Jenny Lina Carlsdotter

Ja, ni läste rätt. Detta är alltså ett blogginlägg om en dörrmatta. Men inte vilken dörrmatta som helst, utan den vackraste dörrmattan jag någonsin skådat. Vilket i och för sig kanske inte säger så mycket, men... När jag gick till stationen i Sundsvall tittade jag till i ett skyltfönster. Och såg honom. Herr räv. Jag gick in och hade bestämt mig för att köpa honom innan jag ens visste vad han var. När jag insåg att det var en dörrmatta blev det ännu mer perfekt, jag har nämligen bott utan en i över ett år. Den var på den dyra sidan för en dörrmatta, speciellt så här precis innan löning, men jag visste att jag skulle ångra mig typ för evigt om den inte blev min (ja, jag är väl medveten om hur materialistiskt det låter. Men det är ju en rääääv. I kostym. På en dörrmatta). Så det fick den bli. Hädanefter kan alla se en stor del av mig och den jag är precis när de klivit innanför min dörr. Foxy!