2013 och 2014
2013. Först tänkte jag att det inte har hänt så mycket under året som gått. Men OM det har! Egentligen så har det hänt mer än på väldigt, väldigt länge.
Jag har fått fast jobb. Det första, riktiga fasta jobbet, egentligen. Där jag trivs och de jag jobbar med enligt egen utsago trivs med mig.
Jag har knytit hjärteband med någon som jag borde ha knytit hjärteband med för länge sedan. Fått en ny dimension i mitt liv som på kort tid har kommit att betyda så mycket för mig. Jag har vunnit en syster.
Jag har avslutat destruktiva beteenden och förhållanden jag borde avslutat för länge sedan.
Jag har fokuserat mer på min hälsa och lyckats må bättre.
Jag fick se min drömstad Carcassonne och reste - ensam - på en av de bästa resorna någonsin.
En av mina bästa vänner gifte sig och fick en bäbis och livet kändes extra fint.
Jag har byggt ett bo som är JAG och som jag trivs i.
Jag var lite suddig i kanterna men tog mig ur det och lärde mig massor av detta.
Under 2014 kommer det hända så mycket fint. Det står bröllop i kalendern, flera stycken men ett som är alldeles speciellt och underbart. Jag har gjort nya bekantskaper under 2013 som jag spänt undrar hur de ska utvecklas under kommande år. Jag planerar semestrar och upplevelser och fina stunder. Jag ska under 2014 leva ännu mer proaktivt och ta vara på det jag har och undvika det som inte är bra för mig. Jag vill träna mer. Umgås mer med dem jag älskar. Strunta i energitjuvarna och fokusera på det viktiga. Jag vill leva ännu mer ekologiskt och socialt rättvist. Jag vill hjälpa till ännu mer i samhället. Jag vill åka till Languedoc igen. Jag vill bjuda in till mer festligheter i mitt hem. Jag vill laga mer mat. Jag vill vara ute mer i friska luften. Jag vill jobba ännu hårdare på jobbet. Jag vill fortsätta utvecklas. Jag vill bli bättre på franska. Jag vill träna mer på att tycka om mig själv och inte döma mig själv så hårt. Vi får se hur det går. Vi får också se om jag delar med mig av detta här. Jag börjar bli lite osäker på om min resa kommer att dokumenteras här längre. Kanske betyder 2014 ett avsked här. Kanske en nystart i annan form. Kanske fortsätter det som vanligt. Vi får se.
Gott nytt år!
Full av tillförsikt
Precis så fint som det ser ut på bilderna, precis så fina är favoritpojken och hans föräldrar i själen också. Gårdagen - som för övrigt bjöd på curling (men mer om det framgent) - avslutades alltså med sushimiddag, legobyggande, Wiispelande och serious talk med favoritpojken och hans föräldrar. Och så paketöppning såklart. Jag fick jättemånga, jättestora, jättefina paket. Så fint! Det var tyvärr inte ett så långvarigt besök den här gången, men ack så betydelsefullt. Vi pratade om livet och vad det innehåller och vad det borde innehålla, vad vi vill för nästa år och hur vi ska uppnå det. Vad vi inte gillar med våra liv och vad vi vill förändra. Var full av hopp, tillförsikt och jävlarannama när jag lämnade dem. Detta för att ta en kvällsmacka och te på landet hos min syster för att sedan somna på soffan med katten. Idag bär det av till Romme för snowboardåkning. Sedan lägger jag i en lägre växel. Efter nyår är det slappa som gäller för fröken Carlsdotter. Tjipp så länge!
Pizza, lek och mys
Annandagen betydde pizza, julgodis, paketöppning, lek och mys med lillkickan och hennes föräldrar. Det lektes med julklappen från mig, men också med trettioelva andra leksaker. Härligt att äntligen få lite kvalitetstid men min favoritkicka. Det har varit snålt med det under min stressiga höst. Nästa år blir det dock ändring på det. Mitt nyårslöfte blir att sluta flänga runt så mycket, slappna av mer och leva mer i nuet. Nu innan jul var det nära bristningsgränsen för mig. Min glömska och klantighet nu under de första lediga dagarna vittnade om hur utarbetad och trött jag faktiskt var. Och det finns inget bättre än barn och deras fina föräldrar för att motverka sådant. Tack, lilla A och H! Nu: curling och mat med den utökade familjen!
Juldagsbrunch, 2013 edition
Traditioner. De är ganska fina ändå. Den årliga juldagsbrunchen bjöd på kramar, kära återseenden och ett år äldre (och mer energiska) barn. Och så en massa god mat. Trots att alla bor utspridda över hela Sverige kan vi alla sammanstråla åtminstonde en gång per år. Och det är så fint (så HÄR såg det ut förra året och så HÄR 2010). Nu: mormormys och sedan en dejt med bästa vännen och lillkickan. Trevlig annandag, gott folk!
Julglimtar
Det blev en synnerligen god jul, där glädjetårar blandades med skratt, tjo och tjim. Mycket kärlek och mycket familj. Nu fortsätter den med den traditionsenliga, årliga Juldagsbrunchen. Tjipp så länge!
God jul!
Jag ligger i min flicksäng i flickrummet och har precis vaknat. Snart ska jag gå upp och äta julfrukost. Mamma och pappa viskar från köket då de tror att jag fortfarande sover. Senare kommer syrran, svåger, hundarna, mormor och syrrans svärisar. Då blir det följande upplägg, som alla andra jular tidigare: jullunch, Kalle, fika, julklappsutdelning, Karl Bertil, julgröt, dålig film på TV. Härligt. Regnet smattrar på rutan så nu kan vi släppa det sista hoppet på en vit jul. Istället fokuserar vi på att umgås och njuta av varandras sällskap, ledighet och massa god mat. Ta hand om er!
Den Stora Frosseriadventskvällen
Varje år träffas jag och tjejkompisarna. Oftast på annandagen. Då är vi trötta på julmat och mumsar andra goda saker. I år kommer barn, familjer och vuxenliv emellan så vi träffades i går stället. Vi orkade inte riktigt styra upp maten så vi sa bara att alla tar med det de vill. Och jädrar i min lilla låda vad mycket mat det blev! Ostbricka, men också saffransmarinerad Västerbotten, färska fikon, torkade fikon, snittar, massa olika sorters choklad, lax, sill, grönkålschips (så jädra gott!) och Gud vet vad. När tjejerna hade gått tittade jag mig i spegeln och då såg jag på riktigt gravid ut. Väldigt bra att frossa så mycket när man har magkatarr... I alla fall. Vi hade jättemysigt och jättekul. Kvällen avrundades med mänskliga pyramiden i min hall. Och alla skrattandes i en hög på golvet. Om vi är trettio? Javisst! Och nu ska jag packa ihop allt och dra till Bergslagsskogen. Dan före Dopparedan-shopping med mamma står på schemat - en tradition som vi haft mycket länge - och ikväll blir det lillejulafton på landet. Om vi inte hörs: GOD JUL!
Jennys adventskalender: fjädje advent
Jaha, då var det redan fjärde advent! Jag stannade upp alldeles för sent för att se klart sjätte säsongen av Sons of Anarchy (jösses, var helt tom när det var klart). Så jag sov länge. Har sedan julstökat i köket och gjort en massa (förhoppningsvis) gott till kvällens tjejadventsmys och lillejulafton på landet hos syrrans svärisar. Men. Nu är det dags för fjärde och sista luckan i min adventskalender. Och där hittar vi det perfekta kitet till nyårsafton. En ögonfransböjare, en eyeliner, en läppenna och kind- och läppfärg. Det ni behöver göra för att vara med är som vanligt att kommentera detta inlägget. Ska sedan försöka se till att den som vinner får den innan nyår.
Och vem vann förra luckans Marc Jacobs-ring? Jag drog just Annas namn ur hatten. Grattis!
Jennys julfrukost: saffransplättar!
Idag åt jag den perfekta julfrukosten! Jag hittade den inne hos Kelly, och har sedan har jag gjort det till mitt eget recept. Saffransplättar! Så här gör du:
Mixa ett litet paket keso, två ägg, två färska dadlar, två matskedar kokosmjöl och saffran efter smak. Jag tog lite mer än ett halvt paket. Mixa väl till en jämn smet. Stek i kokosolja på låg värme. Medans du steker plättarna, mixa "sylten". Jag hade jordgubbar, mango och färska dadlar. Och så vispade jag grädde till. Jag menar, det är ju ändå helg och semester. Klart!
Nu har jag slagit in alla klappar, städat undan och målat ett andra lager på lådorna till min köksö. Dagen bjuder på två kompisdejter och lite fix. Trevlig lördag, kompisar!
Helg på en vardag
Jag har ju bloggat om det förrut. Att jag när det känns lite svårt att orka med gör helg på en vardag. Så också igår. Med en liten ostbricka för en och ett glas vin kurade jag ner mig i soffan med en filt. Jag hade fått hela senaste säsongen av Sons of Anarchy av en snäll kollega i julklapp, och det hade ju knappast kunnat komma lägligare. Jag riktigt rös av välbehag över att jag hade avbokat de ursprungliga planerna och äntligen fick slappna av lite. Så att jag skulle klara av monsterdagen som avslutar h-vetesveckan. Då ringer telefonen. En av mina överordnade skulle möta upp en viktig gäst som kommit från utlandet. Jag hade bokat hotell och middag på en restaurang. Och skickat min kollega till fel hotell. Han sprang runt på stan och kollade varje hotell efter gästen. Och när jag väl kunde rätta till mitt misstag hade den viktiga utländska gästen lämnat sitt hotell. KRIS. Jag ringde runt hit och dit som en galning och var plötsligt mer stressad än någonsin. Oh, well. Till slut ordnade det sig och det har aldrig varit mer uppenbart att jag behöver julledighet. Min hjärna har slutat jobba. Nu kör vi sista dagen och sedan så. Efter helgen och alla aktiviteter är det äntligen jul och den har aldrig varit mer välkommen än i år. Hallelulja! Trevlig fredag, kompisar!
Räven (och hunden)
Alltså. Titta på detta och njut. Få ett leende på läpparna för resten av denna veckan. Och ta in budskapet.
Kram på er!
Absinthe
I går kväll var jag alltså på absintprovning. Det var SÅ intressant! Absint är ju en mytomspunnen dryck som har fått många helt osanna och konstiga rykten. I över fyra timmar fick vi lära oss om absintens historia, dess glansdagar under La Belle Époque, hur man dricker absint, vad den innehåller (till och med den kemiska sammansättningen), varför den blev förbjuden (inte för att den faktiskt var giftig, utan bland annat för att vinlobbyn i Frankrike och nykterhetsrörelsen gick ihop under vinlusen Phylloxeras framfart i landet) och varningar om såkallade "absinter" (de man tidigare trott är absint men som är billiga - och dyra - dåliga kopior med essenser och oljor istället för riktiga örter och som inte har destillerats). Riktig absint är god! Det finns två sorter, grön - som har färgats med klorofyllstinna örter som t.ex. citronmeliss - och vit (eller blå, som vissa kallar den) som min mormors landsmän och -kvinnor schweizarna föredrar. För absint är lika mycket en schweizisk nationaldryck som fransk. Men förbudet mot den lyftes inte helt i de båda länderna förrän för bara 7-8 år sedan. De fyra absintenar vi fick prova hade mycket olika smaker, någon smakade mycket anis, en annan mycket veronica, en tredje mer malört. Det var jättespännande (och nästan lite läskigt) att göra i ordning sin absint. Man "louchar" (franskan loucher) absinten sakta, sakta genom en sockerbit med iskallt vatten. Louchen är när absinten sakta men säkert mjölkar sig och alla örter och eteriska oljor kommer fram och smaken förhöjs. fantastiskt! Vi provade med och utan socker och med mer eller mindre vatten. Ju mer vatten man har i desto mer smakar det. Därför är absintens höga alkoholprocent inte så farlig. Ett glas absint är ungefär som ett glas vin i spritmängd. Jag hällde ut det mesta, dock. Man kan ju inte ha hur kul som helst! Vår absintföreläsare menade dock att man aldrig blir bakis av absint, dels för att spriten i den är så ren och helt fri från finkel, dels för att alla örter motverkar detta. Det är väl upp till bevis någon gång antar jag. I alla fall. Han som hade föredraget, Mikael - som jag för övrigt lärde känna i min franskaklass, kommer med sitt företag ut med Sveriges andra absint i januari. Den första kommer lustigt nog från min hemort. Vi verkar vara bra på absint här i Bergslagen. Kolla in Mikaels företag HÄR. Santé!
Herrgårdsjulbord
Och så gick veckans andra julbord av stapeln i går. På Karlslunds Herrgård lite utanför stan hade det dukats upp till det mest dekadenta julbordet jag någonsin sett. TRETTON sorters sill, mer än tretton köttsorter (inget jag åt då, såklart), fyra sorters lax, och en uppsjö av andra varma och kalla rätter. Bara en sådan sak som fyra olika sorters senap. Jag frossade i sill och lax och en massa olika sorters kål. Och så massor med dessert. Att äta så mycket och så fet mat med magkatarr kan dock inte rekommenderas. Jag mådde som en påse avskräde hela kvällen och det sitter i än. Men det var det fasiken värt! Jädrar i min lilla låda vad gott det var! Dessutom var herrgården full i riddargrejor, vilket för undertecknad gjorde upplevelsen extra spännande. Men nu väntar jag några dagar med att äta julmat... I kväll blir det istället absint. Det ska ju vara bra för magen... Men mer om det framgent. Trevlig lillördag, kompisar!
Precis vad jag behövde, II
I går gick veckans första julfest av stapeln. Denna var hemma hos en kollega (hur fint bor inte kollegan då? KÖKET!) och vi körde catering på maten. MUMS! Jag gillar inte julbord på lokal så där jättemycket vanligtvis, men det förra var underbart och detta - som visserligen inte serverades ute på lokal med ändå hade samma princip - var underbara! I kväll får detta sättas på prov igen då jag ska på veckans andra julfest på en herrgård utanför stan. Kvällens julfest är väldigt stor och kommer nog bli ganska högljudd, men gårdagens fest var precis vad jag behövde. En mysig middag med ett ganska litet gäng, god mat, "tjugo frågor", många skratt och rolig frågesport. Jag kom hem nöjd och belåten. Och sedan tittade jag ikapp ett Homeland-avsnitt i sängen. Om jag bara får styrfart på det här med sömnen kommer den här veckan gå som en dans! Snart jullov. Snaaaart!
Precis vad jag behövde
Igår var jag lite suddig i kanterna. Ett lite för högt tempo under hösten, i stort sett inga helger hemma i lugn och ro, en magkatarr i full galopp och en värkdag blandat med lite privat strunt gjorde att jag kände mig ynklig och ensam. Det händer inte jätteofta. Och då, som en liten ängel, mötte hon upp på Paolos, en av mina favoritställen i Öret, på en lunch kryddat med själasnack. Fina ANNA, alltså. Ibland är det precis vad man behöver, fast det känns som om man hellre ligger hemma under täcket. Efter lunchen var jag så full av energi och jävlaranamma att jag gick hem och hängde upp tavor, målade lådor, limmade skor och bakade kaka. Jag är chefen i mitt liv. Och så lite lugn och ro med te i soffan också, ska tilläggas. I vår är det jag som stannar upp då och då. Ska bara klara mig igenom den här h-vetesveckan först. Sedan julledighet och en nystart. Så.
Jennys adventskalender: tredje advent
Tredje advent och jag lottar ut en favorit i repris! I våras var jag i London på Marc Jacobs-affären och fyllde på mitt lager, så nu lottar jag - precis som för två år sedan - ut en ring från Marc Jacobs. Det står alltså Veritas inlustrat vilket betyder "sanningen upplyser". Så sant. Ringen har storlek 8. Jag har min i en kedja runt halsen. Mycket piffigt, om jag får säga det själv. Kommentera bara här under för att vinna. Fjäsk ger dig som vanligt ingen fördel då jag lottar vinnaren, men är mycket välkommet av undertecknad i alla fall.
Och vem vann innehållet i andra luckan? Jo Angelica! Grattis!
GOD jul(klapp)!
Så här i juletider blir man ju (härligt nog) extra givmild och det är många, inklusive min familj, som ger till välgörenhet istället för paket, Men, vill man ändå ge en fysisk present som ändå ger till välgörenhet kommer här min lista på fina klappar som också gör världen till en bättre plats. Många av dem har jag provat själv och kan garantera glädjer den som får dem.
I samband med att FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna firade 60 år tog Nudie Jeans tillsammans med artister världen över fram en hel kollektion med 30 t-shirts där var och en illustrerar en artikel ur den allmänna förklaringen. I Amnestys webbutik kan du köpa dem.
Invisible friend är en trasdocka.När man köper en invisiblefriend-docka betalar man för två men behåller bara en. Företaget skickar då den ena dockan till ett "osynligt barn" innanför murarna på ett fängelse eller på ett barnhem. Därav kommer du att bli en invisible friend för någon. Det kommer vara väldigt konkret. I dockans hand hänger två identitetsbrickor med samma nummer. När du handlar dockan får du lämna kvar en bricka I butiken och den andra behåller du för att inom 1-3 månader kunna få ett brev som har följt upp vart just din Invisible Friend-docka har hamnat.
Beställer du från hemsidan kommer en docka hem med en bricka, den andra brickan fäster de på den dockan som sänds iväg. För att säkert veta att dessa produkter hamnar där de vill, kommer de att sändas från hand till hand med kända organisationer. Men också genom missionärer som tar sig till platser dit där du och jag som vanlig turist aldrig kan sätta vår fot.
När de har hittat en plats att sända just din Invisible Friend-docka kommer du att få ett intyg I form av en bild på den plats, barnhem eller fängelse där du fått en Invisible Friend.Du köper dem HÄR.
I samband med Childhoods 15-årsjubileum har de valt att ta fram ett jubileumsarmband. Precis som i Childhood-armbandet representerar varje färg en artikel i FN:s barnkonvention. Armbanden och Childhood vill påminna dig om allas rätt till en barndom. Armbandet finns i två storlekar; dam och herr. Damstorleken kan beställas med rosé- eller silverpläterade pärlor. Herrarmbandet består av silverpläterade pärlor och brunt armband. Både dam- och herrarmbandet är justerbart. 255 kronor per sålt armband går oavkortat till Childhood. Köp dem HÄR.
Waik (Water Action in Kenya) är en organisation som startats av människor från min hemort, och faktiskt en släkting till min svåger.Generation for Change heter deras projekt där de säljer unika canvastavlor för 300 kronor styck. Tavlorna är målade av barn i Manga Hill i Kenya och målet med projektet är att visa barnen att de själva kan påverka hur deras framtid kommer se ut. När du köper tavlan får du med ett foto på barnet som har målat just din tavla. Pengarna går alltså till vattenprojekt i området. HÄR kan du läsa mer och beställa en tavla.
.
Vi-skogen började som ett trädplanteringsprojekt 1983. Sten Lundgren, journalist på tidningen Vi, satte den första plantan i West Pokot i Kenya. Under åren har arbetet utvecklats och nu jobbar Vi-skogen i huvudsak med metoden agroforestry, där träd och grödor planteras tillsammans, Vi-skogen fyller precis som jag alltså 30 år i år, och jag fick faktiskt några av de första träden året då jag föddes. Vill man stödja med mer än pengar kan man köpa den fina tygkassen ovan. Kassen är tillverkad av 100 procent ekologisk bomull. Fairtrade-certifierad. Minst fyra träd planteras med varje kasse. Köp den HÄR
.
I Rädda Barnens webshop kan man hitta Design för Barns Rättigheter. Här hittar du utvalda designobjekt med en unik förmåga att göra världen vackrare. Köper du dem bidrar du till Rädda Barnens arbete att göra tillvaron och framtidsutsikterna ljusare för barn i utsatta situationer. Ett bra köp blir också en god handling. Gör der HÄR
.Har ni några bra och GODA julklappstips?
One down, four to go
I tisdags var jag på årets första julbord med en avdelning på jobbet. Eftersom jag arbetar i flera olika enheter blir det många tillställningar så här i juletider. Årets första gick av stapeln på Rosengrens Skafferi. Jag har bloggat om det innan och kan fortfarande hylla det. Rosengrens mat är ekologisk och julbordet vi mumsade på var helvegetariskt. Det är helt sjukt, jag har varit vegetarian i 17 år och har hittills aldrig ätit ett vegetariskt julbord. Trevlig omväxling att kunna äta allt. Och det var så himla gott! Det är skillnad att äta veggie på ställen som faktiskt vet vad dom gör. Som inser att vegetarisk mat också ska smaka bra. Nu ser man inte hur mycket mat det faktiskt var på bordet, då jag inte riktigt ville stå och fota maten inför chefen. Men på tallriken ser ni. Och det blir ju mer färg på ett veggiebord. I dessa tider när rapporterna om hur omiljövänligt kött är samt hur grisarna i vårt land behandlas dränker oss i social och gammelmedia känns det extra fräscht att skippa julskinkan. Och så mycket godare! Två tummar upp. Nästa vecka fortsätter jag med julfesterna. Känns nästan som ett jobb, att bocka av dem alla. God jul!
The Wizard of Aus
Min kusin bor i Australien och har nyligen blivit The Wizard of Aus, det vill säga rockat baken av utbildningen hon tagit sig an down under. Nu flyttar hon till Sydney och letar jobb. Spännande. Förra gången vi var i Småland var det också examensfest (HÄR) för storebrorsan. Han kunde inte komma nu på grund av jobb. Trodde vi. Helt plötsligt dök han upp. Han och ett gäng grabbar hade kört ner från Hufvudstaden. Efter släktmiddag, tal och firande tog jag och kusinerna en flyttbil (don't ask) ner på stan till dessa grabbar och klubbade lite. Det var mycket länge sedan jag klubbade och jag tror det syndes. Fler gånger under kvällen fick jag frågan "känner du dig gammal?". Jaha, så kan det vara. Det var i alla fall ett underbart knappt dygn i Småland (det blev ju kortare än planerat på grund av Sven). Kanske träffas vi igen nästa gång down under. Det vore swell.
Sovmorgon
Förra veckan var det något inplanerat varje dag. Likadant är det nästa vecka. Och helgen som gick tillbringades på resande fot. Så idag gav jag mig själv en liten present. Sovmorgon. En timma längre sömn och jag har fortfarande inte lämnat hemmet. I vanliga fall har jag varit på kontoret i en halvtimme. Lyssnar på Musikhjälpen, dricker morgonsmoothie och kaffe och tittar på min adventspyntning. Snart tandborstning i gungstolen. Ikväll blir det första träningspasset efter muskelinflammationen och efter det säsongens första julfest. God morgon, kompisar!
Jag har blivit med gungis
I går när jag blev hemskjutsad efter Smålandsbesöket ville av någon outgrundlig anledning både pappa Carl och min ömma moder följa med in, trots obefintliga lagliga parkeringsmöjligheter utanför min lägga. När jag kom in insåg jag anledningen. I hallen stod världens finaste gungstol! Jag hade nämligen önskat mig en i julklapp. Och min kravspecifikation var ganska detaljerad. Svart, pinnstol, patinerad och gammal. Inte det och det, med det och det. Ja, ni fattar. Denna var exakt vad jag tänkt mig! jag blev alldeles gråtig av lycka. Ja, inte för att jag är så materialistisk, utan för att mina föräldrar är så himla fina. Nu bor Herr Räv som jag fick av vännerna i trettispresent i gungstolen, och jag har hittat ett perfekt sätt att använda gungisen: när man borstar tänderna! Gaddborstningen har helt plötsligt blivit dagens mysigaste stunder. Tusen tack, fina, fina mammi och pappi!
Jennys adventskalender: andra advent
Ja, och så var det redan andra advent. Nästa vecka är det redan lucia och jag har många klappar att köpa och mycket att pyssla med. Och så måste jag bestämma var mina julklappspengar till familjen ska gå. Jag brukar dela mellan Musikhjälpen, UNICEF, Vi-skogen och Rädda Barnen. I år kanske jag ger allt till Musikhjälpen? Årets tema ligger mig varmt om hjärtat... I alla fall. I andra luckan i min adventskalender hittar vi ett startkit för känslig hy från Exuviance, i en liten neccesär. Allt ni behöver göra är alltså bara att kommentera här under. Och kanske önska en låt eller två på Musikhjälpen i morrn och under veckan? Skriv gärna vilken låt ni önskade eller kommer att önska i sådana fall, det blir sköj!
Och vem vann förra luckans innehåll? Jo, Marie! Grattis!
Sven
Ja vi kom aldrig iväg igår. Sven hade kirrat två olyckor med långtradare så vi fastade och fick sedan vända om. Men lika glad var jag för det, för jag fick pizza, TV-tittande med min ömma moder och en tidig kväll. Nu är jag utvilad och pigg efter en fullspäckad vecka och redo för fest. Mot Småland!
Alldeles uppåt väggarna....galet
Ja, i går klättrade vi alltså. Min syster är ju van och proffsig klättare och har klättat både inne och ute lite överallt i Sverige och utomlands. Jag är blott en novis. Det är svårt när man är så ny för man orkar inte så mycket. Jag som ändå styrketränar en del tycker det är jättetungt, man använder muskler man annars inte använder. I går bouldrade vi, vilket betyder klättring utan rep på låg höjd. Det gick jättebra! I alla fall om man jämför med förra gången när jag knappt kom upp på väggen. Jag klarade två leder nu (nybörjarnivå, men ändå) och vågade mig upp liiiite högre innan. På vissa leder skulle jag nog kunna ta mig upp, men där är det höjdrädslan som kickar in. Det är ju som sagt inte höga höjder, men när man inte är säkrad känns allt högt, tycker jag. Vi klättade på i dryga timmen och sedan åkte vi hem och käkade mysmiddag med tända ljus. Allt var perfekt.
...tills i morse. Jag vaknade av sådan kraftig kramp/sendrag att jag skrek rakt ut. De tre fingrarna som sitter längt ut på armen krampade så mycket att de bildade en knuten näve. Helt sjukt! Jag försökte räta ut men ingenting hjälpte. När jag väl kom till jobbet hade jag ingen känsel i fingrarna och sidan av underarmen och de var helt kalla och vita. Jag fick en akuttid hos sjukgymnasten och han gav mig domen grov överansträngning och muskelinflammation. Han satte på TENS, men då drogs fingrarna ner sig direkt och jag skrek i högan sky. Jag har en jättestressig dag på jobbet och har fått kalla in en assistent för att klara dagen. Så går det när nybörjare försöker vara tuffa. Know your limits! Tjipp så länge!
Fisksoppa, mandeltårta, fina vänner
Fisksoppa, världens största brytbröd, bubbel, mandeltårta, glögg och inte minst två fina tjejkompisar. Det konstituerade min onsdagkväll. Det var väldigt länge sedan vi alla fick umgås, bara vi. Så det blev, som sig bör, massa snack om stort och smått och många skratt. Den ena vännen sov över också då hon skulle tillbaka till Hufvudstaden nu på morgonen. Om stormen tillåter det. Pratade just med en person som ska på besök på mitt jobb och som jag bokat resa till. Han är fast i Skottland. Låt oss hålla tummarna för att allt blir bra. Ha en fin torsdag, kompisar! Själv ska jag klättra på väggarna i dag. Bokstavligen. Men mer om det senare. Tjipp!
Adventa
Tisdag. Träning efter jobbet. Sedan mötte jag upp med två kollegor i kyrkan. Det var dags för Adventa, Örebros studentsångares adventskonsert. Fint så in i bomben. Ståpäls och nära till tårarna bitvis. Det är fullt i kalendern nu för tiden. De veckor som är kvar till jul är nästan helt fulltecknade. Och till helgen reser jag bort igen. Jag har bara varit hemma och tagit det lugnt en eller kanske två helger på hela hösten. Och det är nog lite mycket. Så jag ska anamma budskapet från kyrkan igår. Vila och ro. Stillhet. Ska försöka få in sådant också. Om det går. Och i jul. Vila. För kropp och själ. Har lösa planer på att resa bort. Fast denna gång inte till något utan från något. Från kyla och fullbokat schema till värme och lugn och ro. Vi får se. Jag gillar ju detta också. Gillar att ha mycket. Man måste bara hitta den där balansen. Och advänta. Så att säga.
Hem till gården
Jag måste bara dela med mig av den här bilden, tagen av min syster på hennes (rakade, hon är under exemutredning) schäfer och katt. De är så fina mot varandra, djuren på gården. Enja, schäfern, tar hand om både höns och lamm. Och katterna, uppenbarligen. Jag saknar att ha djur omkring mig varje dag. Min kisse, till exempel. Men det funkar ju inte riktigt i lägenhet. Jag vet att det snart blir tjatigt här på bloggen, men jag är så glad att jag kan komma ut på gården när jag vill och ta del av alla djuren, lugnet och lantluften. Och syrrans och alla andras sällskap på gården också, såklart. Fint.
Och hörrni. Ni glömmer väl inte min adventskalender?
Räven, såklart.
Mitt hem börjar sakta men säkert förvandlas till ett rävmuseum. Jag älskart! Fast för alla andra som besöker mitt hem (och kanske lite så att jag inte ska tröttna, även om jag finner det svårt att tro), lugnar jag ner mig lite med rävar på ett tag nu. MEN. Den näst senaste räven (innan dörrmattan) som äntrade mitt hem var den här räven som Harald Wiberg gjort för Rörstrand. Jag fick den av min fina lillasyster och den är av begränsad upplaga ur serien "Ögonblick i Naturen" från slutet av 80-talet och första upplagan någonsin som hedrar Harald Winberg och hans arbete. Den är numrerad och upplagan begränsades till 100 bränndagar. Jag är inte direkt typen som hänger upp tallrikar på väggen, så jag gör nog som syrran föreslog: äter julfrukostar på den. Tack, sis!
Jennys adventskalender: första advent
Ja, då kör vi gott folk! För tredje året i rad drar jag i gång min egenkomponerade adventskalender, med fyra luckor. En för varje advent. I den första luckan hittar vi som jag nämnde tidigare julkorthjälpmedel. Två pennor från samarbetet mellan amerikanska Sharpie och Marc Jacobs. En svart och en rosa står på spel. Allt du behöver göra är att kommentera här under, och sedan drar jag en vinnare ur min vid det här laget kända hatt. Då jag drar vinnaren behövs ingen motivering eller tävlingsfråga. Men eftersom jag blir glad av smicker mottages det tacksamt i alla fall (blink, blink). Vinnaren dras nästa advent. Så: glad första advent, kompisar!
Julmarknad på landet
Ja, bara för att jag hade en massa kul inplanerat gick jag och fick feber och ont i örat, huvudet och halsen så här under Bergslagshelgen. Därmed missade jag mysmiddag med vännerna, en dejt med lillkickan och hennes mamma och mysfika med mormor. Typiskt! Igår tyckte jag riktigt synd om mig själv när jag låg ensam hemma hos mamma och pappa (de var på middag) och typ spelade Harpan på datorn för jag hade så tråkigt. MEN. Det finns ju verkligen de som har det sämre. Och innan febern kickade igång var jag på årets finaste julmarknad på min systers gård. Uppe på höskullen hade de pyntat fint med halm, granar, pompoms och fina ljusslingor. Det spelades julmusik och en massa stånd bjöd på julmat, julpynt och mycket annat. Jag passade på att köpa julkort målade av barnen i Manga Hill i Kenya som väntar på en brunn via WAIK (mer om det HÄR) och lite julkola (som jag mumsade upp i min ensamhet på kvällen tillsammans med skumtomtar och must). Mamma var en av knallarna på julmarknaden där hon för andra året i rad sålde sina jultomtar (från förra året HÄR). De sålde som smör i solsken, vilket såklart var jätteroligt. Det var precis vad jag behövde, en mysig marknad på landet.
Förresten, titta in här ikväll igen. Då inleder jag för tredje året i rad min adventskalender! I första luckan finns julkortshjälpmedel...
