Jenny Lina Carlsdotter

Den femte svenska vännen att besöka mig i Paris blev Karin. För oinsatta är Karin en av mina tre "storasystrar". Det var ett gäng som kom till Lindesberg när Lindesbergs Lassarett skulle öppna 1982. Alla kom från olika delar av Sverige och de alla var unga och i samma situation. Vissa par arbetade båda inom sjukvården, men några enstaka (som mina föräldrar) gjorde olika saker. Min pappa öppnade IVA och var avdelningsförestånadare där i över 20 år. I alla fall. Alla barnen till detta gäng blev kompisar. Ju äldre vi blev desto tightare blev vi. Speciellt Karin och hennes systrar Hanna och Kristina och min syrra och jag, för vi bodde bara meter från varandra uppe på Hagaberg. När jag började högstadiet såg Karin till att alla var snälla mot mig, och senare när alkoholen gjorde entré i våra liv såg hon till att det aldrig blev för mycket. Hon lånade också alltid ut kläder och skällde ut en och annan kille som hon ansåg inte hade behandlat mig bra. Som en riktig storasyrra. Jag har kallat dem mina storasyrror i över tio år. Jag har även tre extra småsyskon. Kristina, Karin nr 2 och Anders.

Karin bor numera i Luxembourg där hon arbetar som jurist och översätter franska domar till svenska. I går morse (när det inte var så kul att heta Jenny Lina Carlsdotter och hon på skakiga ben öppnade dörren för Karin) stog hon utanför min dörr med jordgubbar, croissanter, baguetter, ost och massa annat gott. Dessutom finchoklad from Luxan. Fin som bara hon kan vara. Lyckan var total.





Efter att jag hade tagit igen mig lite och tagit ett och annat piller var jag back in buissness igen. Då begav vis oss ut på en promenad som via Louvren och Jardin des Tuilieres tog oss till Champs-Èlysées och triumpfbågen. Precis vid Louvren knackar någon mig på ryggen. Det var ingen mindre är Richard, som jag gick på dagis med! "Trean" på Tallbacken minsann. Richards storebror Andreas var min allra första pojkvän, och på mitt femårskalas fick jag en massa fina smycken i ett rött och rosa hjärta. Så sött. Men sen började sexårsträningen inför skolstarten, och eftersom jag var året äldre än Anderas slutade vårt fina, oskyldiga men antagligen mitt allra bästa och dessutom första förhållande. Ursött.



Ignorera gärna att jag fortfarande ser ut som ett dagisbarn på fotot...

Sedan blev det mat på ett ställe nära Montparnasse. Inget annat än bakispizza var godtagbart för Jenny Lina Carlsdotter.







Efter lite vila hemma hos mig var det dags för dagens andra Sverigebesök, nämligen fina Carro! Vi mötte upp med henne och hennes jättesnälla och trevliga vän Fernando och gick till Le Pub Saint Germain och fortsatte senare till Curio. Johan mötte upp också. Urtrevlig kväll.









Curio hade ganska udda inredning, men samtidigt cool. Jag var dock lite misstänksam till hjorten...



Och fåglarna...



Och speciellt räven. Mamma och pappa vet varför.



Karin, som fick gå upp vid femhugget på morgonen igår för att ta tåget hit, trynar fortfarande. Nu blir det nog lite brunch dock och sen Marais innan Karin måste tillbaka till lilleputt. Jag saknar henne redan!