Three is the magic number. I mitt hem.
Jag har
bloggat om det förrut. Min - av egen åsikt - eklektiska inredningsstil. I mitt hem blandas lite alla möjliga stilar och ting. Jag skulle inte kunna beskriva stilen på något annat sätt än ovan, tror jag. I alla fall. Här om dagen gick jag omkring och tittade lite extra. Och insåg att jag visst har stilar. Eller starka influenser. Jag har uttryckt mig starkt med det jag gillar i min inredningsstil, det har jag. Och om vi nu ska bli lite djupare och personligare än vad vi brukar i den här bloggen så vet jag precis varför. I mitt senaste förhållande - som också var ett samboskap - fick inte mina preferenser blomstra direkt, om man säger så. Därför är det numera så viktigt för mig att framhäva mina preferenser och det jag vurmar för, gå loss
if you will. Tre starka temata har så uppkommit av detta.
Ja det första är ju ingen hemlighet direkt. Det har ju till och med en egen kategori här på bloggen. Räven. Åh, som jag älskarn.
Det andra har också en egen kategori här på bloggen och den är jag inte direkt ensam om, så att säga. Parran.
Det tredje trodde jag i min enfald att jag var ganska ensam och nördig om, men det är jag uppenbarligen inte. Kartor, såklart. Och ja, här har jag återanvänt min fina, abstrakta Pariskarta. Åh, och så har jag ett bonustema. Som jag kluckande skrattar åt när nya människor besöker mig. Eller vänner också för den delen. Det syns kanske inte direkt i min inredningsstil, men väl i mitt hem: Gud (eller Allah eller Adonai, också). Om en okänd människa skulle besöka mitt hem utan mig skulle hen nog tro att jag var tokkristen. Eller kanske Zionist. Man hittar kors, helgon, mezuza och massor med böcker som har titlar som innefattar "Gud", "Jesus", "kors", "amen" eller "judendom". Fast jag varken är kristen eller judinna. Jag pratar såklart om mitt nörderi kring religion. Främst judaistik, katarism, korsriddare och tempelherrar. Ja jösses. Men det är kul, sånt där. Jag blir lite illa till mods i för opersonliga, sterila hem. Eller i dem som ser ut som de är kopierade ur en tidning. Som om man liksom inte vågar visa vem man är, ni vet? Vad man läser, vad man gillar, vart man varit och vart man vill. Det behöver ju inte vara extremt heller såklart, men jag gillar de där hemmen där man liksom kan känna in vem det är som bor där. Och det gör väl de flesta, kan jag tro. Ett kul (överdrivet) hem är min kusins i USA. Hela hennes hem är antingen mörkgrönt eller med pingvintema. Eller båda. Hur kul som helst. Skitfult, men kul. Och personligt. Har ni några teman, något ni fått pippi på?
Kommentarer
Svar:
Det ska bli spännande att se, då! :) Ja, men det är ju så. Att man blir hemmablind. Det var därför det var så kul och nästan spännande att göra "en inventering" om hur jag faktiskt bor! :) Och tack för fina ord. Kram
Jenny Lina Carlsdotter
Svar:
Men tack kära du! Du har ju cokså jättefina, små personliga saker här och där. Jag älskart ert hem! Kram
Jenny Lina Carlsdotter
Trackback
