Jenny Lina Carlsdotter

 

 

 

Alla härliga bloggar man kan läsa och inspireras av. Som Miss Marie som bloggar om köttfria måndagar (heja!). Jag provade en variant på hennes soppa med hemgjorda tortillachips. Jättemumsigt! Och höstfint, eller hur?

 

Trettisar och andra trevliga fester med tända ljus, god mat och fina vänner. Tur att folk fyller år året runt, alltså. 

 

 

I tisdags hade jag en underbar kväll. Först sprang jag och syster-yster lite drygt 6 km, åt middag ihop, och sedan gick vi till Saluhallen där vi var anmälda till en liten kvällskurs i raw food. Vi fick prova massor med juicer och smoothies, prata om hälsa och kost och hur man förebygger och botar diverse saker genom maten. Det var så himla underbart att vara bland likasinnade och kunna säga saker (som att jag - när det kommer till min kost - inte acepterar något annat än eko) utan att folk tyckte att man mästrade eller moraliserade. Det var underbart! Jag var helt full på livet (och grönsaker) när jag kom hem. Jag funderar starkt på att köpa mig en råsaftcentrifug alltså - hundra år efter alla andra. Jag älskar ju juice! Jag undrar om det finns några i glas så man slipper all plast? 

 

Och när vi ändå är inne på detta måste jag ta upp en sak. Som stör mig något kopiöst. Jag försöker verkligen att inte trycka på mina åsikter och mitt sätt att leva på andra, utan att genom mina handlingar (och ibland den här bloggen) inspirera andra. En kollega till mig sa just det här om dagen, att jag just inspirerar utan att moralisera eller mästra. Det blev jag glad för. Jag har också ha mina dagar, men jag försöker verkligen att INTE döma eller så. MEN. De finns de runt mig som dömer mig. Hårt. Och jag finner detta så otroligt lustigt och provocerande. När någon frågar mig om mitt plastbantade brukar jag alltid berätta varför jag gjort det och hur. Och då har jag fått kommentarer - direkt efter att jag berättat - som "men, du har ju en cykelhjäm i plast?!?" eller "men datorn då? Har du tänkt på datorn?". Eh!?!? Ja, det är lite svårt med metallhjälm och trädator. Och istället för "vad intressant, berätta mer" eller "vad bra att du försöker" så pekar de direkt på det jag INTE har gjort. Fast de själva inte har gjort ett - ursäkta franskan - skit. Eller kritik över att jag flyger mycket. Ja, jag är medveten om det. Jag är absolut inte perfekt. Men jag återvinner hemma, jag kör inte bil, jag äter vegetariskt, försöker köpa kläder och skor begagnat istället för nytt, köper bara eko i mat och produktväg, försöker utesluta de största miljöbovarna i matväg - som t.ex. ris -  och klimatkompenserar. Alla är inte perfekta, men jag vågar säga att jag gör mer för naturen än många, många omkring mig. Vore det inte bättre att ifrågasätta de som inte gör något alls, än de saker JAG gör mindre bra? Jag får mer kritik och ifrågasättande än de som inte gör något för en mer hållbar värld. Och jag vet ju vad det beror på. Folk har dåligt samvete och de projicerar det på mig. De blir provocerade av att jag kommer med metallmatlåda till jobbet och att jag tar med egna eko-bröd till fikat. Men jag har aldrig sagt att jag är perfekt eller att jag är bättre än någon. Och jag berättar bara om någon frågar mig, jag "föreläser" aldrig utan inbjudan. Så frågar du frågan får du ett svar. Jag lever som jag vill leva och andra lever som de vill leva. Men jag är så innerligt trött på att försvara varför och behöva argumentera för saker jag valt - utan att jag frågat andra om deras åsikt. Hur känner ni om detta? 

 

 

När jag bloggade om min semesterbaksmälla rådde ni mig till att genast boka en ny resa. Så det gjorde jag! Idag drar jag helt sonika till Grekland för en långweekend. Har aldrig varit på Greklands fastland dit jag nu ska, och inte i landet på två och ett halvt år. Så tjoho! Vädret är inte som på bilden ovan, men väl soligt. Jag hoppas på en och annan uteservering, massa saganaki och ett och annat glas vin! Bon weekend, mes amis! Eller vad det nu heter på grekiska... Tjipp!

 

 

 

Jaha, och så har ännu en helg gått mig förbi utan att jag har berättat om föregående. Men här kommer en rapport! På fredagen gjorde jag lite mysigt, för då skulle fina Angelica komma över på en liten AW. Vi har haft världssvårt att få ihop det och har inte setts sedan hennes bröllop, så det var på tiden. Vi uppdaterade varandra så munnarna glödde och när hon lämnade mig hade jag ett varmt hjärta och en varm själ...

 

 

Har lyckats hålla huvudet över vattnet på jobbet de senaste veckorna. Men det är allt. Stressen jag knarkar men som jag ibland kan råka (eller bli tvingad) ta en överdos på ibland har börjat äta upp mig. Som för så många i arbetslivet nu för tiden. Känslan av att man snart exploderar. Och så händer det: spontanplan som blir räddningen. Låt mig måla upp bilden: syrran möter upp mig vid kontoret. Vi går och tränar ett tufft spinningpass så att svetten rinner. Bastar sedan och snackar skit. Skrattar och skojar. Möter upp mamma och pappa och avnjuter en alldeles underbar måltid tillsammans, bara vi. Kan inte komma ihåg när det hände sist. Indiskt, ljuvligt. Mer skratt och uppdateringar om livet. Och så stannade hon över, söstra mi. Så ett litet slumber party, som när man var liten. Helt underbart. Familjen, vet inte vad jag skulle göra utan den. De är som små batterier som laddar om min själ. Förhoppningsvis har jag samma inverkan på dem. Fint så. 

 

 

 

Ja, här inne har det inte hänt något på nästan två veckor. Jag har på grund av extremt hög arbetsbelastning på jobbet och späckat schema privat knappt hunnit med att andas. Och nu har det ännu gått en helg och jag har inte ens hunnit berätta om min föregående! Så nu kör vi. Den inleddes med brasa. lek och diskodans till Astrid-låtar med lillkickan och hennes mamma. Jag fick en jättefin cyklamen i en eko-kruka gjord på bland annat återvunnet material från möbelbranchen i mitt favvoland Sri Lanka. Och så asgod laxpasta och vin signerat lillkickans fader. Sedan mys i soffan framför TV:n med chips och godis. Har inte ätit så mycket sedan jag-vet-inte-när. Det spände i magregionen. Mums. 

 

 

Ja inte mår jag mycket bättre, inte. Hade det inte varit för ett stort projektavslut och ett viktigt möte idag på jobbet hade jag stannat hemma. Men, nu får man bita ihop och ignorera förkylningen. Jag botar den med svenska (!) egenodlade (eller: kollegas föräldrarodlade) vindruvor (hej giftfritt!) juice på diverse grönsaker och frukter och har en back-up med engelska mediciner i väskan. Så kör vi så det ryker. Men imorrn ska jag vila! Det blir inte roligare än så här på bloggen idag, tyvärr. Tjipp så länge.

 

 

 

Tillbaka efter en underbar långhelg away. Lite sol och bara ben fick jag. Och mycket annat underbart. Men nu har den slagit mig med full kraft: semesterbaksmällan. Detta med en riktig flygplansförkylning med halsont, hosta och snuva samt den där emotionella baksmällan som lätt kan komma efter en semster. Damn it. Försöker bota den med lätt gymmande och bastu efter jobbet, och så soppa och ligga under filten. Ja, så får det bli. 

 

 

 

Ja hörrni. Som jag har väntat. När hösten kom lite tidigare än planerat bokade jag en resa till södra Europa. Tyvärr verkar vädret just denna helg vara lite sisådär. Men det är ju varmare än i Öret. Jag packar både trenchen och shortsen så får vi se. En långhelg är precis vad jag behöver. Har utvecklat svår afasi pga stress och varit så trött att jag - som i vanliga fall hoppar upp vid sexhugget på morgonen - snoozat i 40 minuter på mornarna. Jobbhösten är tung så detta kommer i den berömda grevens tid. Hurra! Vi ses nästa vecka. Happy weekend, kompisar!