Jenny Lina Carlsdotter

Innan vi avhandlar mina senaste äventyr kan jag glatt meddela att det i Saint Germain Des-Pres har hänt något mycket trevligt, nämligen...



...en ny crepevagn på plats!. Inte lika fancy som den förra, och till synes ytterst ad hoc (kanske är en ny mer permanent på G?). Jag hurrar!

På fredagskvällen blev det en liten AW med Sarah. Åh, vad underbart att ses igen. Det var inte tyst en sekund (och för att bespara er den käcka och uppenbara combacken: nej, det är inte svårt om man heter Jenny Lina Carlsdotter). Vi hade ganska mycket att avhandla sen sist, sju år år länge. Nu lovade Sarah att hjälpa mig med min franska, precis som jag hjälpte henne med hennes engelska i London. Fungerar inte livet underbart på det sättet? Sarah ska nu till alperna ett tag, men när hon kommer tillbaka utlovas häng med hennes helfranska gäng, och jag har lovat att enbart prata franska (ja, för med den farten vi lär oss på Sorbonne lär jag ju vara flytande vid det laget).



Lördagskvällen inleddes med matlagning och middag på svenskhemmet. Med Andreas som chef, Jenny som sous chef, Eva som dukare och bordspimpare och Jenny som servitris lyckades vi servera en omåttligt god fisksoppa (med baguette till, såklart!) och en ganska stark med kulig Irish Coffee till dessert. Bubbel till det. Good times.







Vi lagade ganska mycket mat...



Gott!



Mettes underbart vackra kompis Trine från Köpenhamn var på besök.



Marcel var där



Sen blev det Irish Coffee...



...som först förtärdes på ett vuxet och trevligt sätt, men...



...som fort ballade ut och blev barnsligt,



barnsligare,



barnsligast!

Vidare till det kanadensiska studenthemmet (eller canadiska som norrbaggarna kallar det) och St. Valentinfest. Vi hade ganska låga förväntningar på kvällens tillställning, och hade därför backuppat med en plan om att fortsätta natten på någon av Paris nattklubbar. Temat var nämligen kitsch/80s och bara för studenter. Alla som har läst vid ett svenskt lärosäte torde få samma bilder i huvudet. Men så var det inte. Det var som att kliva in i en (bra, om det nu finns sådana) amerikansk college-film, och alla hade så där kul som man bara ser på en vita duken. Det var helt otroligt. Jag dansade som besatt hela natten till allt från Nirvana, Beatles och White Stripes till Britney, Jay Z, Jackson 5 och Theo Calderon. Alla (andra) hade gått all in på kitsch-temat, och lokalerna lyste i neon, rosa, guld och glitter.











Jag hade så otroligt kul. Och även om det eventuellt ser ut som det på vissa bilder, var jag inte överintoxikerad. Jag var high on life.



















*Någon* blev sen förvandlad till en kleptoman och tvingade oss andra att delta som medbrottslingar under sloganen "för vi är fattiga studenter". Stackars oss.



Cleptomania(c).

Sedan blev det massa vatten, ost och kex samt pizza på studenthemmet, där jag också tillbringade natten på Evas egengjorda madrass i form av två soffkuddar. Bekvämt faktiskt. Nu är det, efter Jenny-gjorda crepes i Saint Germain des-Pres, dags för ett hemligt project med deadline i morgon, och sen biomys med roomie.

Glad alla ♥ dag till mina fina vänner och familjemedlemmar, speciellt de hemma i Sverige som jag inte kan krama om. Pappa, mamma, mormor och Mia, Nalle Lindström har mitt hjärta i sig, han är där för att ge er lite fysisk kärlek från mig!