Galen ryss och mer byråkrati
Så, när jag i rask takt är på väg hem från parken imorse känner jag ett hårt finger som petar mig i ryggen. Jag rycker till tar ut ipoden ur öronen och vänder mig om. Där står en man som halvt har tappat det grånade håret, med lite kuvad rygg, ett ganska illa munsår, sned näsa men med ett förvånansvärt lätt och spänstigt steg. Jag rycker till lite och han sätter upp händerna för att visa att han gjorde denna underliga gest i all välmening. Innan jag börjar fundera på om skosnöret är löst eller något annat han kan tänkas vilja berätta för mig börjar han raljera. Utan att säga hej eller på något sätt introducera sig själv. På franska. När han inser att jag enbart förstår en tiondel av vad han säger byter han till engelska. Det visar sig att denne man är en gammal (och från vad han säger själv, väldigt framgångsrik) rysk maratonlöpare. Han ger mig nu, med yviga rörelser och aningen forcerat, en föreläsning i min träning. Han berättar hur jag ska andas (genom näsan, tugga tuggummi för att undvika att det händer genom munnen), hur jag ska äta (bara ett äpple på morgonen, sen bara mellan tolv och två och endast dricka efter måltiden, inte under), hur jag ska gå på toaletten (bajsa i en hel timme mitt på dagen så att jag tömmer tarmen, och inget att dricka efter åtta på kvällen så att jag undviker att kissa under natten), hur jag ska gå, stå och springa, samt att jag inte får gå på asfalt. Nej, asfalt har ingen energi att ge tillbaka till mig, för jag får min energi från jorden förstår ni. Tydligen är det ännu värre att gå där nu på vintern. Sen pekar han mot mina (och sina egna) reproduktiva organ och säger att jag absolut under inga omständigheter får bli gravid och få barn. Nej då kommer jag att förlora DET. Vad nu DET är. Medan han pratar för han med jämna mellanrum fingret till den krokiga näsan för att till synes ta bort rinnande snor. Med jämna mellanrum sätter han samma finger på min arm eller axel. Han var, när jag tänker efter, en perfekt blandning mellan min gamla (galna) löptränare och min gamla (galna) ryska ballettränare. Jösses, vilken morgon. Efter lite mer babblande på ömsom franska, ömsom engelska vänder han tvärt på klacken, viftar lite med armen och börjar raskt knata ifrån mig. Han är borta. Jösses.
I dag var det så äntligen dags för "orientation". Detta innebar att få en lapp där det stod när man skulle infinna sig samt vem som skulle vara ens lärare och vart man skulle infinna sig. Ja, och så ett certifikat på registrering, som man istället kanske skulle kunnat få på första lektionen? För det var ju inte (som vanligt) direkt lätt att få dessa papper. Jag köade i ca. 40 minuter, och då jag lämnade stället var kön längre än när jag kom. Ever heard of e-mail Sorbonne? Än så länge är jag inte lika imponerad som schweizarna, mamma.
Detta är en tiondel av MIN kö. Det fanns si sådär fyra köer till.
Mission complete! Jag kommer att infinna mig i lokalerna vid Notre Dame (jag kan alltså gå dit, yay!) mellan 12.00 och 14.00 varje dag, där Madame Chamblas Montel kommer att se till att jag lär mig franska. Bien. Sen kommer fonetiken också, men det testet har jag ju inte gjort än. Varannan vecka kommer jag ha en extratimme varje dag med fonetik.
Jag går ju i Jardin de Luxenbourg varje morgon, (och när jag blir lite friskare blir det jogging!) och den ligger även på vägen till några av Sorbonnes språklokaler (alla läser alltså inte vid Notre Dame som jag, dessa lokaler var vid Pantheon). Så här kommer några snapshots från Helenas och min promenad till skolan genom parken och i närheten från i eftermiddags. 
Notera att det på vissa ställen i parken ligger snö kvar på marken. Det har det inte gjort sen jag kom. Det blev lite mildare nu på eftermiddagen dock. Det är riktigt aprilväder här i Paris.
Franska senatens hus, Luxembourg Palace. 
En styck roomie. Där fångade jag verkligen dagens solsken!
Hemingway strosade tydligen ofta runt i denna park.
Louise of Savoy, stackaren gifte sig när hon var elva.
Pantheon
Jenny Lina och Pantheon.
Nu: kaffe, kaka, plugg.
