Jenny Lina Carlsdotter

Jag står och väntar på bussen till tunnelbanan. Jag tar en tidigare buss än vanligt, och det betyder att jag åker med samma buss som alla skolbarn. I busskuren sitter två fjortisar. Jag flinar lite för mig själv åt deras klichéight fjortisaktiga uppsyn. Stor, pösig dunjacka av det dyrare slaget, Uggs och mössa med kaninpälstofs. Plippandes på Facebook i sina ajfåner. Tills jag inser att jag också äger en sådan jacka. Och Uggs. Och också brukar plippa på fejjan när jag pendlar. Dock ingen kaninpälstofs. Ändå, skäms lite smått. Men kan ändå skratta åt det. Tills jag kliver på bussen. Där sitter sex småflickor inte mer än sju år gamla. I stora, pösiga dunjackor av det lite dyrare slaget, Uggs och med kaninpälstofsar på mössorna. Plippandes på Facebook i sina ajfåner. Eh... Allvarligt?

..hade jag precis kommit hem från en weekend i Köpenhamn med mina fina Parismusketörer Mette och Eva och bloggade om vårt besök på Rundetaarn. Det var mycket snö då, till och med nere i den danska huvudstaden. Den lyser i år med sin frånvaro. Någon som däremot inte lyser med sin frånvaro är Mette, som numera har bytt den danska huvudstaden mot den svenska. Det är alldeles fantastiskt att vi kan ses när vi vill. Förhoppningsvis redan på söndag. Nu: jobbtillställning. Tjipp!

Jag och kollegorna fick oss ett annorlunda slut på arbetsdagen, då två tjejer kom och målade henna på våra händer. I morgon ska vi visa upp dem på en tillställning vår arbetsplats anordnar. Spännande! Undrar bara hur jag ska inkorporera dessa målningar i vardagen sedan. De kan nämligen hålla i upp till tre veckor. När man tvättar bort själva hennan är det orange/rostfärga undert. Så ser mina tassar ut nu minsann!

Jag tror inte jag har bakat matbröd sedan jag bodde på korridor i Lund. Jag älskar som alla vet vid det här laget att laga mat. Jag är inte helt värdelös på att baka söta bakverk heller. Men matbröd. Jag har alltid tyckt att det verkar så svårt. I den här surdegshysteriska världen har prestationsångesten inte direkt blivit bättre. Men så surfade jag runt på diverse bloggar här om dagen och hittade vad någon kallade "det godaste brödet". Jag föll direkt. Receptets ingredienser har jag jag nästan alltid hemma, det går fort då det inte krävs jäsning, det är lätt och framförallt gott. Blanda följande ingredienser i en skål: 5 dl mjöl, 2 tsk bikarbonat, 1/2 dl solrosfrön, 1/2 dl krossade linfrön, 1 dl russin, 1 dl valnötter, 1 dl lingonsylt och 4 dl vaniljyogurt. Jag uteslöt russinen och tog extra linfrön och lingonsylt, tog hela linfrön i stället för krossade och valde naturell yogurt istället för vaniljversionen. Det här receptet känns som ett sådant man kan exprimentera mycket med. I alla fall. Häll allt i en form och grädda långt ner i ugnen på 200 grader i en timma. Efter halva tiden med endast undervärme. Klart!

Jag sitter och lyssnar på Ekot och hör rapporterna från stormen. Hoppas att alla får tillbaka sin el snart. I Hufvudstaden har det blåst lite extra, visst. Men inget mer. Lördagen bjöd på strålande sol från klarblå himmel, och jag fick min fix för mörka veckor framöver. Tänker tillbaka på Gudrun. Då satt jag i Skåne och fick uppleva den på nära håll. Låt oss hoppas att allt snart är återställt där nere. Trevlig veckostart, alla!

En adventsfika med årets första lussisar och tända ljus tillsammans innan familjen splittrades upp. Nu är alla tillbaka i respektive hem. Jag fick bita mig i läppen för att inte bli gråtig. Efter att ha velat bort i så många år (inte från familjen dock!) är det faktiskt skönt att ha dem endast två timmar bort. Utomlands och 60 mil ner till Skåneland var lite långt. Nu kan man faktiskt ses bara över en liten helg. Tur att det är jul snart så vi får ses igen. Trevlig första advent, gott folk!

Vi lyckades klämma in Moderna Muséet, Stockholms Stadsmuseum och Fotografiska samt en fika i Nationalmuseums Atrium. Mycket tittade blev det. Jag var ju som sagt mest peppad på Monetdelen av trion på Moderna. Några av tavlorna hade jag sett innan. På olika museum runt om i världen. Fantastiskt, det där. Brandt på Fotografiska var också fantastiskt. Är du i Hufvudstaden kan jag verkligen rekommendera denna utställning. Jag älskar att gå på museum. Mer museum åt folket!

Första advent och första delen av fyra i Jennys adventskalender. Ett lipgloss från Body Shop. Vill du ha? Kommentera här under bara! Jag tror det är bäst att tillägga att utlandsboende givetvis får vara med också. Många av mina läsare finns ju runt om i världen. Som tur är. Var skulle jag annars få tillfälle att drömma mig bort? Tack för det förresten, när jag ändå är inne på det. I alla fall - tävla, tävla!

Nu drar jag mig efter en liten tupplur in till stan igen för att möta upp familjen för middag i Gamla Stan. Kvällen till ära har både rosetten och röda läppar åkt på. Tjipp så länge!

Hört från pappa med barnvagn på Fotografiska: "Är det där ett elefantägg?". Hoppas någon annan hjälper avkomman med biologiläxan när det är dags...

...har jag mött upp familjen på hotellet för frukost. Solen skiner, gott folk!

...fjäskar jag lite för kollegorna!

Jag satte på mig en jacka jag inte haft på mig på jättelänge i morse. När jag gick till bussen och började gräva i fickan fick jag tag på en liten lapp. En lapp som står för så mycket. Åh! Tur att jag får lite Monet i helgen. Lite franskt i alla fall. Kanske tvingar jag med familjen på en makronfika också. Ja så får det bli!

Torsdagskvällen bjöd på event på Gina Tricots nya flaggskeppsbutik på Götgatan. Vi fick öl men missade goodiebagsen, fick lyssna till Rebecca som var DJ och handla till 50 %. Det visade sig att Svate fotade också, kul. Jag har sagt det förr och säger det igen - jag gillar verkligen det här med events i vardagen. Verkligen. Fast kanske med mindre folk. Jag blev så svettig av allt folk och trängsel att jag fick duscha när jag kom hem. Så jag kunde prova de nya kläderna jag köpt, och passande nog kläderna jag köpt av ovannämnda Rebecca, som låg i brevlådan och väntade på mig när jag kom hem. Ja alltså kläderna låg där och väntade, inte Rebecca. I alla fall. Fler events, tack!

Idag välkomnar jag min familj till Hufvudstaden. Huvudmålet förutom att umgås är Moderna Muséet. Min favoritkonstnär är, för er som inte känner till det, Monet. Jag är peppad till max. Men först - kaffe, ekot och fredagsfika på eftermiddagsmötet på jobbet. Trevligt veckoslut, alla!

Screendump från SVTplay

Igår sändes sista avsnittet av Bron på SVT. Jag är ofta väldigt skeptisk till svenska serier. Det känns ofta så påklistrat, jag köper det inte. Min vän Lottis som jobbar i TV-branchen förklarade för ett tag sedan anledningen. I Sverige har vi främst teaterskådespelare som också gör TV. Inte TV-skådespelare. Bra förklaring, rycker jag. Jag är svag för deckare och kriminalserier av alla dess slag. Mina amerikanska favoriter var Criminal Minds, NCIS och ett och annat Bones. Har inte sett dem på evigheter nu, dock. Svenska Wallander och Beck har jag plöjt mig igenom, de med. Och nu Bron. Bron är fantastisk. Inte påklistrat alls. Eller, kanske en och annan biskådespelare, men det gör inget. Jag köper det. Extremt spännande storyline, bra spelat (Sofia Hellin som Saga Norén, länskrim, Malmö - med "en släng av aspergers" som SvD uttryckte det - är alldeles ljuvlig) och dessutom känner jag igen mig i många miljöer eftersom serien spelas in dels i min gamla hemstad Malmö och dels i Köpenhamn, där jag under en tid arbetade. Bron finns på SVTplay fram till 23e december. Se!

NK har fått upp årets julskyltning. I år är den inte så mycket klassisk och vacker som söt och komisk. En tomte i olika serieteckningsinspirerade situationer. Kul! Jag kanske är mer för just klassiskt och vackert, men kan ändå uppskatta denna lilla energikick. Går ni dit måste ni även titta in tomtens julbord, helt tillverkad av godis!

Det är för bra vackert ändå, Stockholm. Jag toppade dagens arbetsdag med Fison och en Djurgårdsrunda. Nordiska muséet låg Hogwartskt i mörkret, julljusen lös vackert och vinden smekte de nakna träden. Jag vet, låter som en mindre bra romantisk novell. Men precis så var det. Inte som en mindre bra novell alltså. Utan bra.

Stockholm kläds i julskrud. Jag fotar som en galning, men det blir ju inte speciellt bra med ajfånen. Kanske dags att köpa sig en redig kamera. Eller börja använda den jag har.... I alla fall. Stockholm Stad har i år satsat extra på att klä staden i juleljus. Drygt en halv miljon miljövänliga LED-ljus har placerats runt om i staden. På Stureplan hade svampen pyntas rejält, men folk blev tydligen väldigt upprörda när det visade sig vara bioreklam. Jag gick förbi och fotade bilden ovan igår mellan jobb och bio. Jag bryr mig ärligt talat inte om vad det är, så länge det är stämningsfullt. Var är Kalle på julafton, liksom? Vad tycker ni?

Helgen är slut och så även sjukdomen. Promenad med vännen vid vattnet var tydligen den rätta medicinen. Nu är det ny vecka, som jag kickar igång som jag kickar igång varje vecka - med kaffe och ekot. Idag blir det bio efter jobb. Sandra bjuder mig på "En dag". Vilka fina vänner jag har. Trevlig måndag, alla!
 

Temys med Fison efter en promenad vid vattnet. Hoppas på att bli frisk snart...

Fortfarande sjuk. Jag tröstar mig med kardemumma- och pistagebulle till frukost. Man FÅR det när man är sjuk. Uttråkningsnivån är på väg mot svindlade höjder. Kanske måste jag ut på en promenad med en vän ändå, frisk luft kanske gör mig gott... Trevlig söndag, gott folk!

Christine bloggade här om dagen om matlängtan. Bor man utomlands längtar man efter svenska saker, ofta saker man inte ens äter när man är hemma. Och när man kommer tillbaka längtar man efter saker som fanns där man var. Jag har saknat så mycket saker i mina dagar. Amerikanska, brittiska, schweiziska, lankesiska och nu senast franska. Men till min stora glädje har fler och fler utländska produkter hamnat i svenska matdiskar. Ovan ser ni bl.a min favoritost Saint Albray och min kompis Lindes favoritost Coeur de Lion, min favoritdessert och goda franska yougurtar. Samtliga hittade jag idag när jag var och handlade efter mitt läkarbesök. Nu hoppas jag bara på mushy peas från England, fler goda franska ostar, mer schweizisk choklad, lankesiska kryddor och amerikanskt bakutbud. Länge leve globaliseringen!

Veckans AW-film: I don't know how she does it. Hoppas verkligen inte det är så mitt liv kommer se ut sen. Rolig var den i alla fall. Trevligt veckoslut, gott folk!

...bloggade jag om hur stolt jag hade blivit när jag hämtat posten hemma hos mamma och pappa och funnit ovan visade kuvert. Att mina föräldrar arbetar för den värld jag har utbildat mig för att försöka införliva. Jag bloggade då om hur man kunde köpa julklappar där vinsten gick till välgörenhet. Såg att Ellinor gjort det samma igår. Förra året gav vi i min familj varandra småpaket. Vi skulle spara pengarna och lyxa till det tillsammans på Sri Lanka. I år har vi bestämt oss för att göra samma sak. Fast ge pengarna till välgörenhet. En tusing var ska vi donera till valfri välgörenhet. Nu är bara frågan. Ska vi alla ge till samma, då blir det ju en ganska stor summa för en välgörenhet? Eller ska vi dela upp det och hjälpa flera olika välgörenheter? Eller ska jag rent av dela upp min del bland olika välgörenheter? Ska jag se lokalt, regionalt eller globalt? Jag har naturligtvis stater, problem och situationer som ligger mig extra varmt och hjärtat att hjälpa. Jag ger redan till fem olika välgörenhetsorganisationer varje månad. Ska jag ge till någon av dem? Vilka välgörenheter/situationer skulle ni skänka till?

Vilken fantastisk morgon jag fick! Tre rådjur, bara tio meter ifrån mig, gick och betade i grannens trädgård. De såg mig, stod och tittade lite på mig men lät mig gå närmare och närmare för att fota (eller, jag är ganska övertygad om att de inte visste att de blev fotade, då). Ett av dem låg ner, och när de till sist blev skrämda av något och gav sig av såg jag att det haltade. Hoppas det klarar vintern. Jag vet att villaägare inte har rådjur på sin tio-i-topp-lista över favoritobjekt att ha i sin trädgård, men jag tyckte det var fantastiskt. De är ju så vackra och majestätiska. Jag är för övrigt i skrivade stund parkerad i sängen, där jag har legat sedan halvtrehugget. Det som har hållit en efter en hemma från kontoret har nu landat i min kropp (varför såg jag Contagion i förkylnings- och influensatider?!?). Förhoppningsvis gör all sömn och vila mig gott så jag är tillbaka i kontorsstolen i morgon bitti. Tjipp så länge!

Nu är det dags att tipsa om en blogg igen. Det är Amis blogg Amileaks. Jag har länge undrat varför hon inte bloggar, hennes statusuppdateringar på facebook får mig alltid att skratta högt och ofta läser jag upp dem för vänner och familj. Jag har tyvärr inte träffat henne på jättelänge, HÄR tror jag var senaste gången. Men nu har hon i alla fall en blogg. En rolig och underhållande blogg. LÄS HÄR!

Jag fick en smärre chock när jag skulle ta mig till jobbet igår. Alltså, jag vet ju att efter höst kommer vinter, att det blir kallare och kallare. Men vi har ju haft det så ljummet att jag inte riktigt trodde det skulle hända, på något sätt. Gårdagsmorgonen var helt inbäddad i ett tjockt laget frost. Det stack i nästan och det bildades stora moln när jag andades ut. Det var ljuvligt vackert. Fast jag har ju inte kemat den där varma jackan än... Vädret i radion säger dock att ett högtryck är på väg in. Jag gamblar lite till med jackan.

Fräs lök sakta på låg värme, när löken här mjuk tillsaätt svampen. Fräs hop och tillsatt lite vitlök. Häll på grädde. Krydda med valfria kryddor och låt det sjuda samman länge tills grädden inte längre är såsig utan mer fungerar som ett "klister" för lök och svamp. Koka pastan och häll av den, spara dock lite pastavatten. Riv mängder av parmesan och blanda den med äggula. Blanda parmesanen och ägget i pastan där du har kvar lite pastavatten och rör ordentligt tills du har fått en sås. Häll i pastan i svampen och mixa försiktigt. Servera med lite extra parmesan och valfri ört på toppen. Et voliá!

Alltså. Vad är grejen med att stå så nära någon annan i rulltrappan att ens egna kroppsdelar petar den andra människan (läs: mig) i baken och varenda rörelse gör att den andra personen (igen: jag) puttas framåt. Personal space, people!

Varför är det så svårt att inte stressa? De två senaste dagarna har varit överjävliga rent arbetsbelastningsmässigt och idag när jag gick från jobbet var jag helt sönderstressad. Och som ett brev på posten kommer den. Magknipen. Att jag aldrig lär mig. Jag hade ju lovat mig själv, min naprapat och människor i min närhet att sluta stressa. Det får bli gör om, gört rätt på den alltså.

Jag förstår hela den här grejen med att välja husläkare. Men om man går till berörda vårdcentrals hemsida under listade husläkare och endast får just det. En lista. Hur ska man kunna göra ett informerat val då? Någon som vet? I skrivade stund överväger jag att välja en husläkare enkom för att hon bär samma namn som mig. Illa.

Jag har på senaste tiden känt doften av Lush i tunnelbannan lite då och då. Jag brukade gilla Lushs doft. Men det luktar ju lite mycket, alltså.  Och när någon kommer med en påse på morgontunnelbanan är det nästan lite obehagligt. Jag överreagerar, jag vet. Men tänk alla allergiker!

Åh vad jag gillar att städa, tvätta och diska. Vilken tur alltså. Det betyder ju att vardagen blir rolig! Ska man ändå inte uppskatta vardagen mer? Den är ju typ två tredjedelar av ens liv, i alla fall.

Jag drömmer fortfarande om pepparkakor bakade på cederolja. Någon som vet var man kan köpa det i butik?

Jag vann två biobiljetter hos Kelly förra veckan. Perfekt då Fison och jag har startat en AW-tradition på fredagar som innebär just bio. Vi går på tidiga bion som ofta är färdig innan åttahugget, så att vi fortfarande kan hinna med ett glas med vännerna eller fredagsmiddag eller andra roligheter. Lite äta kakan och ändå ha den. Vi har en lång lista på filmer vi ska se. Niceville var fullt i fredags så vi såg som rapporterat Contagion istället. Sen är det sisådär fem filmer på listan. Och den lär ju växa. Tips på det?

Så sa jag till en killkompis när han skickade ett sms som syftade till något jag hade skrivit i bloggen. Och fick ett nytt sms som ni kan se ovan. Fint, tycker jag. Ibland tycker jag det är lite läskigt. Med bloggen. I min värld ska man helst blogga om politik, mänskliga rättigheter och analyser av samhället. Men jag tycker de bloggarna redan finns. Och min blogg kom till av en helt annan anledning. Jag vill fokusera på de saker som får mig glad. Jag vill ha en övervägande lättsam blogg. När jag pluggade mänskliga rättigheter hade vi en delkurs om folkmord. Flera gånger hade vi dessutom filmkväll där vi fick se spel- och doktumentärfilmer från Rwanda, Kambodja och Förintelsen. Då kommer jag ihåg att mitt behov av en motpol till allt seriöst började. När jag kom hem ville jag inte läsa tunga akademiska artiklar eller se en svår dokumentär om någon konflikt. Jag ville titta på en amerikansk, halvlarvig serie. Min blogg har ungefär samma funktion. Här lämnar jag allt som har med min yrkesvärld och det jag har utbildat mig i åt sidan och är lite lättsam. Det är väl ok?

Marie inspirerade mig att prova nya smaker i morgonsmoothien. Jag har ännu inte provat hennes morotskakssmoothie. Jag ser fram emot när det händer, dock. Så länge gjorde jag en egenkomponerad nyhet.

En banan
Ett färskt fikon
En näve körsbär, jag tog frysta.
Valfri mjölk
Yougurt
Kanel

Et voliá! Gott. Kanske provar med kardemumma istället nästa gång. Kanske lite muskot? I alla fall. Har ni fler roliga smaker? Bring it!

Mannen som tog sig tiden att skynda fram till mig på tunnelbanan när jag stod med radio i lurarna och mobilen för ögonen och höll på att missa mitt stopp eftersom dörrarna där jag stod var avstängda. Tack för att du tog mig på axeln när jag inte hörde, okända, välvilliga man!

Fantastisk och lång promenad hela vägen från St Eriksplan, runt Djurgården, via Berns för några timmars paus med te, läskeblask och snack och vidare till Slussen där jag tog tuben hem för att laga trattkantarellpasta. Bra söndag. Det som emellertid inte var bra var att jag sov lite för länge på morgonen (vilket i och för sig var skönt då), vilket resulterade att jag överhuvudtaget inte kunde somna igår kväll. Eller natt. Ungeför tre och en halv timme sömn, blev det till slut. Lite segt nu, måste jag erkänna... Men nu: ny vecka! Ha en trevlig sådan, gott folk!

Ok. Jag promenerar med en vän på Djurgården. Jag är sans brille. Och tror att jag ser en bekant. Så jag stannar upp och kollar på honom. Han - som just gått förbi - vänder sig om, verkar känna igen mig med och stannar därmed och börjar gå mot mig. När vi är halvvägs in i hälsningskramen inser jag att jag överhuvudtaget inte känner denna människa. Och förstår att han precis inser samma sak. Men då har redan mitt sällskap börjat hälsa på honom. Vi har en ytterst stel och ansträngd konversation innan de fortsätter och vi avviker. Och jag meddelar mitt sällskap om vad som just inträffat. Gapskrattet! Gapskrattet.

Bara ett liten axplock av mina favoriter på mässan, trots bildbomben. Mina highlights inkluderar: 1) Samtalet och vinprovningen jag hade med en representant från mitt favvobubbel. På franska. 2) Vinprovningen min fina vän Carro gav mig och mina tre vänner. 3) Min gamla favorittevekock Pelle Johansson. 3) Alla goda parmesanostar. 4) Pepparkakor bakade på cederolja, himmelskt! 5) Fireball. Who would have thought? 6) Shoppingspree på Zeta till priser som nästan inte fanns, så låga var de. Ja, lite så. Och mycket mer. Förvänta er fler inlägg framgent. Nu: Djurgårdsrunda med en killkompis. Tjipp!

Den här helgen har jag:

Tittat djupt in i Prins Carl Phillips ögon. Han tittade tillbaka.

Köpt kläder av Rebecca Simonsson.

Blivit uppraggad av Dogge Doggelito.

Smygfotat Paolo Roberto.

Pratat fisk med Jan Johansen.

Suttit bredvid Shire på tunnelbanan.

Sett Emma Hamberg laga mat.

Och börjat fortsatt älska Jason Diakité ännu mera.

Lite så.

Hemma för ett pit stop. Slänga in alla kassar, duscha, proviantera och vidare ut i Stockholmsnatten. Mer om mässan imorrn. Men, kära vänner, måste ändå säga. Vilken mässa! Jag var snudd på manisk ett tag. Så mycket gott, så lite tid. Mitt kök-mässan var verkligen himmelriket. Dit vill jag igen när jag lämnar denna jord. Minus alla andra människor som trängs, då. Trevlig lördagskväll!

Middag var det ja. När Fison och jag hade sprungit runt halva innerstan för att hitta ett ställe som inte hade timmeslånga köer gav vi upp och besökte Donken på Kungsgatan. Top notch... Senare blev det i alla fall som planerat cava på Lottas stammishak Morfar Ginko vid Mariatorget. Kvällen bjöd bland annat på ett kärt återseende i form av en av mina fina högstadiebästisar Johannes, snack om samboliv, återvändare, musik och arkivariebranchen samt killen som jag (och i stort sett alla andra tjejer) var hopplöst förälskad i under högstadietiden. Intressant mix. Nu bär det snart av till Älvsjö där jag tillsammans med vänninorna ska äta och dricka mig till himmelriket på Nordens största mat- och vinmässa. Tjipp så länge!

...har jag och Fison precis kommit ut ur biosalongen. Där Contagion spelades. Bra film, faktiskt! Vidare på middag och senare drinks på Söder.

Trötta, trötta ögon. TGIF. Och tack dito för kaffe! Nu kickar jag igång jobbveckans sista dag som alla andra - med ekot och kaffe. Ikväll går jag och ser Niceville med Fison och helgen bjuder på Nordens största vin- och matmässa och ett kärt återseende. Kan bli utomordentligt bra. Vad ska ni göra? Trevlig helg!

Än är det höst i Hufvudstaden. Jag hade vid den här tiden förra året plockat fram Fjällräven och snön låg på marken. Nu har jag inte ens kemat jackan än. De säger att det ska bli kallt i helgen. Vi får se. Tro det eller ej, men jag gillart. Den förlängda hösten.

Jag fortsätter med retromaten. Denna gång ärtsoppa. Som jag åt med massor av senap. Med julmust till. Dock ingen punch och inga pannkakor. Gott, likaväl. Anna gav många idéer förra gången, men jag vill ha fler. Mer retromat?

Man skulle kunna tro att högre makter (eller SATS själva) hört om min byxincident, för här om dagen fick jag en goodiebag som bland annat innehöll en veckas gratis träning. Det passar mig faktiskt bra, för jag håller på att välja gym. Jag tränar ute så länge jag bara kan, och vädret har varit så ljummet i år att jag kunnat köra mycket längre in på hösten. Men nu börjar det bli för kallt - och kanske framförallt för mörkt - för att träna ute. Jag måste välja gym. Jag fick ett två veckors gratis träningskort av Friskis & Svettis i inflyttningspresent också, så nu kan jag testa, välja och vraka. Passande.

Här om dagen köpte jag säsongens första julmust. "Det måste vara tidigare än förra året" tänkte jag för mig själv. Näpperligen. Mustcravingen slog till nästan på dagen samma dag som förra året. Och ikväll kör jag på pepparkakspremiären. Faller andan på kanske jag smygstartar med glöggen också. Det är svårt att tänka sig att det fanns en tid i mitt liv då jag fullkomligt avskydde julen... Well, no more!

...Espresso House i NK:s källare. Som att kliva in i en fjällstuga eller i en alptoppsvärmestuga. Underbart mysigt när vintern kryper närmare. Fison och jag tog oss en kvällsfika där igår med alldeles för mycket socker och mycket snack. Jättemysigt!

I min lokala livsmedelbutik finns även dessa "höststjärnor". Precis som julstjärnor fast starkt rosa. Lite söta, tycker jag. Jag såg dem först i oktober och tänkte att det hade något med bröstcancermånaden att göra. Men de säljs fortfarande. Jag kanske ska införskaffa en för en färgklick hemma...

Har ni testat cherimoya? Jag köpte frukten på mitt lokala Hemköp för ett tag sedan, la den i fönstret och tänkte äta den någon dag senare. Då hade den "sprängts" och blivit brun. Men nu i helgen provade jag igen. Gott! Cherimoyan har ett mjukt, smältande gulvitt fruktkött med svarta (stenhårda!) kärnor inbäddade i fruktköttet. Anses tydligen av vissa vara världens kanske godaste frukt. Frukten har enligt lappen på Hemköp en delikat smak som påminner om jordgubb, ananas och banan. Själv tycker jag den smakar mycket som sharon/persimon. Den växer hur som helst i höglänta områden mellan 1000-2000 meters höjd, men även i subtropiska områden. Träden blir 5-8 meter höga och cherimoyan består av många små frukter som vuxit samman, och därigenom givit ytan dess fjälliga utseende. Cherimoyan är väldigt ömtålig och bör förvaras svalt (och inte i ett soligt fönster där den kan bli äcklig alltså). Idealtemperatur är +12- +14 C. Den är mycket känslig för kyla. Spännande! Jag tittar på Anno 1790 på SVT och tänker på hur spännande det måste ha varit när det kom nya livsmedel till Sverige. Att vi fortfarande får uppleva detta tycker jag är coolt. Cherimoya är söt och god, prova vetja!

Jag har ingen TV. Jag valde att inte ha det nu när jag flyttade in. Det fanns en tid då jag satt alldeles för mycket tid framför TV:n. Det finns ju vettigare saker att göra. Jag tittar fortfarande på TV, fast på datorn via olika playversioner. Men då väljer jag mer aktivt vad jag vill se. Det blir mindre slötittande och istället ett aktivt val. Jag inbillar mig att jag då väljer mer kvalitét än kvantitet. I alla fall. För ett par dagar sedan fick jag hem ett reklamvykort där ett pensionsbolag bjöd på gratis film på film2home.se. Jag blev som vanligt när det gäller reklam skeptisk först. Men det visade sig att det faktiskt var en gratis film, bara man registrerade sig. Jag valde filmen Kronjuvelerna av Ella Lemhagen. Precis vad jag behövde en dag som denna. Soffa och film var precis lagom aktivitet för mig idag. Och bra sida att hyra film på dessutom. Och nu har jag både registrerat mig och gett dem gratisreklam, säkert precis vad de ville. Men ok då, det var ju en bra grej. Har vi också använt erbjudandet?

Lyan är städad, ersättningsbyxorna införskaffade, motionsrundan avklarad, presentblomkvasten kirrad, fjädrarna putsade, dansskorna påsnörade och krigsmålningen på plats. Nu sticker jag på tjejmiddag och vidare ut på äventyr i Stockholmsnatten. Au revoir et bonne soirée!

Stockholm i Alla Helgonaskrud. Idag inleds en långhelg för mig, då jag är ledig på måndag. Jag tänkte kicka igång dagen med en lång promenad i naturen. Ikväll ska jag umgås med människor jag tycker om samt putsa fjädrarna och snöra på mig dansskorna inför en kväll på stan. Trevlig helg!

För ett tag sedan när jag var ute och motionerade träffade jag en söt katt. Ja, jag är en sådan som stannar och gosar med katter. Jag saknar min katt... I alla fall. Den var så himla gosig och verkade lite ensam, så jag tog en liten andningspaus från min träning och gosade en stund. Sedan fortsatte jag på min runda. Och hade det inte varit för hans korpulenta kattkropp hade han nog följt mig ändå hem. Nu var mitt tempo aningens kvickt för honom. Jag hoppas vi träffas igen på min motionsrunda. En nyfunnen vän i Storstaden.

Jag har med tre tjejkompisar startat en middagsklubb. Genom att en gång i månaden träffas ska vi beta av Stockholms restauranger. Vi turas om att välja vilken det ska bli, vilket kommer att bli mycket spännande. Vi är ganska olika i vår smak, tror jag. Först ut att välja var Fison och hon valde 1900, Niklas Ekstedts restaurang. Vi fick redan när vi klev in hälsa på Niklas himself, och servicen var mycket, mycket bra. Det åts råbiff, gös, kronhjort och hjorton, och det dracks tre olika goda viner i sällskapet. Vi har efter lite diskussion bestämt att betygsskalan är 1-10, och 1900 får en svag 7:a. Servicen var som sagt mycket bra, inredningen skandinaviskt mysig. Maten var god, jättegod, men ingen gastronomisk orgasm, som jag uttryckte det. Dessutom tyckte jag att det var lite störigt att höra dunket från vägg-i-vägg-liggande Kåkens musik från vårt bord som var placerat precis vid ingången dit. Det är dock verkligen värt ett besök, och jag kan tänka mig att återvända, kanske för att smaka maten inne på den lite högljudda Kåken. Musik är ju trevligt, om man är på det humöret.  Nästa gång är det Annas tur att välja. Spännande.

1900, Regementsgatan 66, Stockholm. Internetbokning HÄR, 08-20 30 10

Som jag tidigare berättat har jag vänner som är vinimportörer. Ganska nyligen lanserade de sin nya webbsida, som ni kan hitta HÄR. Där kan ni bland MYCKET annat läsa om mina favoritvin Capello di Prete och Lacarta Salice Salentino Riserva, få massor av goda italienska mattips samt när och var du kan prova alla goda viner. Jag ska träffa dem och smutta på vin helgen 10-13 november, på Mitt kök-mässan. Kom du med, vetja!

Barbro Guaccero började arbeta med italienska viner 1990. Tidigare har Barbro arbetat som agent för sina italienska producenter och sålt i Sverige genom en importör. Tillsammans med systersonen, min vän Jonatan Tops, ekonom med stort vinintresse, har hon bildat GT Vinimport /Selezione Barbro Guaccero.

Knutna till företaget är också Jonas Alwin, med lång erfarenhet inom vinbranschen, och Carolin Andersson, en av mina allra bästa vänner och beteendevetare med stor kunskap om marknadsföringens psykologi.

De importerar Copertino sedan mars 2011 och i juni 2011 tog de över samtliga producenter som Barbro arbetat med i många år, Candido, Giancarlo Ceci, Moncaro, Cecchi och Albino Armani. I oktober kom deras första egna nylansering, Dragunera Syrah, en box från Moncaros sicilianska samarbete Dragunera.

Om ni vill träffa dem (och det tycker jag att ni ska!) och prova deras viner kan ni som sagt komma på Mitt kök-mässan den 10-13 November. Biljetter köper du HÄR.

Tisdag. Middag hos en kollega. Tända ljus, ett glas vitt, ljuvlig mat och många skratt. Helt ok vardagskväll med det lilla extra. I dag blir det middag med några vänner på 1900. Rapport kommer givetvis. Trevlig lillördag, gott folk!

Jag kommer ihåg när jag och Fison bodde i London och tjejerna vi bodde med köpte en shoppingvagn. En så kallad DraMaten. Vi tyckte att det var lite pinsamt. Den var dessutom rutig i ett sådant där tantigt mönster. Då gick vi hellre och kånkade och slet på våra matkassar från ASDA än skämde ut oss med en tantvagn, tyckte vi. Så är det inte nu. Nu är jag inte 20 som då. Nu är jag 28. Och precis som med cykelhjälm, regnkläder, stövlar, mössa och andra säkra/bekväma/varma/torra lösningar på vardagsproblem omfamnar jag dem numera. För nu är jag hellre säker/bekväm/varm/torr än ser snygg ut. Dessutom tycker jag inte alls att något är pinsamt. Jag vet inte om det är åldern eller om det numera finns snyggare lösningar. För när vi var små var sällan gummistövlar, cykelhjälmar och shoppingvagnar snygga. Nu kan de faktiskt vara det. Jag älskar mina Hunterstövlar, till exempel. Och min shoppingvagn, min DraMaten. Det blev en budgetversion till slut, även om jag hade sneglat lite på de där chica från Urbanista. Jag invigde henne (japp, det är en hon) igår bara halvannan timme efter att jag hade köpt henne. Och handlade så mycket mat att det inte ens fick plats. Skönt. Skönt att slippa kånka. Skönt att slippa dela upp handleriet för att man varken har körtkort eller bil. DraMaten får tio av tio möjliga.