Jenny Lina Carlsdotter

 

En av de allra vackraste platserna jag besökte i somras - kanske en av de allra vackraste platserna jag någonsin besökt - var Lastours. "Slotten" i Lastours brukar kallas katarslotten. Jag ska inte tråka ut er med för mycket information om detta, då jag vet att alla inte är lite nördiga som jag. Men denna plats kan nog uppskattas av dem som inte är religions-, katar- och historienördar också. Lastoursslotten består av fyra torn: Cabaret, Surdespine. la Tour Régine och Quertinheux. Alla utom de näst sista har varit befolkade med katarer - och flera "katarpräster", de såkallade Perfekta. Jag hade bokat en guide redan från Sverige, och detta var en av de viktigaste delarna av min semester. Det finns andra slott jag också skulle vilja se, men dessa är längre från Carcassonne där jag hade min bas. Lastours ligger i Carcassonne arrodissement och det tar inte så lång tid att ta sig dit. Vi åkte på morgonen för att undvika den värsta värmen - kvicksilvret steg till 40 grader senare den dagen - och jag började min bergsvandring vid tiohugget. På sista bilden kan man få sig en bild av hur man tar sig upp. Det är längre ner till botten av dalen på andra sidan, från där jag började min klättring. På ett ställe var man tvungen att ta sig igenom en grotta där det varnades för fladdermöss. Min guide - som släppte mig vid foten av berget för att jag skulle få uppleva detta själv, något jag uppskattade - såg till att jag hade mobilen att lysa med då det både i grottan och i vissa av tornen var mycket mörkt. Sedan gick jag runt bland ruinerna och det som var kvar av slotten. Jag klättrade upp i tornen och blickade ut över det sydfranska landskapet,  floderna Orbeil och Grésilhou och den vackra dalen nedanför där dagens by ligger, med ca 160 invånare. Cikadorna ljudsatte hela scenen vackert och passande. Vid botten av berget på andra sidan om dagens by finns en utgrävning. Där har man hittat spår från så tidigt som 300-talet, kanske tidigare. Denna by intresserade mig dock inte lika mycket som den på toppen av berget. Här härbärgerade Pierre-Roger de Cabaret katarerna och skyddade dem mot den skoningslösa Simon de Montfort och det Albigensiska korståget. 1210, ett år efter att Carcassonne hade fallit för de Montfort föll även dessa slott och de Cabaret gav upp. Som så är fallet för alla platser där katarerna fanns. De blev helt utrotade till slut. Jag stod där på toppen och tillägnade dem tankar, och kanske en liten tår. Sedan snodde jag en sten från borgggården till ett av de små slotten. Nu ligger den hemma hos mig som ett fint minne från den semester jag gjorde bara för mig och mitt höga nöjes skull. Fint.