Jenny Lina Carlsdotter

 

En dag i London. Rävgrejer- och smyckesshopping och lunch i Spitalfiels Market, strosande på Brick Lane, afternoon tea på The Marriott Mayfair, en långpromenad i Hyde Park med våriga träd och gulliga ekorrar. Nu vin, snacks och TV i sängen efter en mycket varm och mycket lång dusch. Det var lite kyligt i London på eftermiddagen. Ha en trevlig kväll, kompisar! 

 

 

 

Igår på Yumchaa. Idag blir det Spitalfiels Market och Brick Lane. Och sen: lyxigt afternoon tea på Park Lane. Och solen lyser! Trevlig söndag! 

 

Idag hade jag, Jenny, Sofia (länkningen funkar inte på min ajfån, men: http://bolost.wordpress.com respektive http://withsofia.wordpress.com) och min vän bloggdejt på Yumchaa i Soho. En mycket trevlig stund! Det är inte klokt vad många tjejer jag träffat genom min blogg! Och alla är kloka, trevliga, roliga, smarta tjejer. Jag är så glad över den härliga bloggkärleken som finns oss kvinnor emellan. Som man - trots att man bor i olika länder eller olika delar av Sverige - kan stötta och bli stöttad av, stöta och blöta stort och litet med och ibland bara dela ett leende med. Och att man sedan kan träffas "irl" är som grädde på moset. Hurra för det! 

 

 

 

 

Nu drar jag! För jag vet inte vilken gång i ordningen återvänder dag till mitt älskade London. Där jag en gång bott. Jag möter upp en av mina bästa vänner där. Som jag även var där med förra gången. Det här är faktiskt min allra första betalda semster (hos en svensk arbetsgivare i Sverige). Hurra för det! Datorn får stanna hemma men mobilen är med, så vi får se om det inte kan komma en och annan Londonrapport. Om inte annat lär det hagla sådana när jag kommer hem. Så, cheerio så länge!

 

 

Igår skulle jag tömma kylskåpet. Då hittade jag bland annat en perfekt mogen, söt mango och ett halvt paket grädde. Så jag krirrade en god dessert att fira min semester med. Så här gör du: mixa (och som vanligt, håll fingrarna borta, alternativt dra ut sladden innan fingrarna åker fram!) frysta hallon med mogen mango, färska dadlar och citronmeliss. Blanda med hårt vispad grädde och lite grekisk yogurt. Du kan behöva vispa mixen lite till så att den blir fast. Låt stå en stund i kylen. Servera! Jättemumsig hallon- och mangomousse! Och nu: hallon- och mangosmoothe till frukost..

 

 

Så här kunde man hitta min ömma moder i helgen. Tråcklandes och fixandes med mina kläder och väska (jag är i stort sett totalt oförmögen själv, tur att mormor skickade mamma på hushållsskola när hon var ung). Fina mamma (och pappa!) som oftast släpper allt hon (och han) har för att hjälpa mig. Jag önskar jag kunde ge dem en miljon, bjuda dem på en jorden runtresa och köpa dem ett lyxhus med full bemmaning. Eller något. De är så fina.

 

 

Det var dels för att jag hade så ont i rygg, nacke och huvud förra veckan som jag var så deppig, men det var också för bandaget på mitt finger. Eller, inte själva bandaget (det gjorde ju inte ens ont) utan vad det orsakade. Det är jätteviktigt för mig att ha det rent och fint, ordnat och uppstyrt omkring mig. Med mixerfingret hade jag inte städat på över två veckor, inte tvättat, inte diskat speciellt mycket. Så igår när jag kom hem, energifylld av mindre smärta i kropp och en härlig helg bakom mig tog jag tag i allt. Numera sitter nämligen bara ett lite större plåster på mitt finger. Jag städade, torkade, fejade, tvättade. Ni vet, när man gör det där lilla extra. Vädrar ut, lyfter och flyttar ordentligt på allt för att komma åt, handtorkar alla golv, skrubbar kakel, torkar skåpluckor och bara blir allmänt städmanisk. Och jag fick feeling och började vårstäda. Tog undan vinterskor (efter att jag hade putsat dem rena, mind you) och vinterkläder, lade undan vantar, mössor och halsdukar och tog fram lite tunnare sjalar, duschade alla blommor, slängde gamla saker jag länge borde slängt. Sådant. Och gjorde saker jag hållt på. Som att sätta tassar på vardagsrumsmöblerna och tvätta badrumsmattan. När mörkret föll hade jag en styck ren lägga. Och kröp ner mellan rena, krispiga lakan. Känslan. Det är rent och friskt. Och representerar en nystart från allt blä förra veckan. Nu kör jag två arbetsdagar till och sedan drar jag på lite semester. När jag kommer tillbaka till en vårstädad lägga är det vår i både sinne, själ och natur. Hoppas jag. 

 

 

 

I går när jag var hos min syrra fick jag världens bästa ostkakerecept. Jag älskar ju som bekant ostkaka och kan få väldens cravings efter det då och då (som HÄR till exempel). Det är ju dock inte jättenyttigt. Nu har jag emellertid ett lite nyttigare recept som med min nya favoritsylt som jag numera har till nästan allt (mixade hallon och färska dadlar) blir ännu lite nyttigare än det "vanliga" versionen med sockerstinn sylt. Så här gör du: blanda ett litet paket (250 gram) keso med en deciliter mjölk eller grädde, tre ägg, två matskedar mandelmjöl och lite vaniljpulver. Jag fick tyvärr ta vaniljsocker då jag inte hade vaniljpulver att tillgå. Syrran brukar använda en matsked kokosmjöl, men jag tog två matskedar mandeldito då jag ville ha mandelsmaken som ju finns i orginalet. Det blir i konsistensen exakt som "riktig" ostkaka, bara inte riktigt lika söt, men precis lika god! Jättebra grej efter träningen eller som mellanmål. Prova! 

 

 

 

Jag blir bortskämd när jag är hemma. Igår satt min ömma moder och sydde i hop alla mina trasiga kläder och min trasiga väska (jag har tummen mitt i handen när det kommer till sånt), pappa stod som vanligt i köket i flera timmar för att servera en utsökt lördagsmiddag med bland annat den ljuvliga laxtoasten ovan och sedan fick jag ett bidrag till min Londonresa. Jag är lite bortskämd, alltså! Jag och mamma tillbringade efter middagen kvällen i mammas och pappas säng med Skyfall. Mamma älskar Bondfilmer. Efter lite kattgos somnade jag förnöjt i min gamla flicksäng. På dagens agenda: fika hos syrran på landet och solnjut. Tjipp!

 

 

 

Och så frukosten i morse: rostad baguette med grekisk fikonmarmelad, grekisk yogurt med färska blåbär (vi är vaccinerade mot hepatit i den här familjen, no worries), ägg och kaffe. Mumsaligen. Idag lyser solen från en klarblå himmel och mot eftermiddagen ska jag hälsa på i Angelicas fina, lantliga hem. Dessförinnan familjehäng. Och säkert lite mer god mat. Mums.

 

 

Sofia bloggar om att se dum ut på passfoto. Jag kan inte mer än hålla med. Mitt var inte så jättehemskt egentligen. Men så snodde polisen helt sonika min haka. Och så vips! Ett fult passfoto. Hoppas jag får tillbaka hakan om fem år...

 

Det har ju varit lite blåsigt de senaste två dagarna. Och jag inser plötligt att jag fullkomligt HATAR vind. Passionerat. PMS-nivåer. Inget jag någonson reflekterat över innan. Blev så förbannad när jag gick hem från stan i går att jag var på serenity now-nivåer. Då är det skönt att läsa om någon annan som tycker likadant, som Anna (men spöregnet idag: INGA problem för undertecknad. Konstigt, det där). 

 

På ett sätt är detta lite läskigt (hur googlebar ÄR man egentligen?) men också väldigt kul och givande och härligt att man kan hjälpa: jag har fått mail/kommentarer från folk flera gånger som behöver hjälp/info, har googlat detta och kommit till min blogg. Hittills har det varit tjejer (flera, faktiskt) som vill läsa mänskliga rättigheter i Lund och undrar över utbildningen, en tjej som har fått tinnitus och undrar över detta och så folk som ska åka till Sri Lanka och fått restips via min blogg. Det är ju underbart att jag kan hjälpa dem (även om det är lite läskigt när man in ser hur out there man är när man har blogg). 

 

Det är helt fantastiskt hur träning påverkar en. Jag har ju som sagt inte mått så bra, och idag nådde det någon slags kulmen. Jag blev helt enkelt deprimerad av all smärta, trötthet och ångestladdade känslor. Men jag tvingade iväg mig själv på ett lunchpass CXWORX. När jag var färdig mådde jag tusen gånger bättre, hade mindre ont och kände mig piggare. Tummen upp för träningsendorfiner, alltså. 

 

Det här med att ragga modeller utanför anorexikliniker. Alltså det är så dumt att man tror det är fiktion. Vad har den här utseendefixerade världen gjort med folk, egentligen? Låt oss göra den bättre! Vi med bloggar, instagram och facebookkonton kan börja, t.ex. Den här vikt- och träningshetsen i dessa forum kanske vi kan eliminera, till exempel? Och visa upp hälsosamma ideal istället? Tillsammans är vi starka!

 

Ha en fin-fin torsdagskväll, gott folk. Det ska jag ha. Kram på er. 

 

 

 

I bland behöver man bara helg. Har som ni kanske gissat lite problem med värk just nu. En riktig skitperiod som nu har varat i snart två veckor och som inte smärtstillande och värkplåster riktigt rår på. Och så mixerfingret på det. Så igår låtsades jag. Att helegn var här. Gjorde plocktallrik. Fixade dessert. Kollade Timbuktu & Damn!-dokumentär i soffan. Och gick och la mig snorttidigt. Ibland är det just what the doctor prescribed. 

 

 

I går kom våren till Örebro. Det doftade vår. Luften var ljummen. Pollen tillstädesvarande. Folk mösslösa.

 

 

Det här kan låta lite larvigt, men jag har varit lite rädd för att använda stavmixern sedan min lilla....mixerfingerincident. Men precis som min ridlärare sa när jag trillade av hästen på ridskolan är det bara att hoppa upp i sadeln igen, annars är man rädd hela livet. Det är i mixerfallet bara att sluta vara klantig och inte ha otur när man tänker som jag ganska ofta har (och saker står ju i vägen eller hoppar ur händerna på mig hur som helst också, himla konstigt). Så jag gjorde exakt samma rätt som jag skulle ha gjort förra söndagen, om inte Örebros blodbad hade kommit emellan. Jordnötssmör- och bananpannkisar med min mixade "nyttiga" sylt (hallon och färska dadlar). Antal mumsiga middagar: 1, antal nya mixerskador: 0. Victory!

 

 

Idag när jag kom hem var jag tvungen att äta mellis. Något jag aldrig gör (om jag inte tränat) vid den tiden på dagen. Jag var så surig och trött att jag inte orkade med mig själv. Jag sov jättedåligt i natt, har fortfarande lite ont i ryggen och nacken, har varit så TRÖTT hela dagen och bara gått runt och kollat på klockan och tjurat. Det är bara one of those days. Men, det blir ju inte bättre av att tjura. Så efter mitt lilla mellis, ett samtal med min ömma moder och senaste avsnittet av Game of Thrones känns det lite bättre. Och man måste ju ha dåliga dagar för att uppskatta de bra. I morgon är en annan dag!

 

 

Sedan lade jag mig på soffan och vilade lite efter löprundan och kaffet. Och så hade vi uppdateringsmaraton medan vännen fixade med nya, fina gardiner till ettåringens fina rum.

 

 

När vi var mätta och belåtna tog vi en runda på stan. På Stallbacken låg nattens snö fortfarande kvar...

 

 

Jag sov länge, har tänt ljus och gjort en god frukost som jag dukat upp i vardagsrummet. Dricker kaffet med välbehag. Tänker att jag trots smärtan som vägrar lämna min kropp den här helgen har det väldigt bra. Ska snart lyssna på Spanarna och Godmorgon, världen! i P1. Min helgmorgonritual. Solen skiner och jag ska ge mig ut på en springtur för att sedan åka hem till vännerna och deras nyss fyllda ettåring. Det blir nog en finfin dag, det här. Ha en fin söndag, kompisar!

 

 

I går var jag egentligen bjuden på middag och galej, men jag tänkte (eller kroppen skrek till mig) att jag var tvungen att vila. Således parkerade jag mig i soffan med det jag kunde hitta i matväg i kylskåp och skafferi och landade på kudden redan vid tiohugget efter en amerikansk och en fransk film. Idag är jag mycket glad för detta. Har fortfarande ont (det är nog dags att gå till naprapat eller sjukgymnast igen) men det är mycket bättre och framförallt är jag mycket piggare. Även om det snöade i natt (!) har den härliga, glada lördagskänslan nu infunnit sig. Jag dricker kaffe i sängen och snart ska jag möta upp Anna för caféfrukost. Bon weekend, mes amis!

 

 

I dag var en viktig dag. Jag skulle hjälpa till att ro i land ett projekt som pågått mycket länge på jobbet. Det första riktigt stora projektet som jag själv bossat över sedan jag började. Jag har förberett och planerat i flera, flera veckor och idag var allt tvunget att stämma. Folk hade rest till Öret, det var en massa papper som skulle fixas och saker att göra. Jag visste att jag skulle vara på benen hela dagen och antagligen få jobba över några timmar. Och då vaknar jag naturligtvis upp till en värkdag, som trots piller, voltaren och säkerligen ett tiotal koppar kaffe bara blev ilsknare och ilsknare och gjorde att jag jobbade i hård motvind precis hela dagen. Men så går allt som smort, jag får lite hjälp på slutet och vips! Så är allt klart. Och jag får bara jobba över liiiite, liiiite. Och så kommer killen som projektet har involverat mest och överräcker en blomma. En jättefin brudorkidé. Och jag bara tittar förvånat på honom och undrar varför just jag ska få blommor. För att jag har jobbat så hårt, säger han. När jag replikerar att jag enkom gjort mitt jobb, tittar han på mig, ler och säger "ja, men du har gjort det så himla bra". Jag dog stoltdöden. Plötsligt har jag glömt all värk och tunga ögon. Plötsligt är det en underbar dag. Dessutom regnade det på vägen hem och det doftade VÅR. Fredag, du blev inte så tokig trots allt.

 

 

Roligaste grejen på mitt hallgolv när jag kom hem idag (för inte var det räkningarna, inte): en middagsinbjudan i form av ett "vykort" som var ett provpaket fond! Min fina vän i småstaden skickade det till mig via Knorr ("jag vet ju att du gillar att laga mat", hur fint?!?). En jätterolig idé för "smyg"reklam och något jag gärna skulle skicka också. Smarta marknadsförare på Unilever, alltså! Synd nog visste inte Knorr att jag inte äter köttbuljong, men jag kan ju ge den till vännen som skickade den så kan hon njuta. Tack Helena, I'm fond of you too! 

 

 

 

Jag kom i veckan på ett nytt recept som jag i lördags på min tjejmiddag exekuterade och testade på vännen. Det var mumsigt, tyckte hon. Denna "glass" innehåller inget vitt socker och inget ägg och är väldigt lätt att göra. Den är söt men ändå frisk, gräddig men ändå syrlig. Perfekta kombinationen om ni frågar mig. Gör så här: mixa (men var försiktiga för Guds skull! Inga fingrar i närheten när sladden är i) hallon och dadlar. Dadlarna ger glassen en lite karamellig, söt och god smak. Jag tog lite mer än en näve hallon och fem dadlar. Blanda med en del grekisk yougurt. Jag tog ungefär två och en halv stora matskedar. Blanda mixen med hårt vispad grädde, två delar. I mitt fall alltså hem stora matskedar. Vänd ner grädden försiktigt och låt gärna smeten bli lite fint melerad. Frys, fast inte för mycket, det ska vara lite semifreddofeeling. Alternativt mixa hallonen frysta och servera direkt. Jag åt resterna idag och då mikrade jag glassen lite innan jag åt den. Servera med färsk frukt och/eller bär. Mumsigt värre!

 

 

I morse skulle jag göra sådana där goda banan- och jordnötssmörspannkisar. Mixade smeten men jordnötsmöret fastande i stavmixern. Jag pillade loss med fingret. Tappade greppet med andra handen och när jag tog det nya greppet så råkade jag hålla på on-knappen. Aj. Väldigt rött kök fick jag. Gud, vad det blöder i finger, alltså! Jag fick sedan tillbringa förmiddagen på akuten och hos handkirurgen. Men det gick ganska bra. Jag kommer nog förlora nageln på det fingret då jag lyckades mixa av nageln och mixa sönder nagelbädden. Men det kunde ju vara så mycket värre! När det precis hände såg det ut som om jag skulle förlora överdelen av fingret. Nu är jag ihoppsydd och bedövad och glad. Det är ju bara att skratta åt det! Doktorn hade ganska kul åt mig som för det första inte tyckte att något gjorde ont (bedövningen tog inte först) - tack mamma för att jag ärvt din höga smärttröskel - och för det andra bara skrattade åt min klantighet eller bad om ursäkt för att min klantighet tog upp hans dyrbara tid. Så kan det gå! Nu ska jag ta tag i dagen, den har precis som gårdagen fullspäckat schema!

 

 

I går flexade jag ut tidigt och lämnade kontoret redan vid trehugget. Strosade på stan och provade bland annat en söt, grön klänning som skulle vara fin till sommaren. Jag struntade dock i det då det snart blir shoppingbonanza i den engelska Hufvudstaden. 

 

 

Jag fortsätter fyndandet. Jag hittade på en second hand-runda på Myrorna med Angelica för ett tag sedan ännu en patinerad silverbricka för en billig peng, och förra veckan gjorde jag två riktiga fynd på Röda Korset: en Höganäskruka och en liten söt ljuslykta som matchar den gröna jag redan har. För en krona styck! Krukans ena öra var limmat och ljuslyktan vet jag inte vad den gjort för att få det priset, men jag tackade och betalade och gick hem glad i hågen. I Öret kan man verkligen fynda! Och enligt mina kollegor kryllar det av second hand här. Jag har bara betat av några ställen men ännu finns det flera kvar. Det är ju fantastiskt! Och billigt...

 

 

För ett tag sedan läste jag om äkta brittisk Fish and Chips inne hos Marie - som ju är gift med en engelsman. Jag jobbade efter gymnasiet i London på en Harry Ramsden's på Piccadilly Circus. Det skulle vara deras flaggskeppsrestaurang och låg i det gamla och anrika men då väldigt nergångna Regent's Palace Hotel och skulle vara liiiite finare, med svärdfisk och andra finare fiskar på menyn (dock inte friterade då). Men trots kristallkrona och vita dukar var det ändå fish and chips. Och det åt vi som jobbade där i stort sett varje dag. Med mushy peas, som ovan (dessa köpta på den brittiska mataffären i Söderhallarna). Till och med på julafton åt vi fish and chips. Behöver jag säga att jag inte kunde titta på fisk ett bra tag efter att jag slutat jobba där? Men efter ett tag kom det tillbaka, suget efter friterat. Och efter att jag sett det hos Marie skred jag till verket. Jag har aldrig friterat något hemma. Men jag använde en kastrull och gjorde testet med bröd innan och det gick finfint. Blev sketagott, faktiskt. Jag använde Jamie Olivers recept som jag googlade fram efter att ha kommit ihåg att han lagade det i ett program när jag gick i högstadiet eller gymnasiet (!). Det finns tre hemligheter med bra fish and chips (förutom bra råvaror, som god potatis och bra fisk som torskryggen ovan): förkoka potatisen lite innan, salta fisken innan du panerar den för att dra ut det sista av vätskan och använd öl i frityrsmeten. Jag tog en alkoholfri tysk variant som jag sedan avnjöt till den färdiglagade fisken och den fick jättebra. Prova och kom hit och berätta hur det gick, vetja!

 

 

 

Min far är släktforskare. När jag var tonåring tyckte jag det var så nördigt, tråkigt och snudd på pinsamt. Sedan fick jag tre somrar i min tonår tillbringa flera månader i USA för att pappa hade hittat våra släktingar där. Farmors mors alla fem syskon (däribland min namne Jenny) emigrerade till Amerikatt. Plus många andra släktingar (mycket av min släkt kommer från Småland och Halland därifrån många åkte för att söka lyckan i det stora landet i väst). Med tiden har jag kommit att bli mycket intresserad av min släkt. Julen 2007 fick jag och min syster vår släktbok i julklapp. Präster, adel, borgare och bönder i en salig blandning ända bak till 1500-talet. En fantastisk bok jag vårdar med kärlek och värme. Farmor var speciell för alla oss och hon togs ifrån oss lite för tidigt, våren 1996. Hon var den enda av fyra syskon som överlevde 30-årsåldern. Och hon fick min far och två gossar till. När hon gick bort ärvde pappa kortet ovan, på henne - lilltjejen Gunda född 1916 - och syskonen Hellvig, född 1911 och Inga, född 1913. Jag har alltid älskat det fotot. Och nu har pappa låtit en fotograf duplicera fotot. Fotografen fick använda en dyr och avancerad teknik som innebar att fota av fotot med ramen på, då orginalfotot skulle skadas för mycket av att skannas. Det nya fotot har han tryckt på ett textilpapper som ska hålla i flera hundra år och således inte vara lika omtåligt. En mycket fin gåva som jag kommer vårda lika kärt och varmt som min släktbok. Tack, älskade pappa!

 

 

I går när jag stod och bökade i skåpen hemma hos pappa Carl och min ömma moder för att få plats med disken jag just hade plockat ur diskmaskinen skämtade pappa om vad det nu var jag skulle sno. Jag har nämligen nästan varje gång jag lämnar föräldrahemmet något med mig. Jag har sedan jag flyttade fått upp ögonen för inredning igen, och second hand, vintage och arvegods är favoritobjekten. Jag har ännu inte lyckats ta mig till en auktion, men jag hoppas göra det mycket snart. I alla fall. Denna gång fick jag - förutom ett par lakan som jag fick i utbyte av mamma mot ett par jag hade med mig förra gången för att vi hade tröttnat på vårta egna lakan, jäkligt smart tyckte vi - med mig en liten fin mässingkandelaber och bordstabletterna från min barndom, Josef Franks tulpander. Tyvärr har bara tre lyckats överleva alla spillda Obojglas och glöttallrikar. Men det gör inget för det är just tre sittplatser jag har i mitt kök. På matsalsbordet har jag planerat för något annat. Tummen upp för hemmafynd.