Sista dagen i paradiset. Sent ikväll har vi tagit oss till ön Kos där vi flyger hem till good 'ol Svedala igen. Jag har haft det underbart. Jag hade inte varit i Grekland på nio år och det var underbart att vara tillbaka. Sedan inleder jag hösten med spännande nya saker. Vi får se vad framtiden har i sitt sköte.
Dagen idag alltså. Vi hyrde bil, hängde efter de andra som tog sig fram på scooter och körde högt, högt upp i bergen. Parkerade på en platå och påbörjade Expedition Privat Strand. Över 200 meter ner och sedan - uppenbarligen - 200 meter upp igen. I ett kargt bergslandskap med taggiga buskar, väldoftande, snudd på torkade salvia-, oregano- och timjanbuskar och med bergsgetter plingade längs med bergsväggarna. Så nära Turkiet att vi fick sms om att vi var välkomna dit. Det var vandring, men också lite lätt klättring. Och när man kämpade efter grepp och fotfäste hoppade bergsgetterna förbi lite avslappnat så där. Där det var snudd på lodrätt rakt ner i dalen. Och ser ni det stora hålet? I den grottan har min syster - mästerklättraren - firat sig ner och klättrat upp i á la Batman. Den och flera andra bergsväggar på ön. Hon, hennes fästman och hans bror är nämligen här för det ändamålet. Pappa och syrrans svärfar har också gett sig upp på väggen. Jag låter mina nyss slutvärkta muskler vila. Dagens strapats var dock ganska hård. Men coolt var det. Långa, långa stigar kring flera, flera bergskrön tog oss fram till en helt underbar vik med det blåaste vattnet jag sett. Där käkade vi lite matsäck, simmade och vilade oss innan vi vandrade tillbaka igen. En underbar dag som jag kommer ta fram ur välmåendebiblioteket när höst- och vintermörkret har lagt sig över Sverige. Underbart.
I "storstan" med mor och syrrans svärmor vandrade vi på smala gator, åt ljuvlig glass i hamnen och tittade på söta farbröder i skuggan av svalkande palmer. Semester, kort och gott. Idag ska vi äntligen till den där stranden. Den vi måste vandra till i en timma. Kanske vågar jag fira ner mig i en grotta och klättra upp igen. Kanske. Känner mig som Batman i The Dark Knight Rises. God morgon!
Idag var vinden och havet vilt, och min mage likaså. Jag bestämde mig därför för att skippa stranden på eftermiddagen och tog mig själv ut på en upptäcksfärd. Tre byar gick jag igenom och många, många vackra vyer. Titta bara ovan, det ser ut som en vykort om jag får säga det själv. Det är så lugnt och skönt här (förrutom den vilda vinden som besökt oss idag) och vyerna bidrar till det inre lugnet. En promenad att minnas, helt klart. Nu har en liten fin klänning åkt på, för ikväll ska vi fira en av anledningarna till att vi är här. Men mer om det en annan dag. Kram på er, och tack för alla fina ord!
En timmes motion är avklarad. Känns som en pisskvart i dessa underbara omgivningar, kan jag meddela. Nu, frukost. Sen ska jag se om jag inte kan få mig en grekisk hårklippning.
Alltså, jag är en smula sentimental just nu, så om ni vill undvika jag-tror-jag-är-poet-och-skriver-så-fångade-och-vackert-text, titta bort nu. Men jag måste bara måla upp en bild av hur jag har det just nu. Jag äter frukost bredvid prunkade hibiskus och bouganvilla, efter en liten promenad ner för en trappa med ett stort citronträd. Duschar i bräckt vatten och går sedan ner för en lång trappa kantad av träd fulla av färska fikon. På stranden simmar jag i kristallklart vatten mot klippor i kalksten. Jag äter lunch i skuggan av en cypress. Mat kryddad med örter från bergen omkring mig. Stranden är - på grund av öns storlek och tiden på året - inte full av "traditionella" turister, ja förrutom oss då. Nej, här hänger grekerna själva. Och så en och annan italienare. På gatorna finns inga nattklubbar med svenska namn, inga blinkande neonskyltar eller menyer på svenska och inkastare som pratar dito. Inga inkastare alls, faktiskt. I går vandrade vi i knappa timmen längs neriumkantade vägar bredvid höga berg fulla av väldoftande oregano och salvia. I havet nedanför hoppade delfiner. Solen gick ner över ett blankt hav som färgades rosa och orange innan det blev mörkt. Tillbaka vandrade vi sakta i den ljumma luften, som stundtals har nått precis under 40-strecket. Vi dinerade och drack vin tillsammans och jag somnade mellan vita, krispiga lakan. Ja, ni hör ju, det är nästan för bra för att vara sant. Rapporter på Facebook från hemorten skvallrar om hagel som golfbollar och höstens ankomst. Jag har bestämt mig för att sen semester är min melodi.
Ni har ju märkt den, kära läsare. Vissa har till och med stört sig på den. Min bitterhet inför vädret denna sommaren. Visst, dels är det gammal hederlig svensk väderbesatthet - vi har vara haft sex sommardagar denna sommaren (det vill säga med temperaturer över 25 grader), inga tropiska nätter och endast Skåne har haft temperaturer över 30 grader. Men min besatthet har en annan orsak också. Denna kyla, detta kalla regn och framförallt denna kalla blåst som den svenska sommaren har bjudit på har varit jobbig för min värkade kropp. Knappt en dag har gått utan att jag har svalt ner två olika sorters smärtstillade eller använt smärtplåster. Jag har gråtit av smärtan - som vissa dagar också har resulterat i sådan huvudvärk att jag har fått stanna i sängen. Jag hade längtat efter att solen skulle värma upp mig, smeka min onda kropp. Men detta uteblev. Tills nu. Jag har sedan vi anlände inte tagit ett enda piller eller använt ett enda smärtplåster. Jag har det bättre här. Jag är den enda i det tio man stora sällskapet som hela tiden har hållt mig i solen. Den gör mig gott. Det kombinerat med de två massagesessioner jag har tagit - det är ju så mycket billigare här - har gjort att smärtan är om inte borta så mycket bättre. Och detta har ingett hopp för en smärtfri höst. Vi hoppas på det va? Jag har som regel att denna blogg ska vara personlig men inte privat. Men jag vill inte uppfattas som surig eller bitter. Så nu vet ni. Min bitterhet kommer av den där förbenade smärtan jag levt med så länge men som har eskalerat det senaste året. Den där smärtan som nu får vika sig för den grekiska värmen. Äntligen, hurra och halleluja! Kram på er!
...från Grekland! Ville bara säga hej. Från wi-fi på restaurangen. Jag har just vandrat knappa timmen i berglandskap för att uppleva en ljuvlig solnedgång med hela tjocka släkten. Mer om det framgent. Jag mår bra. Bättre än på länge.
Nu är det packat och klart. Nu tar jag en mycket efterlängtad semester med "the extended family". Vi får se hur det blir med uppkopplingen - och lusten att sitta vid datorn - framöver. Annars ses vi i september. Tjipp och trevlig sommarspurt!
Jag inledde min sommar med en sjukskrivning efter en sjukhusvistelse. Det var ok ändå, för jag åkte till Bergslagen och njöt med familjen och vännerna. Och med syrran på hennes gård, som på bilden.
Det blev många besök till vännens lantställe. Där slappnade vi bara av och jag satt framför brasan med bebisen.
Min andra vän var mammaledig större delen av sommaren, vilket gjorde att vi kunde åka och bada med lilla kickan, ta loppisrundor eller ha ost- och vinmys på en vardag.
Jag upptäckte vackra Arboga med min min ömma moder. Där har hon hängt mycket som barn. Det enda jag kommer ihåg av Arboga från min barndom var Medeltidsdagarna. Tänk, vad Game of Thrones av mig redan då!
Det tredje av mina barnvaktsbarn tog studenten. Och jag kände mig lite gammal. Lite gammal, men lycklig!
Jag åkte till Södermanland och tillbringade en vecka på landsbygden. Vi åkte på en och annan utflykt. Bland annat till Yxtaholm som bjöd på ett fint monument av gamla pianon.
Vi bjöds också på trollsk natur bara runt knuten.
Och så blev det en hel del hundpromenader.
Och så blev det midsommar, jag inledde min semester och vinimportören kom på besök. Vi njöt av Bergslagen. Bland annat genom ett besök hos syrran på landet.
Min fina vän fick sin gravida Elise i Strängnäs domkyrka. Jag kan knappt vänta tills det blir bebisgos i Södermanland för min del...
Jag passade dagen efter bröllopet på att ta sommarens första dopp. I Mälaren. Bara två dopp till blev det denna sommaren. Bättre än förra. Då tog jag ett dopp. i september. Jag är lite av en badkruka.
Min vän handbollsspelaren blev pappa och kom och visade upp underverket i min trädgård.
Jag åkte tåg på veteranjärnvägen mellan Järle och Nora, käkade Noraglass och njöt av Maria Langs stad.
Det hängdes i Hufvudstaden också, såklart. Bland annat på Djurgården med min ömma moder.
En och annan tripp till Örebro, eller Öret som jag kallar det, blev det ju också.
En av mina favoritresor i sommar gick till lantstället i Halland. Alltid lika magiskt.
Jag spexade lite och tyckte i vanlig ordning att jag var mycket, mycket rolig.
Vidare styrde vi kosan mot mitt älskade Skåne. Mitt hem i fem år. Denna gång var det Glemmingebro utanför Ystad på Österlen.
Det åktes ut i Bergslagsskogen för att ta vara på allt guld den bjuder på. Jag hävdade bestämt att det var sommarkantareller vi plockade. Dels för att det då kommer komma många fler - höstkantareller - och dels för att då är sommaren inte slut. Är det augusti är det fortfarande sommar. Punkt slut.
SOMMARENS sista besök hemma i Stockholm, blev det också. Jag hängde bland annat i Vanadislunden.
Och gick på kalas. Och badade en sista gång för denna sommar.
Ja, sommar så länge det är augusti, ja. Men i morgon åker jag utomlands och när jag kommer tillbaka är det september. Då är sommaren slut. Det har varit en fin, lite för kall och regning sommar, men ändå underbar. Lite otippat lång för min del, men det har jag bara njutit av. Sommaren 2012 får två tummar upp av mig. Nu vrider jag ut det sista av sommaren med god mat, en och annat Mythos och sol på en liten grekisk ö. Bra så.
I går ringde min syrra mig på Viber. Från stället ovan. Hon skickade ett par bilder från paradiset. Hon sa åt mig att packa ordentliga skor. De hade nämligen vandrat i en timma eller så, och hade med lite lätt klättring nått stranden på första bilden. Helt öde och därmed helt privat strand. Jag kan knappt vänta alltså. Nu ska jag jobba på med allt jag måste ha gjort innan fredag och sedan är den lilla Grekiska ön bara en biltur, ett flyg, en taxi, en båt och en taxi bort. Sedan ska jag slappna av, låta min kropps alla värkande muskler värmas i grekisk sol, läsa böcker och magasin (har inte köpt ett magasin på säkert över ett år) och kanske vandra lite då och då. Snart är vi där!
Idag fick jag en riktig craving för körsbär. Mitt lilla lokala ICA levererade verkligen på den punkten. En hel hög riktiga för en tia och sliskigt artificiella för några kronor mer. Tisdagskvällen är räddad!
Jag har det verkligen bra i min lägenhet i Danderyd. I hyran ingår inte bara tillgång till en stor och en liten pool (vilka jag i och för sig inte har provat en enda gång denna sommar) utan också fri tillgång till frukt och bär i trädgården. I lördags gick jag loss rejält bland olika sorters plommon, vinbär och äpplen att lägga i frukostyogurten. Förra året var vinteräpplena så goda också. Det är verkligen lyx att ha tillgång till trädgård. Min hyresvärd är bäst!
Lotta Lundgrens sommarprat fångade mig. På ett helt annat sätt än vad jag trott. Jag älskade henne och hennes ironiska men mycket roliga framtoning i Landet Brunsåsoch hade precis fått veta att det var HON som skrivit boken Om jag var din hemmafru samma dag. Jag hade ratat den då jag trott att den var något helt annat än vad den var och älskade nu var den faktiskt var. När hon i sitt sommarprat beskrev hur matlagningslust kan kvävas av ens parter när partnern efter en mycket omsorgsfullt och kärleksfullt lagad måltid trycker i sig maten och inte säger ett enda ord om hur gott det var eller hur fint man gjort - fick jag ett litet sting i hjärtat. Jag - som älskar matlagning om ni inte märkt det vid det här laget - var i exakt den situationen i mitt förra förhållande som slutade kort innan jag startade denna bloggen. När hon sedan fortsatte med det här med att 87 % av alla hushållssysslor görs av kvinnan i förhållandet kände jag att det var mig hon pratade om. Och när hon sedan sa att om man var i den situationen så kanske man skulle tänka på att göra slut eller ta ut skilsmässa log jag - tack och lov har jag det bättre nu. Mycket bättre. Och ikväll ska jag laga kikärtsoppa. Med kärlek och omtanke. Lyssna HÄR.
Finare sommaräng får man leta efter. Foto: Angelica Persson.
Angelica har lagt ut fler bilder från vår lilla fotosession vi hade här om veckan. Gå in där och titta, vetja. Det finns även massor av andra vackra bilder - hon är nämligen en mycket begåvad (och underbart snäll och gullig) fotograf. Och får mig att känna mig vacker när jag ser fotona. Det händer inte skitofta.
Ett av mina vänners vin - en underbar procecco jag serverade på min Valborgsdrink. Och så min spegelbild.
Mia frågade i en kommentar här om dagen hur man blir vinimportör. HÄR kan ni läsa om mina vänner vinimportörerna. Och läs gärna lite om deras viner och om Italien och goda italienska recept!
Jag älskade The Dark Knight Rises. Men på min facebookfeed diskuteras det rejält om filmen. Jag tyckte som jag skrev innan att det var jättekul att se med "mina" ämnen i bakhuvudet. Mänskliga rättigheter, statsvetenskap och freds- och konfliktkunskap. HÄR är en av artiklarna det har länkats till. Aningens deskriptiv (så läs inte om du inte sett filmen) men intressant. Ganska akademisk dock. HÄR är en helt annan rolig artikel kring klätterscenen och ovan är en rolig (inte alls akademisk) video en annan vän från LA la upp.
Alltså ibland vill naturen bara ge en en liten gåva. I helgen när jag var ute i trädgården med Sally gav denna vackra fjäril (som jag genom Krokofanten och Jenny på Istagram fick lära mig heter Påfågelöga) mig lycka och ett leende på läpparna. Det gjorde verkligen min dag. Jag älskar fjärilar. De är så himla vackra. Till och med på halvsuddiga iphonebilder. Och apropå det så funderar jag på om det inte vore dags att skaffa sig en bra kamera och lära sig att fota. Alla har ju så fina och proffsiga bilder på sina bloggar. Jag fotar med iphone och redigerar i telefonen med en app... Har någon tips på en relativt billig, lättmanövrerad kamera till undertecknad?
Gulliga Sally! Så här såg det ut när jag tog mig (eller vi tog oss, kanske jag ska säga) en trädgårdslunch i lördags. Omelett med trattkantarellstuvning blev det. Sally var mäkta avundsjuk. Men hon fick en hundgodis, hon. Underbart lunchsällskap, var hon också!
Jag vinkade efter en underbar helg med goda vänner och häng i min egna lägenhet av Hufvudstaden ännu en gång med att bli bjuden på pannkakslunch hos mina vänner i deras nya lya i Vasastan. Det var underbart att träffa dem och uppdateras lite samtidigt som jag fick en socker- och fettchock. Perfekt dagen-efter-sextioårsfest-mat. Dessutom fick jag en underbar klänning av Anna. Mer om det framgent. Nu hänger jag i Bergslagen några dagar innan det är dags att åka till Grekland på familjeresa. Fint som snus. Eller pannkakslunch.
Jo det var ju tjejen ovan jag skulle hämta igår. Eftersom hennes föräldrar var på möhippa respektive svensexa fick hon hänga med mig under dagen. Och Sparris kom och hängde med oss i min soffa (där allt blev väldigt välmatchat). Jag hade jättekul och kan verkligen tänka mig att vara hundvakt igen. Kanske under bröllopsresan?
Igår var jag på 60 årsfest vid badbryggan i Minneberg. Det var min vän och hans vän som båda hade fyllt 30 år. Det var bubbel ute i det fria, jättegod mat och dryck och roliga människor. Och nattbad. Ja, vid tre-fyrahugget gick vi ner till det klarblanka vattnet med Stockholms skyline som utsikt och hoppade i det ljumma vattnet. Det var verkligen sommar. Sensommar, men fortfarande sommar. Det kanske inte var så genomtänkt av mig att bada i underkläderna för att sedan sitta med dem blöta under festklänningen på vägen hem sedan. Men det var det värt. Och jag kom inte hem förrän efter fem. Det har inte hänt på länge, alltså. I goda vänners lag händer det grejer. Kvällsbad får trots allt två tummar upp från mig.
Jag äter - trots att jag inte äter kött - mycket sällan på vegetariska restauranger. Kanske för att inte så många av mina vänner är vegetarianer. Kanske för att det inte finns så många vegoställen runt om i Stockholm. I London kryllar det ju av dem, det kommer jag ihåg att jag gillade när jag bodde där. Men igår tog jag tillfället i akt när jag var hos en vän som bor mitt emot en vego- och hälsorestaurang. Ekologiska, vegetariska eller om man så vill veganska råvaror. Jag och min vän vinimportören åt en jättegod soppa på blomkål, fänkål och kokosmjölk. Till det fick vi en god sallad med råkost och ett ljuvligt, sött äpple. Personalen var jättetrevlig och tillmötesgående och serverade vatten vid borden. Vatten som de renat från metaller och andra orenheter genom ett filter i köket. Tips om ni har vägarna förbi Vasastan.
Nu vill jag dela med mig av en av mina absoluta favoriter på Formex. Memories of Sweden. Det är en kollektion med smycken där Sverigekartan är böjd till armband, ringar och andra smycken i silver och plexiglas. I silversmycket kan man sänka ner ädelstenar som markerar platsen man föddes, gife sig eller någon annan för en viktig plats. I plexiglaset kan man gravera in ett område eller stad. Alla smycken tillverkas i Sverige och böjs för hand. De olika färgerna i plexiglasserien står alla för något: transparant för luft, svart för granit, orange för hjortorn, grönt för skog, rött för lingon och ceriserosa för midsommar. Allt för att hylla och synliggöra Sveriges fantastiska natur och variationsrika årstider. Jag träffade designern Ibolya Vass och hon var så himla trevlig och gullig (ni ser henne på första bilden). Sådant gör ju att man gillar saken ännu mer. Hon berättade att idén kom när hon skulle göra en skoluppgift med souvenirer. Jag - som har massor med amerikasläkt och halva min mors släkt i Schweiz - har alltid så svårt att hitta icke klichéaktiga Sverigepresenter. Detta är ett perfekt alternativ (det finns även manchettknappar och lite mer "eleganta" smycken)). Jag vill ha plexiglasarmanden i granit, luft och hjorton jag. Och så skulle jag gravera in där jag är född och där vi har vårt lantställe. Jag älskar idén att man kan göra smycket personligt också. Jag älskar detta märke!
I går var jag hemma hos en vän som nyligen flyttat ut till Danderyd, hon med. Det kändes så lyxigt att för en gångs skull promenera hem till någon, och att kunna lämna huset tio minuter innan utsatt tid. Det är nämligen nackdelen med att inte bo i innerstan som de flesta av mina vänner gör. Naturen och lugnet är dock fördelarna. I alla fall. Vi drack och åt gott och pratade bort några timmar i hennes nya lägenhet. Hon - som är från Estland - hade precis varit hemma och bjöd på klassisk estnisk choklad till dessert. Gott! Sedan promenerade jag hem igen. Helt underbart. Ska nog inleda en Danderydlobby bland mina vänner.... Nu ska jag in till stan och plocka upp en liten tjej som jag inte träffat på länge. Men mer om det sen. Trevlig lördag, gott folk!
I bland kan Stockholm te sig parisianskt, tycker jag. Speciellt i Vasastan. Vasastan har dessutom många etablissemang med fransk touch. De två bilderna ovan fotade jag i dag på Sveavägen. Är det bara jag eller skulle inte det där kunna vara i mina gamla hoods på Boulevard Saint Germain? Det tycker jag i alla fall. Hurra för det!
Efter Formex träffade jag upp med Sparris i Kungsan för en te och lite uppdateringar. Det var ett tag sedan vi hängde i Hufvudstaden. Kungsan bjöd som vanligt på något jippo med massor av människor och hög musik. En vanlig Hufvudstadstorsdag, helt enkelt. Sedan gick jag och såg "The Dark Knight Rises" med en annan vän. Åh, vad jag gillade den! Förrutom allt det uppenbara gillade jag att jag kunde hitta massa teorier från min utbildning i filmen (freds- och konfliktkunskap, mänskliga rättigheter, statsvetenskap) samt en karaktär jag glömt bort och som "föds" i filmen. Tror jag ska se om de andra två igen, faktiskt. De är de värda. Har ni sett den och vad tyckte ni, i så fall?
I går gick jag upp i ottan, satte mig i en bil som gick mot Hufvudstaden, fick på Formex hela dagen, träffade en vän för en te och snack efter en snabbis på Tre:s servicebutik, träffade en annan vän för bio och snack för att någon gång efter midnatt sladda in i min egna lägenhet och somna i min egna säng. Härligt. Formex ja. Jag var där med ett litet sidoprojekt jag håller på med. Mer om det framgent. Jag såg massor med inredning, presentartiklar, en febrilt inspirationsletande Leila Lindholm, coola smycken, snygga tyger, pratade med Mias vän Wenche och mycket, mycket mer. Jag kommer att berätta lite om mina favoriter framgent. Men nu börjar en ny fullspäckad dag i Hufvudstaden. Mitt kylskåp är tvärtomt så jag startar den med att gå ut och äta frukost. Tjipp så länge!
Sommaren har äntligen kommit till Bergslagen på riktigt! De sista dagarna har bjudit på underbara temperaturer och fläckvis klarblå himmel! Jag har njutit för fulla muggar. Och suttit ute och ätit varje dag. Helt fantastiskt! Gårkvällen bjöd på kvällssol, grillat och verandamys. Och så Sverige-Brasilien på det. Helt klart väl godkänd kväll. Nu säger jag hej då til Bergslagen för ett litet tag och åker till Stockholm. Ses vi där?
Jag fortsätter min kärlekssaga med landet. Igår botaniserade vi verkligen i skogens skafferi. Hallon, blåbär och svamp fick vi med oss hem. Lingonen låter vi mogna en vecka till. Ett smultron hittade jag också. Det är ju fantastiskt att vi bor i ett land som Sverige där vi bara kan gå ut i skogen och förse oss. Både middagen igår och frukosten idag kirrades genom vårt skogsbesök. Härligt var det att andas skogsluft, också. Men nu är det slut med landet på ett tag. I morgon väntar Hufvudstaden, min egna lägenhet och Formex. Där ska jag kanske (äntligen) få träffa Mia också. Hurra!
Jag blev väckt i natt. Av två ovanligt högljudda ugglor. Som hade fler ljud än det ack så välkända "ho-ho" på sina repertoarer. Det är inte varje dag jag kan säga att jag blivit väckt av ugglor. Aldrig, skulle jag vilja säga. Får se om det kommer något annat flygfä i natt. Vi får hoppas att det inte är storken, i alla fall. Hö hö.
Maten smakar ju godare ute. Och när man dessutom själv har plockat ihop till maten bara stunden före tillagning vågar jag drista mig att säga att det smakar ännu bättre. Belöningen för eftermiddagens slit inmundigades just på verandan. Första för i år. Mums!
Min ickeinspiration när det kommer till mat fortsätter. Jag må blogga och instagramma mat, men det är ofta när jag blivit serverad eller så. Jag kommer liksom inte på något gott. Jag är inte SUGEN på något. Men igår - när jag skulle bjuda på middag - kom det efter mycket om och men en idé. Jag gjorde en sallad på fetaost, vattenmelon och basilika och en salsa på mango, rödlök, avokado, tomat och kryddor. Till det serverade jag en grönsallad och valfritt protein. Om ni har några bra matbloggar tas detta tacksamt emot i kommentarsfältet. Jag följer redan Noble Pig, Smitten Kitchen och Lilla matdériven. Matinspirera mera!
Jag tog massor av kort hos Angelica. Jag kunde liksom inte sluta. Allt var så vackert. Vyerna, stigarna, sjön, trädgårdarna, ladugårdarna. Allt. Det är vid sådana stunder som jag tvekar på om jag verkligen är en sådan där storstadsbrutta som jag alltid trott. Eller så här kanske: jag bor i en storstad och så skaffar jag ett lantställe. Utan fiskar och blommor att ta livet av, då. Och med liten gräsmatta.
Jag har ju varit i Bergslagen under sommaren. Jag har tagit hand om mammas och pappas hus när de varit på lantstället. Slutrapport: två döda akvariefiskar (självmord). Två döda blommor (Jennymord). Ett dött vinglas (Jennymord). En glömd ta-ut-soptunnorna-det-är-sopdag (räddad av grannen). Inget klippt gräs. Ja, men bättre än förväntat. Nästa år satsar jag på noll dödsfall. Och klippt gräs.
Alla - inklusive undertecknad - blir skeptiska första gången de hör om denna rätt. Men alla - inklusive undertecknad - gillar den när de väl smakat. Ägg i currysås. Eller Ägg à la Cabot. Cabot var amerikansk ambassadör i Sverige och denna rätt serverades ofta på hans tillställningar. På somrarna kunde man få den kall, då i en gräddfilssås smaksatt med curry.
Ägg à la Cabot, 4 personer
6 hårdkokta ägg
4-6 skivor bacon (eller à la bacon från Hälsans kök som jag använder)
färsk gurka
ett grönt äpple
en gul lök
beschamelsås
curry
Hådkoka äggen. Mixa ett skalat grönt äpple (Granny Smitth) och en gul lök till en fin massa. Stek dem med curry i en gryta. Häll på mjöl (rör ordentligt så att det inte klumpar sig med lök- och äpplemassan) och gör (ganska tjock) en beschamel. Tillsätt salt och peppar och mer curry om det behövs. Dela äggen i halvor och lägg dem med snittytan ner i en ungfast form. Häll på currysåsen och grädda i ugnen i ca 7 min i 225 grader. Servera med knaperstekt bacon och riven färsk gurka. Klart! Prova, vetja!
Dagens aktivitet stavas promenerande. Först dryga milen med min ömma moder som är tillbaka från semestern, sedan en promenad ut på landet till min väns lantställe. Nu sitter jag på verandan med mormor och tränar min väldigt rossliga tyska. Det är nämligen hennes modersmål. Auf wiedersehen und einen schönen Abend!
Ute hos Angelica får man verkligen allt. Skog, ängar, vatten och - om man så vill - ett tåg som snabbt tar en till staden igen. Vi låg där på bryggan och pratade och njöt. Jag måste tillbaka någon gång och bada också. Och kanske grill på den fina grillplatsen de gjort. Får jag det, Angelica?
De två bilderna ovan har Angelica lagt upp och taggat mig på på facebook. Alltså. Nu förstår jag varför hon bad mig flytta mig lite åt höger, två decimeter mot henne, ett steg åt vänster och bara liiiiite bakåt. Ljuset. Så vackert. Hon har ögat, Angelica. Och förmågan att redigera. Även om det inte behövs så mycket i Bergslagsskogarna (kanske dock på mig, höhö). Jag är dessutom inte van att se mig själv så här på kort. Så.....proffsigt. Det ska bli spännande att se resterade foton (och det finns en hel del, kan jag meddela). Tack, Angelica! Du är bäst!
Det är så vackert att man inte ens behöver redigera eller lägga på filter. I går tillbringade jag dagen hos Angelica på landet. Lunch, kaffe på verandan, en promenad, massa snack och horisontalläge på bryggan. Och däremellan en fotografering. På en äng, i en skog, vid några vackra björkar (det var bra bokeh eller vad det nu heter). Hon är duktig, hon. Det finns lite bilder på hennes blogg. Och hennes intagram, @angeliqes. Och det lär ju komma fler. Och här på min blogg kommer det fler bilder från hennes paradis framgent. Vi hade hur kul och mysigt som helst. Fina Angelica.
I går hittade jag "receptet" på bananpannkaka hos Mia. Ett ägg och en mosad banan. Genialt! Lätt, gott och snabbt! Perfekt för mina vänner som är glutenallergiska också. Mumsig frukost. Fast min pannnkaka blev ingen pannkaka utan mer som hård äggröra. Bättre lycka nästa gång. Men gott, det var det! Tack för tipset, Mia! Nu: min första loppis. Hoppas jag blir rik.
Fredag. I dag tar jag tåget djupare in i Bergslagsskogen för att träffa fina Angelica. Vi ska mysa ordentligt. Jag hoppas på allt det där fina man ser på hennes blogg. Svamp och bär i skogen, fina landsvägar, sitta på bryggan och i hennes vackra uterum. Jag har hört viskningar om fotografering också. Vi får se hur pass bra jag kan vara som modell. Fast det fixar hon nog ändå. Bilden ovan tog hon så där i förbifarten förra gången vi sågs. Jag satt och höll låda om något och det var bara en sekund. Och sällan har jag fått så många kommentarer på ett foto jag blivit taggad på på facebook. Hon är duktig hon!
Tacos med vännerna. Den godaste chokladtårtan/kakan jag ätit på mycket, mycket länge. Med sött rosa och lila strössel på toppen. En söt film. Fina vänner. Det var min onsdagskväll det. Underbart!
Idag är det Världskattdagen. Jag - som pratar med min katt och ser henne mer som en vän än ett husdjur - har firat henne med räkor och extra mycket kli bakom örat (ja, jag kan eventuellt bli en galen kattkvinna om jag blir kvar här på glasberget). Glad kattdag, alla fina kissar!
...kom min vän och hennes lilla kicka på besök. Så liten hon var! Idag, ett år senare, ska vi gå och leka på lekplatsen. För nu går hon, "pratar" och lever rövare. Precis som det ska vara. Tiden går så fort!
Jo. Vi skulle ju sova på Österlens Gästhärbärge på vår Skånetripp. Så vi ringde i mars månad och skulle boka, så vi skulle vara säkra på att ha någonstans att bo. Det var ju bara det att det var en stor fest vi skulle till och den anordnades i en liten by. Således var alla vandrarhem fullbokade. Så le petit patron Henry fixade in oss hos några privatpersoner. Ett par med rötter i Finland som inrett hela sin vind med små rum med en suite badrum, ett litet kök och allt annat man behöver. De har gjort det så alla barn och barnbarn ska kunna komma över och bo, men de kan också hyra ut det vid tillfälle. Detta var ett sådant tillfälle. Det kändes lite som när familjen bilade ner till Schweiz i min barndom. Då kunde man ofta sova på övervåningen hos någon privatperson. I Sverige känns inte det lika vanligt. Det var i alla fall jättemysigt och paret vi bodde hos var jättetrevligt och gästvänligt. Där kan det mycket väl hända att jag bor igen, tror jag.
Ja, före jag tog mig till Skåne gjorde jag alltså ett 24-timmarsstopp i Halland. Mitt näst bästa landskap. Jag må vara från Bergslagen (eller Västmanland om vi nu ska hålla oss till landskapen) och det är ju vackert. Men som ni vet vid det här laget så gillar jag lövskog mer än barrskog och hav mer än sjö. Och tidiga vårar mer än sena. Så de mer sydliga landskapen vinner faktiskt, i min bok. På min dygnsvisit hann jag och min ömma moder med två skogspromenader. Ovan ser ni ett axplock från dem.
Söndagens frukost intogs på Österlens Gästhärbärge i Glemmingebro. På udda, jättefint porslin serverade innehavaren - eller le petit patron som han hellre kallar sig - Henry en utsökt frukost med nästan bara närodlad och lokal mat. Juice och sylt från Kiviks bryggeri, ost från Vilhelmsdals gårdsmejeri och bröd från Olof Viktors, bland annat. Henry serverar kaffe, te och varm choklad vid borden och ser hela tiden till att alla är glada nöjda och mätta. Dessutom serverades hemmagjord yogurt. Vi åt frukost där, men bodde faktiskt några hus bort. Men mer om det framgent. Österlens Gästhärbärge är ett intimt, sött litet härbärge där man för en överkomlig summa kan tillbringa en natt bland skånska ängar och fina hus. Dessutom kan man köpa sig ett par finskor när man ändå är där. Österlens Gästhärbärge är nämligen återförsäljare för det brittiska skomärket Barker. Bara en sådan sak.
Solen sken, blåsten blåste någon annanstans, fåglarna kvittrade och Glemmingebro var helt enkelt fantastiskt. God dryck, god mat och knappt 80 fina vänner. Jag dansade till halvfyrahugget och var inte på något sätt sist att vika in hovarna. En lyckad 120-årsfest, med andra ord. Precis som alltid levererade Skåne. Mitt favoritlandskap.
Ja, underbart är kort. Nu sitter jag i en bil på väg hem från ljuvliga Österlen. Många rapporter planeras på bloggen framgent. Så länge får ni en bild från gårkvällens tipspromenad innan middagen. Tjipp så länge.
Jag startade morgonen med en promenad i det halländska lanskapet. Sedan frukost på verandan och ett besök av en kär vän. Nu sitter jag i bilen på väg till Ystad. Det brukar bli kul. HÄR har ni ett av mina Ystadstips och HÄR har ni ett annat. Tjipp!
Ett 24-timmarsbesök på föräldrarnas lantställe. En långpromenad med min ömma moder. Solnedgång i skogen. Långklänning och för stora träskor. Fleecetröja vid bordet. Grillat och kvällssol i trädgården. Nu: OS och hemmaspa i soffan med min ömma moder. Imorrn väntar ett kärt besök och sedan en resa till Skåne och 120-årsfest. DET ni!
Jaha, då var väskorna packade för lite helgäventyr. Jag börjar med ett stopp på lantstället. Sedan fortsätter äventyren. Ni hänger väl med? Trevligt veckoslutsintrång, gott folk!
Ända sedan jag i Amerikatt fick smaka på min första portion scrambled eggs har jag varit såld. En brunch är inte en brunch utan dem. Men det är inte bara att. Många hotell och brunchbufféer bjuder på antingen stenhårda ägg, klumpiga eller torra. Jag själv har fått höra många olika recept på hur de perfekta äggen ska tillagas. I kastrull med mycket smör och med trägaffel som pappa. Eller med mjölk, eller med grädde. Vissa har tipsat om microvågsugn, andra om vattenbad. Men nu tror jag banne mig att jag har hittat rätt. När min vän beskrev detta recept för mig fick hon något religiöst i blicken. Det gjorde att jag var tvungen att prova. Och tro det eller ej - det var inte lätt att få det perfekt. Första satsen åkte i sopen. Här gäller det att inte ha för varmt och inte för kallt, att inte röra för mycket och inte för lite. När man väl får in det dock, så håller äggen sig krämiga länge. Jag ger er den perfekta krämiga äggröran: Dela äggens vitor och gulor. Stek vitorna på svag värme medan du bara vänder de försiktigt i pannan. Ta av stekpannan från värmen och häll på gulorna. Blanda försiktigt tills du har fått önskad konsistens. Klart! Du kommer inte ångra dig!
"Vaddå halvsvensk? Jag är inte halv, jag är dubbel!" Sorans historia om att vara kurd och svensk och att växa upp i ett land som Sverige är mycket intressant och givande. Soran - som ofta skämtar om att vara kurd och invandrare - berättar mycket seriöst och sansat, men också såklart med en smula humor. Om Trita Parsi är min favorit hittills i år (och Klara!) så är Soran inte långt bakom. Lyssna!
Jösses, vad goda persikorna är så här års! Jag slängde i mig två på raken igår nästan direkt efter att jag hade köpt dem. Annars är de goda varma när de är så söta, när fruktsockret nästan karameliseras och de blit mjuka och ännu sötare. Jag grillar mina i ugnen som de är i en oljad form och äter dem med hårdvispad grädde. Helt klart bästa desserten den här sommaren.