Peppisar
I går var det så min tur. Att ge mig in i julstöket 2012. De som känner mig vet att jag förr inte var julens störta fan. För mig kunde man gärna hoppa från 1 december via nyår till våren. Men ju äldre jag blivit (och via en jul utomlands utan min familj) har jag kommit att gilla den. Jag är fortfarande klichéallergiker, så jag går easy på dem. Därav lite julpynt, till exempel. Och i pepparkaksväg - eller peppisar som vi nu i några år har kallat dem - blir det inga bockar, gummor, gubbar och granar. Men väl hjärtan och änglar, fina små rackare. Och goda. Degen köpte jag men kristyren gjorde jag efter ett krissamtal till min ömma moder själv. Och det blev helt ok om jag får säga det själv. I alla fall för en peppisnovis.
Kommentarer
Postat av: Ellinor
Jag är inte så mycket för julen i sig men gillar verkligen tiden nu innan.
Hoppas att peppisarna smakade! De hör ändå julen till ;)
Svar:
Jenny Lina Carlsdotter
Postat av: Ellinor
Haha, så söt du är! Det enda onda med just pepparkaksdeg är att det tyvärr inte krävs särskilt mycket för att magen skall säga ifrån. Men som sagt; en kväll om året kan det vara värt krämporna ;)
Svar:
Jenny Lina Carlsdotter
Postat av: Hanna Karlsson
Jag kanske är lite knäpp men jag tycker degen är godast...
Svar:
Jenny Lina Carlsdotter
Postat av: Ellinor
SV: Åh, det är alltså därifrån uttrycket kommer, tack för denna matnyttiga info ;)
Svar:
Jenny Lina Carlsdotter
Trackback
