Solsken och varm äppelcider
I dag visade Paris sig från sin allra bästa sida, och gav förhoppningsvis oss en försmak för vad som snart komma skall. Johan och jag tog en lång promenad och hamnade till slut vid École Militaire, där vi satt utan jackor i solen och bara stekte och drack frappe och varm äppelcider. Nice! På tordag och fredag kan det komma att krypa över 10-stecket igen säger de, och det utlovas strålande sol från en klarblå himmel. Jag hoppas de har rätt. 
I söndags var det så alla hjärtans dag. Min första allena på sex år. Ingen stor dag om man inte har någon dock. Men min var mysig. Ett kafferep med Eva, prat med mamma och pappa i telefon och en biodate och promenad längs Seine med roomie. Allt man kan önska.
Jag kan förresten verkligen rekommendera filmen vi såg, Brothers. Jag vet inte om det var för att jag hade väldigt låga förväntningar eller om det faktiskt var så att den var underbart bra, men jag blev verkligen tagen av den. Allas insatser var väldans bra, men den äldsta dottern - spelad av Bailee Madison - hon var exceptionell! Om hon inte faller in i Drew Barrymoore-fällan har vi en framtida "Hollywood It-girl" i henne, sanna mina ord. Remember where you heard it first, people! (Mamma: du skulle älska den, men stor gråtvarning!).
Annars är det mest plugg, plugg, plugg som gäller, och mitt lilla hemliga projekt då. Som nu är färdigt. Kursen går snabbare än snabbast framåt, så det gäller att varje dag sitta på sin kammare och studera som en fin flicka. Vilket jag naturligtvis gör i mitt lilla krypin bakom bokyllan. Träning tar upp en del tid också. Har på grund av detta fått införskaffa skärp. För första gången sen jag slutade snusa verkar ämnesomsättningen och förbränningen fungera. Tack för det! Mamma och pappa var så urbota snälla att de skickade min löp-vindjacka och min ipod-hållare som jag hade glömt, så nu är det varmare och roligare att springa/powerwalka. Dessutom skickade de med min favvo-klänning och den mycket välbehövliga sovmasken. TACK mamma och pappa!
I dag är det ju Jenny-julafton också, Fettisdagen. Det firar jag imorgon med att ta med några vänner till Svenska Kyrkans Café och semle-frosseri. Jag frågade i god tid Rouzbeh om han visste vert jag eventuellt kunde få tag på några. Man kan ju inte gå cold turkey bara för att man bor i ett annat land. Nej, ett beroende av semleslaget måste i sådana fall trappas ner. Jag tror mitt får ligga lite lantent framöver för att sedan blossa upp så fort jag andar på svenska mark igen. The love story continues......
