Jenny Lina Carlsdotter

Äntligen tillbaka! Jag gick på söndagsnatten på en riktig nit. Jag "gav tillbaka till jorden" som jag brukar säga, åt båda hållen. Jag svimmade. Jag krampade. Jag fick inte luft. Det var något som var riktigt fel. Doktorn kom och gav mig en injektion och en lista lång som tomtens på Kalle Anka med mediciner. Nu är det fyra dagar sen och idag tor jag att jag ska äta helt normalt. Kanske. Herregud vilken pärs. Jag känner mig bättre än vad jag ser ut dock. Jag är blek som ett lakan, har ringar runt ögonen, sår runt käften och livlöst hår. Jag hoppas det ordnar upp sig för Jenny Lina Carlsdotter snart...

Eftersom hag har varit borta ett tag backar vi bandet till lördag när jag mötte upp detta knasiga gänget vid Champs-Élysées Clemenceau:



Vi skulle titta på YSL-expon på Petit Palais. Det är egentligen inget petit med det dock...



...om man inte jämför med Grand Palais förstås...



Expon har varit väldigt hypad då legenden gick bort förra året.





Men när vi såg kön - två timmar innan stängningsdags - gav vi upp om att få se legendens kläder och annat vackert just denna lördag. Efter att ha kontemplerat att se Turner på Grand Palais en stund men även där gett upp när vi sett kön gick vi istället och tog en fika.



Jag passade före och efter gängets ankomst och sorti på att domumentera omgivningarna till ER som läser denna blogg (och när vi ändå är på det ämnet får ni gärna ge er till känna i kommentarsfältet då och då. SARA T: Välkommen hit!).







Sen blev jag sjuk så inget mer att rapportera där. Men i tisdags kom underbara, fina, smarta, snälla och bästaste Sandra hit på besök. Hon fick under sina första timmar på fransk mark ett telefonsamtal där hon fick veta att hon fått ett nytt, bra och flashigt jobb! GRATTIS vännen! Vi skålade i avslagen cola (due to my condition) och firade med tacos (jag åt bröd med lite cremé fraishe). Underbara Sandra!



I går tog jag mig på lite halvskakiga ben mig till Pomidou med Sandra, vilket var helt rätt val. Både för att det var en upplevelse men också för att jag igår kväll kände mig mycket, mycket kryare. Jag behövde komma ut lite i friska luften (och insupa lite konst). Här kommer några godingar på centret, utsikten och några pärlor från samlingarna.

















Japp, Sigmunds barnbarn. We did not like him though...





En favvo av Robert Delaunay.



En annan av Dalí.



Och Chagal.









Yoko Onos någontig till John...



Sen tog vi en fika i värmen. Paris bjuder fortfarande på 19 grader och sol. Idag är det dock liiiite friskare och lite mulet. Så länge man kan fika ute och jag är frisk är jag dock hur nöjd som helst! Innan vi går ska jag bara skryta lite med följade kort (ha en bra torsdag alla! Kram!):