Je m'appelle Jenny
Första dagen på Sorbonne. Oj, oj, oj! Svårt, alltså! Och de lägger i högsta växeln på en gång. I dag var alltså vår allra första dag. Det betyder att de flesta av oss inte kan ett jota. Vår första läxa till morgondagen (som vi alltså har 22 timmar på oss att göra) är att 1) lära oss böja Être (att vara) och Avoir (att ha). Två olika plural och allt möjligt konstigt 2) lära oss ca 20-30 nationaliteter samt ändringen i feminin och maskulin form samt den lilla 3) alla siffror. ALLA siffror. Kör vi i detta tempot resten av terminen kommer jag snacka franska på ett litet kick. Herrejösses amalia alltså. Lite rädd blir man ju. Dessutom blir det både muntligt och skriftligt på det, muntligt inför HELA klassen såklart. Jag sa fel samtliga gånger jag försökte idag, mest på grund av att jag hade slurpat i mig tre koppar kaffe innan och inte hittat någon toalett. Allt jag kunde koncentrera mig på var att inte kissa på mig.
Klassen bestod av (surprise, surprise) mest svenskar och norskar och (surprise, surprise) nästan helt av människor i åldrarna mellan arton och tjugotvå. Bredvid mig att det dock en jättesöt Aussie-tjej som var lika gammal som mig, och vi bondade snabbt över vår (höga) ålder och att vi kände oss helt retarderade när det kom till att förstå franskan Madame Chamblas Montel pratade (ja, för det pratas bara franska i klassen). Jag vet inte om det är en Aussie-grej eller om hon bara verkligen gillade mig, för när vi skiljdes åt två och en halv timma senare kallade hon redan mig för sweetie. Mina vänskapsrelationer bildas snabbt och intensivt här i Paris. Känns väldigt bra att ha någon i klassen man gillar dock, nummer är redan utbytta!
Huset där mina klasser är. Om man vänder sig till vänster direkt när man kliver ut genom porten har man denna vy framför sig....
Jajjamen, där skymptar man Notre Dame. Och lite snö. Alison, eller Ali som hon kallas (Aussien) har aldrig sett snö förut och visste inte vad hon skulle göra när det snöar. Det snöade lite häftigare i går, detta kallade hon en snöstorm och undrade om man kunde gå ut då. Tänk vad olika liv man lever. Hon tyckte att det var så kallt, och jag förklarade att om hon hade mössa på sig så skulle hela kroppen bli varmare. Detta var för henne närmast magiskt.
Gick upp på stan för att shoppa lite. Jag har äntligen fått veta att jag får CSN och att det kommer i morgon. Så inget mer supersnålande. Det har varit rea här i Paris (vilket det enligt fransk lag bara är två gånger om året) och senast i måndags gick jag runt och kollade ut vad jag skulle köpa när pengarna kom. Bara för att illustrera vilken mastondontrea det är så kan jag berätta att det jag faktiskt trots snåleriet HAR köpt, två klänningar, fick jag betala €15 för, ordinarie pris €130. Så jag var peppad när jag kom upp på stan. Tror ni inte på F-N att den förbenade rean är slut, just idag!!!!! Det är då ta-me-tusan alltså! No fair! Jag kom hem med lite i alla fall, men den där rushen av att fynda infann sig inte. Dagens i-landsproblem, I know. Men i alla fall.
Imorgon händer något kul. Då ska jag träffa upp Sarah på en drink. Sarah och jag bodde i samma hus när jag bodde i London 2003. Vi har således inte sett varandra på hela sju år. Ska bli så trevligt. Sarah pluggade till engelskalärare i London, men har nu sadlat om och börjat en helt ny utbildning till jurist, detta samtidigt som hon jobbar på en juristbyrå här i stan. Jösses.
Nu måste jag med hänvisning till ovanstående text begrava mig i franska siffor. Over and out!
Vacka Sarah!
