Jenny Lina Carlsdotter

I Frankrike har man inte bytt bort Annandag Pingst mot någon annan random helgdag (ok, inte SÅ random då) utan här var vi lediga. Detta firades med häng och mys i Jardin du Luxembourg och Jardin des Tuileries. Det var V-A-R-M-T!













Sen var det äntligen dags för det muntliga provet. Det allra sista. Jag var så nervös att jag svettades, darrade och mumlade. Men det gick. Jag gjorde det dock lite svårare för mig själv än vad jag hade behövt, när diskussionen hamnade kring flyktigfrågan i Sverige och Frankrike. Liiiite för avancerat för undertecknad. På franska alltså.



Klara!

Sedan blev det mer parkhäng, denna gång med hela klassen inklusive Mme Chamblas. Alla med sig sitt lands specialiteter, och sushi, pizza och tequila trängdes med havreflarn, Vegemite och baguetter. Good times.















Sen gjorde jag följande skylt:



För vet ni vem som är här? MIN CARRO! jag är så lycklig just nu. Det sjunde Sverigesbesöket. MIN CARRO. Åh! Hon följde med och firade muntan i går och i dag ska jag visa henne mitt Paris. Lycka.

Jag vill först och främst tacka för alla fina ord om inlägget jag skrev till min pappa. Det verkar som om mina aningar stämmer, det är INTE alla pappor som är som min, tydligen. Fint för mig, synd för andra. Och till er jag fick att gråta, sorry. Men det är lite fint att gtåta ibland. Speciellt när det inte är över något ledsamt...

Lördagen inleddes på följande ställe:



Vi var en smula nervösa (un peu nerveuses) men mycket peppade (beaucoup, beaucoup, beaucoup).



Byggnaden var ENORM och tydligen skriver alla som läser på ett universitet i Paris sina tentor här. ENORM alltså. Vi var väl runt en 200 i min sal, jag var i vanlig ordning en av de första att gå. Som vanligt vet jag inte om det är bra eller dåligt.





Efteråt hängde vi lite utanför i solen och blev lite maniska efter att ha jämfört varandras (i bland helt olika) svar.





Ali och jag begav oss sen till Citén för att hänga med Ollie och hans vänner. Kanske på tiden att jag äntligen träffar karln då jag ska campera i deras gästrum snart. Trevlig fransos, den där Ollie!













Jag skyndade sedan (alldeles för sent) hem för att ta en dusch och (alldeles för fort) slänga i mig lite mat. Jag fortsatte efter det med magknip till Champs de Mars för att möta upp med grabbarna och fira tentan.







Den maniska blicken får ni på köpet, helt gratis!

Vi skulle sedan fortsätta till Bois de Boulogne och Bagatelle. För att förtydliga för icke fransktalande och Pariskunniga läsare begav vi oss alltså ut i skogen som är full med prostituerade. Där vick gick på en uteklubb. Följande syn mötte oss när vi anlände:



Det var ungefär här jag insåg att detta skulle bli en kväll som jag sällan skulle glömma. Kvällen innehöll bland annat en flaska gåsvodka som vi betalade över tvåhundra balobas för och som blev snodd minuter efteråt, halvnakna tjejer, en massa glasögon, för mycket alkohol, Ferferi, en sponsrad dubbeldäckare in till stan, förstörda skor av den vita sanden och två försök till hångel från mannen ovan. Som på grund av mitt hårda motstånd resulterade i en fläskläpp och blåmärken. Tyvärr på min lekamen. Pöjken fyllde 19 häromdagen. Gudars skymning, klart jag gjorde motstånd.

































Söndagen började efter lite huvudvärkstabletter, litervis med juice och vatten och ångestattack över spenderade pengar med sol och isglass i Jardin du Luxembourg med Sarra...



...där jag också mötte upp med underbara, kloka, eleganta, fina Kenza och denna bedårande lilla man:







Det sedan länge inplanerade och mycket efterlängtade besöket på Pierre Hermé genomfördes så äntligen!





Tillåt mig få presentera eftermiddagens sällskap:



Från vänster aprikos/persika/saffran, karamell, wasabi/jordgubb (!), ros och jasmin. Gudars alltså. Tjipp!

...fattas det något, viktigt...



...börjar vädret ordna upp sig igen...



...kommer Sverige lite närmare. Både på byggnader och med hägrande nya Sverigebesök...



...och jag förbereder mig för min sista tenta. Någonsin. Tjipp!

...var söndagens utflyktsmål. Först var jag bara tvungen att ta en sväng förbi pharmaciet...



Hostmedicin var ett måste. Tyvärr gjorde den mig mest dåsig men stoppade inte hostan. När vi kom hem kollade Kristina upp flaskan lite närmare. Det visade sig att den var homeopatisk och inte medicinsk. Hmpf.





Crêpè med nutella, kokos och banan till lunch. Det var ju ändå helg...



Solen och lite av den forna varma luften infann sig i går igen i den franska huvudstaden. Vi firade med att sitta på trapporna under det heliga hjärtat och bara njuta, lyssna på dålig trubadur och kolla på utsikten och den galna fotbollsakrobaten. Good times.

Jag har legat nerbäddad och hostat, frustat och pustat i två dagar. Det känns dock som två år. Väggarna kom lite för nära sängen idag, och jag behövde ändå få veta vad jag missat i skolan (den sista formella gramatikklassen var igår, nu är det vara révision som gäller) så jag tog mitt pick och pack och förflyttade mig till Starbucks vid Saint Michael för att möta upp med fina Sarra. Som försökte föklara skillanden mellan futur proche och futur simple för mig. Det gick sådär. Imorrn har vi examensprovssimulation.







När Jorge sen ville att jag skulle följa med till Rodinmuséet tänkte jag att dels kan jag aldrig när han vill göra något och dels är jag redan ute så I mind as well. Så här i retrospect var det inte alls smart (JA mamma, jag vet vad du sa!) för nu är jag tillbaka i sängen med bultande hals, hostattacker och nysdito och feber. Men vem vill inte se (ett av de 21 exemplaren av) Tänkaren IRL?



Det var dock ett par till som hade tänkt precis som Jorge...



Jorge var dock vid gott mot ändå!







Le Baiser, kyssen



Den en gång så kontroversiella L'age d'airain, Bronsåldern







Och där var den helt plötsligt, Le Penseur, Tänkaren! Jag och Jorge stod en lång stund och bara gapade och sa om och om till varandra att vi hade INTE trott att den skulle vara så sablarns liten. En muséeintendent hörde det hela och förklarade att efter skandalen med Bronsåldern (där Rodin blev anklagad för att ha gjort skulpturen efter en avgjutning och inte skulpterat den efter den belgiske soldat han påstod sig ha skulpterat den efter) så gjorde Rodin alltid sina skulpturer i mindre format först. För att undvika att bli kallad fuskare. Sen pekade intendenten ut i trädgården där en stor version av samma skulptur tornade upp sig mot himlen. Ok. Då fattar vi.



Martyren



Ikaros syster



På muséet kan man också hitta två målningar av Van Gogh...



...en Renoir men kanske framförallt, till min förtjusning, en Monet! Visst är den fin?



Trädgården är fantastisk, och kostar € 1 extra att besöka. På framsidan (där det är gratis) står den stora Tänkaren.



Ni som har vägarna förbi Waldemarsudde kan se ett av exemplaren på svensk mark och ni som bor i min gamla hemstad kan åka över sundet och se den utanför Ny Carlsberg Glyptotek i Köpenhamn.

I min förskylningsmisär, vädermisär och examenspluggmisär finns det två fin-fina ljusningar. Brev från familjen...



...och besök i morgon från ännu en av mina "syrror", denna gång Kristina. Lycka!

Lördagens kväll inleddes som så många gånger förrut med.....just det, middag i citén. Denna gång bjöds det på pizza och Jenny Lina Carlsdotter hade med sig sin vita chokladmousse med färskt citronskal och bärcoulis.  Succé, förrutom att den inte hade stelnat tillräckligt. Vit chokladsoppa. Gott det med kan jag rapportera. Min kamera laddade ur innan vi hade tagit första tuggan, så mobilkort är det enda jag kan erbjuda. Kanske något lånat kort framgent. Håll till godo.



Sedan åkte denna flaska fram...



...och alla minus undertecknad blev minst sagt runda om fötterna. Jag dricker inte gift.















Sen bar det av till det brasilianska huset som hade anordnat en svensk-brasiliansk fest. Jag hade förväntat mig en fest i magnitud med den kanadensiska festen, och blev minst sagt besviken. Så jag ställde mig bakom baren istället och jobbade mig igenom kvällen. Hur kul som helst!






Jag och Jorge var ett fantastiskt team i baren. Och ja, det var svettigt. Och ja, jag svalkade mig med alkoholhaltiga drycker. Mitt anlete kan inte gömma någonting.



Charlotte tog en absint för mycket och fick gå hem. Hon var dock uppe och hoppade i morse igen, så ingen skada skedd.



Slutet av kvällen dansade jag bort som besatt. På bilden bär jag tydligen ett par mycket ekivoka ord. Jag pratar inte portugiskiska... Det bar i alla fall sen av tillbaka till svenskhuset där pizzan fick göra ett extranummer på bordet. Jenny Lina Carlsdotter och tre män satt sen och snackade kärlek fram inpå småtimmarna. Så kan det gå. Jag lånade Mettes rum i svenskhuset då hon inte direkt behöver det längre. Hon och Andreas campar numera i samma säng. Fint, tycker jag.

Jag vaknade till fågelkvitter istället för biltutor, sirener och oljud. Till en grönskande syn istället för hustak. Hade glömt hur det var. Fantastiskt. Kanske är jag liiiite mindre inbiten stadsmänniska än vad jag trodde.



Jenny Lina Carlsdotter vaknade dock tidigt i vanlig ordning när det har varit festligheter kvällen innan, så hon begav sig på matinsamlingsrutt.



Succé! Jag hittade ett boulangerie som var öppet trots söndag och Europadag och dagen efter 8 maj och gud vet vad. Dessutom ett öppet epiceri. Matinsamling, check!







Efter mysmorgon begav jag mig via söndagsmarknaden hem igen. Kvällen bjuder på barnvaktande och Victor Hugo. Good times.







Ja, och så kanske jag ska följa upp på UPR:en. Det gick ju som förväntat. Slut.

Kvinnan jag träffade i Jardin du Luxembourg, som för övrigt heter Kenza, försvann inte från tankarna. Hon var så trevlig, genuin, intressant och utåtriktad. Som tur var träffade jag henne av en ren händelse igen utanför Monoprix på väg från skolan i förrgår. Vi bytte e-mail och idag var hon och jag och hennes bedårande son Anwar på utställningen "Les Lalanne" på Musé des Arts Décoratifs tillsammans. Man fick inte fotografera där egentligen, så bear with me när det gäller kvalitén på korten, de är smygfotade... Claude och François-Xavier Lalannes skulpturer är för att använda en anglosaxisk kliché breathtaking. Även om det kostade knappt 100 riksdaler och den var relativt liten var den utan tvekan värd det. Det var som att stiga in i Fablernas Värld, Alice i Underlandet och Louvren, allt på en gång.













Efter utställningen promenerade vi till intilliggande Jardin des Tuileries där Kenza bjöd på kaffe och klassisk fransk kaka från den lilla Paulvagnen som finns i parken. Vi satte oss bland träd, fontäner och turister och bara pratade. Vilken intressant människa alltså! Så många historier och visheter att dela med sig av! Vi pratade om ICRC och att rädda världen, barn och familj, skilsmässor och uppbrott, att vara sann och ärligt mot sig själv och vad som egentligen betyder något i denna världen. Hennes man växte upp i krigets Afghanistan, hon själv i Paris i en marockansk familj. Att sedan vara mexikansk medborgare och ha jobbat över hela jorden gör att hon har en hel del olika perspektiv och insamlade visa ord att dela med sig av. Jag älskar henne redan. Hennes son Anwar är bland det sötaste jag sett dessutom. Han ler hela tiden och är med i konversationen, på sitt eget lilla sätt. Jag hade en enormt trevlig eftermiddag. Det behövde jag verkligen efter att ha legat och PMS-surat och kollat på True Blood (som för övrigt är min nya favoritserie efter House och Supernatural) varje eftermiddag denna veckan.











När fikat var konsumerat fikat (Kenzas espresso och min vienoisse fick sig en flygtur ner på det vita gruset av den syarka vinden som smeker, eller kanske rent av piskar, Paris för tillfället, så det gick relativt fort) och lekt lite med Anwar promenerade vi runt lite i parken för att sedan promenera hem. Kenza bor också i sjätte. Dessutom är hon också bloggare, hon har två stycken! Så när jag frågade om det var ok att lägga upp foton på henne, men kanske framförallt på hennes son, tyckte hon att det var väl ingenting att fråga om. Så vi gick båda runt och fotade åt höger och vänster på vår prommis.







Det är för övrigt som ni kan se från våra ytterplagg kallt i Paris igen. Från att ha varit nästan 30 C förra veckan och t-shirt och shortsväder är det nu runt 12 C och vinande vind istället. Snopet. Oh well, it's still Paris! Nu blir det studera för hela slanten. Vi ska imorgon ha ett gammalt examenstest istället för det sedvanliga fredagstestet. Det börjar närma sig examensceremoni! Innan det ska dock Kristina, Sofia och familjen komma hit, jag ska flytta till Ali och det skall göras massor av kul. Good times alltså.

Jag och Karin tillbringade söndagen i ett regnigt Marais. Lunchen intogs på ett judiskt falafelställe, för att stilla mitt relativt etablerade och Karins nyfunna intresse för judisk kultur. Vi åt som om det inte fanns någon morgondag. Attans vad gott det var!



















Sen yougurtglass till efterrätt på favoritstället, lite shopping och en upptäckt mycket passade för yours truly. Tåg till Luxembourg för Karin och städ av lägenhet för mig. Söndagen var sen över, och då även lovet.

...började här klockan tio i går morse:



Det skulle firas med champagnefrukost!



Vi adopterade en aussi och en dansk som för dagen var hobbysvenskar.



Billig skit (mitt) möter bra skit (Andreas och Mettes).



Sen blev Jenny Lina Carlsdotter kissnödig i vanlig ordning, så det blev Louvren och deras toaletter, och när vi gick tillbaka mötte vi helt otippat...



...vår klassis Alexej!



Sen blev vi lite fler svenskar.



Då kom spansk TV och ville filma oss. Så så fick det bli. Vi fick prata spanska in i kameran. Jag fick ett litet solo-apperance då kameramannen av någon anledningen verkade finna mig intressant.



Sen bar det av till Citén. Där skulle det ätas sillalunch!



Fransk sill. Jag var tveksam. Och höll mig till Abbas.











Sen kom Isabelle, Alejandro och Leo från min klass, och då spelades det kubb! Mitt lag vann, naturligtvis!











När jag hade kört en omgång tröttnade jag lite och mös på filtarna istället. Det sjöngs bland annat Spice Girls och vårvisor.









Sen var det dags att packa ihop.



För vi skulle till svenskhuset där...



Svenska kören sjöng så fint!



Alla kramade sina hjärtevänner uppfyllda av den fina skönsången. Så jag fick vara med och dela på kärleken mellan Andreas och Mette en stund. Fint.



Svenskhuset överhuvud Vivianne höll tal.



Det gjorde Malena också.



Sen klassisk brasa, såklart!



Många svenskar var närvarande. Och några andra som fick vara med ändå.



Efter att ha minglat lite satt vi på marken och pratade och hade urtrevligt i vad som kändes som timmar. Jag hade så jädrans trevligt. Alla i citén är studenter eller doktorander och har så mycket intressant att komma med. Jag fick veta saker som att flugor kan manipuleras till att bli homosexuella, överviktiga och kokainmissbrukare, till exempel. Här är jag JAG. Utan bihang, utan en relation till någon annan. Jag är inte någons flickvän, granne, dotter eller syster. Jag är JAG. Och människor vill höra vad jag har att säga. Och de tycker om mig. Och de säger det till mig - fast vi inte känner varandra så bra (än). Och jag får komplimanger. Hela tiden. Allt som jag brukar göra mot andra kommer tillbaka till mig här i Paris. Paris har varit vänligt mot mig ända sen jag kom hit. När jag kom till Paris var jag, även om det inte var så illa som i början, en liten nedbruten ledsen flicka. Nu är jag en framåt, glad, social, trevlig tjej. Igen. Jag är mig själv igen. Jag VET vem jag är igen.

Jag är Jenny Lina Carlsdotter. Jenny Lina Carlsdotter älskar att träffa nya människor. Jenny Lina Carlsdotter pratar mycket, men det är för de som umgås med henne någonting POSITIVT. Hon ska inte vara tyst, för det är inte hennes personlighet. Jenny Lina Carlsdotter är genuint intresserad av andra människor, och delar därför med sig mycket av sig själv för att få samma sak tillbaka. Jenny Lina Carlsdotter är alltid väldigt PK, förutom i väldigt nära vänners sällskap och om hon tagit något glas för mycket. Jenny Lina Carlsdotter älskar tillställningar. Och Monet. Och Cola Zero. Och sina vänner. Och att träffa nya människor. Jenny Lina Carlsdotter tycker inte att det är töntigt att visa känslor, och kan därför gråta, skratta och visa rädsla, även om hon inte känner människorna så bra. För hon skäms inte för den hon är. Jenny Lina Carlsdotter älskar sig själv. ÄNTLIGEN. Paris, jag älskar dig och allt du gett mig. Du gav mig mitt liv tillbaka och för det kommer jag dig alltid vara dig tacksam. Paris, du kommer alltid finnas djupt inne i mitt hjärta. TACK PARIS.

...bjöd på 29 C varmt, shopping och lunch i parken med tjejsnack tillsammans med fina Ali (som för er som inte fattat det alltså är en tjej, och således på grund av min läggning inte min partner. Ali är kort för Alison och jag gillar män).




Jag fick givetvis två stora blödande skavsår i värmen innan vi ens nått Louvren, det var bara att införskaffa flipflops...(Bucklorna på mitt ben är förresten sviterna av rörolyckan under Ritzkvällen).






I Le Luco såklart, där vi för övrig träffade en jättetrevlig mexikansk/fransk/arabisk kvinna som jobbade för ICRC. Jag dog lite inombords av hennes historier. Jag vill också rädda världen. Snart. Snart.




Jag åt världens godaste brioche med tonfisk och fromage blanc med lingon (!). Fromage blanc är för övrigt min nya drog. Jag äter minst två om dagen. Men björnbär, med hallon, med persika, med jordgubbar. Gud så gott! Och typ helt fettfritt! Voilá,mitt godisug är fixat! Fast att det mer än troligen är massa socker i blundar jag helt för...

Era snuskfrassar! Jag brukar ibland länka till min blogg på facebook. Det gjorde jag igår, med fotot av tjejerna från VIP-room. Följande syn mötte mig senare på statistiksidan:



Undrar just hur många som blev besvikna när de kom hit. I alla fall. Gårdagen var mest slö. Jag promenerade i två timmar genom mitt älskade Paris, köpte glass som jag tappade på marken efter någon sekund, gick lite till, köpte ny glass, spottade Jennifer Lopez, gick hem, sökte lite jobb, kollade True Blood, försökte sova under Helenas förkylningssnarkningssession. Ja, en ganska slö söndag med andra ord.

OK, det var ett tag sen jag postade ett festinlägg här, så det är väl på tiden. Natten var helt galen. Som vanligt kan inte allt redogöras för här i offentligheten, men kvällen och natten innefattade bland annat fyra olika klubbar och lika många VIP-rooms, häng med presidents Sarkozys son, halvnakna dansande tjejer, Cristaldrickande och kindpussande med Paris partyelit. Jösses. Serena är inte nådig. Hon släpade med mig från det ena hippaste stället till det andra, kände alla, gick förbi kön, blev satt vid ett bord och serverad champagne.  På varje klubb. Billigt för mig och faktiskt ganska trevligt. Dessutom kom varje ägare och nattklubbschef förbi och hälsade och på ett ställe öven DJ:en.  Det är ju inte varje dag man får the royal treatment alltså. Jag hade ingen aning om att Serena tillhörde "innefolket". Kul att prova på för en natt. I dag är det dock tillbaka till verkligeheten.

Men vi tar det från början. Starskottet för kvällen gick efter några glas rosé hemma hos mig av hemma hos Luis. De hade någon slags sporttema och alla var utklädda. Vi hade ingen outfit så vi blev snabbt förvandlade till Victoria Beckham och Helena Seger istället. Vilket passade sig bra eftersom Luis hade klätt ut sig till David Beckham. Jag hittade ingen Zlatan dock... Däremot massa roliga karaktärer, ett axplock:



Den här mannen var tydligen halvsvensk, upplyste han mig om på knagglig svenska. Oklart vad han hade klätt ut sig till dock.



Jag fattade inte riktigt hur detta var en sportutstyrsel men tjejen var väldigt stolt över den.



Det är oklart varför Jesus (som bor på svenskhuset) ville att vi skulle visa låren...



The Beckhams.



Den här bruttan var riktigt cool. En hårdnackad Manchesterbrud som jobbade med TV.



Tjejen till höger (som var urgullig) envisades med att prata spanska med mig hela kvällen och var av någon anledning helt lyrisk över att jag också hade bränt mig i solen under dagen (hon var röd både här och där). Delad sorg är mindre....sorg??



Många av herrarna hade valt att klä ut sig till brottare/boxare. Mycket naket med andra ord.

Vidare till VIP-room, där Wayne Beckford upträdde. Eftersom Serena som jag tidigare redogjort för verkar vara en del av " the in-crowd" blev vi uppbjudna på scenen. Där stod fyra halvnakna tjejer och dansade till musiken, högt uppe i luften. Jag tyckte det var ganska udda så jag bestämde mig  för att dokumentera det hela. Tjejerna såg mig och avslutade helt sonika att dansa och posade för min kamera, medan hela klubben såg på. Jag kände mig som Bingo Rimér.



Jämställt värre på VIP-room.



Tjejerna och Wayne.



Rödbränd och tokpeppad.



Serena är lite bättre på det där med posing än vad jag är, när jag posar ser jag mest...



...bajsnödig ut.









Serena med DJ:en på en klubb ute i Porte Maillot.



Crazy night alltså! Nu blir det en promenad för Jenny Lina Carlsdotter. Det är fortfarande jättevarmt i Paris. Kanske drar jag med bloggerskan Ferferi till Vincennes. Tjipp!

Plugg i Tuilerierna idag. Liiiiite för mycket sol. Jag gick och shoppade lite stället, men då var skadan redan skedd. Jag måste hitta något väldigt heltäckande att ha ikväll. Attans att Fia och jag aldrig gjorde slag i saken och sydde dom där burkorna vi skulle ha en vecka i månaden när vi inte ville bli sedda, den hade passat pefekt ikväll!



(Onyttig) fransk frukost i solen.



Dagens utsikt.





En söt duva fick mina rester. Men det ångrade jag när den använde energin den fick till att försöka erövra en tjejduva. Precis vid mina fötter.



En fransos läser Le Monde.









Ser ni Tour Eiffel?







Kolisar på hjul.





Un peu dammigt...



Känsliga läsare varnas nu.....





Det här var när jag precis kommit hem, det är MYCKET värre nu....

Nu ett glas rosé med min nyfunna vän Serena (från Ritz-kvällen) och fest hemma hod Luis (scooter-boy)!

Jag håller mina ord. Fredagen bjöd därför på fullkornsgröt...



...träning (i Jardin du Luxembourg såklart)...





...och plugg! Denna gång i Jardin des Plantes.













I dag blir det nog plugg i Jardin des Tulieres. Eva är i stan, kul! Kanske fest ikväll.

Förresten, har hittat en rolig blogg. Hon är svenska i Paris (som jag), hon bor i Saint Germain des-Près (som jag), hon pluggar på Sorbonne (som jag). Hon tar dock mycket bättre bilder än mig, bloggar lite mer officiellt (för Veckorevyn) och är mycket mer chic. Men kolla in henne, HÄR! Överge nu för guds skull inte mig för henne nu bara, kom ihåg var ni fick er Parisdos först! Tjipp!

Jag mötte igår upp Linde vid detta stället, eventuellt ett ställe ni känner igen...











Sen gick vi på teater och såg dramatiseringen av en av Lindes favoritböcker, Främingen. På franska såklart.







Sen gick vi runt i Marais och skrotade och käkade till sist en mysig middag.





När vi gick hem från Marais gick jag och fönstershoppade på Rue de Rivoli medan Linde pratade med sin älskade fästmö Elise i telefonen.



Väl framme i Saint Germain des-Près bev det dessert och vin på det franska brasseriet på min gata med fina och intressanta diskussioner och efter det gick jag hem och störtsomnade efter en hård vecka medan Linde satt och oroande sig över askmolnet som eventuellt kommer stoppa honom från att kunna åka hem från Bryssel på måndag. Imorse åkte han vidare mot ovan nämnda stad, där han ska hänga med fina Rasmus och käka pommes med majjo. Good times. Nu är det helg och lov, jag önskar att jag inte satt och skickade mail utan sov. OK, dåligt rim, I know.

Jag vet inte vad som flygit i mig. Jag har varit väldigt restriktiv med mina finanser sedan jag kom till Paris, och har inte behövt be om pengar åt något håll. Nu har jag helt plötsligt drabbats av köpdjävulen och shoppar som besatt! Dagens shopping var dock nästan uteslutade antingen till någon annan eller åt någon annan. Och det jag köpte till mig själv var på rea. Allt. Så det så.



Jag träffade efter min tillfälliga (?) maniska köpattack Sarra vid Saint Michael. Vi införskaffade en sen lunch och satte oss i Jardin des Tuileries för att lapa lite sol. Det har nu varit klarblå himmel och strålande sol ett par dagar, och det kommer vi kunna fortsätta njuta av i några dagar till enligt yr.no.


På bilden kan man både få en bild av hur varmt det är (bikinitjejen) och hur packat med folk det var.


Jag har överdoserat lite på sushi de senaste dagarna....


Sarra nöjde sig med en gammal hederlig fransk baguette. Att fransmännen inte ser ut som deg är för mig en gåta, så mycket bröd som de trycker i sig. Atkins måste aldrig ha besökt Frankrike. För alla är dessutom smala...


Till detta "avnjöt" vi ett vitt, billigt och ganska blaskigt vin. Det var det enda kylda med skruvkork vi kunde hitta på Nicolas.


Sen kom Viktor och bjöd på skumpa. Han hade precis skrivit högskoleprovet på svenska skolan. Han trodde att det hade gått bra men var lite konfunderad över vad "jokk" var. Han hade gissat på trämugg. Jag kunde bara komma på staden Jokkmokk och måltidsdrycken, det var inte mycket till hjälp eftersom han naturligtvis också hade tänkt på detta. Sarra pratar spanska, arabiska, engelska och nu lite franska, så hon kunde ju inte heller bidra med någon lösning. I stället förhörde jag dem på franska verb från min nyinförskaffade Bescherelle (se, jag shoppar bra saker!) och gjorde min bästa madame Chamblas-imitation. Kanske borde jag filma mig själv när jag leker madame och lägga upp filmen här, jag tror faktiskt det skulle vara ganska underhållande....


Vi gillar Viktor. Och skumpa.


Det kryllade av barn i parken i dag. Dessa två var mina favoriter. Det fanns en tredje, lite äldre tjej också i likadan mundering, men hon var inte lika pigg på poserande som dessa två. Jag behövde inte ens fråga dem. Jag sa "bonjour" och tog upp kameran när de gick förbi, och så stannade de upp och gav mig tillfälle att trycka av några bilder. Jag sa "merci beaucoup" och de fortsatte elegant sin lördagspromenad. Bedårande.


Sedan fortsatte vi till Emmas pappas smyckesaffär. Emma är halvsvensk och hennes (franska) pappa Dominique Denaive designar ursnygga smycken. De är inte jättebilliga precis (så ligger affären i första också) med vi fick 70 % rabatt så jag slog till på en skitsnygg cocktailring.


Fin va?


Sen insåg Sarra att hon faktiskt hade druckit några glas vin och skumpa och blev lite fnittrig. Jag var  inte sen att haka på, skratt är jag tvärsäker på att ingen har dött av. Jag är till och med säker på att jag hört att vissa hävdar att man kan förlänga tiden till det ögonblicket genom att låta sig själv brista ut i skratt i bland. Så så fick det bli.



Egentligen skulle vi ut på Le Cab i kväll, men efter en dag i solen, en massa spenderade pengar och något glas vin i parken har jag placerat röven och resten av mig själv i sängen och tänker nu proppa i mig en massa onyttigheter till en massa skit-tv och kanske till och med en film. Jag sparar gärna på både pengar och energi, då underbara, fina Linde kommer i morgon kväll. Jäklar i min lilla låda vad kul det ska bli att se honom igen! Dessutom fyller han halvvägs till femtio i morgon (därav delar av min shopping i dag) så detta kan bli hur bra som helst. Good times, som jag brukar säga.

...startar med kaffe medan man väntar på försenade tokfrassar...



...fortsätter i Cimetiere Père Lachaise för att hedra Chopin...



...och Piaf...



...och Morrison...



...och Wilde.



Vi träffade också en kyrkogårdskatt att gosa med och passade på att umgås lite med varandra.









Sen bar det av till Bois de Vincennes, där vi fick uppleva droppstensgrottor, diverse flygfän, simmande hundar, vårblommor, pollen, fina båtar med udda namn, och så varandras sällskap såklart.





































Sen vidare utanför stadsgränserna för första gången sen jag kom till den franska huvudstaden. Till La Defense skulle det åkas minsann!















Sen gick vi rakt in i en fashion-shoot....







Den stackars modellen såg så mager ut att vi gick och käkade lite gottis för hennes räkning...



Efter lite diskussioner om utrikespolitik och annat trevligt hemma på Rue du Dragon var det dags för bröderna Fatih att dra sig hem till farbrorn igen, och på onsdag bär det av tillbaka till Lund för deras räkning. Denna vecka kommer dock Linde hit från Lund, så jag blir inte själv länge! Man är populär när man bor i en trevlig storstad minsann!