Ελλάδα
En långhelg i solen är till ända. Jag har suttit i linne på uteservering och druckit frappe, badat badkar och druckit champagne till frukost, gått på arkeologiskt museum och shoppat ekologiska grekiska olivoljor, ätit massa ost (dock inte saganaki, tyvärr) och fisk och skaldjur och känt energin och lugnet åter igen svepa över min kropp. Denna semester var verkligen vältimad och välbehövd. Känner mig - trots lite "jetlag" (kanske inte riktigt kan säga det med en timmas tidsskillnad, men) - som en ny människa. Nu är jag redo för höstrusk och mörkret. Nästan helt och hållet.
Jag tar er på orden!
Kalymnos, 2012
När jag bloggade om min semesterbaksmälla rådde ni mig till att genast boka en ny resa. Så det gjorde jag! Idag drar jag helt sonika till Grekland för en långweekend. Har aldrig varit på Greklands fastland dit jag nu ska, och inte i landet på två och ett halvt år. Så tjoho! Vädret är inte som på bilden ovan, men väl soligt. Jag hoppas på en och annan uteservering, massa saganaki och ett och annat glas vin! Bon weekend, mes amis! Eller vad det nu heter på grekiska... Tjipp!
Baksmälla
Tillbaka efter en underbar långhelg away. Lite sol och bara ben fick jag. Och mycket annat underbart. Men nu har den slagit mig med full kraft: semesterbaksmällan. Detta med en riktig flygplansförkylning med halsont, hosta och snuva samt den där emotionella baksmällan som lätt kan komma efter en semster. Damn it. Försöker bota den med lätt gymmande och bastu efter jobbet, och så soppa och ligga under filten. Ja, så får det bli.
Weekend getaway
Årets sommarsemester.
Ja hörrni. Som jag har väntat. När hösten kom lite tidigare än planerat bokade jag en resa till södra Europa. Tyvärr verkar vädret just denna helg vara lite sisådär. Men det är ju varmare än i Öret. Jag packar både trenchen och shortsen så får vi se. En långhelg är precis vad jag behöver. Har utvecklat svår afasi pga stress och varit så trött att jag - som i vanliga fall hoppar upp vid sexhugget på morgonen - snoozat i 40 minuter på mornarna. Jobbhösten är tung så detta kommer i den berömda grevens tid. Hurra! Vi ses nästa vecka. Happy weekend, kompisar!
A day in London
Ja idag är det ju torsdag och då kan man ju göra en liten #throwbackthursday, kanske. Till en torsdag för exakt åtta veckor sedan när jag befann mig i London. Efter en springtur i min semesterutmaning mötte jag upp med en fin vän från Sverige som av en händelse också var i London. Jag käkade en tonfisksallad från Pret i en solstol i Hyde Park och vi babblade om man som hänt sedan sist. Vilken var ganska mycket.
Efter parklunchen mötte jag upp med Phillip, en annan kär vän, från London. Jag hade en önskan om att bestiga The Monument, och han ställde upp. Han var dock jätteskeptisk till om det verkligen gick, och jag som googlat och läst om det blev änså lite osäker när vi kom fram, för även om det är maffigt så var det smalt och såg inte ut som om man kunde gå in i. Men när vi gick runt hörnet satt det en kille i en pytteliten entré vid foten av en pytteliten trappa - som såklart bara blev mindre och mindre ju längre upp man kom - så vi betalade 4 pund och började klättringen.
Det var många trappsteg och jag hade ju inlett morgonen med en springtur. Lite jobbigt var det ändå.
...men så värt det! Väl uppe var det dock en turist som spydde i en påse (höjdrädd?), men det skrattade vi åt. Samt att det ser ut som om jag har en stump till arm på bilden. Men lika glad var jag för det.
När vi kom ner fick vi diplom. Jag var skitnöjd, men mest nöjd för att jag hade rätt om att man KUNDE gå upp i monumentet och Phillip hade fel. Höhö.
Men han bjöd på tidig middag, så han är förlåten. Vi tog faktiskt en Pizza Express. Jag gillar det. Där drack jag en svingod drink som jag bestämde att jag skulle bjuda familjen på när jag fick tillfälle. Och nu i helgen som gick gjorde jag det. Flädersaft med prosecco, mynta och lime. Jättegott!
Sedan tog vi en lång promenad genom vad som kändes som halva London. Vi hade mycket att prata om. Men till slut var jag dödstrött efter allt springade, trappbestigande och promenerande att jag ursäktade mig och gick hem. Om jag minns rätt köpte jag med mig mat hem från Pret igen och käkade det på innegården i den ljumna Londonkvällen. En bättre torsdag i den brittiska huvudstaden var till ända och jag lovade mig själv att komma ihåg den när höstmörkret och kylan kom. Och det gör jag.
Häringe slott. Bildbomb
I somras inledde jag semestern med en av mina allra bästa vänner och ett dygn på Häringe slott. Vi hade köpt ett erbjudande på Secret Escapes (tips!) där vi fick en slottsvistelse, brakmiddag och sol och bad för halva priset. Som hittat och jag kan inte komma på ett bättre sätt att inleda en semester. Vi badade, solade, promenerade, använde kägelbanan och studsmattorna (hallå, HUR kul är det inte egentligen?) och njöt av den omkringliggande naturen. De har även en bastu vid sjön, tennisbana, cyklar att låna ut och mycket, mycket mer. Dessutom är hundar välkomna och det finns en speciell hundmeny. Vi skippade afternoon tea som de också serverar (känns mer som en höstaktivitet) och körde mumsiga rätter med bubbel istället. De enda två sakerna som kanske inte var fullt lika bra var att det samtidigt var en svensexa som var lite för högljudd och störande samt att jag tyvärr blev matförgiftad av en sallad precis innan jag lämnade slottet. De kompenserade dock mig i efterhand för detta och jag vill trots allt komma tillbaka hit. Jag tänker mig att det vore roligt att åka med syrran och hennes ängel i päls, till exempel. Häringe slott hade (den är numera ombyggd) Sveriges första utomhuspool (STOR!) där vi bland annat delade simvattnet med Richard Olsson och hans unga tjej, Sveriges första kägelbana (som man kan hyra med butler om man så önskar) och massor av historia som personalen gärna delar med dig av. Vi gick en liten egen rundtur och det är helt underbart! Dessutom är maten (matförgiftningen borträknad) helt underbar. Två tummar upp för Häringe slott!
Flädie Mat och Vingård
I helgen som gick firade jag alltså bröllops- och namngivningsceremoni på Flädie Mat och Vingård. Och vilken gård sedan! Fina, fräscha, mysiga, moderna rum (som alla var uppkallade efter olika druvor), stora mysiga lokaler, pool, stora ägor och underbara promenadslingor i vingården. Och så god mat såklart. Och vin. Till förrätten fick vi deras svenska vin Solaris, och det var förvånansvärt gott. Jag vet inte, men jag fick för mig att svenskt vin kanske inte skulle vara så mumma. Men det var det! Servicen var också helt makalös. Vid ett tillfälle under middagen gick jag och satte mig bredvid bruden. Då kom en ur personalen för att fylla på glasen vid honnörsbordet. Jag bad då om påfyllning i mitt glas och skulle just peka ut vilken av de sisådär 70 stolarna i lokalen som var min. Hon bara avbröt mig artigt och utbrast "Jenny, självklart ska du få det. Jag vet var du sitter, ska jag bära över glaset hit till dig?". Jag bara stirrade. DET kallar jag service. De hade memorerat många av gästernas namn och de visste exakt vilka matpreferenser vi hade. Jag fick mat utan kött och laktos, till exempel. Det hjälpte ju också att det var circa 26 grader och strålande sol under helgen. Det kändes som om jag var i Toscana eller södra Frankrike. Lägg till sedan att man fick stora, fluffiga badrockar på sängen och fick använda spaanläggningen fritt. Och att frukosten serverades i det huset som hade flest fönster och ljusinsläpp och att vigselförrättaren stod och stekte ägg och bacon till oss när vi kom ner till frukosten (!). Om jag någonsin gifter mig ska jag verkligen överväga Flädie. Så underbart!
Narbonne
Om jag inte var överdrivet imponerad av Toulouse, var jag desto mer förtjust i Narbonne, som i och för sig en gång i tiden (nämligen under min favorittid medeltiden) tillhörde grevskapet Toulouse. Toulouse är en stad 12 mil från medelhavet, och staden delas av kanalen Canal de la Robinei (eller Narbonnekanalen) i två delar, bourg och cité, och är en av Frankrikes äldsta. Mitt på torget framför Hôtel de Ville, hittade man av en slump på 1990-talet Via Domitia, en av Romarrikets äldsta vägar. Det har blivit en av stadens största sevärdheter. Vi tog en turisttur runt staden, åt en ljuvlig lunch i solen vid kanalen, och hoppade sedan på en buss ut mot stranden. På andra sidan om La Clape, ett stort område med karg natur och stora kalkstensmassiv, ligger stranden. De två största, Narbonne plage och Guissan plage, lockar massor av turister varje år. Vi valde den senare stranden, som är känd för att ha agerat kuliss i filmen Betty Blue. Den karaktäriseras av små strandhus på pålar nära havet och har både en fin liten marina och en vidsträckt sandstrand. Vi låg och latade oss i eftermiddagssolen tills det var dags att ta bussen tillbaka till Narbonne för ett tåg tillbaka till Carcassonne. Det vi inte hade räknat med var dock den massaiva kö som alla turister orsakade vid hemgång, vilket i sin tur resulterade i att vi missade tåget. Istället satt vi på Narbonne centralstation och hetsåt chips och drack dricka (vi hade inte ätit på 10 timmar) och väntade på det sista tåget "hem". Men det var lite charmigt och när tåget sedan kom hittade vi vin i bistron och det blev en mysig och skojig hemresa. En dag att minnas! Narbonne är härmed en av mina nya favorit städer i Languedoc-Roussillon. Efter Carcassonne då, såklart...
Blood Swept Lands and Seas of Red
När jag var i London passade jag på att ta en guidad tur av Towern, som jag trots många besök och en tid som boende i London aldrig har besökt. Utanför Towern kan man nu se installationen Blood Swept Lands and Seas of Red. En installation som markerar att det var hundra år sedan den första dagen i Storbritanniens inblandning i första världskriget. Skapad av keramikern Paul Cummins tillsammans med scenografen Tom Piper, kommer 888 246 keramiska vallmo successivt fylla Towerns berömda vallgrav under sommaren. Varje vallmo symboliserar en brittisk militärs död under kriget. Man hoppas kunna sälja alla vallmo som utgör installationen, och därigenom få ihop miljontals pund som kommer att delas lika mellan sex välgörenhetsorganisationer. Installationen ska fortsätta fram till Remembrance Day, när hela vallgraven ska vara full av vallmo. I England brukar man högtidlighålla den 11 november, eller Remembrance Day. Det är datumet för första världskrigets slut. Remembrance Day eller Armistice Day firas också för att minnas andra krig. Dagen firas i samväldet och England samt i en del andra europeiska länder. Vallmon anknyter till vallmoblommorna på de flandriska krigsfältena, där vallmon var den första levande blomma som slog ut där. Tanken att bära en vallmo i rockuppslaget lär ha inspirerats av en dikt om just vallmon i Flandern och krigsskådeplatserna och började användas på 20-talet.
Toulouse
På grund av vädrets makter blev det inte så mycket nörderi för mig i södra Frankrike denna gången. Men desto mer upptäcksfärder av det vanliga turistiga slaget. En dag åkte jag och min vän över till granndepartementet Haute-Garonne i Midi-Pyrénées och Toulouse. Toulouse kallas ofta den rosa staden (la ville rose) eftersom de flesta äldre byggnader är byggda av ett lokalt producerat tegel som är rosa. Det är en salig blandning av gammalt och nytt och härliga, lummiga parker. Vi gick några stadsvandringar vi sökt upp på stadens hemsida, och visst var det vackert! Däremot var det inte lika fullt med medeltids- och katarlämningar som i många andra byar och städer jag besökt i området tidigare, utan lite mer "modernare" kyrkor och byggnader. Även om det såklart fanns äldre byggnader också. Vi strosade runt och käkade lunch på ett mysigt ställe. När vi anlände på morgonen var det regningt och mulet men under dagen sprack det upp och vi avrundade vårt besök med att ligga i gräset och sola i en park.
Kosovo
I flera år har jag sagt att jag ska besöka Balkan på min semester. Ett helt outforskat område för mig. Förra året var jag nära att boka en resa till Sarajevo men av olika anledningar blev det inte så. Det finns dock helt klart kvar på min lista. Jag vill också se kusten, Kroatien och Montenegro. Men denna sommar blev det lite andra länder. Bland annat vackra, vackra Kosovo. Jag åkte runt i de gröna, underbara bergen, besökte en stad i skymningen och njöt av den rena bergsdoften. Här och där finns gamla skidanläggningar från Jugoslavientiden, vissa tror jag ännu är i bruk på vintern. Och överallt såg man svenskreggade bilar, ett vittne om alla som flydde Kosovokriget och som nu åker tillbaka på somrarna. Det var en underbar resa och jag fick verkliogen mersmak. Mera Balkan för mig!
4+4+4, done!
Den sista löpturen i min utmaning gick av stapeln på Balkan. Det var ca 36 grader varmt och SVETTIGT i parken och längs floden jag sprang utmed. Därmed är min utmaning avklarad. Det var kul och det var precis vad jag behövde för att hålla igång under semestern. Och så mycket jag hann med under den då! Under fyra veckor semestrade jag i fem länder, gick på två bröllop, bodde på slott (men bara i mitt eget hem tre nätter), hängde på andra slott, badade i medelhavet, åkte i berg i Kosovo, shoppade i London och mycket, mycket mer. Nu är det full rulle med jobb och uppbokade helger hela vägen in i oktober (jag fortsätter i sann Jennyanda, undrar när jag hade en helg på soffan sist, i mars?). Så förvänta er uppdateringar framgent. Nu kör vi konferens! Tjohej!
4+4+4, Del tre
I morse efter frukost var det dags för del tre i min utmaning. Jag är så glad att jag startade den, för nu VILL jag verkligen ut, så jag kan rapportera hur duktig jag är. Denna löprunda gick i Hyde Park och Kensington Gardens i London där jag nu befinner mig. Den började på Edgware Road, korsade Marble Arch, genom Hyde Parks solbrända gräsmattor, förbi The Serpentine och The Long Water in i Kensington Gardens. Om jag var helt ensam vid förra löpturen bland vinrankorna, var det precis tvärt om nu. Jag sprang med fotande turister, andra löpare - vissa vinkandes glatt när vi mötte varandra - rollerbladare, cyklister och ryttare på sina hästar. Det var den snabbaste löpturen i denna utmaningen och en av mina snabbaste första kilometrar denna sommaren. Trots värmen och den kvava luften. Det var ju så himla härligt. Nästa löptur kommer om allt går som det ska i ett land jag aldrig varit i och där jag inte pratar språket. Spännande.
4+4+4, Del två
Som utlovats gjordes del två av min egna utmaning till mig själv bland vinrankor och gamla borgar. Efter en dag med en bit över 30 grader lade sig molnen över Carcassonne, och strax efter att löptursselfien var tagen kom regnet. Skönt. Min dryga halvmil tog mig förbi vinrankor i massor, vildhavre och sönderfallna gamla stengårdar, förbi en söt liten kanin som hoppade i vinfälten och små söta fåglar. Mot slutet bröt solen igenom regnet och jag spurtade in i den medeltida befästa staden. Turisterna som gömt sig undan regnet på fallbron undrade nog vad fasen jag höll på med, genomblöt och frustande. Men jag var nöjd, och jag är nu halvvägs genom min 4+4+4-utmaning. Nästa löptur tar mig antagligen runt i en mycket känd park i en huvudstad. Vi får se.
Att dela en dröm
Förra året åkte jag hit själv. Dels för att det är svårt att få med någon på en nördresa till södra Frankrike där man ska besöka platser där en kristen sekt levde för 800 år sedan, och dessutom betala flera tusen kronor för att bli guidad till och runt dem. Dels för att jag inte ville dela det med någon. Det var något som bara var mitt. Min magiska resa där jag uppfyllde en dröm. Men i år. I år är jag tillbaka och jag delar det med en kär vän. Och det är också magiskt fast på ett annat sätt. I år gör vi lite mer icke-nördiga saker och när jag åker i väg med min guide på nördstrapatser gör hon något annat. Vi har hunnit med Toulouse, shopping, kyrkor och sightseeing. Och idag blir det beachen. Till helgen ska jag nördar mig lite. Men så kommer jag tillbaka och så dricker vi vin och pratar om livet. Fint så.
Hufvudstaden
En kort visit i Hufvudstaden har jag också hunnit med. Drinkar på Mosebacke, Och Himlen Därtill, Berns och Solstugan, middag på Pelikan och Primo Ciao Ciao, frukost på Non Solo, häng i parker och vid vattnet, mysiga stunder och skönt häng. Och så en liten behandling inför bröllopet, så man har fina bryn och fransar. Fint så. Nu är det Bergslagen och bröllopsbubblan som gäller. Organisationen är en family affair. Och jag är Toast Madame och förste snittgeneral. Vi ses, kompisar!
Happy
En studie i en lycklig Jenny Lina Carlsdotter. Bästa inledningen på semestern någonsin. Mer framgent såklart. Nu: sista dropparna av slottsweekenden!
Lisa för själen
I måndags tog jag ut en semesterdag för att förlänga föregående helg. Den tillbringades som ni kanske har förstått söderöver. Vi var ett gäng som roadtrippade, tog en springrunda, klättrade, hoppade på stenar i den underbara bärnstensfärgade ån, badade, besökte tehuset långt in i skogen för att mumsa på scones med clotted cream och lemon curd, grillade, promenerade, upptäcksfärdade, besökte Danmark och bara njöt. Det var lisa för själen. Att få umgås med familj och vänner och bara vara. Det kändes när vi kom hem som om vi varit borta en hel vecka. det ser inte riktigt ut så just på bilderna ovan, men vi hade faktiskt väldigt fint väder också. Speciellt om man jämför med övriga landet. Underbara Halland!
Havet
Jag fullkomligt älskar havet. Älskar det öppna, det fria, det vilda. Jag som kommer från Bergslagens djupa barrskogar älskar landskapet kring havet. Jag älskar den salta luften, fåglarnas skrik, ljudet från vågorna. Sandstränder är nog favoriten, men klippor är fina med. Jag satt i helgen där och funderade på Pyke (bara GoT-fans fattar) medan mitt sällskap klättrade (mer om det framgent) vidare efter att jag gett upp. Jag har bloggat om havet förr, men det är så speciellt för mig. Det känns för en Bergslagsbo så exotiskt och magiskt. Jag bodde under min tid i Skåne nära havet och promenerade nästan varje dag längs med havsstranden. Fick aldrig nog. Tror aldrig jag kommer att få nog. På min semester kommer jag förhoppningsvis att bada i Medelhavet. Ljuvligt.
Helsingborg-Helsingør
Både Helsingborg och Helsingør är bedårande städer. Med Sofiero i Helsingborg och Kronborg slott i Helsingør (som jag besökte HÄR), med vattnet emellan dem och den korta lite mysiga färjeturen som bara tar 20 minuter, med massor av mysiga uteserveringar och två söta hamnar. Den perfekta dagsturen från sommarhuset i Halland. Vi åkte en full bil och kom tillbaka med en ännu fullare. På hemvägen fick passagerarna sällskap av drickbart till sommarens stundande bröllop. En underbar dag där jag drog in havslukten djupt i lungorna, njöt av danska och skånska i öronen och "utomlandskänslan" i att åka till ett annat land för en liten stund.
