Gutarnas ö. En bildbomb.

 
Underbara Visby, som ett svenskt Carcassonne, underbara kusten med raukar och annorlunda landskap. Medeltida resmål är min melodi. Hit åker jag igen när det är varmt. För att se fler kyrkor, fler gravfält, fler bildstenar. För att utforska södra och norra delen av ön och Fårö. Och så för att klättre lite mer på kalkstenen, då...
 

Gotland

 
Stolt och nöjd är jag nyss hemkommen från en långhelg på Gotland. Där har jag deltagit i Gotland Boulder Session 2014. Det var mitt första besök på ön så det stod sightseeing på agendan mellan klättringssessionerna. Bitvis blåsigt, bitvis lite kallt, men mestadels ljuvligt. Mer om allt framgent. Nu: komma i fatt i mailkorgen!
 

Gripsholms slott

 
När jag gick i lågstadiet var jag på Gripsholms slott. Jag kommer bara i håg tre saker: att en av mina klasskompisar spydde i bussen dit för att han hade ätit för många mintkolor, att guiden berättade att de hade tätat slottet med katter när de byggde det samt att det såg litegrann ut som Örebro slott, fast orange. Det var ju inte mycket. Så under två dagar i påsk besökte jag slottet. En dag för exteriör och en dag för interiör. Tyvärr blev tiden knapp för det sistnämnda samt att vi missade den guidade turen, så jag får försöka igen snart. Det finns tre saker som jag tycker är värt ett besök lite extra: Gustav den III teater som är helt otrolig, det imfamösa uppstoppade lejonet samt alla portträtten av kända svenskar (ända fram till nutid). Jag älskar slott och skulle vilja besöka Sveriges samtliga. Det är en del av vår historia. Vi diskuterade det där med Sveriges historia och hur personbunden den är (läs: kungar), det kan man tycka vad man vill om, men på ett sätt tycker jag att det gör det intressant, att lära sig historien utifrån en människas vy. Sedan har vi antropologin som kan berätta mer om övriga samhället (älskar till exempel det lite mer populärhistoriska Historieätarna!). Är man i Mariefred får man inte missa Gripsholm. Det är - till skillnad mot Örebro slott - fullt med historia här och massor att titta på. Jag vill som sagt tillbaka snart igen, gärna med en duktig och inspirerande guide.
 

Throwback Thrursday: Brighton


Miss Marie har flyttat från München till England, och delar med sig av bilder från engelska stränder och trevliga testunder. Jag har inte varit där uppe i norra delarna av England, men väl Brighton! Och den resan har jag tänkt mycket på när jag sett Maries bilder. Jag var där 2007 och hälsade på en kompis som under universitetstiden tog en termin där, på Sussex university. Jag hängde på stranden, checkade in det helt bisarra och extravaganta slottet, shoppade, klubbade och drack cream tea. Bilderna är från sent i november, om jag inte minns fel. Det tror man inte! Jag åker gärna tillbaka dit någon sommar, även om jag tror att det mer är en stad för folk i åldern jag var när jag beökte Brighton. Unga klubb-kids. Men ändå. En annan cool sak med Brighton: det finna massa vegomat. Det ger ju två tummar upp! Och det var denna torsdags tillbakablick.
 

Throwback Thursday: Lac de la Cavayère

 
Mitt i mörka vintern gör jag en liten throwback thursday till i Cavayèresjön och min semester i Languedoc-Roussillon. Lac de la Cavayère, eller Carcassonne Plage som den också kallas, bildades av bygget av en gigantisk fördämning 1988. Detta i sin tur efter att stora bränder 1985 hade förstört området. Borgmästaren bestämde då att använda det öde och nerbrända området till något trevligt. Och den artificiella sjön var född. Sjön ligger ungefär en mil utanför Carcassonne och man tar sig dit med buss om man inte vill cykla eller köra. De tre åarna Montirat, Bazalac and Mitgé förser sjön med nytt, färskt vatten. Det finns båtar, promenadstigar, golf och andra aktiviteter, och sandstränder med livräddare på plats. En jättetrevlig utflykt när man är mitt i de svettiga bergen, långt från stränderna på den franska rivieran (ja, långt i förhållande till en kvarts bussresa då). Jag åkte dit med ett franskt par jag träffade där jag bodde, och vi hade en jättetrevlig dag där vi picknickade, fotade, läste och badade i det varma vattnet. Det var en jättekul upplevelse att få bada i och njuta av den gigantiska artificiella sjön. En av semesterns icke-katariska höjdpunkter!
 

50 nyanser av vitt (a snow love story)






Underbart. Under-BART. 


Hej från fjällen!






Ja jag fick ledigt. Och jösses vad härligt det är! Det tog nästan åtta timmar att ta oss upp och vi fick ordentlig sladd två gånger, men det var det värt! Imorrn ska det vara svinkallt så vi laddar med bastubad och filtar ikväll, så kanske vi är mer redo för morgondagen. Göttans! 



Throwback Thursday

 
I går kväll var jag på Bordeaux-kväll med min franskaklass (mer om det senare) och alla medeltidsbyggnader, kalk- och sandstenskyrkor, vinrankor och faktiskt också en av de mest kända katarslotten som ligger i Aquitaine fick mig att tänka tillbaka. Tillbaka på min resa i Frankrike och Languedoc-Roussillon i somras. Ovan kan ni ta del av bitar av den nostalgiorgie som pågick i min hjärna i går kväll. Perfekt att dela med sig av en torsdag som denna (tillbakablickstorsdag, är det den rätta svenska hastaggen eller?). Nästa sommar åker jag igen. Någon som hänger på?
 

Stadshuset, Sundsvall.







Imponerande. Stadshuset. Och så opera från Härnösands scensångare. Och pannacotta med norrländska hjortron och nya bekantskaper. Sedan hem till hotellet där Sverige förlorade mot Portugal på TV-skärmen. En lite annorlunda tisdag, skulle jag vilja påstå. Nu: onsdag med mer jämställdhet och likabehandling. Tjipp! 


Rennes-le-Château. Den moderna mystikens nollpunkt.

 
En annan plats jag besökte i somras tillsammans med min guide var Rennes- le-Château. Byn besöks idag av cirka 100.000 turister varje år och nådde höjden av popularitet efter Dan Browns bästsäljande roman Da Vinci-koden. Det moderna rykte som Rennes-le-Château har förvärvats med baseras främst från påståenden och berättelser från mitten av 1950-talet om den lokala 1800-tals prästen Fader Bérenger Saunière. Dessa berättelser påverkade författarna till den globala bästsäljaren Heligt blod, helig gral som kom ut 1982, och denna bok ska in sin tur ha påverkat Dan Brown när han skrev Da Vinci-koden, publicerad i 2003. Hela området runt Rennes-le-Château blev fokus för sensationella påståenden under 1950- och 1960-talen och omfattar Blanche av Kastilien, merovingerna, Tempelherreorden, katarerna och skatterna från Salomons tempel. Från och med 1970 och framåt har teorierna kommit att utvidgas till att innefatta Prieuré de Sion, Rex Deus, den heliga Graal, ley lines, relikerna av Jesus Kristus, referenser till Maria Magdalenas påstådda bosättning i södra Frankrike och till och med flygande tefat. Teorierna - och konspirationsteorierna - verkar aldrig sina. Välkända franska författare som Jules Verne och Maurice Leblanc sägs ha lämnat ledtrådar i sina romaner om sina kunskaper om "mysteriet " i Rennes- le-Château. Vad går det då ut på då? Jo, den utfattige prästen som arbetade i den flera hundra år gamla och förfallande kyrkan började gräva på kyrkogården. Efter detta var han plötsligt rik och kunde renovera kyrkan, bygga sig ett nytt hus och ett bibliotek med ett vackert torn, Tour Magdala som syns på den första och sista bilden och helt plötsligt leva ett liv i lyx. Teorierna om var dessa rikedomar kommer ifrån är många och inkluderar allt det jag ovan nämnt. Men oavsett vad man tror på kvarstår det faktum att han helt plötsligt blev rik, att den katolska kyrkan uteslöt honom och att prästen som tog emot hans sista bikt på hans dödsbädd efter bikten vägrade ge honom den sista smörjelsen. Även den största skeptikern kan inte förneka dessa ting. Resten är dock en gåta. Vill man läsa mer om detta kan jag varmt rekommendera Heligt blod, Helig grav av Henry Lincoln, Michael Baigent and Richard Leigh. Den hade mig i sitt våld från första till sista sidan. Jag älskar konpirationsteorier! Jag måste säga att det är en konstig plats, Rennes-le-Château. Jag fick en lustig känsla i kroppen och använde inte upp all tid min guide hade avsatt för turen. Man kunde liksom känna girigheten i luften. Ja, man har på grund av denna girighet fått förbjuda utgrävningar i hela området runt byn. Det grävdes så mycket av giriga människor som trodde sig veta var den påstådda skatten fanns, att man fick förbjuda det helt och hållet. Nu måste byns invånare söka speciellt tillstånd för att ens få plantera ett träd. Göta Petter! Ja, läs mer om detta mycket mystiska, konstiga ställe. Det kommer att kittla era förstånd och er medvetenhet!
 

Châteaux de Lastours. Som i en saga.

 
En av de allra vackraste platserna jag besökte i somras - kanske en av de allra vackraste platserna jag någonsin besökt - var Lastours. "Slotten" i Lastours brukar kallas katarslotten. Jag ska inte tråka ut er med för mycket information om detta, då jag vet att alla inte är lite nördiga som jag. Men denna plats kan nog uppskattas av dem som inte är religions-, katar- och historienördar också. Lastoursslotten består av fyra torn: Cabaret, Surdespine. la Tour Régine och Quertinheux. Alla utom de näst sista har varit befolkade med katarer - och flera "katarpräster", de såkallade Perfekta. Jag hade bokat en guide redan från Sverige, och detta var en av de viktigaste delarna av min semester. Det finns andra slott jag också skulle vilja se, men dessa är längre från Carcassonne där jag hade min bas. Lastours ligger i Carcassonne arrodissement och det tar inte så lång tid att ta sig dit. Vi åkte på morgonen för att undvika den värsta värmen - kvicksilvret steg till 40 grader senare den dagen - och jag började min bergsvandring vid tiohugget. På sista bilden kan man få sig en bild av hur man tar sig upp. Det är längre ner till botten av dalen på andra sidan, från där jag började min klättring. På ett ställe var man tvungen att ta sig igenom en grotta där det varnades för fladdermöss. Min guide - som släppte mig vid foten av berget för att jag skulle få uppleva detta själv, något jag uppskattade - såg till att jag hade mobilen att lysa med då det både i grottan och i vissa av tornen var mycket mörkt. Sedan gick jag runt bland ruinerna och det som var kvar av slotten. Jag klättrade upp i tornen och blickade ut över det sydfranska landskapet,  floderna Orbeil och Grésilhou och den vackra dalen nedanför där dagens by ligger, med ca 160 invånare. Cikadorna ljudsatte hela scenen vackert och passande. Vid botten av berget på andra sidan om dagens by finns en utgrävning. Där har man hittat spår från så tidigt som 300-talet, kanske tidigare. Denna by intresserade mig dock inte lika mycket som den på toppen av berget. Här härbärgerade Pierre-Roger de Cabaret katarerna och skyddade dem mot den skoningslösa Simon de Montfort och det Albigensiska korståget. 1210, ett år efter att Carcassonne hade fallit för de Montfort föll även dessa slott och de Cabaret gav upp. Som så är fallet för alla platser där katarerna fanns. De blev helt utrotade till slut. Jag stod där på toppen och tillägnade dem tankar, och kanske en liten tår. Sedan snodde jag en sten från borgggården till ett av de små slotten. Nu ligger den hemma hos mig som ett fint minne från den semester jag gjorde bara för mig och mitt höga nöjes skull. Fint.
 

Off for the weekend

 
 
Nu har jag packat nya weekendväskan och bokat biljetter. Efter jobbet i eftermiddag drar jag till Hufuvdstaden för att möta hösten (september på söndag!), hänga med släkt och vänner. Ljuvligt. Kanske blir det härlig Djurgårdsrunda som ovan, för tre år sedan. Tänk, sedan dess har jag både flyttat till Hufvudstaden och därifrån. Nu blir det smakprov på nya restauranger, mys, häng och shopping. I alla fall. Bon weekend, mes amis, "ses" efter helgen!
 
 

Tournoi de Chevalerie. Den Franska Riddardrömmen.

 
Min resa i södra Frankrike i somras bottnade mest av allt i mitt historiska intresse för regionen, speciellt 1200-talshistoria. Om jag inte hade maxat mitt CSN hade jag mycket väl kunna tänkt mig att gå ner på halvtid och plugga historia på heltid bara för att få skriva ett par uppsatser på ämnet. Men i alla fall. Den andra delen är ju mer nördig. Det är ju mitt nördintresse för medeltiden. Bilderna ovan visar en orgie i detta nörderi. Mellan de två försvarsmurarna - såkallades les lices - i Carcassonne  har det sedan 1200-talet pågått tornerspel. Mer eller mindre organiserade. Det var ett sätt att träna sig på riddarkonsten men också ett sätt att ha kul med polarna, så att säga. Än idag ordnas det dagligen under sommarmånaderna ett tornerspel. Nutidens version är naturligtvis ett skådespel, en teater. Den utspelar sig på 1200-talet under Trencavels tid och spelar upp en lite överdriven, lite mer PG-friendly, version av historien. Tortyr är att en get slickar offret under fötterna, till exempel. Men riddarkonsterna, de är riktiga. Skådespelarna (eller kan man kalla dem riddare?) slåss med riktiga svärd och andra medeltida vapen, rider med lansar och gör konster på hästarna. I rustning, om än inte hel. Jag var, givetvis, i himmelriket. "Riddarna" bor under hela säsongen med sina hästar på en sluttning precis utanför murarna i ett läger. Precis som förr i tiden - även om det är ett modernt läger. Jag vet detta för jag kunde inte låta bli att gå förbi och spana på mina kvällspromenader, nyfiken som jag var. Och en lördag - den enda dagen de inte uppträdde - satt de på ett vinotek bredvid där jag bodde och provade vin en hel eftermiddag. Nörden i mig jublade...
 

Malmö. Att se en stad med nya ögon.

 
Jag tror man ibland glömmer att uppskatta allt vackert i staden man bor i. Komiskt nog var det efter min flytt från Malmö som jag började påminna mig själv om att njuta av vardagen och det runt omkring mig. Det var dock då av högst personliga anledningar, och inte Malmö i sig. När jag nu i somras återsåg min gamla hemstad fick jag så chansen att se Malmö med nya ögon. Malmö är en perfekt mix av gammalt, modernt och gammalt - upphottat i ny tappning (och det är mycket upphottning på G i Malmö, nya saker poppar upp för varje nytt besök!). Jag njöt i fulla drag och tog varje chans jag fick att promenera. Från centrum ut till Västra Hamnen, längs med Ribbersborg, från Västra Hamnen till St. Knuts, till Lilla Torg, kring gamla slottsområdet. Så vackert. Malmö är en av mina favoritstäder. Vi är definitivt inte färdiga med varandra, Malmö och jag. Det som är ännu roligare med detta inlägg är att Christine bloggade nästan samma sak HÄR. Hon hade till och med ett liknande foto av Stortorget. Jag hade redan planerat detta inlägg och gladde mig verkligen åt att det inte bara är jag som flyttat ifrån Malmö och fortfarande håller det nära sitt hjärta. Malmö, en stad som fastnar. 
 

Béziers. Om sinnesstämningar som stannar kvar.

 
Béziers var sista stoppet på min Languedocresa i somras. Det var på 1200-talet ett katarcentrum, vilket borde ha gjort mig lyrisk, men i ärlighetens namn kunde jag ha skippat det. Jag tror att Béziers i framtiden kommer att bli ett riktigt semesterparadis. Många lågpriskedjor har börjat flyga på Béziers, britterna har börjat köpa fastigheter (som överallt i Languedoc) och man har börjat fräscha till staden. Men den är ganska ruffig. Förutom den strora boulevarden dedikerat till Canal du Midis arkitekt, Pierre- Paul Riquet och deras fina park är den snudd på klaustrofobisk. Gatorna har antagligen sett likadana ut sedan medeltiden, och man får backa för att komma ut där man gått in, ungefär. Det kan ju vara ytterskt pittoreskt och vackert, såklart. Men Béziers är en fattig stad och lider av hög kriminalitet och frekvens av våldsbrott. Jag blev varnad av flera stycken om att vara försiktig, klä mig modest och inte ha värdesaker på mig. Det påverkade såklart säkert vad jag kände för staden och gjorde nog att jag inte var objektiv i min bedömning. Men Béziers var vackert, också. Jag hade två mål med mitt besök där (förutom att jag skulle ta ett tidigt flyg hem nästa morgon), Elise de la Madeleine (bild fyra) och Cathédrale Saint-Nazaire-et-Saint-Celse de Béziers (bild sju och åtta).
 
Denna kyrka och denna katedral är med i en teori jag har (som är lite out there, så håll i er) om varför staden har den där ruffiga, obehagliga känslan. En av mina chefer lade innan sommaren fram en teori om att spänningar och sinnesstämningar kan fastna i städer. Han besökte Pomeii och sade att man liksom kunde känna terrorn från de som dog i vulkanutbrottet. Samma känsla hade han i en gammal Inkaby där en stor massaker hade ägt rum. De två heliga byggnaderna ovan var skådespelet för en sådan massaker, 22 juli 1209. Det europeiska korståget hade belägrat staden och hade nu lyckats ta sig innanför murarna. Staden var full av katarer och de skulle enligt påve Innocentius III dö. Korsriddarna massakerade alla stadens 20 000 innevånare. Barn, kvinnor, män och gamla, ingen skonades. I de två kyrkobyggnaderna nämna ovan hade hundratals, kanske tusentals, människor sökt skydd från de skoningslösa mördarna. När korsriddarna insåg detta satte man eld på dem och lät alla dö. Att döda 20 000 människor på en och samma dag på den tiden kan inte ha varit lätt. Det fanns endast svärd och dolkar och det måste ha varit en sådan fasansfull syn. När slakten var klar brände man upp hela staden och senare byggde man upp en ny, katolsk stad på spillrorna. Så fasansfullt. En av de hemskaste meningarna jag har läst om denna massaker ska ha kommit ur påvens utsändes mun, Arnaud-Amaury. När en korsriddare frågade honom hur de skulle skilja en katolik från en katar ska han ha svarat: "Caedite eos. Novit enim Dominus qui sunt eius", fritt översatt: "döda dem alla, Gud kommer att känna igen sina egna". Jag ryser bara jag tänker på det. Kanske stannade den våldsamma och lite otäcka sinnestämningen kvar i Béziers den dagen. Förhoppningsvis försvinner den med den nya turismen och nyandan som verkar finnas. Hoppas det.
 
Men vi kan inte lämna Béziers med enkom hemska ord. Utsikten från Cathédrale Saint-Nazaire är helt fantastisk, men ser långt ut på landsbygden och en lång bit av vackra Canal du Midi. På den stora boulevarden trängs restauranger och caféer med varandra och i augusti månad varje år kommer en miljon (!) besökare för den stora festen Feria de Béziers (som är centrerad kring tjurfäktning, vilket jag i och för sig inte direkt gillar, men) som gör att staden såklart lever upp rejält. I utkanten av staden finns ett nytt, modernt och väl utrustat köpcentrum med massor av affärer, restauranger, biografsalonger och caféer. Béziers, en stad att ha öget på i framtiden, tror jag. 
 

Halmstad. Tylösand.


I somras hann jag med ett knappt dygn hos en vän i Halmstad. Vi som har hus i Halland besöker ibland staden (t.ex. HÄR) men tyvärr missar jag ofta vännen. Ni hade hon köpt ett hus (!) och jag passade på att inkvartera mig på hennes soffa en natt. Vi hade ett jättemysigt dygn med pizzakväll, guidad tur i Halmstad, italiensk glass och så en promenad vid Tylösand. Himlen var dramatisk, det blåste lite men var inte kallt. Sandstranden övergick i klippor och ljung, nypon och björnbär trängdes vid vattnet. Man skymtade Tylö där ute i havet och fåglarna skrek för full hals. En jättefin promenix och en jättefin dag. Halmstad är en mycket fin sommarstad!
 

Green matmarknad

 
I skuggan av Turning Torso i Malmö hittar man Green. Den 1 400 kvm stora butiken är en upplevelse för alla sinnen. Här kan man shoppa loss i Greens egen saluhall. Här hittar man färska, närodlade och ekologiska frukter och grönsaker samt en 30 meter lång delidisk med fisk, chark och ost, plus nybakat bröd och nyrostat kaffe från Greens eget rosteri. Och det bästa av allt: Allt du ser här är noga utvalt och antingen närproducerat, ekologiskt och/eller miljömärkt. Naturligt, gott och inga onödiga E-nummer. I samma byggnad hittar man också en restaurang som lagar mat på överbliven eller lite skadad mat från affären samt en second hand butik som kör med ett återvinningskoncept där dina inlämnade kläder blir till kredit att shoppa för. Miljötänk när det är som bäst. Jag - som är ett stort fan av Whole Foods (som HÄR) stormdiggar Green. Jag passade på att shoppa upp mig på saker jag köper dyrare här hemma. Ja, glömde jag säga det? Green har nämligen lägre priser än andra, liknande affärer också. Hoppas detta kommer till Öret. Tummar och stortår upp för Green!
 
Green Matmarknad, Västra Varvsgatan 42, Malmö
 

Malmö. Med båt.

 
Jag älskar att se städer från vattnet. Speciellt städer jag känner till väl. Jag har gjort det med Paris (HÄR), Stockholm (HÄR) och Köpenhamn, bland annat. I somras gjorde jag det en solig och varm dag i Malmö. Det var en rolig tripp och vi fick höra saker vi inte tidigare visste om staden. Senare skulle det visa sig att den trevliga och roliga guiden var en av mina vänners bästa vänner. Roligt! Om ni är i Malmö kan jag verkligen rekommendera att ta båten. En trevlig 50-minuterstur att upptäcka, eller återupptäcka, Malmö. 
 

Kullen. Älsk.

 
De sista dagarna när jag med ett tillfälligt setback är lite suddig i kanterna igen tittar jag tillbaka på semesterbilderna från underbara Kullaberg, eller Kullen som vi säger. Kommer då på att jag bloggade om det förra året (HÄR) och inser att jag gjorde det, nästan exakt till och med på klockslaget (när jag börjarde skriva detta inlägget), för elva månader sedan. Myckt har hänt sedan dess, men mitt älsk för Kullen är lika starkt. Kullen är på min topp tre av Sverigefavoriter. Jag tröttnar aldrig på det. Kan stå där hur länge som helst och vill aldrig åka hem. Denna gången var vinden och havet mycket, mycket lugnare än när jag var där sist, och luften mycket varmare. Vi hade en liten foto-shoot med varandra där, jag och vännerna och en på mig är nu min profilbild på fejjan. Att få se utsikten varje gång jag loggar in där är underbart. Kullen: två stora tummar upp!
 
 

Lund. Reminiscing

 
Jag hade först tänkt dela med mig av min sommar i kronologisk ordning, men where is the fun in that? Vi kör lite random nedslag, tycker jag. Så medan jag sitter och väntar på helgens besök tänkte jag berätta om en regning dag när jag återvände till min gamla hemstad Lund. I Lund har det hänt mycket i mitt liv. Jag fick såklart min utbildning där, men jag fick också mina första styrelseuppdrag, träffade Jan Eliasson för första gången, samt Shirin Ebadi, Sir Stephen Wall, Morgan Johansson, Gustav Fridolin och en massa andra personer som del i Utrikespolitiska föreningen. Lika uppfylld, hög och lite mallig efter varje möte. Jag träffade vad jag trodde var mitt livs kärlek, jag träffade vänner för livet, jag tog mina första riktiga stapplande steg mot vuxenlivet. Jag kommer alltid vurma för Lund. Så när jag åkte dit för att luncha med en gammal vän passade jag på att gå en liten nostalgipromenad genom staden. Förbi det pampiga universitetshuset och AF-borgen - där jag har pluggat, fikat, dansat på sittningar och baler, kört FN-rollspel och gått på massor med föredrag med Akademiska Föreningen och Utrikespolitiska föreningen, det vackra universitetsbiblioteket och den lite läskiga men lika vackra domkyrkan. Eftersom jag är vän med gamla lärare och studenter (som numera är lärare) på min gamla utbildning fick jag också chansen att titta förbi min gamla institution, som numera huserar i SoL, språk och litteraturbyggnaden. Modern och cool bredvid gamla anrika UB. Det var en fin dag. Det är härligt att uppleva städer så. Något man älskar och har så mycket känslor för men inte vill flytta tillbaka till. Ett avslutat kapitel som hela tiden fortsätter, fast inom en. Fint.
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0