Jenny Lina Carlsdotter

Dagen idag alltså. Vi hyrde bil, hängde efter de andra som tog sig fram på scooter och körde högt, högt upp i bergen. Parkerade på en platå och påbörjade Expedition Privat Strand. Över 200 meter ner och sedan - uppenbarligen - 200 meter upp igen. I ett kargt bergslandskap med taggiga buskar, väldoftande, snudd på torkade salvia-, oregano- och timjanbuskar och med bergsgetter plingade längs med bergsväggarna. Så nära Turkiet att vi fick sms om att vi var välkomna dit. Det var vandring, men också lite lätt klättring. Och när man kämpade efter grepp och fotfäste hoppade bergsgetterna förbi lite avslappnat så där. Där det var snudd på lodrätt rakt ner i dalen. Och ser ni det stora hålet? I den grottan har min syster - mästerklättraren - firat sig ner  och klättrat upp i á la Batman. Den och flera andra bergsväggar på ön. Hon, hennes fästman och hans bror är nämligen här för det ändamålet. Pappa och syrrans svärfar har också gett sig upp på väggen. Jag låter mina nyss slutvärkta muskler vila. Dagens strapats var dock ganska hård. Men coolt var det. Långa, långa stigar kring flera, flera bergskrön tog oss fram till en helt underbar vik med det blåaste vattnet jag sett. Där käkade vi lite matsäck, simmade och vilade oss innan vi vandrade tillbaka igen. En underbar dag som jag kommer ta fram ur välmåendebiblioteket när höst- och vintermörkret har lagt sig över Sverige. Underbart.