Jenny Lina Carlsdotter

Igår var jag lite suddig i kanterna. Ett lite för högt tempo under hösten, i stort sett inga helger hemma i lugn och ro, en magkatarr i full galopp och en värkdag blandat med lite privat strunt gjorde att jag kände mig ynklig och ensam. Det händer inte jätteofta. Och då, som en liten ängel, mötte hon upp på Paolos, en av mina favoritställen i Öret, på en lunch kryddat med själasnack. Fina ANNA, alltså. Ibland är det precis vad man behöver, fast det känns som om man hellre ligger hemma under täcket. Efter lunchen var jag så full av energi och jävlaranamma att jag gick hem och hängde upp tavor, målade lådor, limmade skor och bakade kaka. Jag är chefen i mitt liv. Och så lite lugn och ro med te i soffan också, ska tilläggas. I vår är det jag som stannar upp då och då. Ska bara klara mig igenom den här h-vetesveckan först. Sedan julledighet och en nystart. Så.