Jenny Lina Carlsdotter

Så passar jag, innan mitt test, på att önska er en riktigt glad påsk med några bilder på ett påskigt/vårigt (och pollendrypande...grr) Paris jag har tagit under veckan.


Jardin du Luxembourg, eller Le Luco som den kallas, en tidig morgon efter lite nattregn


De här vackra blommorna hann slå ut på de dagarna jag var sjuk. Det går så fort!


Le Luco blir grönare och grönare för varje dag.


Vissa av träden är redan gröna!


Något annat som slog ut när jag var sjuk var påskliljorna, ett helt hav av dem!


Jag älskar daffies!


Jag kan inte låta bli och fota dessa syner i parken, de andra motionärerna brukar ge mig konstiga bickar när jag i full träningsmundering hoppar ur joggingspåret och drar fram mobilen och börjar klippa av bild efter bild. Men det bryr jag mig inte om. Om jag blir arbetslös i sommar kan jag sitta i mitt elände och titta på dessa vackra bilder och bli glad ända in i själen. Så det så.


Ett vackert träd på vägen mot universitetet.


De har öppnat en liten söt påskmarknad i Saint Germain des-Près, med franska läckerheter.


Som honung.


Och bröd.


Och lyxiga tvålar.


Detta är utsikten från klassrumsfönstret på Sorbonne.


Utsikt igen.

Långfredag och buisness as usual. Test på G, och jag är nervös. Vi har avancerat snabbt de senaste veckorna, och jag känner mig ytterst förvirrad. Passé composé i negation med pronomen till exempel, det är svårt. Oh, well, kan i alla fall glädja mig själv med att jag fick 18/20 på fonetiktestet, och de mesta var slarvfel. Nu kickar vi igång den här fredagen och brassar på det sista innan tredagarshelgen! Joyeuses Pâques mes amis!

Första april. Jäklar i min lilla låda vad tiden går fort när man har kul. Läskigt fort. Idag är det ju som sagt den första april, tillika Alejandros födelsedag. Vi hade under fonetiken igår kommit på det bästa aprilskämtet i mannaminne (tyckte vi själva). Alejandro skulle under klassen i samband med att han bjöd på tårta också ta fram en flaska tequila (som var tömd och sedan fylld med vatten). Sedan skulle shotglas delas ut i klassen, vilket även skulle inkludera madame Chamblas. Vi tänkte att hon skulle skrika rakt ut att detta går inte för sig på ett så anrikt och prestigefyllt universitet som Sorbonne, och då skulle vi hoppa upp och gapa "Poisson d'Avril" som är den franska versionen av sillen vi kör med i svedala. Sagt och gjort. Problemet var bara att vi inte hade räknat med det fakta att fransmän har en lite mer liberal syn på alkohol och konsumerandet av dito på dagtid. Så madame tog glatt emot glaset och skämtade om att vi skulle bli tipsy på fonetiken i eftermiddag (efter att ha hällt tillbaka lite ur sitt glas, ska tilläggas). Alla började skruva på sig och fnittra som besatta på sina stolar. Vad skulle vi nu göra? Paniken spred sig när vi insåg att madame kanske till och med skulle bli sur när det visade sig att det faktiskt inte var eldvatten i hennes glas? Som tur var kirrade Alejandro biffen i helt rätt läge och skrek "poisson d'Avril" just när madame började dricka. Så skämtet blev istället att det inte var tequila utan vatten. Och det tyckte madame var hur kul som helst. Hon sa till och med att det var bättre än hennes egna (den gamla klassikern att examensprovet tidigarelagts en månad) skämt. Pust, tur. Tårtan var sketagod dessutom. Bra dag!


Innan skämtet var ett faktum. Madame med ryggen mot kameran.


Alejandro med resterna av tårtan. Il a été un très bon gâteau!!


Vattenskål

I går var det dags för ännu ett sorligt avsked, nämligen Evas. Hon ska tillfälligt flytta till min gamla hemstad Lund av alla ställen. Hon ska lära sig ett företag från grunden för att sedan vara med och starta upp det i Oslo. Good for her! Bad for us..... Vi slöt samman på en söt liten bar på ett torg bakom Pantheon, där vi insöp det sista av varandras sällskap i den franska huvudstaden. Allas vår jazzsångerska Charlotte passade också på att hoppa upp till trubaduren och dra av några dängor. Trefligt värre.




Jag gav Eva ett litet brev och en liten present. Hon blev glad. Bra!


Charlotte in action


Se, det är inte bara jag som är paparazzi längre...

Jag tog mig efter ett glas vin hem på ett mycket parisianskt vis, nämligen på en scooter bakom en fransman (ok, han var chilenare/spanjor, men det förstör bilden lite). Men håret flygandes i vinden (ok, det var uppsatt och nedtryckt under en hjälm, men det... ja, ni fattar) och trafiken susande förbi flög jag fram på Paris gator i nattluften. Jag kände mig som Audrey Hepburn eller kanske Kathrine dito. Mycket franskt och mycket trevligt. Tack, Luis!

Jag tänker inte önska er Glad Påsk än, för här i frarreland jobbar vi, även på Jesus dödsdag. Jajjamen, test på långfredagen. Nej, naturligtvis vill jag önska er alla en riktigt glad och fin (och solig och varm!) påsk! Jag inleder den med mexikansk middag för att fira Alejandro för att sedan fortsätta med skandinavisk påskmiddag i Citén och middag hos familjen Parsi. Jag har en vag och något barnslig lös plan på att åka till "världens gladaste plats" också. Men det är ju så satans dyrt. Vi får se. GLAD PÅSK!

Söndagen var fasiken alldeles perfekt! Jag, Eva och Mette tittade på Monets verk på Musée Marmottan Monet, bland annat många av hans näckrostavlor och tavlorna på solnedgången som gav impressionismen dess namn. Jag älskar Monet och det är helt overkligat att få se så många av hans verk på samma ställe, helt underbart.





Sedan tog vi en fika på ett mysigt patisserie i närheten, och vår servitör blev så betuttad i oss (senare visade det sig att det var EVA han var betuttad i dock, och inte oss andra) att det kom in tårtbit efter tårtbit efter bakelse efter bakelse. När vi gick gav han Eva en stor näve godis också. Jag blev helt stissig av allt socker och spang runt som ett otåligt barn resten av dagen, eller så långe sockerrushen satt i åtmonstonde.













Och Paris är helt rätt plats att befinna sig på när man är sugen på bakelser...





Dagen avslutades med Alice i Underlandet i 3D nere i Montparnasse. Det rådde dock viss förvirring om vilken biograf vi skulle titta på. Här i Paris finns nästan alla biografer av någon anledning i "kluster". Ett av dessa kluster finns i Montparnasse. Vi hittade en biograf som hade filmen i 3D, men inte i VO (Version Orginale) och en annan hade den i VO men inte 3D. Efter mycket om och men och ganska mycket kö kom vi så äntligen in på rätt biograf och rätt sal.



Jag hade förutom fånig min också passande nog på mig min Alice i Underlandet-scarf, helt oplanerat. Den köptes på Uniqlo och är en del i kollektionen från deras "design"samarbete med Disney.



Vad tycker ni förresten av om mina väska? Jag älskar Longchamp, och denna är en special edition i samarbete med Galeries Lafayette. Trycket föreställer Lafayettes vackra tak som jag passade på att dokumentera sist jag var där.









I dag ska jag äntligen träffa Johan, vi har under flera veckor gått om varandra och nu har vi äntligen lyckats synka våra schemata. Good times!

Fredag betyter test. Jag var ju borta några dagar så detta kommer att gå sådär. Men jag kör på som vanligt!

Gårdagen tillbringades på Paris gator och torg med Sandra, som naturligtvis ville se allt. Vi passade på att shoppa lite, vi ärande bland annat Galerie Lafayette och den japanska klädkedjan Uniqlo med vår närvaro. Uniqlos jeans kostar € 20 och de lägger upp dem gratis över natten. Som hittat. Sandra köpte tre par och jag nöjde mig med ett. Sjukdomen har verkligen satt sina spår, jag har numera storlek 24 på jeans! Tårtkalas, någon?



Denna bild på mig själv är den enda jag bjuder på tills jag tillfrisknar helt. Denna uppsyn lyckades jag åstadkomma med mycket smink, och ändå ser jag ut som the undead. Mon dieu!



Nyshoppad och nöjd Sandra!



Paris fortsätter att sätta på sig sin vårskrud.



Sandra i Montmartre



Sandra och Det heliga hjärtat

Nu är Sandra på Louvre och jag ska plugga till testet. I eftermiddag blir det intensivhäng innan Sandra beger sig tillbaka till Svealand. Jag kommer sakna henne! Tiden GÅR verkligen fort när man har roligt....
TREVLIG HELG ALLA!
OCH: Grattis på födelsedagen Sara T!

Äntligen tillbaka! Jag gick på söndagsnatten på en riktig nit. Jag "gav tillbaka till jorden" som jag brukar säga, åt båda hållen. Jag svimmade. Jag krampade. Jag fick inte luft. Det var något som var riktigt fel. Doktorn kom och gav mig en injektion och en lista lång som tomtens på Kalle Anka med mediciner. Nu är det fyra dagar sen och idag tor jag att jag ska äta helt normalt. Kanske. Herregud vilken pärs. Jag känner mig bättre än vad jag ser ut dock. Jag är blek som ett lakan, har ringar runt ögonen, sår runt käften och livlöst hår. Jag hoppas det ordnar upp sig för Jenny Lina Carlsdotter snart...

Eftersom hag har varit borta ett tag backar vi bandet till lördag när jag mötte upp detta knasiga gänget vid Champs-Élysées Clemenceau:



Vi skulle titta på YSL-expon på Petit Palais. Det är egentligen inget petit med det dock...



...om man inte jämför med Grand Palais förstås...



Expon har varit väldigt hypad då legenden gick bort förra året.





Men när vi såg kön - två timmar innan stängningsdags - gav vi upp om att få se legendens kläder och annat vackert just denna lördag. Efter att ha kontemplerat att se Turner på Grand Palais en stund men även där gett upp när vi sett kön gick vi istället och tog en fika.



Jag passade före och efter gängets ankomst och sorti på att domumentera omgivningarna till ER som läser denna blogg (och när vi ändå är på det ämnet får ni gärna ge er till känna i kommentarsfältet då och då. SARA T: Välkommen hit!).







Sen blev jag sjuk så inget mer att rapportera där. Men i tisdags kom underbara, fina, smarta, snälla och bästaste Sandra hit på besök. Hon fick under sina första timmar på fransk mark ett telefonsamtal där hon fick veta att hon fått ett nytt, bra och flashigt jobb! GRATTIS vännen! Vi skålade i avslagen cola (due to my condition) och firade med tacos (jag åt bröd med lite cremé fraishe). Underbara Sandra!



I går tog jag mig på lite halvskakiga ben mig till Pomidou med Sandra, vilket var helt rätt val. Både för att det var en upplevelse men också för att jag igår kväll kände mig mycket, mycket kryare. Jag behövde komma ut lite i friska luften (och insupa lite konst). Här kommer några godingar på centret, utsikten och några pärlor från samlingarna.

















Japp, Sigmunds barnbarn. We did not like him though...





En favvo av Robert Delaunay.



En annan av Dalí.



Och Chagal.









Yoko Onos någontig till John...



Sen tog vi en fika i värmen. Paris bjuder fortfarande på 19 grader och sol. Idag är det dock liiiite friskare och lite mulet. Så länge man kan fika ute och jag är frisk är jag dock hur nöjd som helst! Innan vi går ska jag bara skryta lite med följade kort (ha en bra torsdag alla! Kram!):

Ja, det börjar bli tjatigt, men jag kan inte komma över det. I dag bjöd Paris på TJUGIO grader varmt, och jag njöt av solen i fulla drag. Vad hände liksom, det är ju snudd på försommarvärme! Det är fortfarande kallt i skuggan och när det blåser dock, så man känner att det inte är dags att ta av sig för mycket än. Något annat man känner är pollen, vilket börjar bli lite FÖR jobbigt. Jag hann inte till Pharmaciet i dag, så det får vänta till imorgon. Alejandro i min klass hade aldrig hört om pollenallergi innan, och kläckte ur sig "Yes, so I've heard that you and Oscar have a spring-decease". Faktiskt väldigt bra förklaring: jag har vårsjukan!



Jag har den enorma turen att min skola ligger vid Notre Dame, så innan klassen började satte jag mig och pluggade det sista till fredagstentan utanför det vackra schabraket. Jag unnade mig (med Helenas röst i huvudet) min favvo-dryck från Buccan också. Jag gick så långt att jag till och med beställde den MED grädde. Det tillhör ovanligheterna. Där satt jag i bara sommarklänning och kavaj, och började ett tag undra om jag eventuellt dött och hamnat i himmelriket...



Men det hade jag inte, för i himmelriket gissar jag på att man slipper test. Jag vet inte riktigt hur det gick, för jag var klar efter tio minuter. Vi fick 40 minuter på oss. Antingen aceade jag det eller så gick det åt fanders. På måndag vet jag. Efter testet och fonetiken vid Vavin åkte jag till Marais och mötte upp Francis för att återvända till det lilla téhuset. Jag beställde (surprise, surprise) citronmarängpajen igen och ett gott rosenté. Jag kan inte komma över hur stora marängpajerna är. Eller hur stora bitar man får. De kunde inte de andra kunderna heller, för när jag frågade om jag fick ta kort till bloggen startade jag en pilgrimsvandring av fotografer till pajen. Oj då. Dessutom tog den slut på tio minuter. Ergo: blogging is good for buisness!







I kväll säger vi adieu till Francis med en lite soaré. På onsdag lämnar han oss för Montréal... Det kommer att bli tomt här utan honom... Trevlig helg alla fina!

Först och främst: GRATTIS till Eva som fick hotshot-jobbet. Du är bäst!

I dag har våren fullkomligt exploderat i Paris. Hela NITTON grader i skuggan fick vi njuta av. Jag firade med att köpa tulpaner och genom att inviga mina nya löptights i "Le Luco". Det var andra som hade tänkt som jag....





Som sagt, våren har exploderat i Paris. För tre månader sen spydde jag ut bildorgier i vinterlandskap, här kommer en bildorgie i vår(park)landskap.

















Men med våren kommer pollen. Jag ska länsa närmaste pharmacie inom kort.

Ja, en helg kan ju aldrig flyta förbi helt problemfritt nu för tiden. Jag och gänget från Citén tog några glas hos mig för att sedan fortsätta till DETTA stället. Väl där börjar det med att jag får en GT hälld över min kaluffs och rygg. Ok, det är sånt som händer. Men sedan blir Andreas av med sin plånbok, som låg i hans kavaj som hängde på MIN väska. Snacka om att jag fick sluldkänslor. Efter att ha letat i vad som kändes som en evighet fick han äntligen tillbaka den, givetvis utan pengar och VISA dock. Det var bara att åka hem och spärra för honom. Vi andra försökte med konstgjord partyandning återuppleva feststämningen. Gick sådär.... När en tjej lyckades trampa på mig med sin drygt en decimeter långa stilettklack, INUTI mina skor och FASTNA kände jag att det kanske var dags att ge upp. Det var roligt så länge det varade i alla fall, och det var ett väldigt coolt ställe och väldigt skillade DJ's.

















På söndagen pallade jag mig upp i tid för att äntligen ta mig upp till söndagsmarknaden i Clignancourt. Jösses vad den är stor! Tänk er typ tio gånger större än Camden market eller något i den stilen. Billiga märkeskopior trängdes med antikviteter, Conversskor, smycken, gamla tvättmaskiner, en uppstoppad giraff (!), vackra sketbilliga vintageväskor från Dior och Chanel som ändå var för dyra för min plånbok, sekelskiftsmöbler, donuts och mirakeltvättmedel.















Nu: Madame Chamblas och sen fonetik!

...kan man bli bjuden på latteshots från Starbucks bara sådär. Med hasselnötsmak.







I dag firar jag att jag fick 18,5 av 20 möjliga på testet (jag och Dax lämnade in första av alla så hon rättade dem direkt) med att bli bjuden på middag i Citén och med drinkar i Marais. I morgon blir det efter träning "fancy lunch" som han uttryckte det, med Paul. Sen utgång med Andreas sverigebesök och gänget. På söndag drar jag med alla jag känner och några fler till Clignancourts marknad. Däremellan skriver jag meningar på franska till madame Chamblas. Un bon week-end mes amis!

Alla klichéer är sanna. "Livet går vidare", "embrace life", "carpe diem". Nu ska jag njuta av att jag lever och att jag är här och att inget har hänt mig och mina nära och kära. Därför bloggar jag nu vidare. Inte som om inget som hade hänt, men med en medvetenhet om hur bra mitt liv är och hur viktigt det är att jag inser detta. Därför vill jag fortsätta som jag tidigare gjort.

I fredags bjöd jag Mette på en grek-inspirerad middag med en mycket uppskattad crème brûlée till dessert. Vi hade jättemysigt. Först var tanken att vi skulle fortsätta ut i Parisnatten, men efter några glas rödvin och en hård vecka bakom oss bestämde vi att vila kändes mer attraktivt och jag var i säng innan midnatt med Beethoven i högtalarna och ett mail till pappa på dataskärmen. Trevligt, faktiskt.





Lördagen inleddes med träning i Jardin de Luxembourg. Underbart. Våren är verkligen här, även om vi just denna vecka har en "köld"knäpp igen. Nästa vecka ska dock temperaturen komma tillbaka upp runt tiostrecket.















Lördagskvällen inleddes hos Francis med både larv och allvar. Larvet var det enda som dokumenterades, dock. Sen vidare ut i natten för mig och Mette. Det var KALLT!









Här hoppar vi av uppenbara skäl vidare till måndag. Jag fick tillbaka test nummer tre, och madame Chamblas var mycket nöjd:



16,5 och en halv poäng över mitt mål och jag slipper straff. Ni hade ändå inte kommit med några straff-förslag, så tur var väl det!



Endast ett halvt fel på första sidan! Stora, feta, röda bockar betyder alltså i stort sett alla kulturer utom den svenska rätt, inte fel.

Jag började denna dag med att ta kål på en kackerlacka. Great. Är det inte råttor i väggar är det grannar med stora högtalare eller stora, äckliga skadedjur i mina bostäder. Just splendid. Veckan bjuder på en middag med Mette, en reunion med Eva och antagligen Andreas, eventuellt lunch med Rouzbeh och lunch med Paul. Denna vecka SKA jag ta mig till marknaden i Clignancourt också.

Åh, vilken bra dag!!! Testet gick bra (tror jag), mycket bättre än förra fredagen i alla fall, vi hade sista fonetiken för ett tag, och kanske framförallt: Madame Chamblas gav oss ingen läxa över helgen! Yay! Dock måste jag ju plugga mänskliga rättigheter, men vad gör väl det när solen lyser? Le soleil brille! Det fick vi lära oss idag.

Bonjour, Madame Chamblas!!!

Ja, Madame Chamblas ville ha min bloggadress...



Madame står upp, sen har resten av klassen!

I kväll kommer Mette hit på en matbit, jag tänkte bjuda på en massa smått och gott. Denna vecka är vi inte längre de fyra musketörerna eftersom Andreas är och åker skidor och Eva är i Norge, utan den dynamiska duon - men det är minst lika bra! I veckan var vi på bio och såg An education, som varmt kan rekommenderas! Dessutom är tjejen i filmen en riktig frankofil, och de nämner Café de Flore på Saint Germain i filmen, caféet jag nämnt tidigare som ligger bara runt knuten från mig!





Helgen bjuder (förutom plugg) på träning, tre festalternativ på lördag samt lunch med Paul på söndag. Förhoppningsvis hinner jag med marknaden på Clignancourt på söndag också. Ett av festalternativen är kul, men orsaken till den är för djävlig rent ut sagt. Francis, som jobbar på ett taiwanesiskt dataföretag här i Paris, har fått sin visumansökan avslagen! Juristerna var taiwaniskiska och hade tydligen inte den diplomati och kunskap som franska jurister har. Så de lyckades inte få honom kvar i landet, trots att han egentligen har rätt till det (nämligen innehar kunskaper en fransman inte har, eller som man inte kan hitta i den franska arbetskraften för att vara exakt). Han har bott här ett år och skulle som det var tänkt bo här minst ett till, men nu får han inom en vecka eller två bege sig tillbaka till Quebec. Vad hände med  de "franska kusinerna", undrar jag??? Jag mister en god och nära vän. Fy på dig, franska staten!

Då var helgen, och således även Sverigebesöket slut. Separations - och pluggångesten tar vid. Endast 12+ (vad nu plus betyder) av 20 på tentan i fredags. Franskan - NU KÖR VI! Nya tag på fredag. Får jag under 16 blir det ett staff, förslag?













..........................................................................................................................

♥Faster Stina, vila i frid. Det brinner ett ljus för dig i Sacre Coeur. ♥

Har inte bloggat på ett tag. Har inte funnits så mycket att blogga om, faktiskt. Mest plugg och träning för Jenny Lina Carlsdotter. Måste ju passa på i veckorna då helgerna här har tenderat att vara lite.....fullspäckade. Jag fick tillbaka testet (vilket tydligen numera är en liten fredagstradition á la Sorbonne) och jag fick 14 av 20 möjliga poäng, vilket enligt madame Chamblas var "Atténtion!" (jag själv hade varit nöjd om hon inte hade sagt så). Men efter det har hon memoriserat mitt namn och slänger ur sig många "très, très bien Jenny" under klasserna vilket uppskattas av yours truly. Jag är faktiskt ganska bra på franska, det lilla jag lärt mig. Så det så! På fredag kör vi igen, och då är det mycket mer grammatik än förra gången. Men denna gången ska jag tametusan ha över 17. Banne mig!


Detta är inte i Madame Chamblas klass, utan på en av "konferenserna" (innan folket kom dock) som helt ges på franska, i ultrarapid och utan översättning. Jösses. Jag går "fransk film" och "Frankrike idag". Tenta på detta i slutet av terminen..... Ujujuj....


Vi har hängt lite mer med varandra i klassen också, och "le petit dialouge" som madame Chamblas beordrar oss att göra på klasserna gör också att vi lär känna varandra bättre. Det finns en HEL del udda karaktärer i klassen, från "all walks of life" som vi anglofiler säger. Ett axplock:

En ryss (han får på grund av min stora respekt för honom vara anonym) som när han bodde i Ryssland var en enkel, simpel småstadskille på 112 pannor med en liten vodkafabläs. Han flyttade sedan till St. Petersburg där han bodde i en tvättäkta sovjetisk kommunalka. På något sätt tog han sig till USA, där han träffade en skådespelar-coach. Denne bjöd honom till Frankrike, där han nu (cirkus 60 pannor lättare och utan vodka-problem) bor i ett SLOTT med sjuttio rum, vallgrav, jaktstuga, vakter och gud vet vad hos en dramatisk författare och hans skådespelade fru. Ryssen själv är med i en pjäs om Herkules som snart går upp på teatern här. Han är emellertid väldigt noga med att påpeka (läses med mycket grov rysk brytning): "My familiy is veeery, veeery poor though, we have noooothing in Russia". Ok, great.  Nämnde jag att han är blott 26 år gammal? Ja jösses. Vi tog en promenad efter skolan i dag och han var mycket noga med att påpeka hur lyckligt lottade vi är att bo i denna stad, allt fint vi har och att vi verkligen ska njuta av livet. Vi ska fråga oss vad livet egentligen är och hur vi vill tillbringa det. Fint faktiskt.

En mexikan. En riktig långstång med lång, svart kappa och en grov mexikansk, läspande brytning. Gillar att berätta om Mexiko och speciellt det mexikanska köket. Gillar att (stolt) visa upp sitt amerikanska "border pass", med vilket han fritt kan åka fram och tillbaka över gränsen. Vilket faktiskt är en ganska "big deal" over there. Han flörtar konstant, helst med madame Chamblas.

En chilenare. Är alltid bakfull och flörtar mer än mexikanaren. Han är blott 19 men för sig som en karlakarl. Han ler hela tiden och blinkar efter i stort sätt varje mening. Han är en tvättäkta latino-charmör. Han kan sitta och nicka förstående under en hel lektion, men sedan fråga frågor så att hela klassen inser att han inte har fattat jota. Vilket gör att madame Chamblas (som verkar gilla honom skarpt) skrattar och säger "Dax, du måste koncentera dig!" (hade detta hänt mig eller Ali hade vi antagligen åkt ut med huvudet före, men vi har inte Daxs charm).

En asiat. Hon är jättekort, har pottfrilla med lockigt hår, stora glasögon med svarta bågar som täcker halva anskitet och mössa med öronlappar. Ingen förstår vad hon säger, vilket språk hon än pratar. Förutom madame Chamblas som verkar väldigt nöjd med hennes prestationer. Och som kan uttala hennes namn. Ingen annan kan. Jouisiui eller något i den stilen. I dag när jag kom till skolan satt det lite folk i ett "väntrum" (man får inte äntra Sorbonnes lokaler förrän en kvart innan man ska ha en klass). Alla sitter i en ring och småpratar. Jouisiui har dock vänt sin stol och sitter med armbågarna i knät och huvudet i händerna och stirrar ut genom fönstret. Där det finns en stenvägg.

Det är underhållande att gå på Sorbonne, det måste jag säga! Je suis très contante!


Många nationaliteter, många livshistorier, många karaktärer.

Jag har annars ett problem. Jag måste hitta en kiropraktor eller naprapat. Min höft/rumpmuskel är fasiken inte som den ska. Vilket förpestar mitt liv å det grövsta då man inte klarar sig i Paris utan fungerande apostlahästar. Jag har frågat runt lite och hoppas på det bästa. Kan man få en remiss av en läkare som i Sverige, måntro? Annars kommer det ju kosta skjortan!

Jag måste också passa på (mest för att jag på Aftonbladets hemsida sett vilket "snökaos" det tydligen är hemma) att berätta att det i Paris pendlar mellan 10-16 plusgrader nu och att jag i dag lade fuskpälsen på hyllan till förmån för min fin-fina trench (TACK mamma och pappa, den passar perfekt!). Lite måste man ju få njuta av att inte vara i snödrivelandet just nu....eller?

Jag har nu ätit lite (och känner mig obligerad att visa vad efter mitt tidigare spagetti-med-ketchup-stekt-ägg-fiskpinnar-inlägg, jag äter vanligtvis bra här, ok mamma?) och ska senare möta upp Eva och Mette för girls night out. Alla har varit sjuka det senaste (vilket också varit en anledning till ovanstående träning-och-plugg-tillvaro för mig) så vi har inte umgåtts alls nästan. Dessutom har Mette lämnat oss i singelhörnet till förmån för vår egen Andreas. Vi är alla urbota glada men också liiiiite rädda för tofflande framgent. Tiden kommer att utvisa. Eva ska hem till Norge i morgon för att jobba lite under sitt pågående vinterlov, så ikväll passar vi på. David sms:ade dock just och bjöd oss till sin restaurang, så det kanske inte dirket blir girls night out, men ut det ska vi, och tjejer det är vi!



På fredag får jag finbesök och jag är så glad att jag inte riktigt vet vilket ben jag ska stå på (förslagsvis inte det onda, kanske?). Det fördunklas dock lite av att det finns både gluten- och laktosallergi i sällskapet. In the land of bread and cheese. Inget gluten- eller laktorsfritt i affären (jag har själv fått gå tillbaka till laktos igen). Panik. Men det ordnar sig nog.....

I dag lämnar jag er med lite bilder på hur spontant kul det kan bli i den franska huvudstaden ibland. Bara sådär!

Ni som är helt ointresserade av mode kan scrolla ner några centimeter nu, för detta kommer inte under några som helst omständigheter intressera er. Om ni inte vill hånskratta åt mitt modeintresse vill säga. Då kan ni läsa vidare. Alla klara? Ok. I går släpptes så alltså Sonia Rykiel pour H&M [hachéem]. Jag ville ha Halsduken, och begav mig därför på skakiga bakisben som endast fått fem timmar sömn ut på uppdraget. Det är extra kul för oss här i Saint Germain des-Prés, för flaggskepp-affären, och tillika adressen på alla accossearer, är bokstavligt talat runt hörnet, på Saint Germain. Dessutom frontas vårt fina granncafé, Café de Flore, på hemsidan och i reklamen.



Efter att ha utstått onda och stirriga blickar, vassa armbågsstötar, knuffar och ryckande i plagg i FYRA olika H&M-butiker fick jag se mig besegrad. Halsduken var slutsåld. Så efter dessa fyra butiker, ett mardrömslikt och närapå förgäves försök att ta mig ut från Forum les Halles och en 20 cl tropicanajuice för 25 riksdaler fick jag med svansen mellan benen och med nedslagen blick ta metron hem med blott ett Sonia Rykiel diadem och en väska att ersätta den sönderbuggade väskan som gick i graven på fredagskvällen. Good try though.

(NU KAN ALLA MODE-OINTRESSERADE FORTSÄTTA LÄSA). Lördagskvällen inleddes sen efter en gourmetmiddag bestående av pasta med ketchup och stekt ägg som sköjldes ner med en kvarglömd äcklig öl från vår housewarming med lite besök från Citén (jag sportade naturligtvis mitt nya diadem). Jag måste säga att mina språkkunskaper växer för varje dag. Och då syftar jag inte bara till franskan. Nej, jag lär mig mer danska, norska, spanska och tyska för varje dag. Engelskauttalet blir dock sämre för varje dag, då jag börjar prata som fransmännen. Men ändå. Denna afton talades det tyska, franska, engelska, danska och svenska. Mycket bra. Johan, Sara, Mette, Andreas och jag drog sen till Fleche D'or, en klubb långt ut i tjottahejti där det spelades livemusik och man betalade pant för glasen. Trevligt ställe men dålig musik. Så vi mötte upp Marcel och drog till en mysig bar vid Stalingrad där vi hade tänkt natt-dinera. Tjii fick vi för köket hade just stängt. Så vi drack upp vårt vin och åkte hem. Jag åt fiskpinnar och en avocado och kom i säng i (för Paris) god tid.



Die deuche/schwedishe/syrian/marockan leute.



Man fick en gratis drink för inträdesbiljetten.



Posing in the cold



Wannabe The Knives. Not even close.



I dag kände jag att det var dags för lite Jenny-tid igen. Att vara allena är så viktigt för mig då och då. Men denna dag var jag faktiskt inte ensam. Nej, med mig hade jag en av mina favoritkaraktärer från filmens värld, nämligen Amelie Poulian. Och vi hade mysigt!



Vi drack kaffe på Amelies arbetsplats, Café des Deux Moulins.



Jag snackade lite med hennes pappas trädgårdstomte.



Jag kollade in frukten på hennes kvartersaffär, där den elake frukthandlaren mobbar den lite "specielle" medhjälparen.



Checkade in hennes port och lägenhet.



Sist men inte minst visade Amelie mig vart hon kärleksfullt och lekfullt viskande redogjorde för den blinda mannen om alla lukter och syner på marknaden vid Lamarck-Caulaincourt Metrostation.





En dag i Amelies fotspår!

Dessutom passade jag på att njuta av utsikten från Sacre Coeurs trappor, insupa den begynnande våren samt bli pålurad något slags dufårdetduönskarbaradubetalarmig-armband av en påstridig men väldigt gladlynt tanzanian.









Efter donken vid Montparnasse fick det dock vara nog med äventyr, och jag tog mig hem och stupare i säng till svenska program på olika play-siter.

Nu: mat, plugg, säng.

Oj, vilken fredag! Först ville jag inte att den skulle komma, då jag skulle - efter endast sex lektioner- ha ett test. Och det var inte på lite grejer heller. Det var på allt vi har gått igenom hittills. Vilket man skulle kunna tro var ganska lite med tanke på den ovan nämnda lilla skaran lektioner. Nej, det var inte ganska lite. Det var ganska mycket. Oregelbunda och regelbunda verb, artiklar i bestämd och obestämd form, negationer, adjektiv, maskulin, feminin, plural och singular, vokabulär och lite annat smått och gott. Detta fick vi dessutom veta dagen innan, alltså 22 timmar innan testet skulle äga rum. Det gick ganska ok dock. Fast för första gången på.....ja, sen jag kan komma i håg, så fuskade jag lite genom att på två meningar snegla över på Ali. Två motsatsord hade fallit bort.... Ja, det är förskräckligt, jag vet. Jag rättfärdigar det med att det var lite svårt och alldeles för tidigt för ett test av den magnituden. Fast som sagt, det gick faktiskt ganska ok. Jag rapporterar betyg framgent. Efter testet mötte jag, efter lite häng med klasskompisarna, Francis i Marais. Han tog mig till ett jättesött franskt te-hus med trevliga servitörer, gott kaffe och te, men framförallt: de största portionerna bakverk jag någonsin sett!!! Vi delade på en citronmarängpaj och en fruktsmulpaj, och jag åt inte ens hälfen. Jösses.



Det framgår kanske inte av bilden, men pajbiten har ungefär samma storlek som Francis huvud...



Sketagod var den.



Men alldeles för stor...

Sen tog vi en promenad i solen...



...kollade på guitarrer...



Hittade underliga ting på andra ting som vanligtvis inte har underliga ting på sig...



Sen gick vi hem till Francis, där jag återigen fick njuta av utsikten som fick mig att falla pladask för denna staden, medan Francis serenerade mig på sin guitarr och bjöd på hemmagjort citron-te med honung.



På kvällen kom Mette hem till mig för bubbel, snacks och en stor skopa tjejsnack. Sen drog vi till Gare L'est där vi gick på puben L'Atmosphere där...



...Lottas och Johannes vän från Manchester, Paul, numera jobbar extra. På dagarna plåtar han för ryska Vouge och andra high-rolling jobb, och på kvällarna fixar han klirret i kassan på denna lilla bar på hörnet precis vid kanalen.





Sedan blev jag avlämnad vid en klubb på andra sidan staden, där det var någon slags buissness-school fest (som var sponsrad av både det enda och det andra, som Pringelsrören man fick med drinkarna till exempel (!)), och där jag träffade upp med...



David och hans polare.





Det festades till sen kväll (eller rättare sagt tidigt morgon), när testosteronet började sippra ut i form av slagsmål och interventioner från ännu mer testosteronsipprande vakter. 23 timmar efter att dagen börjat lade jag huvudet på kudden för att avsluta vad som till slut blev en underbar fredag, testet till trots.

I dag lämnar jag er med något mycket intressant. Nämligen toaletterna i Paris. Eller vissa. För att illustera detta har jag tagit ett kort i Pauls bar, vilken är mer av kvarterskrog-slaget, och ett på (tjej)toan på den lite mera upscale klubben vi var på igår.





Kommentarer på de sista två bilderna är mycket välkomna. Jag känner mig ytterst skeptisk till detta fenomen nämligen, vad känner ni?

Dagen inkluderar en ordentlig Saint Germain des-Prés-brunch, Sonia Rykiel, kanske häng på Davids restaurang, fest med citémänniskor och någon klubb med liveband och med D'or (guld) i namnet, och kanske lite plugg där emellan.

I dag visade Paris sig från sin allra bästa sida, och gav förhoppningsvis oss en försmak för vad som snart komma skall. Johan och jag tog en lång promenad och hamnade till slut vid École Militaire, där vi satt utan jackor i solen och bara stekte och drack frappe och varm äppelcider. Nice! På tordag och fredag kan det komma att krypa över 10-stecket igen säger de, och det utlovas strålande sol från en klarblå himmel. Jag hoppas de har rätt.









I söndags var det så alla hjärtans dag. Min första allena på sex år. Ingen stor dag om man inte har någon dock. Men min var mysig. Ett kafferep med Eva, prat med mamma och pappa i telefon och en biodate och promenad längs Seine med roomie. Allt man kan önska.





Jag kan förresten verkligen rekommendera filmen vi såg, Brothers. Jag vet inte om det var för att jag hade väldigt låga förväntningar eller om det faktiskt var så att den var underbart bra, men jag blev verkligen tagen av den. Allas insatser var väldans bra, men den äldsta dottern - spelad av Bailee Madison - hon var exceptionell! Om hon inte faller in i Drew Barrymoore-fällan har vi en framtida "Hollywood It-girl" i henne, sanna mina ord. Remember where you heard it first, people! (Mamma: du skulle älska den, men stor gråtvarning!).

Annars är det mest plugg, plugg, plugg som gäller, och mitt lilla hemliga projekt då. Som nu är färdigt. Kursen går snabbare än snabbast framåt, så det gäller att varje dag sitta på sin kammare och studera som en fin flicka. Vilket jag naturligtvis gör i mitt lilla krypin bakom bokyllan. Träning tar upp en del tid också. Har på grund av detta fått införskaffa skärp. För första gången sen jag slutade snusa verkar ämnesomsättningen och förbränningen fungera. Tack för det! Mamma och pappa var så urbota snälla att de skickade min löp-vindjacka och min ipod-hållare som jag hade glömt, så nu är det varmare och roligare att springa/powerwalka. Dessutom skickade de med min favvo-klänning och den mycket välbehövliga sovmasken. TACK mamma och pappa!



I dag är det ju Jenny-julafton också, Fettisdagen. Det firar jag imorgon med att ta med några vänner till Svenska Kyrkans Café och semle-frosseri. Jag frågade i god tid Rouzbeh om han visste vert jag eventuellt kunde få tag på några. Man kan ju inte gå cold turkey bara för att man bor i ett annat land. Nej, ett beroende av semleslaget måste i sådana fall trappas ner. Jag tror mitt får ligga lite lantent framöver för att sedan blossa upp så fort jag andar på svenska mark igen. The love story continues......

Första dagen på Sorbonne. Oj, oj, oj! Svårt, alltså! Och de lägger i högsta växeln på en gång. I dag var alltså vår allra första dag. Det betyder att de flesta av oss inte kan ett jota. Vår första läxa till morgondagen (som vi alltså har 22 timmar på oss att göra) är att 1) lära oss böja Être (att vara) och Avoir (att ha). Två olika plural och allt möjligt konstigt  2) lära oss ca 20-30 nationaliteter samt ändringen i feminin och maskulin form samt den lilla 3) alla siffror. ALLA siffror. Kör vi i detta tempot resten av terminen kommer jag snacka franska på ett litet kick.  Herrejösses amalia alltså. Lite rädd blir man ju. Dessutom blir det både muntligt och skriftligt på det, muntligt inför HELA klassen såklart. Jag sa fel samtliga gånger jag försökte idag, mest på grund av att jag hade slurpat i mig tre koppar kaffe innan och inte hittat någon toalett. Allt jag kunde koncentrera mig på var att inte kissa på mig.

Klassen bestod av (surprise, surprise) mest svenskar och norskar och (surprise, surprise) nästan helt av människor i åldrarna mellan arton och tjugotvå. Bredvid mig att det dock en jättesöt Aussie-tjej som var lika gammal som mig, och vi bondade snabbt över vår (höga) ålder och att vi kände oss helt retarderade när det kom till att förstå franskan Madame Chamblas Montel pratade (ja, för det pratas bara franska i klassen). Jag vet inte om det är en Aussie-grej eller om hon bara verkligen gillade mig, för när vi skiljdes åt två och en halv timma senare kallade hon redan mig för sweetie. Mina vänskapsrelationer bildas snabbt och intensivt här i Paris. Känns väldigt bra att ha någon i klassen man gillar dock, nummer är redan utbytta!



Huset där mina klasser är. Om man vänder sig till vänster direkt när man kliver ut genom porten har man denna vy framför sig....



Jajjamen, där skymptar man Notre Dame. Och lite snö. Alison, eller Ali som hon kallas (Aussien) har aldrig sett snö förut och visste inte vad hon skulle göra när det snöar. Det snöade lite häftigare i går, detta kallade hon en snöstorm och undrade om man kunde gå ut då. Tänk vad olika liv man lever. Hon tyckte att det var så kallt, och jag förklarade att om hon hade mössa på sig så skulle hela kroppen bli varmare. Detta var för henne närmast magiskt.

Gick upp på stan för att shoppa lite. Jag har äntligen fått veta att jag får CSN och att det kommer i morgon. Så inget mer supersnålande. Det har varit rea här i Paris (vilket det enligt fransk lag bara är två gånger om året) och senast i måndags gick jag runt och kollade ut vad jag skulle köpa när pengarna kom. Bara för att illustrera vilken mastondontrea det är så kan jag berätta att det jag faktiskt trots snåleriet HAR köpt, två klänningar, fick jag betala €15 för, ordinarie pris €130. Så jag var peppad när jag kom upp på stan. Tror ni inte på F-N att den förbenade rean är slut, just idag!!!!! Det är då ta-me-tusan alltså! No fair! Jag kom hem med lite i alla fall, men den där rushen av att fynda infann sig inte. Dagens i-landsproblem, I know. Men i alla fall.

Imorgon händer något kul. Då ska jag träffa upp Sarah på en drink. Sarah och jag bodde i samma hus när jag bodde i London 2003. Vi har således inte sett varandra på hela sju år. Ska bli så trevligt. Sarah pluggade till engelskalärare i London, men har nu sadlat om och börjat en helt ny utbildning till jurist, detta samtidigt som hon jobbar på en juristbyrå här i stan. Jösses.

Nu måste jag med hänvisning till ovanstående text begrava mig i franska siffor. Over and out!

Vacka Sarah!

Så, när jag i rask takt är på väg hem från parken imorse känner jag ett hårt finger som petar mig i ryggen. Jag rycker till tar ut ipoden ur öronen och vänder mig om. Där står en man som halvt har tappat det grånade håret, med lite kuvad rygg, ett ganska illa munsår, sned näsa men med ett förvånansvärt lätt och spänstigt steg. Jag rycker till lite och han sätter upp händerna för att visa att han gjorde denna underliga gest i all välmening. Innan jag börjar fundera på om skosnöret är löst eller något annat han kan tänkas vilja berätta för mig börjar han raljera. Utan att säga hej eller på något sätt introducera sig själv. På franska. När han inser att jag enbart förstår en tiondel av vad han säger byter han till engelska. Det visar sig att denne man är en gammal (och från vad han säger själv, väldigt framgångsrik) rysk maratonlöpare. Han ger mig nu, med yviga rörelser och aningen forcerat, en föreläsning i min träning. Han berättar hur jag ska andas (genom näsan, tugga tuggummi för att undvika att det händer genom munnen), hur jag ska äta (bara ett äpple på morgonen, sen bara mellan tolv och två och endast dricka efter måltiden, inte under), hur jag ska gå på toaletten (bajsa i en hel timme mitt på dagen så att jag tömmer tarmen, och inget att dricka efter åtta på kvällen så att jag undviker att kissa under natten), hur jag ska gå, stå och springa, samt att jag inte får gå på asfalt. Nej, asfalt har ingen energi att ge tillbaka till mig, för jag får min energi från jorden förstår ni. Tydligen är det ännu värre att gå där nu på vintern. Sen pekar han mot mina (och sina egna) reproduktiva organ och säger att jag absolut under inga omständigheter får bli gravid och få barn. Nej då kommer jag att förlora DET. Vad nu DET är. Medan han pratar för han med jämna mellanrum fingret till den krokiga näsan för att till synes ta bort rinnande snor. Med jämna mellanrum sätter han samma finger på min arm eller axel. Han var, när jag tänker efter, en perfekt blandning mellan min gamla (galna) löptränare och min gamla (galna) ryska ballettränare. Jösses, vilken morgon. Efter lite mer babblande på ömsom franska, ömsom engelska vänder han tvärt på klacken, viftar lite med armen och börjar raskt knata ifrån mig. Han är borta. Jösses.

I dag var det så äntligen dags för "orientation". Detta innebar att få en lapp där det stod när man skulle infinna sig samt vem som skulle vara ens lärare och vart man skulle infinna sig. Ja, och så ett certifikat på registrering, som man istället kanske skulle kunnat få på första lektionen? För det var ju inte (som vanligt) direkt lätt att få dessa papper. Jag köade i ca. 40 minuter, och då jag lämnade stället var kön längre än när jag kom. Ever heard of e-mail Sorbonne? Än så länge är jag inte lika imponerad som schweizarna, mamma.



Detta är en tiondel av MIN kö. Det fanns si sådär fyra köer till.



Mission complete! Jag kommer att infinna mig i lokalerna vid Notre Dame (jag kan alltså gå dit, yay!) mellan 12.00 och 14.00 varje dag, där Madame Chamblas Montel kommer att se till att jag lär mig franska. Bien. Sen kommer fonetiken också, men det testet har jag ju inte gjort än. Varannan vecka kommer jag ha en extratimme varje dag med fonetik.

Jag går ju i Jardin de Luxenbourg varje morgon, (och när jag blir lite friskare blir det jogging!) och den ligger även på vägen till några av Sorbonnes språklokaler (alla läser alltså inte vid Notre Dame som jag, dessa lokaler var vid Pantheon). Så här kommer några snapshots från Helenas och min promenad till skolan genom parken och i närheten från i eftermiddags.





Notera att det på vissa ställen i parken ligger snö kvar på marken. Det har det inte gjort sen jag kom. Det blev lite mildare nu på eftermiddagen dock. Det är riktigt aprilväder här i Paris.



Franska senatens hus, Luxembourg Palace.



En styck roomie. Där fångade jag verkligen dagens solsken!



Hemingway strosade tydligen ofta runt i denna park.



Louise of Savoy, stackaren gifte sig när hon var elva.



Pantheon



Jenny Lina och Pantheon.

Nu: kaffe, kaka, plugg.

BRA tisdag. Kickade igång dagen med en promenad i Jardin de Luxenbourg. Fortsatte med att (äntligen) färdigställa PM:et om marxism och börja inläsningen till nästa. Det har varit KALLT idag. Fast förra gången jag tyckte att det var så kallt var det tydligen bara runt noll, kanske en minus. Idag snöade det dock till och med på morgonen och förmiddagen, så 10 plus kan det inte längre vara. Suck, vad temperaturen fluktuerar i Paris! I alla fall, lite billiga fiskpinnar och lite facebookande, och så var det dags att möta Andreas vid metron för att åka och träffa tjejerna för lite moulin frites. Mat, två öl och en utsökt dessert bestående av gamla, hårda fruktmentos till det förträffliga priser € 7. Vidare till jazzkväll på underbara Café Universel. Tisdagstradition in the making.



Det var GOTT...



...mycket gott!





Café Universel! Idag med konversationer om diplomat-sprit, krokimålning och Valentin-citépartyt på lördag.

Idag lämnar jag er med några snapshots från mina omgivningar, komplett med guidetext och allt!



Söt liten gata mot Notre Dame-hållet



Saint Germain



Det (ö)kända crepeståndet, som fem timmar efter kortet togs när jag kom tillbaka från jazzen helt hade avlägsnats från platsen. Jag håller tummar och tår för ett ersättningsstånd.



Ägaren hade lämnat en lapp med (vad jag tror är) en vädjan om information om vad som kan ha hänt. Google translate will tell me. Ja, inte vad som hände då, utan vad det står.



Jag må ha förlorat crepeståndet, men jag har i alla fall metro på väldans kort gångavstånd. Dessutom såg jag idag att boulangeriet TVÅ STEG utanför min bort serverar crepes. Splendid!

Så bor jag nu i Saint Germain Des-Prés. Det är väldigt fint här. Både Cafe De Flore och Les Deux Magots ligger runt hörnet, dessutom också många av de stora bokförlagen, en massa lyxig shopping, andra mysiga caféer och restauranger och en mysig biograf. Om vår gata i guideboken:

Denna korta gata, mellan Boulevard St-Germain och Carrefour de la Croix Rouge, härrör från medeltiden och här finns fortfarande hus från 1600- och 1700-talen. Lägg märke till de stora portarna, höga fönstren och gjutgärnbalkongerna. Före revolutionen bodde en grupp flamländska konstnärer här på nummer 37. Victor Hugo hyrde som 19-åring ungkarl ett vindsrum på nr 30.


Vi bor på nr 19. Det finns bio väldigt nära, metro väldigt nära, mataffärer väldigt nära och allt inuti lägenheten är också nära. Väldigt nära. Vi bor nämligen på 23 kvm. Men det går faktiskt bra. Denna vecka har vi dessutom Helenas bror här också, det har gått förvånansvärt bra. Jag har fått mitt eget lilla krypin efter att jag helt ogenerat bestämt hur vi skulle möblera om och helt enkelt autokratiskt gjort slag i saken. I går blev det, efter en metro, två förortståg och en buss, dags för IKEA-runda. Parisområdet har sex IKEA-varuhus, så det var inte helt enkelt att planera rutter och föröka komma på vilket som var värmast och lättast för oss att ta oss till med offentliga färdmedel. Men vi tog oss till slut ut till ett utanför östra Paris, och nu har vi gjort så fint i vår lilla lya. På lördag ställer vi till med inflyttningsfest, och alla är sjukt peppade.



Helena och tvillingbror på IKEA



Jag passade på att käka lite sill.



Success!!



Mitt lilla krypin.

Annars har vi fikat lite mer, jag har ätit lite mer Croc Madame och Croc Monsieur utan skinka, vi har varit på jazzkväll med ca 20 andra skandinaver från citén och nu ska jag försöka att (äntligen) få lite plugg gjort. Dagen startar nu med sol och de lovar att temperaturen ska krypa närmare 10-stecket innan helgen. Synd bara att jag är förkyld...



Jag tror jag har hittat en kolhydrats- och fettbomb att ersätta min semla med!



Sol. Kaffe. Café. Utan Jackor. Underbart.



Sol!



Jazz på Café Universel vid Port Royal.



Scandinavian seize.



Henriks sista kväll. Passade med jazzkväll då han brinner för jazz och själv spelar saxofon.

Ok, uppdatering färdig. Och hörrni, kommentera mera alltså!!! Over and out.