, men mycket av det som berättas är faktiskt histora. Och lite av de legender om historien om katarerna. Och så lite fantasy. Jag blev alldeles till mig när jag såg det, ska erkännas. Den bristande brillansen till trots. Första delen av "Labyrinth" kan ses nu på SVT play. Andra visas i SVT 1 kl. 22.00 den 1 januari.
Idag har jag
...bytt Iphone. Vissa skulle nog tycka att det var dumt att inte ta den allra senaste, men mitt byte handlade mest om att få lägre månadskostnad. Det var i alla fall lite spännande med att plippa runt på min nya fån.
...städat, tvättat och bytt lakan. Lakanen var för övrigt det enda av intresse jag hittade på mellandagsrean. Börjar jag bli för gammal?
...pimpat bordet inför nyårssupén. Jag kör på nittiotalsnostalgi med konfetti, girlanger och blåsor. Imorrn kommer det folk över och hjälper till att laga maten. Blir fint, tror jag.
...ätit hallounisallad. Gött med sallad alltså, det har inte blivit så mycket av den varan på sista tiden. Ska bli skönt med vardagsmat sen...
...dragit vinnaren i sista adventsluckan. Sminket går till Emelie. Grattis! Nu: bio. Jag hade planerat Argo (som man för övrigt kan höra min vän Rouzbeh prata om HÄR) men den gick så sent så det blir Hobbiten istället. Och det är ju inte fy skam. Får se hur det går att trycka in glasögonen under 3D-brillorna denna gången. Brukar vara lite trixigt. Och jag känner mig alltid som Hugh Grant i Notting Hill... I alla fall, trevlig näst-sista-kväll-på-2012, kompisar!
Räven, del III
I början av november hittade jag ett jättefint vargtryck i ett av Miss Maries söndagssvep (kolla in dem för det finns alltid bra tips och roliga idéer där!). När jag gick in på länken hittade jag den. Räven. Det var love at first site. I går kunde jag äntligen hämta upp den. Jag beställde den från den HÄR sidan. Som har hur mycket fint som helst. Nästa tryck jag funderar på är tunnelbanekartan över Westeros. Skitkul. I alla fall. För dryga femhunkan inklusive porto och tull blev den underbara räven ovan i största storleken min. Hurra!
Falsk laxsnitt / Det går lika bra med mango
I fredags efter att jag och Sparris hade sprungit runt på stan, handlat festsnacks och sushi var vi lite trötta. Så när jag skulle ställa mig och göra festsnacksen och insåg att laxen till laxsnitten låg kvar på hyllan i mataffären var det inte läge att ge sig ut igen. Så på sant Historieätarnamanér hittade vi på en ny snitt. Falsk laxsnitt, heter den. Avocadokräm, mangobit och rödlök. Man tager var man haver. Eller: det går lika bra med mango.
Festligheter
Går kväll bjöd jag in på lite festligheter i min lya. Kvällen bjöd på ett gäng vänner (Anna, bland annat), buggdans, många glada skratt och några skopor viktigheter och prat fram på småtimmarna. Jättetrevligt, då det var ett tag sedan jag bjöd till fest. På måndag har jag styrt om Stockholmspartajet till min lägenhet i Öret istället, så då blir det repris. Gött.
Räven, del II
Den här fina räven från Gustavsberg av Lisa Larsson fick jag av min ömma moder innan jul. Vilken fining va? Den har fått hedersplatsen bredvid Eiffeltornet i fönstret. Jag älskarn!
Brunch
Jag har bjudit vännen på nybakade scones, smoothie och annat smått och gott. Det är hon värd. Hon har nämligen stått och diskat hela morgonen. Förresten, det hade hon varit värd ändå. Trevlig helg, gott folk!
Minijul
Precis som förra året blev det en liten minijul hos favoritpojken och hans familj. God mat (jag tog tre gånger), gott sällskap och många skratt. Och en underbar gran. Det fick avsluta min småstadsjul. Idag åker jag mot Öret där det vankas fest hemma hos undertecknad. Jag är lite orolig då jag ännu inte har ett matsalsbord och för att min dammsugare har gått sönder. Men vi får köra picknicktema, med lite skit precis som ute. Något löser vi. Tjipp så länge.
Från mig till mig
Ibland måste man unna sig. God jul Jenny önskar Jenny. Klockan har jag kollat in länge. Nu var det rea och då slog jag till. Och nu ska jag unna mig igen: jag ska nämligen åka och köpa en ny dator. Sen blir det nudlar framöver... Typ.
Chill
Det har varit fullt upp sedan jag jobbade mina sista timmar på kontoret innan jul. Jag hade nog trott att det skulle vara liiiite mer julefrid för undertecknad. Istället har det flängts, fejats, fixats och dontas. Så när det efter dopkalaset bjöds på dryga timmen vila i det magiska huset var jag inte sen att haka på. Mamma Elise ängnade sig åt vad hon brukar kalla "ett storsov" (världens bästa uttryck!) medans jag och farbror Hugo, TV:n och en Aladdinask ägnade oss åt vad man skulle kunna kalla ett storchill. Skönt som bara den, kan jag meddela. Jag som tagit ledigt även klämdagarna nästa vecka planerar mer av den varan då. Tyvärr utan TV, Hugo och Aladdinask dock. Men ändå!
Att sätta sig vid dukat bord
I går när jag anlände i Bergslagen var det bara att sätta sig vid dukat bord. Mina vänner hade gjort så fint med tända ljus, massa läckerheter att äta och dricka och mysläge på. Vi pratade oss igenom ett gäng program och filmer på TV innan jag tog en taxi hem. Idag skulle jag egentligen stå på snowboarden i Romme, men bestämde mig för en hemmadag istället. Det har varit lite mycket den här julen. Jag planerar istället bubbelbad, shopping och myskväll hos favoritpojken och hans familj, bland annat. Världsklass!
Nu är hon döpt!
Nu är hon döpt, lilla myran. En mycket fin dag som jag kommer lägga på en speciell plats i mitt minne och hjärta. Men mer om dopdagen framgent. Nu är jag på väg mot andra festligheter, och byter därför Södermanland mot Väster dito.
I Sörmland
Ännu en natt i det "gröna rummet" i det magiska huset. Rummet med kakelugn, dubbelsäng och fluffigt duntäcke. Nu kaffe med familjen som bor här. Sedan blir det domkyrkan för dop av lilla myran. Hurra!
Juldagsbrunch - 2012 edition
Så var nästan alla samlade ännu en gång. I år med två småttingar för första gången. Nästa gång blir det säkert ett par till. Några saknades som är på vift i Sverige och världen, men jag är imponerad varje gång vi ses över hur många som faktiskt tar sig dit. Det bjöds på knytkalas, glögg och glada miner. Och värme ända in i själen. En fin dag!
Fullt schema!
Hoppas ni har haft en skön och fin jul, mina vänner. Själv har jag haft en precis perfekt en. Nu är det juldagen och då börjar en fullspäckad vecka för undertecknad. Nu ska jag iväg på den årliga julbrunchen, och i eftermiddag reser jag till Sörmland och det magiska huset för barndop. Senare i veckan blir det snowboardåkning och festligheter, bland annat. Jag hoppas att det kommer att vara lika roligt att läsa om som att uppleva. Ni hänger väl på? Så länge önskar jag er en ljuvlig juldag. Åker lutfisken fram?
Dagen-före-dopparedagen-taberaset
Förra året bjöd den utökade delen av familjen på Annandagstaberaset. I år var det vår tur att bjuda på en dagen-före-dopparedagen-version. Tolv glada själar tryckte ihop sig med så mycket mat att vi inte ens hade en chans att göra taberas. Men trevligt hade vi. Jag hade gjort pepparkaksplaceringskort under mitt pepparkaksbak, delade ut julklappar och stod ansvarig för dessertbuffén. Det spelades frågesport och till och med min 93-åriga mormor höll sig vaken till etthugget när det var dags att vika in hovarna. Det vår man säga är ett gott betyg! Och med det önskar jag er en synnerligen god jul!
Dessertbuffé
Mörka och ljusa Mozartkulor...
Ellinors pepparkakbollar fast med kokos...
Chokladbräck med kokos...
Chokladkolafudge...
Klassisk knäck...
Jag inspirerades av Kellys idé om dessertbuffé. Igår pysslades det för fullt i köket för undertecknads del. Detta ska tillsammans med tårta och annat smått och gott dukas upp som en dessertbuffé under kvällens julkalas med den utökande familjen. Hoppas det uppskattas. Jag vet i alla fall en som kommer moffa...
Jennys julkalender: fjärde advent
Och så var vi framme vid fjärde advent och därmed sista luckan i min adventskalender. Men först vinnare av förra luckans kudde: Sandra! Grattis! Och i veckans lucka hittar vi: smink! En läppenna från Ms Chic, Ögonskuggspalett från So Susan med bas, kontur och highligt och nagellack från ZOYA. Tävla som vanligt genom att kommentera här under. Glad fjärde advent!
Middag
I går blev det middag med de som infunnit sig för julfirandet. Ikväll blir det stort julkalas. Men mer om det framgent. Gårkvällens middag - som nog är den sista "vanliga" på ett tag i julmatskaoset - bestod av chévretoast med havtornsgelé till förrätt och lamm (veggie till mig) med ungsrostad potatis, palsternackscréme, mango och dilldoftande sparris och sockerärtor till varmrätt Allt signerat pappa Carl som vanligt. Mäkta mumsigt. Nu bränner vi av en fixardag till som vi inleder med en hundpromenad i skogen. Julledigheten so far: fem toasts!
Julefrid
Efter en hel dag med pysslande, knäckkokande, matlagning och paketinslagning har julefriden äntligen infunnit sig. Jag har parkerat baken i TV-soffan med katten, och på dumburken går en dålig film (Baksmällan II), alltså perfekt julefridsfilm. Hoppas ni har det bra också, kompisar! Tjipp så länge!
Glada miner
Vaknade 05.50. Bakade scones som jag mumsade med cream cheese och hemkokad hallonsylt. Och nu playTV på min lånedator. Glada miner i fröken Carlsdotters hem.
Oskar är BÄST!
Ok, jag kanske var en smula dramatisk innan, ursäkta. Men det är ju så ni vet, att jag har ingen TV och internet i min ajfån är nästan slut. Jag har inte hunnit slappna av med datorn på magen på hela veckan. Jag överreagerade kanske liiite dock.... Dator och datorreparationen är så dyra och tiden är knapp i juletider, så jag såg allt filmtittande och bloggade försvinna för mina ögon. Men då kommer Oskar på sin vita springare och räddar mig! Oskar är en av mina bästa vänners pojkvän. Han är en sådan där kille som alltid ställer upp, alltid är trevlig och som tänker på andra. Och nu har han kirrat en dator till mig tills jag löser problemet. Hurra! Jag tjippade dit fort som en vessla med en flaska vin som tack och nu sitter jag här redo att börja använda mitt gratis tvåmånaders abonnemang jag fått på Viaplay av Glossybox. Fint. Och här kommer inlägget jag skulle skrivit tidigare:
Nu är det jul här i mitt hus! Jag lyckades spurta rejält sista biten av mitt jobbmaraton och kunde sluta nästan två timmar tidigare. Så himla skönt att få allt klart så att man kan slappna av i jul. Jag kom hem, gjorde i ordning en hel tallrik med gottis, Blossas kaffeglögg från förra året och julmusik på datorn (den dog i alla fall lycklig, tror jag). Sedan gjorde jag allt det där juliga. Sittandes på golvet slog jag in paket, sörplade glögg och skrålade julsånger. Julkorten är på plats i hallen, räkningarna är betalda och väskan packad. I morgon bär det av till småstaden och familjen. Nu är det minsann jul och ledigt. Hurra!
Undergången
Jaha. Jag som just skulle in och skriva ett mysigt inlägg om vad jag har gjort efter jobbet. Juligt, fint och mysigt. Istället dog just min dator, och gråten är fasiken inte långt bort. Det må inte vara jordens undergång idag, men i alla fall min livskamrats... Damn it!
Gårdagens breda leende
...stod mina vänner vinimportörerna för. När jag kom hem väntade ett paket (eller ja, en avi) på mig. I paketet (som var en grattis-på-födelsedagen-i-efterskott-present) låg det en kylskåpsmagnet (som de vet att jag har önskat mig) från min gamla hemstad London där de nyligen har semestrat, samt kaffe från Twinings of London. 2013 möter jag och vännen våren i London, är det tänkt. En fin present som påminde om vad som komma skall (och vad som redan har hänt en gång). Tack, hoppas ni har det bra där nere på kontinenten!
Winter wonderland
I går hade jag och en kollega bokat in en dejt strax efter lunchtid. Vi tog ut våran friskvårdstimme genom att snöra på oss träningspjucksen och bränna av en timme i skogen i ett riktigt winter wonderland. Och just igår passade det perfekt, för mitt i sista-veckan-före-jul-hetsen dog internet och alla våra system. Vi KUNDE inte jobba. Och lagom till att vi var tillbaka fungerade det igen. Divine intervention? Kanske ett litet julmirakel. I vilket fall som helst gav det mig massor med energi och jag är nu mer än redo att möta den sista arbetsdagen innan mys, mat, godis och samkväm. Nu kör vi!
Ni glömmer väl inte
Vem kunde tro att kålrot var en sådan delikatess?
Ännu en dag, ännu en julfest. Jag älskart! Något annat jag älskar är att det börjar komma mer och mer vegetariskt på julborden. Vad sägs som knaprig ungsrostad kålrot (skitgott!), grönkålspaj (mums!), pepparrotscheesecake (godast igår) och glöggkokt rödkål (mumsigare än det låter)? Mer sådant! Vad som också uppskattades var att de på gårdagens julbord hade delat upp kött, fisk och vegetariskt på olika bord. Fräshare, men framförallt superenkelt för mig som bara kunde hoppa över ett bord. Och så desserterna. Jag älskar desserter. Gårdagens favorit: mjuk pepparkaka med creme cheese-frosting och lingon. Mums! Ja jösses, vad jag älskar mat!
Arbete och fest. Och Gallsten.
Jag har - som så många andra - det helt galet på jobbet så här veckan före jul. Det är verksamhetsberättelser och möten och konferenser och papper som ska in och saker som ska betalas innan bokslut och Gud vet vad. Jag toppar det hela med ett gallstensanfall. En ny erfarenhet jag hellre hade väntat med. Visste ni att man kan få det efter kraftig viktnedgång? Jo. Och så om man äter mycket fet mat. Min fråga är: vem äter INTE mycket fet mat efter kraftig viktnedgång? Som plåster på såren var det årets första julfest i går. Jag struntade i att maten var fet och undvek det jag kunde. Blev rätt bra ändå. Det sjöngs julsånger, lektes lekar, svarades på frågesport och åts gott. Fint. I morgon river jag av en till maratondag på kontoret toppat med ännu en julfest. Lite så jag jobbar nu. Arbete och fest. Från och med fredag kör jag bara fest i två veckor. Typ.
Middagstipset
När jag var sjuk fantiserade jag som rapporterat mycket om mat och vad jag ville äta när jag blev frisk. Detta var en av rätterna jag fantiserade mest om. Väldigt konstigt, för jag har varken lagat eller ätit detta förut, på detta sättet. Men jag visste exakt hur jag skulle göra det (det kan till och med vara så att det kom till mig i en feberdröm). Så här gjorde jag: jag tog tortillas - storlek large - och bredde på ett lager natuell cream cheese. Kryddade med ett lager italiensk salladskrydda. Kokade Renée Voltaires quinoamix (som innehåller linser, morötter, spenat och annat smått och gott) i lantbuljong från samma märke och fyllde tortillorna (?) med mixen när den blivit kall. I tortillan hade jag också sallad, gurka, lök, avokado och fetaost. Så jädra gott! Jag åt en till middag, en och en halv till lunch igår på jobbet och en halv som mellanmål mellan jobb och julklappsjakt. Dagens middagstips!
Made my day
I går när jag kom hem låg det en avi och väntade på mig. Det var en av mina före detta kollegor på ambassaden som hade skickat en julklapp i form av en jättesöt och jättefrän nötknäckare. Hon hade dessutom skickat med en liten nöt så att jag skulle fatta vad det var. Så gulligt och omtänksamt av henne att tänka på mig! Hon hade i vanlig skämtsam anda också skickat ett kort som önskade mig "många klappar, både i händerna och i baken". Jag älskart, det gjorde min dag!
Pimp your peppis
Och när vi ändå är inte på peppisar har jag väldens bästa och godaste tips. Min kollega som är från Ryssland gjorde detta när vi hade gemensam fika i fredags. Smetana och lingon. Punkt. Eventuellt liiiite socker. Så jädra gott! På bilder ser ni lite mer rinniga crème fraîchevarianten som var helt ok, men inte alls lika krämig och god som smetana. Men min mataffär hade helt enkelt slut på smetana i helgen. I alla fall: ljuvligt gott på pepparkakan, beroendeframkallande. Prova!
Peppisar
I går var det så min tur. Att ge mig in i julstöket 2012. De som känner mig vet att jag förr inte var julens störta fan. För mig kunde man gärna hoppa från 1 december via nyår till våren. Men ju äldre jag blivit (och via en jul utomlands utan min familj) har jag kommit att gilla den. Jag är fortfarande klichéallergiker, så jag går easy på dem. Därav lite julpynt, till exempel. Och i pepparkaksväg - eller peppisar som vi nu i några år har kallat dem - blir det inga bockar, gummor, gubbar och granar. Men väl hjärtan och änglar, fina små rackare. Och goda. Degen köpte jag men kristyren gjorde jag efter ett krissamtal till min ömma moder själv. Och det blev helt ok om jag får säga det själv. I alla fall för en peppisnovis.
23 301 823!!!
När jag förra året bloggade om Musikhjälpen 2011:s slutsumma tänkte jag att nu kan siffran inte klättra mer. Men det gjorde den. Från 18 104 365 kronor till dryga 23 miljoner, gott folk! Ännu en gång är jag stolt över att vara svensk och vad vi tillsammans kan göra för andra som behöver vår hjälp. Empati, generositet och medmänsklighet är ord som jag är stolt över att kunna koppla till svenska befolkningen idag. Det känns efter 6 dagars konstant lyssnande och tittande redan tomt. Jag längtar efter Musikhjälpen 2013. Hoppas Jason, Kodjo och Gina är tillbaka i glasburen då. Hurra för dem och för oss!
Brasserie Rendez-Vous
I går var det så dags. Jag skulle fira att min mage var tillbaka i gamet med en vad jag på Facebook kallade "restaurangorgie" när jag bjöd in till den. En tanke var först att äta trerätters på tre olika restauranger. Med snökaos känns det dock skönt att sitta i värmen en hel kväll. Och en hel kväll blev det. I över fyra timmar satt vi och mumsade och sippade vin. Valet av restaurang föll på fransk-svenska Brasserie Rendez-Vous. Som var ett av ställena på min lista när jag flyttade hit. Restaurangen är inredd i fransk still, alla skyltar är på franska, menyn är på både franska och svenska, både i text och innehåll och dukningen är en blandning av gammalt svenskt och modernt franskt. Vi mumsande på lyxlöjomstoast till förrätt med ett gott bubbel, jag åt röding och mitt sällskap torskrygg till varmrätt med ett annat gott vin och till dessert min absoluta favorit créme brûlée tillsammans med ett väldigt mumsigt dessertvin. Jag presenterade helhetsbetyget vi använder i nu vilande Middagsklubben, och med den betygskalan får Brasserie Rendez-Vous 6 av 10. Man har verkligen lagt ner mycket tid på inredningen, ALLT är franskt, eller aspirerande franskt. Servicen är fantastisk och maten kommer till bordet precis lagom fort. Maten var väldigt god, men inte fantastisk. Förrätten hade mått bra av lite mera sälta, men mitt sällkap sa att sältan var perfekt, så jag hade nog bara otur med min. Den var i övrigt perfekt avvägd och bra presenterad. Jag fick typ en hel sked socker i min löjroms- och laxtartar till varmrätten, ett uppriktigt misstag som emellertid solkar upplevelsen något. Jag tycker också att om man serverar fisk med skinnet ska det vara frasigt. Men det är en smaksak. Hollandaisen var helt ljuvlig, bästa jag ätit. Potatisen serverades i små Le Creuseter, vilket var en mysig touch. Dock hade vi svårt att avgöra vad det var för potatis. En blandning mellan pressad, hackad och mos. Gott, dock. Desserten var mycket, mycket god, även om jag tyckte knäcken kunde vara tjockare. Vinet de valde åt oss till desserten var ljuvligt och bland de godaste jag druckit. Det verkade inte finnas någon maxtid på sittningen, vilket är väldigt vanligt i Stockholm. Detta var ett stort plus, då jag verkligen ville njuta av kvällen. Vi fick prova hur många viner vi ville, och det blev inga sura miner när vi tackade nej och ville prova fler. Servicen var således perfekt. Nästa gång provar jag musslorna, som jag har hört är riktigt bra. Brasserie Rendez-Vous får tummen upp. Ett tips är att sedan fortsätta kvällen på Stora Örebro med chili-jordgubbsmojitos. Perfekta avslutningen på kvällen!
Brasserie Rendez-Vous, Drottningg. 38, Näbbtorget, Örebro, 019-10 30 80
Jennys adventskalender: tredje advent
Först och främst: tack för alla kommentarer i andra advents lucka! Jag visste ju att det finns många som läser denna bloggen som inte kommenterar, men blev ändå förvånad över kommentarer som "jag har läst din blogg i över ett år" och "hittade din blogg och har läst igenom hela" och sådant. KUL! Det är också spännande att höra från er som jag inte känner och som inte har en blogg jag kan läsa. Mer sådant, tack! Och så till vinnaren av nyckelringen från Filippa K: Alexandra, grattis! Du har fått mail.
Och nu till tredje luckan. Och i den hittar vi en kudde från svenska Svanefors! Kommentera för att vara med. Fortsätt gärna berätta om vem du är och hur du hittade hit. Det är ju så spännande för mig! Trevlig tredje advent! Nu ska jag baka peppisar.
Matfest
För varje dag den här veckan har jag introducerat mer och mer "vanlig" mat. Och idag fick jag dricka kaffe igen, för första gången på TRE hela veckor. Lyckan gjorde volter i bröstet på mig. Jag ÄLSKAR kaffe. Ikväll fortsätter matfesten med franskt. Jag tänker mig moules, bubbel och cremé brûlée. Mums.
Julpynt
Jag tycker om julpynt. Hos andra. Det har aldrig riktigt passat in i mina hem. När jag bodde i Malmö hade jag dock en liten gran. Med gräddvita rosetter och gräddvita och vinröda kulor. Det är typ allt. Därmed har allt mitt julpynt (som inte är mycket) en sak genensamt: andra har köpt det åt mig. I går tog jag fram det. I köket finns en liten söt adventsljusstake och en julblomma som min ömma moder köpt åt mig, tillsammans med ängeln jag fick av Anna. I hallen finns en tomte jag fick på förra årets glöggis och en tomte jag fick av ett barn vi var kontaktfamilj till förr. Dessutom årets första julkort. Men sen. Sen har jag julpyntat med eget pynt, minsann! Igår när jag tjippade förbi mataffären på väg hem från jobbet för att köpa fredagsläsken slank det ner två små julgransljus i korgen. De ligger nu i varsitt vardagsrumsfönster. Nu har jag jul i tre av fyra "rum"! Sovrummet kvar. Tänka sig!
Newtown, CT
Jag tänder ljus denna morgon. För barnen, deras lärare och föräldrar i Newtown. Och något skrämmer mig så djupt. Jag brukar lämna mina politiska och ideologiska åsikter därhän i denna bloggen. Men nu måste jag höja rösten. Om jag loggar in på Facebook ser jag dem. Inläggen. Som säger "detta är inte rätt tidpunkt att prata om vapenkontroll" eller "onskan hade hittat dit oavsett om vi hade haft lagat mot vapen eller inte" och kanske värst, "vår rätt att bära vapen ska inte tas bort för att andra missbrukar det". Vapen de innehar inte för jakt, utan "självförsvar". Jag kan inte låta bli att tänka. Att om statens våldsmonopol bryts sprids också våldet. Att om det finns mindre vapen i omlopp minskar också sannolikheten att saker som dessa händer. Att om man aktivt pratar om faran med vapen och inför strikta vapenlagar så motverkar man händelser som dessa. När jag var i Pennsylvania och hälsade på mina släktingar förnyade min släktings man sin vapenlicens på Wal Mart. Där han också köpte sin pistol. Som han hade i "självförsvar" (?!). Så sorgligt, så otäckt. Denna morgon tillägnar jag mina tankar till alla i Newtown. Och hoppas att det i framtiden kommer införas lagar så att detta inte upprepas.
Jennys julklappstips
Nu blir det boktips igen. Många som läser den här bloggen är utlandsboende svenskar. Och i vår internationaliserade värld har många släkt utomlands. Denna fina boken berättar om alla de svenska traditionerna. Inte bara nationaldagen och midsommar utan Fettisdagen, Mårten gås, våffeldagen, Valborg, Första maj, Kristi himmelfärds och många, många andra. Dessutom några svenska recept och ett "New Swedes, new celebrations"-avsnitt. Mina gudbarn i USA - som är homeschooled av sin mamma och som denna termin har lärt sig mer om vikingarna och asatron - får denna av mig i julklapp. Jag tror att jag ska göra som jag gjort en gång innan med en guidebok om Sverige till Amerikattboende vänner - skriva små söta post-its med personliga anknytningar och historier till vad som står i boken. Det ger den en extra dimension. Bokens omslag är en ljuvligt fin illustration av Elena Lombardi. Swedish Traditions av Jan-Öjvind Swahn, mitt julklappstips!
Dagens viktigaste läsning
Lussemys och missbruk
I går hade jag en het lussedejt med Anna och Sue Ellen. Det var precis lika mysigt som det ser ut. Hon bjöd på hemmabakade lussekatter och pepparkakor (goooda!) och jag bjöd på julmust och gigantiska skumtomtar. Sue Ellen bjöd på sitt som alltid ljuvliga söta själv, som igår av någon anledning fick mig att skratta hysteriskt så fort hon typ rörde på sig. Jag skyller på sömnbrist på grund av systerlyssnande till Musikhjälpen. I går hände det för övrigt. Det som kan hända när man först och främst varken njutit av socker eller gluten sedan juli, och sedan toppat det med en maginfektion och 6 tappade pannor. Jag tog en överdos. En julöverdos. Jag tryckte i mig hela FYRA lussebullar/katter - varav en GIGANTISK och en dränkt i strösocker (!) - och kanske hundra miljoner pepparkakor. Så några skumtomtar på det. Jag är ju så HUNGRIG och SUGEN. Men ni kan ju gissa hur jag mådde. Nu är jag rädd att detta tydliga missbruk är en inkörsport för tynge missbruk som knäck, mozartkulor, marsipangrisar och rocky road. Men idag är det fredag och inte lucia så då låter vi bli lussekatterna. Trevligt veckoslut!
Engelska pepparkakor
Minns ni den enorma hook upen jag hade på cederpepparkakor från Kronan förra året? Jag åt många, många, MÅNGA! Jag hade till och med dem som biosnacks en gång. Mest för att jag hade köpt dem på väg till bion, men ändå. Jag gav en burk till mormor i julklapp, hon som älskar kakor. Och jag tog med den som gå-bort-present på glöggmingel. Men det är dyrt. 80 riksdaler för en burk. Nu har jag hittat ett substitut. De smakar inte lika "rent" som Kronan (Kronans har bara sex ingredienser) men är helt klart the next best thing, som det heter i landet de kommer ifrån. De har en lite tydligare ingefärssmak och är liiite mjukare. Perfekt så här i Luciatider. Lite under tjugan från du punga ut och de kommer från McVities. Finns i mataffären. Prova!
Det blev lussefrukost!
Tänk att jag fick min frukost! Med färsk gurka och allt. I'm back! Och snart drar jag på luciafirande med kollegorna. Ha en underbar lucia gott folk, det ska jag ha!
Musikhjälpen / min syrra
Det var faktiskt min syrra som kom med initiativet att inte ge julklappar (eller bara småklappar) och istället skänka till välgörenhet. Det blev ganska många tusenlappar förra året. Samma sak i år. Och varför skriver jag om detta mitt i natten? Jo, för Jason/Timbuktu och Carin Götblad ringde just upp min syrra från glasburen på Stortorget i Malmö för att prata om detta en lång stund. Och de bestämde sig för att utmana andra familjer att göra detsamma. Så nu gör vi det, kom igen!
Hur vår vardag påverkas av Facebook
Under den HÄR firarstunden tillsammans med min vän Martin i våras berättade han att han hade skrivit en bok om Facebook. Jag blev väldigt intresserad. Jag har i perioder typ LEVT på Facebook. När jag separerade och flyttade hem till mina föräldrar och allt kändes svart och jag kände mig isolerad var Facebook mitt fönster till verkligheten. Och vännerna som inte fanns där i Bergslagen. När jag bodde i Paris höll jag kontakten med de där hemma och visade upp mitt liv genom Facebook. När jag har haft hook ups på killar har jag stalkat dem på Facebook (ja, jag erkänner, men det har du med - erkänn!). Ska jag ha en fest gör jag ett event på Facebook. När pappa ska briefa mig om vad som händer i släkten eller hemma i småstaden kan han svaret han får: "ja, jag vet, jag har sett det på Facebook". Nu har alltså Martin skrivit boken om hur Facebook påverkar vår vardag. 109 små historier om saker som hänt via Facebook. Och om hur Facebook hjälpt till att störta diktaturer. Men också om problematiken kring Facebook. Det här kan man läsa på baksidan av boken:
Vi vet att vi har Facebook att tacka för den enormt snabba spridningen av information i Mellanöstern. Å ena sidan har Facebook hjälpt till att störta diktaturer, men å andra sidan utsätts fler och fler för mobbning på Facebook som resulterar i självmord. Vi behöver ständigt vara uppkopplade men blir mer och mer oroliga över vad som sparas på Facebook: Hur mycket av våra bilder, statusuppdateringar och personlig information vill vi dela med omvärlden? Sitter du på jobbet och uppdaterar din status och skriver något kritiskt om ditt arbete, då kan du nästan vara säker på att din chef ser det.
Facebook tar steget närmare rättsliga processer, blir alibi, motiv och fällande domar. Vi vill visa men samtidigt skydda information om oss själva. Det personliga och det professionella krockar. Problematiken med Facebook kommer nog alltid att vara tveeggad, men en sak är säker, du vet aldrig vem som tittar.
Som Martin själv skriver på bokens egna sida på Facebook: detta är ju en perfekt gåva så här i Chanukkatider och med julen för dörren! Boken kom äntligen till mig idag - en julklapp från mig till mig. Om du gillar Bokus köper du den HÄR, Adlibrisgillare köper den HÄR. Klick, klick!
121212 - Carpe dussin
Ja, idag är det 12/12 2012. Jag kommer ihåg 11/11 2011 kl. 11.11. Jag tog en printscreen av tidpunkten när jag satt på kontoret på ambassaden. Idag sitter jag väl och käkar lunch. Jag önskar att det har någon betydelse (typ att det ger extra mycket tur eller fred på jorden eller något), men det har det nog inte. Jag sitter för övrigt och lyssnar på Musikhjälpen. Hela tiden. Som vanligt när det drar i gång. Ni är väl med? Ha en bra lillördag, gott folk! Carpe dussin!
Hemlagat - borta
Om man inte kan göra hemlagat kan man låta någon annan hemgöra det och sedan köpa det! Jag fiixar och donar som bekant gärna i köket - men syltkokerska och svamptorkerska, det är jag inte. Tur då att min ömma moder nyligen var på julmarknad och införskaffade torkade trattisar och hallonsylt till mig. Därtill också ett par hemstickade raggisar. Pengarna hon betalade med gick dessutom till välgörenhet, win-win. Raggisarna har jag redan invigt - det är kallt nu. När magen är i ordning ser jag fram emot att prova de ätbara presenterna också. Trattisar på fisk eller nedsmulade i en god sås. Vad kan man mer göra för gott med torkade trattisar?
Att dricka vin hjälper
Jag har ju tidigare berättat om mina vänner vinimportörerna - som har Selezione Barbro Buaccero-GT Vininport - här i bloggen. Under vintern bor de i underbara Italien, och medelhavsklimatet måste ha gjort dem gott, för nu har de kommit på världens bästa idé!
De kommer i december att skänka 5 kr för varje like på deras nya Faceboksida som finns här genom ett projekt som kallas Hungerprojektet.
Det är ett intressant projekt för man har tänkt om lite:
"Det nya är att du slutar skänka pengar till välgörenhet. Istället investerar du i människors driftighet och idérikedom och ger dem chansen att se sin egen potential.Ta några av de afrikanska länderna som exempel. Där investerar vi 300 kronor per person under en femårsperiod. Under samma period ser vi en stigande tillväxtkurva i form av affärsverksamheter, skola, bank, sjukvård, mångdubblade vattentillgångar, fleråriga matförråd, förbättrad levnadsstandard och äkta framtidstro. Samtidigt rasar kurvorna för barnadödlighet, fattigdom, sjukdom och livslång hunger. Och det är bara början.
Vår modell är enkel: Den som äger problemet äger också den bästa vägen till förändring. Därför gör vi inte så mycket. Istället tänder vi eldsjälar och låter dem bli entreprenörer. Vi inspirerar människor att tro på sig själva, att tro på varandra, att hitta bra ledarskap och att använda mycket sunt förnuft. Avkastningen låter inte vänta på sig. Du skulle kanske kalla det vanligt företagande.
Vi kallar det jordens bästa affärsidé"
Detta kräver i princip inget av dig. Men blir till så mycket hjälp.
Du likear alltså bara denna sidan på Facebook (och sprider gärna detta). Vissa webläsare kräver att du är inloggad på facebook när du klickar på länken.
Gör det nu!
Please. God jul.
En dag som mig själv
I går kände jag äntligen mig som mig själv igen. Lycka! Jag började dagen med adventsfrukost med min ömma moder och pappa Carl.
Sedan åkte jag och blev brunett på riktigt. Har ju kört en fegvariant ett tag nu som till slut blev någon konstig grön-orange ton, så nu körde vi all in. Det är lite ovant - har inte varit brunett på åtta år då jag var ny vid universitetet och ynka 21 bast - men jag gillart.
Hos min frisör fanns som vanligt lilla söta Nisse, som hade fullt upp med att skälla på en schäfer på andra sidan gatan under det mesta av mitt besök.
Jag passade på att busa lite med honom innan jag gick. Det såg ut ungefär så här. Kaos.
När jag kom hem från frisören vankades det adventsfika. Jag fick såklart inte dricka kaffe än, men fick fuska lite med dieten och äta en lussebulle. Ren och skär lycka. Jag måste hålla mig till min diet med kokt mat ett tag till, men nästa advent går jag all in. Glögg, skumtomtar, peppisar, rubbet. Och min traditionsenliga lussefrukost måste jag ju ha!
Och apropå lucia så fick vi lite av det också igår. Efter ett besök hos min lilla fina mormor åkte jag nämligen på handboll. Vi förlorade (igen) men i halvlek lyste dessa damer upp vår tillvaro - i dubbel bemärkelse. Sedan körde föräldrarna mig till tåget och så var det dags att åka hem till Öret igen. Nu börjar en ny arbetsvecka och för första gången på två veckor är jag med. Härligt! Trevlig måndag, gott folk!
Jennys adventskalender: andra advent
Först och främst: jag har dragit ett namn ur min hatt, och den som vann första advents chokladspakit var Kylie, grattis! Du har fått ett mail! Nu till andra luckan. Och där hittar vi en nyckelring från Fillipa K! Kommentera bara här under för att vara med. Smicker spelar ingen roll eftersom jag lottar vinnaren, men det är kul att läsa! ;) Utlandsboende får givetvis också vara med. Lycka till och trevlig andra advent!
Mat / Bloggkommentarrecepten
Föräldrarnas middag igår, såg ljuvligt ut, fast jag är vegetarian.
Jag har nu inte ätit vanlig mat på tolv dagar. Jag har inte varit så här smal sedan jag tog studenten. Läkaren har satt mig på en mycket restriktiv diet som i stor sätt betyder att jag får äta kokt ris, kokt potatis, kokt fisk och ett och annat kokt ägg. Inget annat. Dessutom får jag inte äta mig mätt då man inte får töja ut magsäcken än. Fast jag åt ett ägg i förrgår och blev jättemätt, hade inte riktigt räknat med det då det inte brukar vara mängden mat som mättar mig. Allt detta har gjort mig helt besatt. Jag tänker på mat hela tiden. Allt jag vill är att äta. Jag går in på Instagram och kollar alla mat-taggar jag kan komma på, jag kollar matbloggar och mat-TV. På ett sätt är det ju positivt, tänk vad jag kommer att uppskatta maten när jag väl äter den! Och det är faktiskt ganska mysigt att ligga och tänka på mat, planera recept och drömma om goda maträtter. Fantasin har blivit bättre. Dessutom känner jag smaker mycket tydligare nu också. Men snart får det vara nog. Jag uppskattar på ett sätt hur detta har fått en att inse ett och annat (t.ex. hur bra man har det i vanliga fall, och hur många människor har det så här, och mycket värre, hela tiden). Hur detta kommer att göra att jag uppskattar saker och ting mer sedan. Men som sagt. Jag är redo att bli frisk nu. Och så länge kan ni väl ge mig goda, inspirerande, vegetariska (eller med fisk) recept här i kommentarsfältet? Gärna med länkar. Så lagar jag dem sedan när jag blir frisk. Vi kan kalla dem Bloggkommentarrecepten. Så har jag något att se fram emot. Kom igen, hit me!
Hos farbror doktorn
Utsikten från soffan nu
Jag har tillbringat morgonen och förmiddagen på infektionsklinikens mottagning. Fyra små flaskor och nio rör blod snodde de av mig, och lite annat som vi kan lämna därhän. Infektion är det tydligen, inte kräkis. Har fått medicin av farbror doktorn och är sjukskriven åtminstonde veckan ut. Jag och katten åker tillbaka till pappa Carl och min ömma moders trygga hem. Där ska jag kurera mig. Så att jag kan äta upp mig igen!
Arvegods
Idag unnande jag mig själv lite blommor. Något kul måste man ju ha när man är hemma och är sjuk. Jag satte blommorna i en kanna eller vas som jag fått av mamma och pappa. De har i sin tur fått den efter farmor som i sin tur fått den av sin mor. Vi vet inte hur gammal den är men minst 100 år i alla fall. Någon som kanske vet? Jag älskar den i alla fall. Den har ju så mycket själ och mening för mig.
En bra start
Vi börjar dagen med en söt bild på min sambo, tycker jag. Är hon inte bedårande, så säg? Hon ligger för övrigt ofta där i fönstret. Det är så här att vi har vad jag vågar säga är ett ganska ovanligt problem i vår lägenhet. Det är för varmt. Ja, ni läste rätt. Och nu när det blivit så kallt utomhus är det olidiligt inne. 25 grader, typ. Man kan inte sova i detta! I natt fick jag öppna fönstret till slut. Med -15 ute. Det gick inte. Illamående och värme, liksom. Jag ska ringa värden (igen) idag och se. Jag har nämligen jättegamla element som man inte kan justera själv. Jag har bott i lägenheter (många) där det har varit för kallt. I en var det 15 grader i flera veckor. Men för VARMT, ja det är något nytt. Lite lustigt, tycker jag. Förutom att man inte kan sova är det ju mestadels positivt. Kläderna torkar fort när man tvättar, till exempel. Men nu får vi nog fixa detta. Kommer vara ett spöke på jobbet annars. Om jag inte får sova, menar jag. Dagens planer förutom att ringa värden är att dammsuga, gå ut för första gången för att införskaffa mer proviva och tvätta. Vi får se om jag orkar. Det låter kanske töntligt men efter dryga veckan utan föda är man inte så stöddig. Tror jag har gått under 50-strecket i vikt nu också. Tur att det är jul snart så man kan äta upp sig. Jäklar vad jag ska mumsa! Tjipp så länge.
Uppåt väggarna
Den senaste tiden har det hänt saker i min lägenhet. På väggarna, till exempel. I hallen hänger nu Jönköping över min bokhylla (lite fint prickig av lampan som finns där). Staden där min far växte upp och min mor flyttade till i tjugoårsåldern.
Eftersom vardagsrummet ännu inte är färdigmöblerat har jag inte vågat sätta upp alla tavlor där. Så mot en vägg står en gammal fin karta över min gamla hemstad Malmö som jag fått av pappa Carl. Bredvid står bysten jag fått av mormor. Den beundrade jag alltid som barn i hennes hem.
Mot andra väggen står två inramade postrar med personlig mening för mig. Den ena är från en utställning av Sophie Calle på Lousiana som jag och en vän var på premiären av. Jag fick postern av vännen i efterhand i julklapp. Den utställningen hade en personlig mening för mig och gav mig lite energi att sträva framåt och inte bakåt i livet, kan man säga. Den andra är en poster med ett citat om framgång av möbeldesignern Marcel Wanders som jag tycker om och som påminner mig om att det är ok att göra fel, bara man gör det man tror på, ungefär. Postern var en del av en utställning under Mercedez Benz Fashion Week förra året.
Sist men inte minst har vi denna. Den har fått hedersplats i blickfånget mellan de två dörrarna som leder in till vardagsrummet ovanför sekretären jag ärvt efter farmor. Låt mig få presentera: Jenny! Denna kvinna "gav" mig mitt namn. Jenny var min gammelmormors syster och emigrerade med sin andra syster Olivia till USA. De bosatte sig i San Diego. Jenny och Olivias porträtt har tidigare suttit hos mina föräldrar (som ärvde dem efter min farmor) men nu sitter hon här i Öret. I en lägenhet med Jenny och Olivia (som min katt heter). Så det kan bli! Och det var det hele. Än så länge.
Stickygram
För ett tag sedan såg jag en gammal skolkamrats instagrambild med Stickygrams. Det är dina instagrambilder tryckta på mjuka kylskåpsmagneter. Efter någon vecka såg jag det på ett av Miss Maries underbara söndagssvep också. Det är ju den perfekta julkappen. Jag beställde mina direkt i min Iphone genom att via Stickygram logga in på min instagram och välja nio bilder. Sedan betalde jag med mitt VISA-kort, också det direkt i min Iphone. Lite dryga hunkan kostade det inklusive porto, vilket man får säga är billigt per magnet. Det blev lite fel med leveransen i mitt fall, kundtjänst var emellertid mycket tillmötesgående och trevlig och skickade nya direkt när jag e-mailade dem. Jag är mycket nöjd! Årets julklappstips.
Jennys adventskalender: första advent
En dag för sent men nu kickar vi då igång en favorit i repris. Precis som förra året blir det fyra luckor - en varje advent. Och i första luckan hittar vi: chokladspa! Ett handgjort chokladdoftande ljus och en chokladmask från Anatomicals. Som vanligt är det bara att kommentera under detta inlägg. I nästa lucka redovisas också vem som vann föregående luckas innehåll (som jag lottar på det gamla hederliga sättet med lappar i en hatt). Lycka till!
Lite ledsen
Idag är jag lite nere och ledsen. Det har verkligen börjat om igen. Det där med att inte ens få behålla vatten. Efter en hel vecka i sjukbädden. Och allt för att jag åt vanlig mat för tidigt tydligen. Nu måste jag börja om igen, säger sjukvården. Den här bloggen ska ju fokusera på det positiva i livet men just nu har jag väldigt svårt. Jag har gått ner läskigt mycket i vikt, min hy är som fnöske, mitt ansikte ser ut som det på Skriet och jag har inte mycket lust till något. En halv dag fick jag vara frisk. Nu är det avslagen cola och blåbärssoppa istället. Och alla andra adventsmyser, pysslar och går på julskyltning. Idag har jag svårt att fokusera på något positivt. Jo: play-TV. Och vätskeersättning.
Tomteverkstad
Först: ett litet återfall i sjukdom idag. Man kan tydligen inte börja äta riktig mat på ett bra tag efter kräkis. Kokt potatis med smör har jag blivit ordinerad i så många dagar det behövs. Kul matlåda på måndag.... Jag och kissen är tillbaka i Öret och myser i soffan, så det kunde vara värre. I alla fall.
Sedan min ömma moder gått i pension har hon blivit mäkta aktiv med diverse aktiviteter, yogaklasser, utbildningar och pyssel. Nu har hon gjort en hel armé med tomtar, och när jag var hemma hjälpte jag henne att döpa varenda liten tomtenisse samt skriva en liten historia om hans personlighet. Sedan gjorde vi små söta lappar som vi satte på och skrev priset på baksidan. Tomtarna ska nämligen ut till försäljning. Om någon är i krokarna av Flugparken i Lindesberg i morgon kan ni få tag på dem där under julskyltningen, på "bondens marknad". Där delar hon stånd med sin andra dotters svärmor som säljer produkter från gården. Skynda dit imorrn, vetja!
Och sist: adventskalender här som förra året, är det av intresse (förra årets första advent HÄR, andra HÄR, tredje HÄR, fjärde HÄR)? Intresse visas bland kommentarerna, Tjipp så länge.
