Helgminnen. De fina jag omger mig med.
Herregud, i morgon är det redan fredag igen! Tiden går så fort, för att låta tantig. Jag kollade igenom mobilen på bilderna från föregående helg igår och hittade de tre godingarna ovan. Shopping på stan med "syrrorna", en god fredagsmiddag med finingen och en liten fördrink med brudarna på lördagen. Jag har så himla fina vänner! Idag ringde två stycken när jag var hemma, sjuk och uttråkad. En pratade jag med i tre (!) timmar. Båda gav mig massa energi och ett varmt hjärta. Ibland kan jag bli alldeles rådlös när jag tänker på hur dessa människor bryr sig om och tycker om mig. Att jag är så lyckligt lottad. De ställer verkligen alltid upp för mig och tycker om mig, precis som jag är. Jag har de senaste åren försökt att omge mig med människor som ger lika mycket som de tar och som just gillar mig för den jag är. Och jag hoppas verkligen att de tycker samma om mig. I alla fall. Jag tycker att jag har lyckats, för jag vågar säga att mina vänner är de allra bästa en tjej som mig kan ha. Jösses, titta vad en sjukdag hemma kan göra. Man har massa tid över till att tänka och filosofera. Men nu kör vi den här torsdagen!
Jahapp.
Det är ju aldrig riktigt läge att bli sjuk men nu är det fasen verkligen inte läge! Jag ska ju på styrketräningsläger i helgen och på fredag har jag en mycket viktig grej på jobbet (när alla andra jobbar halvdag). Alltså, jag måste bli frisk till morgondagen. Måste. Så länge gör jag det bästa av situationen. Har parkerat mig på ottomanen med täcke, kaffe, tända ljus, magasin och dator. Här ska jag kurera mig. Pappa tjippade precis bredvid (alltså, det är fortfarande ovant för mig att ens nära och kära kan tjippa förbi, bara sådär), så lite solsken på min gråa dag. Och senare tänkte jag gå bort och hämta ut ett kul paket på ICA. Och kanske köpa godis. Ja, så får det bli.
The things I do for food. Marions Gastro Diner.
I söndags var jag aningens trött efter lördagens examensfest. Vi bestämde då att mina danströtta fötter och sömnbristande huvud skulle få sig en riktig (veggie)burgare. Vi tog därför bussen från Kungsholmen över till Hornstull för att prova det mycket omtalade och hypade Käk. Vi åkte alltså dit enkom för detta ändamål. När vi kommer fram är det - trots att det på dörren står att det ska vara öppet alla dagar 11-21 - tokstängt. Jag har vid det här laget ett blodsocker i botten och börjar känna en sakta matpanik sprida sig (detta är anledningen till att jag börjat käka krom, mina blodsockerfall är ibland ungefär som den grekiska ekonomin). Tänk, tänk, tänk. Och då kommer jag på det. Det där stället på Kungsgatan som jag gått förbi hundra gånger men aldrig provat. "Ett tjejnamn och diner, du vet", som jag förklarade det. Sagt och gjort. Ner i tunnelbanan fort som bara den och in till city. Via Friday's bara för att kolla om det fanns veggieburgare (svar: nej) hamnade vi då till slut i ett bås på Marions Gastro Diner. Där vi blev serverade burgare med extra allt. Segerns sötma. Eller i detta fall: segerns sälta. Och flott. Jag fick en kikärtsburgare med ost, dressing OCH lökringar. Och så frites på det. Flött är gött!
Marions Gastro Diner, Kungsgatan 37, Stockholm, 08-546 110 00
Måndag
Mina otroligt fina tjejkompisar. På väg till en examensfest som var en nostalgitripp tillbaka till Lundatiden.
Måndag igen. Efter en riktig panghelg! Jag hann med så otroligt mycket i Hufvudstaden. Provade två nya matställen, träffade nästan alla i min "familj", åt mysiga frukostar med tända ljus och härligt sällskap, fikade med vänner, drack drinkar med andra vänner, gick på en sittning som var som att åka tillbaka till Lundatiden, fast utan naiviteten och det omogna beteendet. Shoppade lite, hängde lite, festade lite. En alldeles perfekt helg. Så perfekt att jag tror jag åker tillbaka snart igen.
Stockholm i mitt hjärta
Fredagskväll. Moules på Bistro Ruby, drinkar på Le Bar Rouge. Promenad genom gamla stan. Ett storsov hemma hos bästa vännen. Idag vankas storlunch med typ tio av mina bästa. OCH finfest. Ja, jösses. Nu min fjärde kopp Nespresso på frukostcroissanten. Kan det bli bättre? Ha en bra lördag, kompisar!
Fredagslänkar
Fredag. Och vi vill ju ha något att njuta av under helgen. Här kommer en gäng saker som gör mig glad, berör mig eller bara är fina. Idag drar jag till Hufvudstaden för Middagsklubben, "syskon"-häng, kompismys och framförallt: finfest. Bilden ovan visar förra gången samma vän bjöd på finfest. Good times. Ha en fin helg, kompisar!
Nu när hösten verkligen är här och färgerna börjar gå över i bara brunt och grått kan man njuta av femton färgglada byggnader som lyser upp din dag.
Det här är hjärtskärande men samtidigt så fint, apropå vad jag bloggade om här om dagen: mannen som dokumenterade sin frus cancer. Hemskt men så vackert.
Alla bokälskares dröm: de mest spektakulära biblioteken i världen.
Och när vi ändå är inne på listor med vackra foton: 31 övergivna platser som kommer att ge dig gåshud.
Nu är det snart helg. A Cup of Jo tipsar om en Scratch-and-sniff-vinbok. Jag älskart!
Och när vi ändå är inne på vin: Downton Abbey-vin!
Avslutningsvis, något som alltid gör mig glad: RÄVEN. Här med en annan sak jag älskar: katten!
Restaurang Bröderna i Hallen
Jag har velat prova saluhallens finaste restaurang rätt länge nu. Ja, sedan de öppnade, faktiskt. Restaurangen är inredd i modern men klassisk stil, med patinerade trägolv och hipp inredning. Köket är exponerat och menyn så där modernt närproducerad och chic. Servicen var mycket bra: vi fick små apitretare på pankofriterad röding i houngsmarinad, jag fick helt sonika byta ut mitt bubbel när det inte föll mig i smaken och de var mycket tillmötesgående och ändrade snabbt och med många ursäkta när de råkat slå in fel på kvittot. Maten lät dock - trots att det var förhållandevis få gäster - vänta på sig. Över 40 minuter på varmrätten och över 20, kanske närmare 30 minuter, på dessert. Men maten var mycket god och mycket genomtänkt. Den var säsongsbetonad och verkade närproducerad och...medveten. Mamma valde örtöverbakad Hjälmargös med kräftsås, pepparrotspickels och smördegsinbakad potatis medan jag valde stekt abborre som serverades med sauterade kantareller,sockerärtor, gräslökssås, smörslungade rödbetor och potatis. Till dessert mumsade vi på vanilj- och tonkabönsbruleé (älskar ju brulée) med rostad vitchoklad och äppel-tarte smaksatt med apelsinsocker samt kanelglass. Maten kändes lite - i Örebromått mätt - dyr, men som sagt mycket god, dock inte så där superfantastisk. Inredningen och stämningen mysig och servicen som sagt utmärkt. Mamma och jag ger Bröderna i Hallen 6 av 10.
Restaurang - Bröderna i Hallen, Kungsgatan 13 Gården, Örebro, 019-70 70 450.
Happy UN day!
Jag och mina vänner innan vi äntrade FN i Genéve för första gången, vi deltog i Harvard World MUN.
"Kollegan" i Stockholm.
Med Sveriges förra FN-ambassadör Anders Liden på svenska FN-reppen i New York.
Andra gången som generalsekreterare. Vi hade deltagare från över 40 olika länder.
Så unga.
Mitt första MUN. SMUN. 2006 eller om det var 2007. Jag vann diplomatiskt pris och småsnackade med Jan Eliasson.
Idag är det FN-dagen! Hurra! Jag har en lång tid av MUN bakom mig, Model United Nations. Under min tid i denna underbara FN-community fick jag besöka FN i Genéve och New York, träffa Sveriges representanter på båda ställena, representera tre olika stater i tre olika råd samt agera generalsekreterare två gånger. Jag träffade ordföranden för Generalförsamlingen och en av FN undergeneralsekreterare. Jag lärde mig så otroligt mycket och rabblade artiklar utantill. Det var en fin tid. Tanken var att jag skulle hamna i skrapan i New York efter min utbildning i mänskliga rättigheter, statskunskap och freds- och konfliktkunskap. Det gjorde jag inte. Men det är ok (och än finns det tid!). FN behöver reformeras. FN är ibland otroligt ineffektivt och dyrt. Men det är det vi har och det är det största och bästa internationella samarbetet någonsin. Hurra för FN!
F*ck cancer!
När jag just hade börjat på universitetet hittade jag en knöl i mitt högra bröst. Ångesten. Jag gick runt och kände och kände och hade sådan sjuk ångest. Efter läkarbesök, remiss till ultaljud (jag var för ung för mammografi) och biopsi fick jag så äntligen veta att det var en godartad tumör/cysta/knöl. Jag fick operera om jag ville, men det behövdes inte. Även om jag vet att det inte är farligt, att det inte är cancer, får jag ibland panik när jag känner knölen där, fortfarande idag. Nio år senare. Men jag har inte cancer. Jag lyssnade igår på Jenny Wilson i Värvet och hennes berättelse om bröstcancern. Vi är så många i detta land som lever med cancer. Vi kanske inte har det själva, men i familjen. Min familj lever just nu mitt i en cellgiftsbehandling en släkting går igenom, nummer två i ordningen. Det finns nog ingen familj som är skonad. Därför är ju forskningen så viktig. Jag försöker stödja forskningen så gott jag kan, och Rosa Bandet-kampanjen är något jag alltid stödjer, mycket på grund av mina egna erfarenheter, och det faktum att det är så vanligt. Man kan tycka att konsumtionshetsen i detta land är förskräcklig, men om man nu ändå ska shoppa kan man ju göra det för en god sak. Därför gillar jag alla dessa Rosa Bandet-produkter. Speciellt på förbrukningsvaror. De ska man ju ändå köpa, så varför inte se till att lite pengar går till forskningen? Jag köpte Rosa Bandet-disktrasor här om dagen, till exempel. Och i helgen var jag och mamma på Lindex och jag köpte Matthew Williamsons armband där en del går till bröstcacerforskning. Dessutom fick man ett hopprep och info om cancer när man handlade. Fin kampanj. Och viktig. Fuck cancer!
Min systers strå till stacken
Min syster - som kan massor om ekologiskt och mer miljövänligt leverne - har startat en facebooksida där man kan få tips och råd om hur man kan leva mer klimatsmart och hälsosamt, samt dela med dig av egna erfarenheter. En kan inte göra allt men alla kan göra något. Gilla sidan HÄR.
En helg med mamma
Ja, här kommer redan ännu en helgrapport. Veckorna rullar på fort. Denna helgrapport är dock speciell. För den inkluderar min mamma. Jag vet att i stort sett alla tycker det, men jag har världens bästa mamma. Hon är så klok, vettig, omtänksam, osjälvisk och rolig. Med världens bästa tålamod när det kommer till mig (tro mig, det krävs om man ska leva nära mig). Och trots sin konservativa uppväxt har hon och min far alltid haft högt i tak och hög toleransnivå. Det fanns nästan inget vi inte vågade prata om hemma. Eller vågar prata om nu för den delen. Min mamma hade the talk med mina tjejkompisar när vi var små och de inte vågade fråga sina mammor. Bara en sådan sak. Cool, är vad hon är. Back on topic. Vi firade in helgen med champagne och snacks på Clarion.
Efter AW:n blev det bio. The Butler. Se den! Så bra. Men innan bion hann vi med en repa i saluhallen där det inhandlades grekiskt och sötsaker som vi efter bion smaskade på. Under gapskratt, ska tilläggas. Saganakin vi inhandlat smakade ungefär som en salt, seg hatt. Eller kofta. Inte så lyckat, kanske. Men det gick bra ändå.
Efter middag och mys i soffan däckade jag. Fredagströttheten, ni vet. Mamma sa att jag hade somnat i stort sett när jag lade huvudet på kudden. Jag håller med om den beskrivningen. När jag vaknade bjöd jag på helgfrukost. Det vankades scones!
När vi var mätta och belåtna var det dags att bege oss ut på stan. Örebro välkomnade oss ut med sin finaste höstskrud.
Ja och sedan var det redan dags att gå hem och duka igen. Lillsis och svåger kom på besök med en sen lunch.
Och lagom till att vi vilat bort den sena lunchen var det på't igen, som vi säger i Bergslagen. Det var dags att prova Brödernas Restaurang i saluhallen. Aborre, gös och två ljuvliga desserter blev det. Men mer om det framgent. Efter en liten avec var det dags att promenera hem i den krispiga kvällen. Ärsch, strunta i krispig. Det var svinkallt. Väl hemma bäddade vi ner oss i samma säng och såg The Station Agent på datorn. Se den med! Med bådas favrit Peter Dinklage. Mycket sevärd och fin, tycker vi.
Ja, som rapporterat handlade helgen mycket om mat. Söndagen brunch, till exempel. Bananpannkakor med mandel- och kokosmjöl, mandelmjölkssmoothie och hemgjord, mixad sylt sötad med dadlar. Och så grädde. Helglyx. Det var en så ruggig dag att det knappt var ljust vid lunchtid. Ruggigt men mysigt.
Efter brunchen tog vi bussen ut till Rynningeviken och Naturens Hus. Min mamma kan inte gå så bra just nu men när hon mår bättre ska vi promenera hela vägen ut och runt viken, bestämde vi. Den här gången nöjde vi oss med en liten lugn prommis ner till vattnet och en fika innan vi tog bussen hem igen. Och det var nog bra det för det var kallt! När vi var hemma hos mig för att hämta mammas väska innan jag lämnade henne vid bussen väpnade jag mig med raggisar, tjocktröja, dunisen, mössa och vantar. Men då var jag så nerkyld att det knappt hjälpte. Resten av eftermiddagen tillbringades under en filt i soffan. Och det var min helg det. Min helg med fina, underbara mamma. Som jag älskar henne. Till månen och tillbaka, minst.
Jennys supersmarriga substitutchokladbollar
Jag åt Coltingbollar eller såkallade raw food-bollar för första gången hos Sandra för sisådär ett och ett halvt år sedan. Jag var helt rådlös över hur något så litet och nyttigt kunde vara så gott och mättande. När jag sedan provade Ellinors pepparkaksversion några månader senare var jag fast. Jag har sedan dess uppfunnit en egen version med semlesmak och idag var det dags igen. Jag gick och var sugen på chokladbollar för ett tag sedan, ni vet sådana man bakade som barn. Sedan dess har jag funderat på hur man kan göra en nyttigare version. Och i går kväll när sötsuget kickade in exekuterade jag substitutbollsplanen. Och jösses! De smakar inte exakt som det sockerstinna originalet, så klart. Men pretty darn close, om jag får säga det själv. Sketagoda! Kakaon, kaffet, sötman från dadlar och vanilj med kokosen gör att man får den där underbara smaken från barndomen. Eftersom jag provade detta för första gången höftade jag, men är är de ungefära kvantiteterna:
1,5 näve färska dadlar
2,5 näve havregryn
3 tsk vaniljpulver (obs ej vanillin- eller vaniljsocker)
4 msk kaffe
2 msk mandelmjöl
3 msk kakao (helst raw men det hade jag inte)
1 msk kokosolja
Mixa alla ingredienserna i en mixer eller matberedare tills allt är en klump, forma bollar och rulla i kokos. Klart! Mina var redo lagom till Bron. Göttans! Prova och tala om för mig om jag har rätt: visst är de nära originalet (och sjukt mumsiga!)?
Gött, göttigöttgött
Ja här har vi det bra. Mat, dryck och vila, skulle kunna sammanfatta det senaste dygnet. Vi har bara göttat oss, faktiskt. Som sig bör en helg i oktober. Vi har just avnjutit en bättre middag i saluhallen och nu är det film i sängen som står på agendan. Göttar oss, var ordet! Ha en trevlig kväll, gott folk!
En smula tidigt
Allstå snön? Vanliga år, när det inte har varit rekordvarmt under både sommar och höst, brukar snön enligt denna bloggs arkiv komma i början eller mitten av november. Men i år: mitten av oktober. Ja, jag sa ju det att det var mycket rönnbär i år. Men lite för tidigt är det väl ändå? Men, den valde att komma på rätt dag för det känns inte lika hemskt (snön är ju inte hemsk i sig, men liiiite hemsk är det ändå så här i oktober) när det är fredag och jag ska sippa champagne och gå på bio med min mammi. Helt ok ändå, så att säga. Trevligt veckoslut, gott folk!
Three is the magic number. I mitt hem.
Jag har bloggat om det förrut. Min - av egen åsikt - eklektiska inredningsstil. I mitt hem blandas lite alla möjliga stilar och ting. Jag skulle inte kunna beskriva stilen på något annat sätt än ovan, tror jag. I alla fall. Här om dagen gick jag omkring och tittade lite extra. Och insåg att jag visst har stilar. Eller starka influenser. Jag har uttryckt mig starkt med det jag gillar i min inredningsstil, det har jag. Och om vi nu ska bli lite djupare och personligare än vad vi brukar i den här bloggen så vet jag precis varför. I mitt senaste förhållande - som också var ett samboskap - fick inte mina preferenser blomstra direkt, om man säger så. Därför är det numera så viktigt för mig att framhäva mina preferenser och det jag vurmar för, gå loss if you will. Tre starka temata har så uppkommit av detta.
Ja det första är ju ingen hemlighet direkt. Det har ju till och med en egen kategori här på bloggen. Räven. Åh, som jag älskarn.
Det andra har också en egen kategori här på bloggen och den är jag inte direkt ensam om, så att säga. Parran.
Det tredje trodde jag i min enfald att jag var ganska ensam och nördig om, men det är jag uppenbarligen inte. Kartor, såklart. Och ja, här har jag återanvänt min fina, abstrakta Pariskarta. Åh, och så har jag ett bonustema. Som jag kluckande skrattar åt när nya människor besöker mig. Eller vänner också för den delen. Det syns kanske inte direkt i min inredningsstil, men väl i mitt hem: Gud (eller Allah eller Adonai, också). Om en okänd människa skulle besöka mitt hem utan mig skulle hen nog tro att jag var tokkristen. Eller kanske Zionist. Man hittar kors, helgon, mezuza och massor med böcker som har titlar som innefattar "Gud", "Jesus", "kors", "amen" eller "judendom". Fast jag varken är kristen eller judinna. Jag pratar såklart om mitt nörderi kring religion. Främst judaistik, katarism, korsriddare och tempelherrar. Ja jösses. Men det är kul, sånt där. Jag blir lite illa till mods i för opersonliga, sterila hem. Eller i dem som ser ut som de är kopierade ur en tidning. Som om man liksom inte vågar visa vem man är, ni vet? Vad man läser, vad man gillar, vart man varit och vart man vill. Det behöver ju inte vara extremt heller såklart, men jag gillar de där hemmen där man liksom kan känna in vem det är som bor där. Och det gör väl de flesta, kan jag tro. Ett kul (överdrivet) hem är min kusins i USA. Hela hennes hem är antingen mörkgrönt eller med pingvintema. Eller båda. Hur kul som helst. Skitfult, men kul. Och personligt. Har ni några teman, något ni fått pippi på?
Helgbitar
Nu är det redan lillördag och jag har ju inte sedvanligt rapporterat om min helg! Den inleddes med ett glas rött och tackkorten för min trettis. Sedan kom syrran och en vän förbi och vips så var det dags att hoppa i säng (tyckte min trötta fredagskropp och -knopp).
Lördagen bjöd på något jag planerat länge: scones!
Då åkte två trettispresenter fram. Plommonmarmelad (ljuvlig, var den) och min fina bricka som heter Sisters. Från en vän som är som en syster. Fint.
Efter frukost var det dags att ge sig ut i det ljuvliga höstvädret. Solen sken och det var varma vindar.
På torget sålde de höstinspirerade grödor.
Efter IKEA-besök, shopping på stan och andra ärenden (åh, vad tråkigt vuxet, alltså) blev det kväll. Och det betydde tacos, film och snacks i soffan. Fast efter mina monstertacos fanns det ingen plats för chips och choklad, upptäckte jag...
Söndagsmorgon betydde ännu en ljuvlig helgfrukost. Jag älskar helgfrukostar! Jag längtar hela veckorna på dem. På vardagarna dricker jag en smoothie framför datorn på kontoret... Denna helgfrukost bestod av bananpannkisar. Mums!
Efter frukost begav jag mig ut på promenad. I Wadköping var det sekelskiftsmarknad!
Med varité!
Och gudars, så ljuvligt det var ute! Jag gick två mil över Oset och Rynningeviken och jag fullkomligt kände energin fylla min kropp. Härligaste träningen på länge!
När jag kom hem hade jag så mycket enegi att jag satte igång ett matlådemaraton. Och fix i läggan. Ja, och sen var helgen slut. Den kommande helgen är det mor- och dotterhelg. Åh, vad jag ser fram emot det!
Nytändning
Det har varit lite sisådär med träningen under sommaren och tidighösten. Jag har sprungit och kört lite med kettlebells och gummiband, men inget gym och inga pass. Om tre veckor ska jag på styrketräningsläger med min syster, en trettispresent. Det ska bli skitkul! I och med detta på horisonten har jag fått total träningsnytändning (och lite panik över att jag måste orka flera pass om dagen också, då, ok). I fredags körde jag ett så hårt CXWORX-pass (intensiv core-träning) att jag knappt kunde sitta i helgen, i söndags powerwalkade jag två mil och i går körde jag ett hårt "Russian Circle"-pass (tufft allroundpass som körs i intervallform. Styrka, kondition och rörlighet). Jag rör alltid på mig och är alltid grundtränad, men jag är en riktig periodare när det kommer till den där lite tuffare träningen (fast varje gång tänker jag att NU ska jag hålla det där. Men sedan kommer en värkperiod, eller "hinner" jag inte eller orkar jag helt enkelt inte, som tur är skulle jag aldrig kunna sluta helt, dock). I alla fall. Nu är jag inne i början av en träningsperiod igen. Och denna gång mår jag bättre än någonsin! Värken är mycket bättre, jag är piggare, gladare och mer energifylld. Hurra för det! Om jag inte håller uppe detta blir jag MYCKET besviken på mig själv...
Som en liten present
Jösses, vilken fin helg vi har haft! Solen sken från en klarblå himmel hela helgen, det var vindstilla och solens strålar värmde så skönt. I går tog jag mig en tvåmilapromenad i det underbara vädret. Ja, lite långt, men jag ville inte gå hem. Det var så underbart. Ett tag satte jag mig vid en kohage med näsan mot solen. Underbart. Som om hösten ville ge oss en liten present, som plåster på såren för vad som komma skall. I morse var det mörkt när jag gick upp. Nu kommer den. Den riktiga hösten. Men det är mer ok efter helger som den som precis gick. Helt ok.
Rennes-le-Château. Den moderna mystikens nollpunkt.
En annan plats jag besökte i somras tillsammans med min guide var Rennes- le-Château. Byn besöks idag av cirka 100.000 turister varje år och nådde höjden av popularitet efter Dan Browns bästsäljande roman Da Vinci-koden. Det moderna rykte som Rennes-le-Château har förvärvats med baseras främst från påståenden och berättelser från mitten av 1950-talet om den lokala 1800-tals prästen Fader Bérenger Saunière. Dessa berättelser påverkade författarna till den globala bästsäljaren Heligt blod, helig gral som kom ut 1982, och denna bok ska in sin tur ha påverkat Dan Brown när han skrev Da Vinci-koden, publicerad i 2003. Hela området runt Rennes-le-Château blev fokus för sensationella påståenden under 1950- och 1960-talen och omfattar Blanche av Kastilien, merovingerna, Tempelherreorden, katarerna och skatterna från Salomons tempel. Från och med 1970 och framåt har teorierna kommit att utvidgas till att innefatta Prieuré de Sion, Rex Deus, den heliga Graal, ley lines, relikerna av Jesus Kristus, referenser till Maria Magdalenas påstådda bosättning i södra Frankrike och till och med flygande tefat. Teorierna - och konspirationsteorierna - verkar aldrig sina. Välkända franska författare som Jules Verne och Maurice Leblanc sägs ha lämnat ledtrådar i sina romaner om sina kunskaper om "mysteriet " i Rennes- le-Château. Vad går det då ut på då? Jo, den utfattige prästen som arbetade i den flera hundra år gamla och förfallande kyrkan började gräva på kyrkogården. Efter detta var han plötsligt rik och kunde renovera kyrkan, bygga sig ett nytt hus och ett bibliotek med ett vackert torn, Tour Magdala som syns på den första och sista bilden och helt plötsligt leva ett liv i lyx. Teorierna om var dessa rikedomar kommer ifrån är många och inkluderar allt det jag ovan nämnt. Men oavsett vad man tror på kvarstår det faktum att han helt plötsligt blev rik, att den katolska kyrkan uteslöt honom och att prästen som tog emot hans sista bikt på hans dödsbädd efter bikten vägrade ge honom den sista smörjelsen. Även den största skeptikern kan inte förneka dessa ting. Resten är dock en gåta. Vill man läsa mer om detta kan jag varmt rekommendera Heligt blod, Helig grav av Henry Lincoln, Michael Baigent and Richard Leigh. Den hade mig i sitt våld från första till sista sidan. Jag älskar konpirationsteorier! Jag måste säga att det är en konstig plats, Rennes-le-Château. Jag fick en lustig känsla i kroppen och använde inte upp all tid min guide hade avsatt för turen. Man kunde liksom känna girigheten i luften. Ja, man har på grund av denna girighet fått förbjuda utgrävningar i hela området runt byn. Det grävdes så mycket av giriga människor som trodde sig veta var den påstådda skatten fanns, att man fick förbjuda det helt och hållet. Nu måste byns invånare söka speciellt tillstånd för att ens få plantera ett träd. Göta Petter! Ja, läs mer om detta mycket mystiska, konstiga ställe. Det kommer att kittla era förstånd och er medvetenhet!
Châteaux de Lastours. Som i en saga.
En av de allra vackraste platserna jag besökte i somras - kanske en av de allra vackraste platserna jag någonsin besökt - var Lastours. "Slotten" i Lastours brukar kallas katarslotten. Jag ska inte tråka ut er med för mycket information om detta, då jag vet att alla inte är lite nördiga som jag. Men denna plats kan nog uppskattas av dem som inte är religions-, katar- och historienördar också. Lastoursslotten består av fyra torn: Cabaret, Surdespine. la Tour Régine och Quertinheux. Alla utom de näst sista har varit befolkade med katarer - och flera "katarpräster", de såkallade Perfekta. Jag hade bokat en guide redan från Sverige, och detta var en av de viktigaste delarna av min semester. Det finns andra slott jag också skulle vilja se, men dessa är längre från Carcassonne där jag hade min bas. Lastours ligger i Carcassonne arrodissement och det tar inte så lång tid att ta sig dit. Vi åkte på morgonen för att undvika den värsta värmen - kvicksilvret steg till 40 grader senare den dagen - och jag började min bergsvandring vid tiohugget. På sista bilden kan man få sig en bild av hur man tar sig upp. Det är längre ner till botten av dalen på andra sidan, från där jag började min klättring. På ett ställe var man tvungen att ta sig igenom en grotta där det varnades för fladdermöss. Min guide - som släppte mig vid foten av berget för att jag skulle få uppleva detta själv, något jag uppskattade - såg till att jag hade mobilen att lysa med då det både i grottan och i vissa av tornen var mycket mörkt. Sedan gick jag runt bland ruinerna och det som var kvar av slotten. Jag klättrade upp i tornen och blickade ut över det sydfranska landskapet, floderna Orbeil och Grésilhou och den vackra dalen nedanför där dagens by ligger, med ca 160 invånare. Cikadorna ljudsatte hela scenen vackert och passande. Vid botten av berget på andra sidan om dagens by finns en utgrävning. Där har man hittat spår från så tidigt som 300-talet, kanske tidigare. Denna by intresserade mig dock inte lika mycket som den på toppen av berget. Här härbärgerade Pierre-Roger de Cabaret katarerna och skyddade dem mot den skoningslösa Simon de Montfort och det Albigensiska korståget. 1210, ett år efter att Carcassonne hade fallit för de Montfort föll även dessa slott och de Cabaret gav upp. Som så är fallet för alla platser där katarerna fanns. De blev helt utrotade till slut. Jag stod där på toppen och tillägnade dem tankar, och kanske en liten tår. Sedan snodde jag en sten från borgggården till ett av de små slotten. Nu ligger den hemma hos mig som ett fint minne från den semester jag gjorde bara för mig och mitt höga nöjes skull. Fint.
Att hedra mitt schweiziska arv. Lindt.
När jag var i Paris besökte jag ett relativt nyöppnat ställe: Lindts flagskeppsbutik vid l'Opéra. I september i år öppnade chokladjätten en butik för sin choklad, där chokladmästare gör mumsigheter medan du ser på, där du kan köpa allt från varm choklad, makroner och chokladfondue till de mer klassiska kakorna och bitarna i guldiga papper. Lindt känns ju lite lyxigt att handla med hem om man promenerar på ICA här hemma, men bredvid alla lyxiga chokladbutiker i Parran känns det ganska olyxigt faktiskt. Men. Jag har ju schweiziskt blod i mina ådror. Varje gång vi som barn fick paket från släktingarna var det en hel hög Lindt till varje person. Och vi älskade det. Mormor - som är helschweizisk - pratar alltid varmt om det (och säger alltid hela namnet: Lindt und Sprüngli) och mina föräldrar har alltid ett par, tre kakor i kylskåpet. Jag gick runt länge, länge bland all choklad (mitt sällskap stod till sist utanför och väntade tålmodigt, de undrade nog hur lång tid man behöver för chokladshoppande egentligen). Till slut hade jag samlat ihop en hög kakor. Många smaker som inte tagit sig till good ol' Svedala än. Wasabi, till exempel: oväntat gott! Passionsfrukt var också mumsigt och min ömma moder älskade den med pistagefyllning. Om du är i Paris kan jag verkligen rekommendera ett besök. Vi svenskar älskar ju choklad och här är det billigare än i Sverige. De mörka kakorna kostar bara € 1.80 stycket, till exempel. Mjölkchokladen är ännu billigare. Sedan kan man ju som jag shoppa loss på t.ex. Fauchon och Pierre Hermé också. Så att säga.
Lindt, 11 Rue Scribe, 75009 Paris, Mån-lör 09.30-20.00, torsdagar till 21.00.
På landet-söndag
Jag är ju mest en stadstjej. Helst stora städer. Men jag uppskattar att ibland hänga på landsbygden. Gillar lugnet, för en stund. Att känna mjuk djurppäls mellan fingrarna, att höra fågelkvittret och diverse andra djurläten, att känna dofterna. De naturliga dofterna. Därför är jag så glad att jag kan äta kakan och ha den. Bo i stan och hälsa på hos min syster på landet när jag känner för det. I söndags var en sådan dag. Dessutom kom en av mina allra bästa vänner och hennes lillkicka dit, och sedan kom föräldrarna och lite annat löst folk. En hel hög var vi där på gården. Det var arbetshelg på gården och det grävdes och krattades och bökades. Lillkickan älskade det. Och hjälpte till. Och så kollade vi på djuren. Får, katter, höns och hundar. Det var en fantastisk höstdag, och på eftermiddagen när det sprack upp blev det riktigt varmt. Innan jag begav mig hemåt blev jag dessutom serverad söndagsmiddag av min syrras svärisar och hela svärisfamiljen. Mycket trefvligt. Jag längtar redan tills nästa gång...
It has begun
I går började det för mig. Höstmyset. För första gången var det alldeles mörkt när jag åt middag, och lusten att tända ljus och krypa upp i soffan med en filt infann sig i stort sett omedelbart. Jag omfamnar hösten i år. Jag fick lite förlängd sommar och värme i Paris, och vi har väl sällan haft en så fin sommar som i år. Nu omfamnar jag mörkret. För för tillfället är det ju ganska varmt igen. Sen kommer jag att (försöka) omfamna kylan. Igår var det alltså myspremiär i mitt hem. Förresten: på bilderna ser ni tre födelsedagspresenter. Höstblommorna som fortfarande är fina över två veckor (!) efter festen, de fina silverljusstakarna jag fick av min släkting och rävkudden mina tjejkompisar gav mig, som numera bor tillsammans med min andra räv i soffan. Ja, det om det.
(Eko)logiskt. #byttilleko
Idag är det sista dagen på Miljövänliga veckan som jag bloggade om HÄR. Den största invändningen man får från människor mot att köpa ekologiskt är att det är för dyrt. Jag har själv varit en av dem, då jag till för ett par år sedan alltid varit antingen fattig student eller arbetssökande med en mager vikarelön. Men det FINNS faktiskt billig ekologisk mat. Mitt tips är Axfoods (Willys, Hemköp, Snabbgross, Handlar'n m.fl) Garant. Jag är mycket nöjd med produkterna, både pris och kvalitet. Så nu finns det ingen anledning att skippa eko, eller hur? Tipptopp!
Jenny Lina Carlsdotters helg
I fredags var det ju många dagar. Internationella lärardagen, vodkadagen, djurens rättdagen, Fransiskusdagen och så den som fick mest plats: kanelbullens dag. Jag blev ärad med bröstcancerstöttande varianter av en kollega (och hemmabakade till förmiddagskaffet av en annan kollega, faktiskt).
Efter jobbet blev jag hämtad av svåger och skjutsad till föräldrahemmet. Min ömma moder hade plockat årets kanske sista trädgårdsblommor. Mycket fint, var det.
Nästan ögonblickligen efter att jag anlänt blev det något jag i stort sett alltid ägnar mig åt när jag kommer till föräldrahemmet: badkarsbad och kattgos. Jag, katten och överkastet matchade mäkta fint.
Då kom resten av familjen, och så var det dags för familjemiddag. Vi ärade vårt schweiziska arv och mumsade på raclette.
Nästa morgon var pappa Carl i Örebro och skrev tenta (!) så jag och mammi hade mysfrukost tillsammans i kökssoffan. Vi gjorde det vi ofta gör när jag är hemma: körde frågesporten i dagstidningens lördagsupplaga. Det gick sådär.
Kissen var med, givetvis. Jag får ofta inte ens gå på toa själv när jag är hemma. Hon älskar mig. Och jag henne!
Lördagen tillbringades på stan. Sedan tog vi med mat hem till mormor och käkade lunch med henne. Jag valde ICA:s sushi. Nja. Men trevligt hade vi!
Lördagen var regnig och grå. Efter lunchen tog det ut sin rätt och jag fick rejäl blykeps. Så jag tog en eftermiddagslur på föräldrarnas kökssoffa. Så himla gött. Och kissen var med, såklart.
När jag hade vilat klart var det dags för sexårskalas!
Sexåringen älskar Lego. Det syntes bland paketen, kan jag meddela. Jag har nog aldrig sett så mycket Lego. Det serverades till och med Legogodis. Vad han fick va mig? Jo, Lego, givetvis.
Sedan blev det tacomiddag och när sexåringen däckat blev det film i soffan. Och så sleepover i den skönaste extrasängen jag någonsin sovit i. Gudars, vad jag sov skönt.
Söndagens frulle intogs efter en tripp ut på landet. I min syrras soffa med hennes underbara schäfer smuttade jag på en mycket nyttig smoothie med vetegräs, spirulina, hampafrön och Gud vet allt. Enja fick lite gött, hon med.
Sedan blev det en dag på gården. Men mer om det framgent. Måste bara skryta om att jag körde lite fyrhjuling. Under kommande månaderna är det meningen att jag äntligen ska ta körkort. Ja, för bil då. Vi får se hur det går.
Trots att det var en underbar dag med sol, vänner, familj och djur så kunde jag inte ducka för det faktum att jag hade den värsta värkdagen på länge. Voltarensalva på halva ryggen och massor av piller hjälpte inte så efter ett tag kapitulerade jag för min syrras idé om att sitta i solen med en kopp te en stund. Och det var ljuvligt. Framåt kvällen släppte sedan värken och jag somnade i min egen säng. Något jag inte har gjort så mycket på sista tiden. Jag har inte haft en lugn hemmahelg på över en månad, så trots allt underbart som hänt varje helg ser jag fram emot nästa. Då jag bara ska "gå hemma och skrota" som vi säger i Bergslagen. Ja, och det var min helg, det.
Lycka är
...att tillbringa dagen med människor man älskar. Som älskar en. Vänner, familj och vänner som känns som familj. Mer än så behöver man inte.
På landet
Ja, jag har inte sagt det, men jag har Bergslagshelg den här helgen. Fullspäckad som vanligt. Nu på morgonen tog jag mig från ett sexårskalas med sleepover till min syrras gård på landet, och nu avnjuter jag en smoothie i soffan tillsammans med den underbara schäfern Enja som jag är hundmoster till. Snart fylls gården med ännu flera vänner och familjemedlemmar och vid förmiddagsfikat förväntas vi bli 12. Det är nämligen arbetarhelg på gården den här helgen. Grävmaskin och pumpar och Gud vet vad. Jag - som är en riktig stadsråtta i sådana här sammanhang - ska istället visa alla djuren för min vän och hennes tvååriga lillkicka. Mer min kopp te. Och vet ni? Idag har jag namnsdag! Grattis till mig, på ren egosvenska. Nu: hundgos. Tjipp så länge!
Seine, je t'aime
Jag älskar vatten. Havet, mest. Älskade att jag när jag bodde i Malmö kunde köra mina träningspass längs med havet. Och i London och Paris längs med respektive flod. Jag sprang, powerwalkade och spatserade ofta vid Seine när jag bodde i Paris. Jag bodde i Saint Germain des Près och kunde bara tjippa ut till Seine om jag ville. När turisterna blev för många valde jag dock Jardin du Luxembourg, eller Le Luco som Parisborna kallade den. Även mitt senaste Parisbesök involverade Seine och dess promenader, alla fina broar och härliga små bänkar att stoppa en stund på. Sexåringen gillade att hänga sig i de stora metalringarna som en gång hjälpt båtarna att hålla sig på plats. Som den lekmoster jag är hängde även jag mig i en ring. Seine gör mig avslappnad, harmonisk, tillfreds. Det genomsmutsiga vattnet mot den vackra stenen, känslan av att ingenting förändras vid den fast så mycket har förändrats. De gröna små stånden med gatuförsäljare som säljer allt från gamla klassiker av alla de stora filosoferna till skämtbilder på franska presidenter. De vackra träden som likt ett vattenfall rinner över murarna som vetter ner mot vattnet. Seine, du har mig för evigt.
Sockersött
Och apropå makroner: i Parran hittade jag den här sockersöta (höhö) toppen. Det är Ladurée som har slagit sig ihop med den japanska kedjan Uniqlo. Jag - som brukar sno den HÄR toppen av min mor titt som tätt - var tvungen att köpa. Sweet!
Galeries Lafayette. Taket.
Jag shoppar inte så ofta loss på Galeries Lafayette. Gör jag det är det "bara" makroner på Pierre Hermé (även detta Parisbesök). Jag har en vän som var chef för ett Cojean på Boulevard Haussman, så jag var dock i krokarna då och då när jag hade käkat lunch och hängt lite där. Ja, och ibland befann jag mig i krokarna i alla fall. Och då smiter jag alltid in och beundrar taket. Jag älskar det där taket. Jag älskar det så mycket att jag till och med köpt en Longchamp Limited Edition Galeries Lafayetteväska (HÄR). Jag använder den dock sällan då den är vit och jag är rädd att förstöra den. Men taket, hörrni. Älskart. Där brukar jag stå, mitt bland alla vackra människor i skönhetsdiskarna på affärsgolvet, och stirra upp i taket medan jag blir puttad hit och dit av turister och shoppare. Och alltid när jag guidar vill jag visa detta. Även denna gång. Som tur var gillade mitt resesällskap taket lika mycket som jag, så vi blev kvar där ett bra tag. Och sedan köpte vi makroner. Perfekt!
Jorden vi äter. #byttilleko
Igår var jag och min familj på ett föredrag med Ann-Helen Meyer von Bremen, en av författarna till boken "Jorden vi äter". Boken handlar om ekologiskt och o-ekologiskt odlande på alla våra kontinenter och hur det påverkar miljön. En av arrangörerna till föredraget var Naturskyddsföreningen, som har utnämnt denna veckan till Miljövänliga veckan (varje år vecka 40). Under veckan, 28 september till 8 oktober, uppmanas människor att byta ut ett par varor till ekologiska varor som gör stor skillnad för miljö och människor. Mejeriprodukterna med sitt breda utbud där mjölken intar en hedersplats, bananer och vindruvor (glöm inte russinen), favoriten kaffe; och sist men inte minst potatisen, som ligger högt i bekämpningsmedelsligan. Dessutom utmanar de svenskarna att ta upp kampen med danskarna som har dubbelt så stor eko-konsumtion som vi. Allt samlas under hashtaggen #byttilleko i sociala medier. Ni är väl med, va?
Parisbitar
Jo men lite mer Paris orkar vi med va? Jag har guidat många gånger i Paris förrut (jag räknade en gång till 18 gånger på det dryga halvåret jag bodde där). Men det är alltid lika kul att se hur människor reagerar på olika platser. Amélieälskare som skriker av lycka när de ser "hennes" café i Montmartre, sexåringen som blir alldeles till sig när Eiffeltornet börjar blinka, makronälskarna som får sin första Laduréefika eller Pierre Hermé-makron. Allt är så underbart. Och att få vara den som visar allt detta för personer man tycker om, det är en ynnest.
Au revoir, Paris!
Nu var det åter dags att lämna Frankrike. Minst två gånger på år är en bra dos, har jag nu kommit fram till. Vi kör på det även nästa år, bestämmer jag. Just nu sitter jag på Charles de Gaulle och kuckilurar. Snart Stockholm. Igår shoppade jag loss som om det inte fanns någon morgondag. Men det var jag värd. Dessutom var det mest presenter, som vanligt. Nu: boarding! Ses i good ol' Svedala!
