Off for the weekend
Nu har jag packat nya weekendväskan och bokat biljetter. Efter jobbet i eftermiddag drar jag till Hufuvdstaden för att möta hösten (september på söndag!), hänga med släkt och vänner. Ljuvligt. Kanske blir det härlig Djurgårdsrunda som ovan, för tre år sedan. Tänk, sedan dess har jag både flyttat till Hufvudstaden och därifrån. Nu blir det smakprov på nya restauranger, mys, häng och shopping. I alla fall. Bon weekend, mes amis, "ses" efter helgen!
Tournoi de Chevalerie. Den Franska Riddardrömmen.
Min resa i södra Frankrike i somras bottnade mest av allt i mitt historiska intresse för regionen, speciellt 1200-talshistoria. Om jag inte hade maxat mitt CSN hade jag mycket väl kunna tänkt mig att gå ner på halvtid och plugga historia på heltid bara för att få skriva ett par uppsatser på ämnet. Men i alla fall. Den andra delen är ju mer nördig. Det är ju mitt nördintresse för medeltiden. Bilderna ovan visar en orgie i detta nörderi. Mellan de två försvarsmurarna - såkallades les lices - i Carcassonne har det sedan 1200-talet pågått tornerspel. Mer eller mindre organiserade. Det var ett sätt att träna sig på riddarkonsten men också ett sätt att ha kul med polarna, så att säga. Än idag ordnas det dagligen under sommarmånaderna ett tornerspel. Nutidens version är naturligtvis ett skådespel, en teater. Den utspelar sig på 1200-talet under Trencavels tid och spelar upp en lite överdriven, lite mer PG-friendly, version av historien. Tortyr är att en get slickar offret under fötterna, till exempel. Men riddarkonsterna, de är riktiga. Skådespelarna (eller kan man kalla dem riddare?) slåss med riktiga svärd och andra medeltida vapen, rider med lansar och gör konster på hästarna. I rustning, om än inte hel. Jag var, givetvis, i himmelriket. "Riddarna" bor under hela säsongen med sina hästar på en sluttning precis utanför murarna i ett läger. Precis som förr i tiden - även om det är ett modernt läger. Jag vet detta för jag kunde inte låta bli att gå förbi och spana på mina kvällspromenader, nyfiken som jag var. Och en lördag - den enda dagen de inte uppträdde - satt de på ett vinotek bredvid där jag bodde och provade vin en hel eftermiddag. Nörden i mig jublade...
För EXAKT ett år sedan.
...tog jag en morgon-PW med min kära mor i Grekland. Nu är jag nyss hemkommen från en kvälls-PW i Öret. Och idag, exakt ett år senare är mina föräldrar nyss hemkomna från exakt samma Grekiska ö. Min syrra och hennes gäng är fortfarande kvar. Underbara Kalymnos. Jag vet att kryddor som växt vilt på bergsluttningarna och honung från bin som pollinerat dess blommor är på väg till. I morgon får jag kramas med två solkyssta Greklandsturister. Underbart. Nästa år kanske jag följer med igen...
Sensommarälsk.
Igår var det konferens hela dagen. Jag anordnade den i Naturens Hus lite utanför Öret, precis mellan Oset och Rynningeviken. Alltså, morgonpromenaden dit! Så vackert! Det är lite kyligare på morgonen nu, men gårdagen bjöd på ljuvligt varmt och soligt väder. Vi inmundigade både lunch och fikastunder ute i solen och jag kände hur kroppen spratt av glädje. I morgon ska det enligt ekots väder bli kallt igen. Höst. Jag hoppas på att de har fel, men om de inte har det är det ok. Vi har haft en sådan fantastisk sommar i år. Den suddar bort alla minnen av förra årets hemska sommar och den långa vargavintern. Jag har tinat upp och laddat upp med så mycket energi under den här sommaren. Och nästan mest under sensommaren. Älsk på det.
Saiko. Världsbäst.
När jag var i Malmö blev jag bjuden på Saiko av mina vänner. Saiko är speciellt på många vis. På Saiko arbetar världens tredje bästa sushikock, världens bästa icke-japanska. Sushin är mycket mumsig kan jag meddela. Allt porslin och alla glas är udda loppisfynd och ingen får likadana kuvert. Toaletten är en av de mest udda jag varit på och servicen är exceptionellt bra. På Saiko äter man antingen sushi eller "japanska tapas" - japas. Eller varför inte både och? Menyn ändras hela tiden och varje dag har de nya sushivarianter. De har Malmös största utbud av sake och massor av japansk öl. Jag drack bubbel i ett mycket udda, trevligt glas och käkade sushi (med vitlök, hade inte gissat på att det skulle vara gott, men det var ljuvligt!), fisk med harsyrsslush och friterade grönskaker. Deras meny är ljuvlig och inredningen mysig. Vi satt vid ett "vanligt" bord, men man kan också sitta på kuddar på golvet. Om du är i Malmö kan jag verkligen rekommendera Saiko. En upplevelese både för sinne och mage.
Saiko, St. Knuts väg 7, Malmö, 040-6160575
Malmö. Att se en stad med nya ögon.
Béziers. Om sinnesstämningar som stannar kvar.
Béziers var sista stoppet på min Languedocresa i somras. Det var på 1200-talet ett katarcentrum, vilket borde ha gjort mig lyrisk, men i ärlighetens namn kunde jag ha skippat det. Jag tror att Béziers i framtiden kommer att bli ett riktigt semesterparadis. Många lågpriskedjor har börjat flyga på Béziers, britterna har börjat köpa fastigheter (som överallt i Languedoc) och man har börjat fräscha till staden. Men den är ganska ruffig. Förutom den strora boulevarden dedikerat till Canal du Midis arkitekt, Pierre- Paul Riquet och deras fina park är den snudd på klaustrofobisk. Gatorna har antagligen sett likadana ut sedan medeltiden, och man får backa för att komma ut där man gått in, ungefär. Det kan ju vara ytterskt pittoreskt och vackert, såklart. Men Béziers är en fattig stad och lider av hög kriminalitet och frekvens av våldsbrott. Jag blev varnad av flera stycken om att vara försiktig, klä mig modest och inte ha värdesaker på mig. Det påverkade såklart säkert vad jag kände för staden och gjorde nog att jag inte var objektiv i min bedömning. Men Béziers var vackert, också. Jag hade två mål med mitt besök där (förutom att jag skulle ta ett tidigt flyg hem nästa morgon), Elise de la Madeleine (bild fyra) och Cathédrale Saint-Nazaire-et-Saint-Celse de Béziers (bild sju och åtta).
Denna kyrka och denna katedral är med i en teori jag har (som är lite out there, så håll i er) om varför staden har den där ruffiga, obehagliga känslan. En av mina chefer lade innan sommaren fram en teori om att spänningar och sinnesstämningar kan fastna i städer. Han besökte Pomeii och sade att man liksom kunde känna terrorn från de som dog i vulkanutbrottet. Samma känsla hade han i en gammal Inkaby där en stor massaker hade ägt rum. De två heliga byggnaderna ovan var skådespelet för en sådan massaker, 22 juli 1209. Det europeiska korståget hade belägrat staden och hade nu lyckats ta sig innanför murarna. Staden var full av katarer och de skulle enligt påve Innocentius III dö. Korsriddarna massakerade alla stadens 20 000 innevånare. Barn, kvinnor, män och gamla, ingen skonades. I de två kyrkobyggnaderna nämna ovan hade hundratals, kanske tusentals, människor sökt skydd från de skoningslösa mördarna. När korsriddarna insåg detta satte man eld på dem och lät alla dö. Att döda 20 000 människor på en och samma dag på den tiden kan inte ha varit lätt. Det fanns endast svärd och dolkar och det måste ha varit en sådan fasansfull syn. När slakten var klar brände man upp hela staden och senare byggde man upp en ny, katolsk stad på spillrorna. Så fasansfullt. En av de hemskaste meningarna jag har läst om denna massaker ska ha kommit ur påvens utsändes mun, Arnaud-Amaury. När en korsriddare frågade honom hur de skulle skilja en katolik från en katar ska han ha svarat: "Caedite eos. Novit enim Dominus qui sunt eius", fritt översatt: "döda dem alla, Gud kommer att känna igen sina egna". Jag ryser bara jag tänker på det. Kanske stannade den våldsamma och lite otäcka sinnestämningen kvar i Béziers den dagen. Förhoppningsvis försvinner den med den nya turismen och nyandan som verkar finnas. Hoppas det.
Men vi kan inte lämna Béziers med enkom hemska ord. Utsikten från Cathédrale Saint-Nazaire är helt fantastisk, men ser långt ut på landsbygden och en lång bit av vackra Canal du Midi. På den stora boulevarden trängs restauranger och caféer med varandra och i augusti månad varje år kommer en miljon (!) besökare för den stora festen Feria de Béziers (som är centrerad kring tjurfäktning, vilket jag i och för sig inte direkt gillar, men) som gör att staden såklart lever upp rejält. I utkanten av staden finns ett nytt, modernt och väl utrustat köpcentrum med massor av affärer, restauranger, biografsalonger och caféer. Béziers, en stad att ha öget på i framtiden, tror jag.
Fredag. Vardag.
Fullt på kontoret...
Fredag. Den här veckan har svischat förbi. Har haft fullt upp på jobbet, fått jobba över en del och huvudet är lite fullt. Men vet ni? Jag älskart! Det är så tydligt att jag är en människa som mår bra av rutiner. Och att känna mig behövd och att jag gör skillnad. Jag kan bli snudd på deppig när jag känner att jag inte behövs. Speciellt på jobbet. De sista veckorna innan semester ekade det ju tomt i korridorerna och då var det sådana dagar. Men när jag kom tillbaka till kontoret i måndags hade jag en full mailkorg (och fullt kontor, fick typ klättra in) och massor att göra och under veckan har jag även haft fullt upp med telefonsamtal och besök. Då är jag i mitt esse. Då mår jag bra. Hurra för det! On another note så lämnade jag in min ajfån på lagning igår. Min andra ajfån i rad har fått något vajsing på av-på/skärmsläckarknappen. Jag var proaktiv och synkroniserade samt säkerhetskopierade min nya innan jag lämnade in den. Trots detta kunde min gamla inte på något sätt samarbeta. Så nu är jag utan nummer (som lagts till efter jag fick min nya ajfån), info och bilder... I-landsproblem, jag vet. Men irriterande none the less. Men nu är det i alla fall fredag och jag ska under helgen bland annat fira min fina mormor som fyllt 94 (!) år, träffa en kär vän som är på besök i Bergslagen, käka middag med en annan kär vän och lapa de kanske sista sommarsolstålarna. Härligt. Vad har ni för helgplaner?
Halmstad. Tylösand.
I somras hann jag med ett knappt dygn hos en vän i Halmstad. Vi som har hus i Halland besöker ibland staden (t.ex. HÄR) men tyvärr missar jag ofta vännen. Ni hade hon köpt ett hus (!) och jag passade på att inkvartera mig på hennes soffa en natt. Vi hade ett jättemysigt dygn med pizzakväll, guidad tur i Halmstad, italiensk glass och så en promenad vid Tylösand. Himlen var dramatisk, det blåste lite men var inte kallt. Sandstranden övergick i klippor och ljung, nypon och björnbär trängdes vid vattnet. Man skymtade Tylö där ute i havet och fåglarna skrek för full hals. En jättefin promenix och en jättefin dag. Halmstad är en mycket fin sommarstad!
Green matmarknad
I skuggan av Turning Torso i Malmö hittar man Green. Den 1 400 kvm stora butiken är en upplevelse för alla sinnen. Här kan man shoppa loss i Greens egen saluhall. Här hittar man färska, närodlade och ekologiska frukter och grönsaker samt en 30 meter lång delidisk med fisk, chark och ost, plus nybakat bröd och nyrostat kaffe från Greens eget rosteri. Och det bästa av allt: Allt du ser här är noga utvalt och antingen närproducerat, ekologiskt och/eller miljömärkt. Naturligt, gott och inga onödiga E-nummer. I samma byggnad hittar man också en restaurang som lagar mat på överbliven eller lite skadad mat från affären samt en second hand butik som kör med ett återvinningskoncept där dina inlämnade kläder blir till kredit att shoppa för. Miljötänk när det är som bäst. Jag - som är ett stort fan av Whole Foods (som HÄR) stormdiggar Green. Jag passade på att shoppa upp mig på saker jag köper dyrare här hemma. Ja, glömde jag säga det? Green har nämligen lägre priser än andra, liknande affärer också. Hoppas detta kommer till Öret. Tummar och stortår upp för Green!
Green Matmarknad, Västra Varvsgatan 42, Malmö
Annas Kafé
En dag i juli skulle jag, syrran och svåger norrut för att självplocka hallon. Tyvärr var det stopp på plockningen just den dagen vi kom. Istället begav vi oss till pittoreska Löa där Annas kafé ligger. Hos Annas Kafé kan man njuta av hemlagade bakverk och smörgåsar till ekologiskt kaffe eller te. Lättare lunch serveras mellan 11:30-13:30. På menyn står välsmakande soppor med tillbehör och grillade smörgåsar med sallad. Sommartid kan man sitta i den vackra trädgården med ån som inramning, eller så kan man sitta i den charmiga kafédelen. Bröd och bakverk bakas i eget bageri på ekologiska råvaror så långt det är möjligt. Kaféet har öl- och vinrättigheter med ett antal utvalda viner och ölsorter.Bredvid kafét kan man även stanna kvar i det charmiga Bed and Breakfast som drivs av samma personal. Ett perfekt ställe att uppleva Bergslagen på, tycker jag. Löa är mysigt och har av någon anledning lockat mycket konstnärsfolk. Vet inte om det fortfarande är så, men när jag gick på gymnasiset bodde det jättemånga naturfilmare där, bland annat. Det var också från Löa som vi fick vår allra
första katt, Missan. Tänka sig.
Annas Kafé, Ö. Löa 108, Kopparberg, 0580-300 32, 070-684 64 44
Malmö. Med båt.
Jag älskar att se städer från vattnet. Speciellt städer jag känner till väl. Jag har gjort det med Paris (HÄR), Stockholm (HÄR) och Köpenhamn, bland annat. I somras gjorde jag det en solig och varm dag i Malmö. Det var en rolig tripp och vi fick höra saker vi inte tidigare visste om staden. Senare skulle det visa sig att den trevliga och roliga guiden var en av mina vänners bästa vänner. Roligt! Om ni är i Malmö kan jag verkligen rekommendera att ta båten. En trevlig 50-minuterstur att upptäcka, eller återupptäcka, Malmö.
Kullen. Älsk.
De sista dagarna när jag med ett tillfälligt setback är lite suddig i kanterna igen tittar jag tillbaka på semesterbilderna från underbara Kullaberg, eller Kullen som vi säger. Kommer då på att jag bloggade om det förra året (HÄR) och inser att jag gjorde det, nästan exakt till och med på klockslaget (när jag börjarde skriva detta inlägget), för elva månader sedan. Myckt har hänt sedan dess, men mitt älsk för Kullen är lika starkt. Kullen är på min topp tre av Sverigefavoriter. Jag tröttnar aldrig på det. Kan stå där hur länge som helst och vill aldrig åka hem. Denna gången var vinden och havet mycket, mycket lugnare än när jag var där sist, och luften mycket varmare. Vi hade en liten foto-shoot med varandra där, jag och vännerna och en på mig är nu min profilbild på fejjan. Att få se utsikten varje gång jag loggar in där är underbart. Kullen: två stora tummar upp!
Lund. Reminiscing
Jag hade först tänkt dela med mig av min sommar i kronologisk ordning, men where is the fun in that? Vi kör lite random nedslag, tycker jag. Så medan jag sitter och väntar på helgens besök tänkte jag berätta om en regning dag när jag återvände till min gamla hemstad Lund. I Lund har det hänt mycket i mitt liv. Jag fick såklart min utbildning där, men jag fick också mina första styrelseuppdrag, träffade Jan Eliasson för första gången, samt Shirin Ebadi, Sir Stephen Wall, Morgan Johansson, Gustav Fridolin och en massa andra personer som del i Utrikespolitiska föreningen. Lika uppfylld, hög och lite mallig efter varje möte. Jag träffade vad jag trodde var mitt livs kärlek, jag träffade vänner för livet, jag tog mina första riktiga stapplande steg mot vuxenlivet. Jag kommer alltid vurma för Lund. Så när jag åkte dit för att luncha med en gammal vän passade jag på att gå en liten nostalgipromenad genom staden. Förbi det pampiga universitetshuset och AF-borgen - där jag har pluggat, fikat, dansat på sittningar och baler, kört FN-rollspel och gått på massor med föredrag med Akademiska Föreningen och Utrikespolitiska föreningen, det vackra universitetsbiblioteket och den lite läskiga men lika vackra domkyrkan. Eftersom jag är vän med gamla lärare och studenter (som numera är lärare) på min gamla utbildning fick jag också chansen att titta förbi min gamla institution, som numera huserar i SoL, språk och litteraturbyggnaden. Modern och cool bredvid gamla anrika UB. Det var en fin dag. Det är härligt att uppleva städer så. Något man älskar och har så mycket känslor för men inte vill flytta tillbaka till. Ett avslutat kapitel som hela tiden fortsätter, fast inom en. Fint.
Limoux. Champagnens riktiga födelseplats.
Regionen Languedoc-Roussillon står för ca en tredjedel av Frankrikes totala areal för vinodling. Enligt min guide var Syrah den vanligaste druvan, men en enkel googling visar att det finns en mycket större bredd än så. Det man dock fokuserar på kring där jag bodde är det mousserande vinet. Söder om Carcassonne ligger Limoux, där det numera finns ett stort kooperativ där man tillverkar mousserande. Den officiella historien om champagne är att munken Dom Pérignon någon gång på 1600-talet uppfann drycken. Numera får ju bara champagne kallas det om den är tillverkad just där. Folket i Limoux är verkligt bittra över detta. Det var nämligen enligt dem här, i grottan ovan, som det mousserande vinet av en slump upptäcktes av en munk. Detta redan på mitten av 1500-talet. Benediktmunken Dom Pérignon ska sedan ha varit på besök i klostret Saint-Hilaire och fått lära sig metoden. Enligt vissa i Limoux var det till och med så att Dom Pérignon själv aldrig höll på med mousserande utan bara "vanligt" vitt vin. I alla fall. Här tillverkar man det mousserande vinet under fyra Appellation d'origine contrôlée (AOC): Blanquette de Limoux (som är ursprungsskyddad), Blanquette méthode ancestrale och Crémant de Limoux. Blanquette betyder "det vita" på occitanska, eller Langue d'Oc. Här kallar man drycken "Le Brut Orginel", och bitterheten börjar bytas till lycka. Turisterna har fått nys om historien och många - inklusive jag själv - besöker klostret och grottan där munken bodde, samt vingårdar. Eller som jag: vinkooperativet. Där fick jag prova så mycket mousserande att jag blev snurrig i mössan (ingen spottning här inte, fanns inte ens någonstans att göra det) och jag köpte med mig två flaskor hem. En till vinimportörerna i Malmö och en till min trettis. Le Première Bulle. Vi får se om den smakar så gott som jag kom i håg den. Det var ju en del vin före... I alla fall. Detta var en spännande historia och en mycket trevlig dag. Men kan ju inte jaga katarer hela semestern...
Carcassonne. Om.
Det var många som inte hade en aning om vad jag pratade om när jag sa att jag skulle semestra i Carcassonne. Mest kanske på grund av att inga direktflyg går dit från Sverige. Från olika delar av England har flera av budgetbolagen dock börjat traffikera staden, vilket har gett ett otroligt uppsving av turister de senaste åren. Turismen har säkerligen hjälps på traven av Kate Mosses bästsäljande böcker Labyrinth, Sepluchre och Citadell som alla utspelar sig i staden, om än olika tidsepoker. Den förstnämnda har filmatiserats (jag bloggade om det HÄR) och handlar bland annat om de numera omåttligt populära (i området, då) katarerna (som jag bloggade om HÄR, bland annat) som genererar massor av turister varje år. De åker - precis som jag - i katarernas fotspår och besöker de olika "katarslotten", som de kallas. Men mer om det framgent.
Carcassonne är en stad och kommun i den sydfranska regionen Languedoc-Roussillon och är administrationsscentrum (préfecture) i departementet Aude. Carcassonnes gamla del, Cité Medievale, är en befäst stad med dubbla ringmurar och ett stort citadell. Det finns spår av bosättningar i staden från 3500 f.kr men det är på Gallo-romersk tid som det börjar bli spännande. Delar av den inre ringmuren är från denna tid. Sedan har den tagits över av olika folk genom åren: visigoterna, saracéerna och frankerna och på medeltiden börjar den spännande Trencaveldynastin som under 1200-talet når den mest (enligt mig) spännande tiden. Det är då korstågen belägrar staden och Raymond Roger Trencavel så tappert räddar sitt folk innanför murarna genom att - ska det visa sig - offra sitt eget liv 1209. En av de enda belägringarna under den här tiden då katarerna kom undan.
Carcassonne tog sedan över av den franska kronan. Vid freden i Pyrenéerna år 1659 blev gränsprovinsen Roussillon överförd till Frankrike, varvid Carcassonnes militära betydelse minskade. Detta var början på slutet för det stolta Cité. Fästningsverken övergavs på 1700-talet och man började ta sten därifrån för att uppföra nya byggnader och reparera gamla. Taken rasade samman och fästningen förföll. På 1800-talet restaurerades dock staden och den finns nu (sedan 1997) med på UNESCOs världsarvslista. Har man sett Robin Hood Prince of Thives (eller filmatiseringen av Labyrinth för den delen) har man sett det stolta citadellet i filmkulisserna och Disney sägs ha inspirerats av det när han ritade sitt storslagna slott. På grund av räddningen på 1800-talet ser Carcassonne ut som om det fortfarande var medeltid, och detta lockar turisterna hit varje dag. Jag - som bodde innanför murarna - fick trängas med folk från hela världen som kommit för att få leva en dag eller två i denna sagovärld. Inte många stannade dock en vecka, som jag. Få är så nördiga...
I'm baaack!
Jag är tillbaka hemma efter ett herrans massa kringresande. Om man med räknar fredagen när jag gick på semester har jag sovit hemma tre nätter på hela semestern. Nu känns det faktiskt skönt att vara hemma. Hemma med fyrioelvatusen bilder att visa, ungefär. Ska bara rensa och organisera först.... Så länge får ni ta del av glimtar från min sommar via mina fötter, som jag har en väldigt konstig vana av att fotografera. Vi börjar med sista veckan innan min semester när jag helt struntade i att jag jobbar på en myndighet och tog på mig en alldeles för kort kjol till jobbet. Men det var varmt och knappt ingen där. Jag lyckades dock inte fånga på bild just hur kort den var...
En eftermiddag efter jobbet sprang jag 7 kilometer i väääldigt kuperad terräng med min PT. Hon berömde mig och jag blev peppad till tusen. Tyvärr kan jag räkna semesterns konditionspass på ena handen. Fast jag har å andra sidan turistvandrat många, många mil i 30-40 graders hetta... I alla fall. Min PT kommer att ha mycket att göra under hösten och nu kan det bara bli bättre!
Sista dagen på jobet gjorde jag mig fin och på lunchen grillade (!) vi på takterassen och drack dricka och till dessert (!) bjöd jag på glass. Lyxigt värre.
I Rennes-le-Château bjöds jag på en alldeles underbar utsikt och jättefint golv i Saunières Tour Magdala, som jag velat sett sedan jag läst Heligt blod, helig gral och Da Vinci koden. Man kan fullkomligt ta på spänningen, mysterierna och legenderna i Rennes-le-Château. Spännande plats.
En kväll i Carcassonne satte jag mig på en mur precis utanför en av portarna och tittade på folk och söp in atmosfären. Varje kväll tog jag promenader i kvällssolen. Ofta med en glass i handen. Favoritsmaken? Allas vår Caramel à la fleur de sel. Som änglakörer i munhålan, typ.
En dag gick jag i en jättekonstig kristen park uppe på en mur (!). Den hade massor med konstiga statyer och kristna budskap och var byggd i en labyrint. I en grotta längst ner i parken fanns ett kapell med en kontig staty och längst upp Golgata. Sjukt konstigt. Jag förundrades av detta men också över de pyttepytte små stenarna de små stigarna var lagda med. Måste tagit så mycket tid och arbete. Denna dag var jag för övrigt väldigt glad över att jag hade cykelbyxor under kjolen. Den var nämligen mycket vippig och mycket kort och dagen var mycket blåsig. Det mesta av dagen vikarierade den som något slags skärp i midjan, eller något. Speciellt glad över cykelbyxorna var jag när jag fick en stalker i parken som prompt skulle dricka kaffe med mig och kändes lite för envis och obehaglig. Annars hade han kanske tolkat uppflygandet av kjol och visandet av hud som en invit....
i Malmö fick jag lite då och då chansen att insupa Scaniabadet, som jag bodde runt knuten till. Då det lite halväckligt läckt ut ecoli-bakterier i vattnet blev det inget bad i år för mig, trots att det i slutet av min vistelse enligt vattenprovet skulle vara OK igen att bada. Efter vinterns monstermagsjuka tar jag inga risker, minsann. Men jag var nöjd med havet. Att få vara nära, att höra, att dofta. Jag älskar havet och kusten. Typiskt, att jag skulle vara född i Bergslagsskogarna. Fast de är inte så dumma, de heller. Bra det då jag nu är tillbaka. De sista semesterdagarna ska tillbringas i lugn och ro och med avslappning på agendan, Och så en och annan vän, förstås. Hurra för semestertider!
Älskade forna hem
Semester innebar visst semester härifrån också. Och jag tror inläggen kommer att dugga glesare framgent också. Jag lever livet, helt enkelt. Men när hösten kommer har jag så mycket att berätta, så många vackra platser att berätta om. Jag befinner mig nu - efter en mellanlandning i Bergslagen med bebisgos, trettis, familje- och vännermys - i min forna hemstad Malmö. Jag har, då anledningen till att jag flyttade här i från var bortom min egen kontroll, alltid känt lite extra mycket att jag inte är färdig med Malmö (jag känner att jag inte är riktig färdig med någon stad jag bott i, bortsett från kanske småstaden och studiestaden Lund, som ju helt naturligt är färdiggjord). Här har jag parkerat mig i Västra Hamnen med vyer som ovan som backdrop. Alltså, hur fint? Om semesterkänslan hämmades något vid hemkomst från Frankrike och lite lägre temperaturer är den definitivt tillbaka nu! Som vanligt är det tusen människor, middagar, luncher och fikastunder som borde genomföras. Men jag ska verkligen försöka att inte stressa söder ännu ett besök här. Nu vill jag njuta, vara i nuet, närvarande i stunden och dessutom faktiskt känna att jag har semester. Det jag inte hinner med denna gång får bli nästa. De allra närmaste prioriteras denna gång. Eventuella ömma tår får ursäkta. Nu ska jag mumsa frulle och övertala sällskapet om en dag på stranden. Tjipp!
