Jenny Lina Carlsdotter

Man tillbringar ju mer tid med kollegorna än familjen nästan. I alla fall jag som bor själv. Det är ju egentligen ingen man tillbringar mer tid med än kollegorna. Då är det ju faktiskt viktigt att man gillar varandra och kan samarbeta. Därför är det så viktigt att ibland umgås utan att gå igenom excelfiler, budget eller verksamhetsplan. Därför är jag med i "festkommittén" på min arbetsplats. Men jämna mellanrum ordnar vi curling, AW eller små utflykter. Igår bjöd jag hem alla på AW. Vi fixade långbord i vardagsrummet och gjorde plats för alla. De två andra i kommittén hjälpte till att fixa, och vi bjöd på en rad snittar och snacks. Lite tända ljus och mysmusik på det så var saken biff. Alla verkade tycka att det var jättetrevligt och vi fick många glada tillrop om hur fint vi fixat. Sådant spelar så stor roll. Att få träffas under trevliga former utanför jobbet, att få se lite av den privata sidan av varandra. En mycket lyckad kväll!

 

I går var jag på HLR- och brandutbildning. Det är helt vedervärdigt när jag tänker på att jag är 30 bast och detta var min första gång. Jag har tidigare i livet arbetat som lärare och i förskola, jag har extrakäckt i affär och som servitris. På vissa av ställena har jag haft ansvaret för andra människor, på andra (eller på alla ställen egentligen)  kan det mycket väl kan ha uppkommit situationer där någon satt i halsen eller behövt hjälp på annat sätt. Jag har dock ändå aldrig lärt mig allt det där. Igår fick jag så äntligen det. Man ändrar ju också på saker och ting. Numera ska man göra HRL enligt metoden "30:2 mitt på". Trettio kompressioner (mitt på bröstet) och två inandningar. Det heter inte framstupa sidoläge längre, inte heller Heimlich (numera heter det stabilt sidoläge och buktryck). Det jag tidigare kunde, kunde jag från filmer. Inte ok alltså. Jag har många gånger tänkt att om det skulle hända något, skulle jag inte veta var jag skulle trycka eller hur jag skulle göra. Nu vet jag det. Vi fick dessutom lära oss hur man använder en hjärtstartare (som finns lite överallt nuförtiden). Och så brandutbildning. Man vet ju lite saker, men det var mycket jag behövde höra igen och bli uppdaterad på. Jag är så glad att jag gjorde detta. ALLA borde göra detta. Och de som redan gjort det borde uppdatera sig då och då. Det är ju så viktigt! En gång för många år sedan såg jag en tjej få hjärtstopp på en strand på semestern. Medmänniskorna på stranden gjorde allt för att få igång hennes hjärta, men senare dog hon på sjukhuset. Jag har ofta tänkt på det. På hur en tjej utan att tveka sprang fram och började hjärtmassage. Och hur jag inte skulle ha kunnat göra det, eftersom jag inte visste hur. Det har ärrat mig lite. Men nu har jag äntligen lärt mig. Förhoppningsvis behöver jag aldrig någonsin använda mina kunskaper. Men jag är glad att jag har dem. Kan ni HLR och brandlära?

 

 

Jag tror ju lite på karma. Om det nu är karma. Att det man ger, det får man. Att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad. Att man får igen, liksom. Som när jag en gång under studietiden hittade en pruttfull tjej på gatan och såg till att hon kom hem, ända in i sängen. Fast jag inte överhuvudtaget kände henne. Och att jag några veckor senare när jag själv hade tagit ett glas för mycket blev hjälpt ända fram till dörren av en för mig helt okänd taxischaufför. Och så igår. Jag bor ju själv. Har inte bil eller ens körkort. Och så har jag ryggproblem. Att handla blir då lite jobbigt för mig, speciellt storhandling. Jag är helt beroende av hjälp från andra för att göra det. Därför händer det inte så ofta. Men igår svalde jag stoltheten och frågade om hjälp. Jag ska ha två tillställningar i mitt hem den här veckan och kylskåpet ekade tomt. Så jag frågade en kollega om hon inte kunde köra förbi mataffären på väg hem, och sedan förbi mig. Inte bara sa hon ja, utan "självklart",  och med ett leende. Så fint och osjälviskt. När jag gick runt i affären tänkte jag på hur snälla mina medmänniskor är och att jag på något sätt ville betala tillbaka. När jag kom till kassan var det en pojke framför mig som skulle betala. Han hade uppenbarligen blivit skickad av någon annan för det var ekologiska tomater  och annan mat på bandet. Inte godis eller chips. Han hade inte pengar nog till det han skulle köpa. Han stod där och skämdes så han höll på att dö. Och jag tvekade inte en sekund. Detta var min chans att ge tillbaka till universium. Jag betalade utan knorr (ville inte att den stackars pojken skulle skämmas mer än han redan gjorde) och så var det det, så att säga. Det var inte mycket pengar det handlade om, men för pojken tror jag att det var en stor lättnad. Precis som det var en stor lättnad för mig att bli hjälpt hem med alla matvaror. Jag tror inte att jag är bättre än andra för att jag gjorde det. Jag kan vara ack så självisk ibland. Men jag tror på det här med att hjälpa andra. För ibland behöver man själv hjälp. Så pay it foward!

 

I det är bruset, med så många playsidor, kanaler och filmsidor är det ofta svårt att hitta något bra. Många gånger när jag sätter mig ner för att se något slutar det med att jag letar runt i en timme, börjar kolla på några (dåliga) filmer eller serier, inte hittar något och går och lägger mig eller läser en bok (vissa skulle kanske dock argumentera för att boken är det bättre alternativet, men låt oss strunda i det för stunden). För att inte tala om när jag kommer hem till någon som har TV. Då flippar jag runt, runt och blir så irriterad över att det bara är skit på dumburken. Nyligen har jag emellertid fått tre superbra filmtips, alla över 7 på imdb, och väldigt olika varandra.

 

 

 

Den första filmen blev jag tipsad om genom Alex och Sigges podcast. Mitt. De talade så imponerat om den att jag var tvungen att se den. Den handlar alltså om presidentkandidat Mitt Romney och hans två försök att nå presidentposten. Jag erkänner att min bild av honom inte var så där jätteskön innan jag såg filmen. En konservativ mormorn med inte så jättefräsha åsikter. Men alla är mänskliga och har en historia. Och denna historia är intressant att se. Man får liksom inte se så mycket, men ändå jättemycket, på något sätt. Filmen fokuserar mycket på hans familj och hur de stöttade honom genom dessa åren, med misslyckandet på slutet. Jag ska inte ge för mycket av storyn. Se den. Ett Netflixorginal.

 

 

 

Den andra filmen blev jag tipsad om av min vän Linde. Des hommes et des dieux (Gudar och människor är den svenska titeln). En typisk Lindefilm, skulle jag säga. Och jag älskade den, såklart. Det tog ett tag för mig att komma in i den (mycket på grund av min vana för bruset jag tidigare nämnde). Detta är en film som går sakta fram, men som inte passar till att flippa med mobilen samtidigt, om man säger så. Mot slutet var jag helt klistrad och tårarna rann ned för kinderna. Det är en film om medmänsklighet, medmänsklig kärlek och gränslös kärlek. Men också en film om krig, hat och konflikter. Den handlar om några franska trappistmunkar som lever i ett kloster i Tibhirine i norra Algeriet. De lever i lugn och frid med den omgivande muslimska befolkningen. De ber, utför sina dagliga sysslor och hjälper den fattiga ortsbefolkningen så gott de kan. En dag dyker muslimska terrorister upp i trakten och hotar klostret. Munkarna överväger då om de skall stanna kvar och riskera att dödas eller om de skall lämna klostret. Karaktärerna är så fint porträtterade och speglar människans brister, men framförallt människans otroliga förmåga till att älska.

 

 

 

Den sista filmen blev jag tipsad om av min kollega. Den handlar om det uppkopplade livet vi lever och vad som kan hända i detta, farorna med modern teknologi och kommunikation. Självklart är det en amerikansk sensmoral i det hela, men den har en poäng. Det är en sådan film som flätar samman människoöden och berättar tre olika historier parallellt. Dessutom ser vi både Alexander Skarsgård och Michael Nykvist i rollistan (och Marc Jacobs, lite förvånande). Ett par får sina identiteter kapade genom nätforum och onlinepoker, en familj drabbas hårt av nättmobbing och en TV-story om minderåriga onlinestippor blir till en tragisk historia för alla inblandade. Helt klart sevärd.

 

Ja, och det var mina tre filmtips. Fly bruset!

 

Söndag. Har tänkt mycket den här helgen. Pratat med mig själv. Hälsat på själen. Har därför varit med mig själv. Många telefonsamtal, men ensam i lägenheten. Själavårdande, kontemplerande, avslappnande. Ibland är det precis vad man behöver. Och så idag då. En tvåtimmars promenad- och joggingrunda i naturen. Våren var i luften, till skillnad från hur det ser ut på bilderna. Sju plusgrader och dofter som väckte vårminnen till liv. Fint. Nu: ingefärs- och citrondricka på kokning på spisen, en potatisgratäng i ugnen. Snart ett skypesamtal med en efterlängtad vän. Söndag. 

Heeelg! Det har varit en bra vecka. Spännande på jobbet. Har t.ex. pratat med Sveriges Radio å en av de jag jobbar förs vägnar, har träffat intressanta personer och ordnat roligt event. Men jag har varit så trött. På kvällarna har jag varit som en klubbad säl. Och så har jag haft ont. Men igår var jag på behandling och idag är det mycket bättre. Och nu ser jag fram emot helg. Sovmorgon. Helgfrukost. Promenader ute medan det är ljust. Och klättring som AW i eftermiddag. Ovan ser ni en av mina favoritstunder från förra helgen. Lillkickan i mitt kök. Gulle. Förhoppningsvis får jag hänga med några kära även denna helg. Så länge: trevligt veckoslut, kompisar!

 

Inför 2014 lovade jag mig själv att leva mer ekologiskt och hållbart, både miljömässigt och socialt. Detta betyder att handla ekologiskt och fair trade så långt det bara går, försöka att konsumera mindre, och om jag ska konsumera - i första hand köpa begagnat. Ett annat led i detta är att försöka leva mer giftfritt - att plastbanta. Detta har jag fått mycket inspiration från min syster för. Hon har tagit bort i stort sett all giftig plast i sitt hem. Giftiga matlådor (HUR kan man micra maten man äter i dem, egentligen?!?) åker ut, matlagningsredskap och andra saker i köket. Jag tänker att det man stoppar i munnen är prio ett. Tandborsten har jag bytt till en träversion. Det finns även bra versioner i bambu. All plast ska med tiden bytas mot glas, trä, bambu, metall eller i vissa fall till giftfri plast. Om man blir inspirerad att börja plastbanta har Lapland Eco Store bra plastbantningskit till köket. Annars - om man tycker att det är lite för dyrt - kan man ju köpa second hand. Myrorna och Röda Korset svämmar över av köksredskap man kan köpa för en billig penning. För jag skulle ljuga om jag sa att mitt nya levene inte sved i plånboken ibland. Det är dock en annan sak jag försöker tänka på - att prioritera - och ibland om det är för dyrt med t.ex ekologisk blomkål: välja bort till förmån för något annat. Hur tänker ni kring detta?

 

 

Torsdag. Hämt-texmex efter behandling hos en ny behandlare. Denna gång med österländskt tänk. Jag provar allt en gång och tills jag vet om det verkligen fungerar när det kommer till min onda rygg. Jag är en väldigt känslosam person. Det är ju både bra och dåligt. Ibland gör det en illa. Men inte visste jag att det kunde göra illa mig fysiskt. Med österländskt tänk kan det vara en av flera orsaker till mitt ont. Eller störningar i mitt logiska tänkande, tydligen. Det och flera andra fel som han förklarade på ett otäckt sanningsnära sätt. Jag kommer gå dit igen. Vi får se. Han trodde jag skulle vara smärtfri om ett halvår, om jag gör som han säger. Fick övningar att göra hemma. Två fysiska och en mental. Denna gången gör jag det på riktigt. Om västerländsk medicin inte på 18 år har kunnat hjälpa mig kanske österländsk kan det. Lite så. Och så enchiladas på det. Och True Detective i ottomanen. En torsdag. 

 

Det är alltid viktigt att problematisera könsroller i samhället och hur det faktiskt ser ut. Den här videon har tydligen cirkulerat ett tag, men jag upptäckte den i veckan. Denna och den med dansarna i Red Light District (som också är "gammal")  har spridit sig på sociala medier återigen på sistonde. Och det är ju bra. Och viktigt! Denna hugger extra i bröstet då det utspelar sig i Paris där jag bott och sett eländet, och där är det faen mycket värre än t.ex. här i Öret.

 

 

 

Det är är något helt annat (men man kan ju diskutera kvinnosynen i serien - såklart, men det tar vi en annan gång). Om två månader är det dags för premiären av mitt favoritserie. och den lovar mer action än någonsin. Jag kan knappt vänta! Titta på videon ovan så får du en kvart av glimtar av nya säsongen, bakom kameran-bilder och intervjuer med skådespelarna. En fröjd!

 

 

 

Som rävälskare MÅSTE jag helt enkelt dela med mig av denna. Så söt. Ett leende för dagen. Behövs efter första filmen. Ha en bra torsdag, kompisar!

 

Det kan hända att jag - trots att jag lovat mig själv att försöka köpa begagnat eller limitera min konsumtion detta året - blev blixtförälskad i en rävscarf på Miss Maries söndagssvep för en vecka sedan. Det kan också hända att jag köpte den ganska så pronto. Det KAN även vara så att jag liksom råkade slänga med ett rävhalsband också, när det ändå var rea och jag hade en extra rabattkod. Hoppsan! Det gick i alla fall på strax under två hunkor med porto och det kom till mig på bara några dagar från Englandet. Båda sakerna är imponerande. Förutom innehållet då, som var det riktiga imponerande med hela historien. I alla fall. Jag: två hunkor fattigare men två rävar rikare, så att säga. Göttans. Over and put! 

I fredags körde jag och syrran klättring som after work. Jag tog ut min friskvårdstimme och vi kom dit innan alla andra hade hunnit sluta jobbet. Jag tycker ju att det är lite läskigt. Både höjderna och för att alla klättrare är så coola och duktiga och jag är - typ - sämst. Men som bekant ger övning färdighet. I fredags tog jag min första gröna led. Ett snäpp över lägsta nivån. Alltid något. Det ser sjukt lätt ut, men det är det inte. Det krävs både styrka och teknik. Och styrkan kommer inte alltid från gymmet, då man använder massa konstiga muskler man inte visste att man hade (fast det blir man varse dagen efter). Jag tycker att det blir roligare och roligare med klättringen, antagligen för att det går bättre och bättre. Vem vet, till våren kanske jag sitter där på bergsväggen ute i skogen, fast jag sa att det ALDRIG skulle inträffa... 

Idag var det dags. Mina fifteen minutes of fame. Det är såklart roligt att ha fått göra detta, som semlekonnesör. Allt tack vare bloggen. Och tips från pappa. Nu: scones med syrrans svärisar. Tjipp! 

När jag beställde mina tackkort till mina Trettisgäster såg jag till att printa ut en rad foton från min ajfån på vänner och familj. Jag hade en tanke om en fotovägg i hallen på alla jag älskar. Det har gått lite sådär med det. Dels för att jag ibland har svårt att komma till skott dels för att det när jag kommit till skott inte funnits det jag behövt (HUR kan alla ramar vara slut, liksom?). Nu sitter ett gäng av dem istället på min kylskåpsdörr. Med mina fina magneter. De som är från instagram (ännu mera kärlek från mina fina människor!), de på grekiska helgon jag fått av föräldrarna som ett liten skämt, och inte minst mitt fina katarkors. Och på sätt och vis är ju det bättre. Nu får jag se dem flera gånger om dagen. Och alla mina fina människor är mig lite närmare.

 

Ja, vardagen. Den är inte så dum, ändå. Utan vardag ingen helg. Och min vardag är ganska fin just nu. Känner mig tillfreds. I går då. Andra träningspasset efter halsontet. Tungt men skönt. En bastu efteråt för att bota min onda rygg. Har några värlkdagar nu, men har inte haft på länge så det är ok. Sedan krämig, värmade soppa på broccoli, sugar snaps och äpple, serverat med nybakt knäcke som var så rykande varmt att jag fick lägga det i frysen en stund för att kunna lägga pålägg på det. Och så två raw food-bollar på det. Sedan ett avsnitt av Girls och ett av Hunted i soffan innan lite TENS för min onda rygg och ett kapitel i Game of Thrones. En helt vanlig, ospännande men härlig vardag. Idag kör vi en till.

 

Det allra första veckoslutet i februari (efter den härliga AW:n med kollegor) inleddes med helgfrukost. Nybakade scones med juklappsmarmelader från fair trade-butiken och en grön smoothie. Lovely.

 

Fredag. AW med kollegorna. Massor med goda tapas. Gott vin. Charmig servitör. Djupa samtal och lära-känna-varandra-privat-bättre. Vidare i halv snöstorm för att sippa drinkar. Ni vet när man ser på TV och det är ett gäng tjejer som dricker lyxiga drinkar och har obegränsat kul, bara fnissar och skrattar och har massor att prata om fast de ses så ofta (läs: Sex and the City)? Och man utbrister "så där ÄR det inte, i verkligheten"?. Jo så kan det vara. Jag har inte fnissat så mycket och druckit så goda drinkar sen Sundsvall brann, kan jag meddela. Pangkväll, med andra ord. Sedan hem till vännen och syster för lite sista häng innan det var dags att gå hem och ta ett storsov. Är lite halvskör idag med det är det helt klart värt. Bästa fredagen på mycket länge!