Jenny Lina Carlsdotter

Alltså besvikelsen var stor när min allra favorit i Marais, det lilla tehuset med de underbara tarte au citron var stängt för renovering av köket. Fast vintageshoppingen gick ju bra. Jag vandrade runt i solskenet och söp in atmosfären. Man behöver ju inte så mycket mer i området där gayklubbar trängs med judiska boulangerier och bokhandlar och hipsters. Nu: Båt på Seine!

Igår kväll mötte jag upp med Katie och Mark för middag. De gifte sig i söndags i LA och är här på smekmånad. Fint av dem att tycka att jag skulle vara en del av den. Katie och jag, som hängde första gången på Orange County Fair, hade inte setts på elva år, så det fanns mycket att prata om. Mark, som jag aldrig träffat, är nyexad jurist och väntar med spänning på resultatet av the bar exam. Vi dinerade på parets vän Oliviers nyöppnade restaurang i tredje. En restaurang som specialiserat sig på kött och vin. Det förstnämnda är ju verkligen inte min grej, men det sistnämnda är det bättre med. Medan Mark och Katie mumsade på stek och ankhjärta med frites fick jag en ljuvlig sallad på färska fikon, vattenmelon och blåmögelost och vi sköljde ner det hela med ett underbart rödvin från Languedoc. Vi fick även underbara desserter och dessertostar samt tre olika digestifs. Trevfligt värre. Är du i Parran kan jag verkligen rekommendera stället. Adressen ser du på fotot ovan. Nu: Fontainbleau som aldrig blev av här om dagen. À bientôt!

När vi ändå hade ångan uppe igår passade vi på att besöka ännu en sevärdhet som jag aldrig varit i och på. Under och bredvid: ja. Men aldrig inne. Triumfbågen. Och med våra käcka turistpass fick vi dessutom gå förbi den långa kön. Trefvligt. Idag har jag en het dejt ensam med Paris, precis som jag brukade ha på söndagar när jag bodde här. Det jag behövde. Det jag fortfarande behöver. Men idag är det tisdag och Parran väntar på mig. Á bientôt!

Jag har - trots att både ha besökt Paris innan som turist och faktiskt bott i staden - aldrig varit uppe i Vår Dam. Så jag tyckte på tiden. Ett par timmars väntan, 800 trappsteg och många foton senare var det gjort. Utsikt, klocka och skulpturer - check! Vi har köpt ett tursitpass som för ynka € 35 ger oss inträde på i stort sett alla muséer, turistattraktioner och slott, samt förtur i alla köer. Förutom Notre Dame, då. Såklart.

Jösses alltså. Ett år är nog med tid. Nog med tid för att man ska tycka att det är roligt att posera framför Parransevärdheter igen. Jättekul kan man tycka att det är. Fotohjälpen: maybe not so much. Nu: Fontainebleau. Au revoir!

I går var jag på besök i en fransk familjs lägenhet. Hos en anrik fransk familj. Ni vet familjevapen, böcker som tillhört Solkungen, bibliotek och hela den biten. Jag tog en dusch också (!). Badrummet var ungefär tre gången så stort som min första lägenhet och inkluderade både badkar och dusch pour l'homme et pour la femme, klassiskt göra-i-ordning-sig-avdelning med sminkbord, ombytesområden bakom en fin rumsavdelare och fullt med små fina flaskor från Chanel och andra fransyskor. Fint, alltså. Duschen? Underbar! Det är svettigt i Paris.

Midnattsbio hörrni, vilken grej. Tjugo minuter, en halvtimme eftermidnatt körde filmen igång. Man hinner ha en heldag i stan, käka sen middag, stosa i kvällsöppna affärer och ändå ha gott om tid innan filmen börjar. Perfekt om man vill nattsudda utan att snöra på sig dansskorna på nattklubben. På grund av semestertider och Ramadan är det dessutom fler folk än vanligt på gatorna. Trevligt. Det är förresten varmt i Paris. I natt när filmen var slut och vi promenerade hem visade termometern på hela 25 grader. Ännu trevligare. Dagen ska tydligen innebära 33 varma grader igen, dessutom.  I morgon visar väderrapporterna dock på regn så då tänker jag mig en liten slottstur eller dylikt. Nu ska jag flytta till en lägenhet i 11e arrondissemanget. Tjipp sålänge!

33 grader. Klarblå himmel. Espresso och croissant i parken. Osäker och rosslig franska. Lemonad i Carrousel de Louvre. Långa promenader genom många arrondissements. Lite så, ungefär. Mia, fler bilder kommer, lovar!

Framme. Äntligen tillbaka. Första gången sedan jag bodde här. Så där härligt nostalgiskt. Jag bor i 17e så det blev raka vägen till Champs Élysees för en myntaté när jag hade anlänt. Härligt. Dagen bjuder på 33 grader och strålande sol, så det blir nog parkhäng för korrigering av mycket blek lekamen. Tjipp så länge!

Jag skulle här om dagen leta upp något i en av mina (åtskilliga) lådor. Ut trillar en fotostrip. Från Parran-klubben Scopitone (före detta Paris, Paris). Där hängde vi på vår allra första utekväll i Paris. Jag vet inte riktigt varför, men åtskilliga kvällar tillbringades sedan där. Vet inte om det var för att den låg så centralt och så nära ett metrostopp kanske. I alla fall. Jag blev snabbt polare med en man där. Det är än idag ytterst oklart om han var nattklubbschef, vaktchef, éntrevärd eller vad han nu var, men han såg till att jag och mina vänner alltid kom in, att vi alltid hade trevligt och att vi alltid kom tillbaka. Vi brukade hänga i entrén, han och jag. Ofta för att jag stod och väntade på vänner som var på väg dit. I entrén fanns ett photobooth. Som vi såklart använde en kväll. Et voilá - min souvenir. Fina minnen.

Jag tittade på "From Paris with Love" igår kväll. Den kanske inte målar upp Paris på ett alldeles underskönt sätt, men att känna igen alla platser, åh! När jag sen i morse öppnar inboxen har jag fått några foton från min au revoir-fest i Paris (kortet nedan blev genast min skrivbordsbild på datorn). Längtan! Jag SKA tillbaka och bo en vacker dag. Ja, eller en regning går bra det med...

Den allra sista dagen i Paris inleddes med frukost i form av pain au chocolat, croissants et café noir med Kenza och Petit Caramelo vid deras lokala boulangerie. Sedan en sista underbar promenad tillsammans i mitt älskade Jardin du Luxembourg.

















Den fortsatte sedan med lunch vid Eiffeltornet med Alison och hennes australiensiska vän "Sven" (som egentligen heter Stephen). Vi fick besök av små söta med ytterst fräcka småfåglar som vid ett tillfälle kom så nära att de käkade smulor från min tallrik. Franska fåglar alltså. Fräckt.





Även om det är utomhus, det alltid finns risk för regn och det är fullt med bajsande småfåglar på Champs de Mars kan inte de stackars fransmännen sitta i en park utan VM. Så det hade man kirrat.



Sen kunde det inte längre vänta. Det var dags. Jag tog mitt pick och pack och begav mig till Svealand. Paris tackade av mig med en promenad längs minnenas gata genom att på min resa till flygplatsen låta mig få små minnesvykort i form av RER-stopp. Luxembourg där jag har tagit så många, vackra promenader, haft fina picknickar och underbara stunder för mig själv. Port Royal där vi i början av året firade jazztisdagar med öl, vin chaud och varm choklad. Cité Universitaire där resan började, där så många partykvällar har börjat och där jag fann min skandinaviska kvartett. Laplace där vi skrev terminstentan och geniknölarna gnuggades ihop till ett 15,9 av 20 och ett "Bien". Parc de Sceaux där vi firade vårlov i körsbärslundarna med bara fötter och fullpackade picknick-korgar. Sist tog den mig till flygplatsen och efter massa förseningar med flyg och tåg låg jag vid halvtre-hugget på natten i "min" säng hemma hos Tops och Carro i Malmö.

Jepp, nu är det över. Tack Paris. Du har gett mig ett nytt språk, massa mera självkänsla och tro på mig själv, nya enormt fina vänner, en hel hög nya erfarenheter men kanske framförallt: LYCKA! Jag älskar mitt liv nu. Jag är mig själv igen. And I owe it all to you!

Jag tackade av Paris med de vänner som fortfarande befinner sig i landet på bästa franska vis, med vin, ost och baguetter vid Tour Eiffel. Je t'aime.



















Alexey, Dax, Haeju, Mingyuan, Yuka, Alejandro, Isabel, Leo, Oscar, Bianca, Markus, Viktor, Sarra, Katie, Ali & Ollie, Andreas, Mette, Eva, Francis, Sofie & Phillipe, Kenza & Anwar, Ferferi, Johan M, Erik, Valerie, Jorge, Serena, Linda, Charlotte, Carolina, Carl, David, Tino, Jo, Johan C, Luis, Olivier, Malcolm, Erik W, Phillipe, Michelle, Paul, Sarah, Rouzbeh och alla andra, TACK! Och alla besök jag haft, TACK för det med!

Jag kommer SNART tillbaka dock. Måste bara få alla mina ankor i en rät rad först. Á bientôt Paris!

...hade invaderat Champs de Mars när jag kutade runt Eiffeltornet på min joggingrunda igår. Ytterst udda.








Nu har jag kickat igång denna vecka - som är examensveckan och veckan då familjen anländer till den franska huvudstaden - med en powerwalk och kaffe till ekot. Idag ska det turistas med sportjournalisten samt upphämtas betyg och examensoutfit. Nu jädrar kör vi!

...i den franska huvudstaden. Det senaste dygnet har enbart bestått av mat, dryck och shopping. Ja, och så lite goda vänner, skratt och dans också då. Vi började med en lunch på vackra, underbara Le Contrescarpe i femte. Det skrattades, pratades snusk och åts för fulla muggar.













Det vandrades sedan genom Paris i sakta mak, det införskaffades yogurtglass och det latades i solen på Place des Vosges.










Sedan gick solen ner och vi införskaffade underbar sushi, vin och andra läckerheter och begav oss till Ile de la Cité för att insupa den franska sommarluften och Paris underbara kvällsatmosfär.





















Vid etthugget fick vi nog av badande fyllon, tonåringar och mygg och begav oss hem för att byta om. Vidare till en klubb i mina nya hoods där det dansades och dracks som om det inte fanns någon morgondag.









Lördagen inleddes efter lite klagande över huvudvärk och vätskebrist på La Place på Place Carmbronne där det intogs lunch.







Den fortsatte sedan med shopping och drinkar i Montmartre med Sarah. Det andra dygnet av tung dekadens fortsätter med italiensk middag, fransk dessert och filmmys. DET är Jenny Lina Carlsdotters Paris, det! Familjen, är ni redo?

Solen sken över den franska huvudstaden i går, och värmen smekte våra kalla lekamen åter igen. Vi firade detta med att lata oss på Champs de Mars.







Vid fyrasnåret packade vi ihop och gick och köpte lite picknick (eller pique nique som det heter här) och smällde i oss en extremt sen lunch i en park uppe vid Cambronne. En mysig, liten och lugn park. I två sekunder. Sen anlände barnen med sina nannys och kickade igång eftermiddagen. Fison och jag njöt av barnskriken och gav alla de små individerna epitet och namn. Det var ganska underhållande faktiskt.











Efter kvällens intrång putsade jag och Ali våra vingar och förflyttade oss tillbaka till Champ de Mars.











Det var packat med folk på Marsfälten och vi ackumulerade ganska mycket avfall...



Efter att ha fortsatt kvällen på en närliggande bar och sovit lite för få timmar mår jag nu som jag förtjänar. Men det är ju fredag! På helgens agenda står vinprovning, utgång, parkhäng och nedräkning. Familjen infinner sig i den franska huvudstaden om fem dagar.

Jag har ju flyttat, som bekant. Här kommer några snapshots från mina nya hoods.















Fison och jag gjorde Paris idag. Eftersom hon inte fått skåda stadens prakt tidigare promenerade vi mycket. Och som vi promenerade då! Från Montmartre ner till Louvren, genom Tulierierna, över Seine och upp till Saint Germain des-Prés, ner till Jardin du Luxembourg där vi hängde och käkade Pierre Hermé och tillbaka till Saint Germain igen. Pust. Jag älskar Paris. Jag älskar att turista i min egen stad. Och jag älskar definitivt Fison. Men detta var ungefär den trettonde gången jag gjorde turistturen. Jag skulle ljuga om jag sa att jag är lika upphetsad över Amelies fik eller Chanels gata längre. Tyvärr. Och nästa vecka är det min familjs tur. Varför kunde de inte ha kommit när jag var på min turisttopp? Jag kommer nog jobba upp en maniskhet lagom tills de landar dock, de är ju trots allt de jag älskar mest på denna jorden. Jösses.