Jenny Lina Carlsdotter

När jag just hade börjat på universitetet hittade jag en knöl i mitt högra bröst. Ångesten. Jag gick runt och kände och kände och hade sådan sjuk ångest. Efter läkarbesök, remiss till ultaljud (jag var för ung för mammografi) och biopsi fick jag så äntligen veta att det var en godartad tumör/cysta/knöl. Jag fick operera om jag ville, men det behövdes inte. Även om jag vet att det inte är farligt, att det inte är cancer, får jag ibland panik när jag känner knölen där, fortfarande idag. Nio år senare. Men jag har inte cancer. Jag lyssnade igår på Jenny Wilson i Värvet och hennes berättelse om bröstcancern. Vi är så många i detta land som lever med cancer. Vi kanske inte har det själva, men i familjen. Min familj lever just nu mitt i en cellgiftsbehandling en släkting går igenom, nummer två i ordningen. Det finns nog ingen familj som är skonad. Därför är ju forskningen så viktig. Jag försöker stödja forskningen så gott jag kan, och Rosa Bandet-kampanjen är något jag alltid stödjer, mycket på grund av mina egna erfarenheter, och det faktum att det är så vanligt. Man kan tycka att konsumtionshetsen i detta land är förskräcklig, men om man nu ändå ska shoppa kan man ju göra det för en god sak. Därför gillar jag alla dessa Rosa Bandet-produkter. Speciellt på förbrukningsvaror. De ska man ju ändå köpa, så varför inte se till att lite pengar går till forskningen? Jag köpte Rosa Bandet-disktrasor här om dagen, till exempel. Och i helgen var jag och mamma på Lindex och jag köpte Matthew Williamsons armband där en del går till bröstcacerforskning. Dessutom fick man ett hopprep och info om cancer när man handlade. Fin kampanj. Och viktig. Fuck cancer!