Jenny Lina Carlsdotter

Kände mig lite under vädret i går, så det fick bli hemmakväll. Wall Streets uppföljare (helt ok, inte alls lika bra som första och ganska mycket amerikanskt klichéig), Morning Glory (oväntat bra, jag skrattade så jag närapå kissade på mig ett par gånger, alltså) och smålänsk ostkaka med alldeles för mycket grädde. Nu ska jag snart möta upp min fina vän Linde på stationen för äventyr. Trevligt veckoslut, gott folk!

...hade Lotta just fyllt år, precis som i år, såklart. GRATTIS Lotta! Då hade jag ställt till med grillkalas i hennes ära och bjudit in vännerna. Till dessert serverade jag kladdkaketårta med jordgubbar, eftersom Lotta inte tycker om vanlig tårta. Detta året har Kristin festen istället, men jag gör snittarna. Dessutom får vi i år besök av finaste Linde (som du kan läsa mer om HÄR) som hälsar på över helgen. Jag ska dessutom guida honom i småstaden. Linde i Linde, kan ju knappast bli bättre! Men först: jobb, fredagsstäd, motion, True Blood med fredagstaco!

...är det underbara stället Olof Viktors i Glemminge utanför Ystad. Som ligger i närheten av var jag lade huvudet på kudden om nätterna under min Ystadsvistelse. Olof Viktors (eller Viktor och Rolfs som vi internt kallar det) är kanske mest känt utanför Ystads gränser för sina knäckebröd, marmelader och müslis (på ett ICA nära dig), men är också ett alldeles fantastiskt café rekommenderat av White Guide med butik och vernissage med tavlor och skulpturer (jag förälskade mig djupt i en ballerinatavla som jag inte hade råd med och som dessutom redan var såld). Sällskapet kalasade på smörgåsar, bakverk, hemgjord saft och italiensk glass. Jag förtärde en alldeles ljuvlig smörgås med kallrökt lax, handskalade räkor, mango och chilisalsa toppat med solrosskott och jordgubbar samt en liten Parranflört i form av citronmarängpaj. Båda rekommenderas. Den mest kända mackan är emellertid kräftstjärtsmackan på foccacia som innehåller vad som ser ut som ett halvannat kilo kräftisar. Två i sällskapet provade och kan meddela att det finns en anledning för populariteten. Innan vi lämnade Olof Viktors blev det även en runda i butiken. Jag köpte den godaste marmeladen jag någonsin köpt (KÖPT Ulla, din hemgjorda marmelad för fortfarande den godaste jag smakat) samt det handkavlade knäckebrödet. Nom nom, som storbloggarna skulle ha sagt.

Olof Viktors i Glemminge, Öppet alla dagar 7.00-18.00, Österlenvägen 86, Glemminge, 0411-522020

...kommer direkt från mitt resesällskap. Man skulle dricka öl och äta wienerbröd på Fritidsbaren, hette det. Jag vet inte om det är bara för att de har fullständiga rättigheter man måste dricka öl till, men det funkar. Wienerbröden, som serveras varma och utan kladd i mitten, var enligt sockerknarkaren i sällskapet de bästa hon ätit, och samtliga utom undertecknad tog sig ett (jag ville spara mig till fisken i Kåseberga). Enligt många är Fritidsbaren Ystads svar på Café Opera. Jag vet inte riktigt vad det grundas på, dock. Jag tycker att det är lite mysigare och mer pittoreskt, då. Det visade sig när vi anlände att jag faktiskt varit där en gång tidigare och käkat glass, men aldrig druckit öl och käkat wienerbröd. Och ska man dricka öl kan man dricka Fritidsbarens egen Hallå, Hallå-pilsner, som är döpt efter vad ägaren ropar ut när en beställning är klar. Jennys första Ystadstips.

Öppet: Juni–aug kl 10–22, Fritidsvägen, YSTAD (Strandvallen vid Ystad Sandskog) , Tel. 0411-104 94 

Jag äter bigaråer och jordgubbar och söker jobb. Det lossnar snart, I can feel it. Det måste det. Min sitauation är fortfarande ytterst ad hoc (i och för sig kanske det är en motsättning då det börjar kännas permanet) och ytterst ohållbart.

Jag kollar på Wallander och hänger tvätt. Konstigt att Wallander går på TV och hela Ystads herrlag i handboll var på ICA idag när jag var och handlade, bara två dagar efter att jag lämnat staden. Försöker högre makter säga mig något?

Det var det hele. Eller jo, jag försökte köpa glass på Hemglassbilen också. Men de hade slut på laktosfritt. Så.

Och är man i Kåseberga får man naturligtvis inte missa Ales stenar, som finns några hundra meter ovanför Kåseberga hamn. Det gjorde emellertid hela mitt resesällskap, då det regnade småspik och blåste småstorm. Men som den krigare jag är sprang jag ensam upp för kullen och vidare mot stenarna. Jag har trots allt bott i England och semestrat på Irland. Jag är härdad. Och jag skulle aldrig missa något som var så nära bara på grund av (dååååligt) väder och (extremt mycket) vind. Ales stenar är en skeppssättning av 59 kvartssandstenar som uppfördes omkring 600 efter vår tideräknings början. Den ligger 42 meter över havet på Kåsehuvud och är Sveriges största bevarade skeppssättning. Man har hittat tecken på att platsen varit bebodd redan för 5300 - 5600 år sedan och när jag var där pågick det fortfarande utgrävningar i anslutning till skeppssättningen. Är ni i Ystadsområdet kan jag verkligen rekommendera ett besök. Kanske då under bättre väderförhållanden, då jag kan tänka mig att utsikten och vyerna är ännu mer fantastiska, men framför allt klarare.

När man är i Ystad får man ju inte missa Kåseberga. Det har undertecknad gjort fyra gånger. Så det var på tiden, så att säga. Här eskalerade emellertid nedan nämnda mindre fantastiska väder till någon slags halvstorm med regndroppar som piskade alla i ansiktet. Jag tycker dock att det gjorde vyerna snyggt dramatiska och magestätiska. Trots detta väder fann vi tiotalet surfare ute på vågorna. Ytterst märkligt. Men modigt. Och kallt, antagligen. I Kåseberga får man inte missa stekt stömming (eller sill som det heter i Skåne) med potatismos och lingon på Kåseberga fisk längst in i hamnen. Skölja ned det kan man göra med Kåsebergas egen öl. Jag höll mig till dietcola just denna dag, dock.

Vi inledde Ystadshelgen med en liten stadsvandring tillsammans. Jag - som var överpeppad på en Wallandertur - trodde jag skulle få en från torget. Tyvärr gick det ingen på lördagar. Suck. Nästa gång. Även om vädret under hela helgen inte på något sätt var det bästa visade Ystad sig från sin bästa sida. Pittoreskt, vackert, trevligt. Det fanns till och med en gata väldigt passande för undertecknad. Hur mysigt som helst!

Hemma igen efter en fantastisk långhelg i vackra Ystad med underbara vänner. Som följdes av en kanske inte lika fantastisk och underbar hemfärd som efter Esikstuna till dörren bjöd på inställda och försenade tåg, inställda ersättningsbussar, ersättningstaxi som inte ens behövdes och en stulen cykel. När jag nu väl är hemma och välbehållen är jag emellertid lika lycklig för det (även om det svider lite att vara cykellös igen). Jag möter Skåne igen om ett par veckor. Fint som snus.

Det blev en del tittande på norsk TV igår. Och gråt. Det är så förfärligt, det som hänt. Och det kändes lite konstigt att festa på kvällen. Men vi hade ju alla samlats för att fira Sara, och så fick det bli. Trevlig middag i gott sällskap från alla delar av vårt avlånga land. Dans in på småtimmarna och sänggång vid fyrahugget. Idag är det lite segt i huset på Österlen, kan jag meddelra. Men ett besök på Olof Viktors hägrar på horisonten. Over and out.

...spikmattan. Det enda stället på denna jord där jag verkligen kan slappna av. Jag använder den nästan varje dag. Jag struntar i hypen och överexponeringen. Det funkar för mig. Jag köpte den bara dagar efter min separation för två år sedan när jag var så spänd att jag var rädd att musklerna eventuellt skulle explodera, och den har gett mig välmående och livskvalité ändå sedan dess. Bra skit. Prova, vetja!

Jag skulle här om dagen leta upp något i en av mina (åtskilliga) lådor. Ut trillar en fotostrip. Från Parran-klubben Scopitone (före detta Paris, Paris). Där hängde vi på vår allra första utekväll i Paris. Jag vet inte riktigt varför, men åtskilliga kvällar tillbringades sedan där. Vet inte om det var för att den låg så centralt och så nära ett metrostopp kanske. I alla fall. Jag blev snabbt polare med en man där. Det är än idag ytterst oklart om han var nattklubbschef, vaktchef, éntrevärd eller vad han nu var, men han såg till att jag och mina vänner alltid kom in, att vi alltid hade trevligt och att vi alltid kom tillbaka. Vi brukade hänga i entrén, han och jag. Ofta för att jag stod och väntade på vänner som var på väg dit. I entrén fanns ett photobooth. Som vi såklart använde en kväll. Et voilá - min souvenir. Fina minnen.

Mina väskor står ännu en gång packade och väntar på mig vid dörren. Denna långhelg går resan återigen till Ystad. Jag hoppas på samma härligheter som för några veckor sedan. En av mina allra närmaste vänner firar att hon levt i tre decennier och vi åker dit för att närvara. Jag tar mig efter jobbet mot Eskilstuna för att möta upp en bil som ska gå till Skåneland, sedan blir det roadtrip med vännerna. Good times. Trevligt veckorslut, gott folk!

...var vi bjudna på middag hos farbror. Den inleddes med en smultrundrink på hans veranda i solnedgången och fortsatte med middag som för undertecknad betydde parmesan i stället för kyckling då farbror hade glömt att jag inte äter kött. Jag kunde inte vara nöjdare över detta, jag menar hur ofta kan man trycka i sig stora bitar parmesan utan att känna sig skamsen? Inte ofta. Kring denna tiden betydde kvällarna för övrigt ofta mysiga middagar på diverse verandor i solnedgång. Fin tid. Nu: nästa sista dagen jobb innan minisemester i Skåne! Tjipp!

Vissa tycker att det är barnmat. Andra att det är dåligt halvfabrikat. Vilket det i och för sig är. Men jag älskar skiten. Fiskpinnar med massor av remouladsås. Svensk remoulad, inte dansk med massa curry i. Jag blev så sugen efter min ganska tuffa löprunda (eller, who am I kidding, under min löprunda faktiskt, det var nog därför jag spang så fort) på rätten att jag sprang raka vägen hem till spisen. Och stekte en hel hög. Om jag åt upp alltihop? Every last bit.

De har över sommaren släppt ut kreatur kring min löparsträcka. Vissa delar är naturreservat, och där springer till och med kossorna fria. Eller, springer kanske var att ta i. Kossan ovan tog sin lilla tid att lunka bort från grinden som spärrade vägen för undertecknad. En ovälkommen men både komisk och gullig paus i löparrundan. Kossor, jag älskart! Och är samtidigt glad att jag inte äter dem.

Jag fick kvalitetstid med min favoritpojke i helgen. Vi bakade "kletkaka" med lök i sandlådan, letade efter hans monstertruck, gissade hur mycket pengar det var i hans sparbössa (som ska gå till en till monstertruck) och hade grimastävling medan vi fotade varandra och oss själva. Favoritpojken vann naturligtvis, men jag tyckte att jag var ganska bra, jag med. Jag har barnasinnet kvar, alltså. Gött.

Söndagen betydde picknick med tjejerna, katten och den tre veckor gamla bebisen Agnes. Mysigare kan man knappast ha. Picknick är så underskattat. Det ska jag bjuda på oftare. Till dessert fick vi nyplockade hallon från Fisons mammas trädgård med chokladglass. Bara en sådan sak. Nu laddar vi för en till vecka. Tre kvar innan semester. Nu kör vi!

Jag var hos en av mina favoritfamiljer på loppis efter jobbet igår. Det har ju blivit så inne med loppisar och antikmarknader nuförtiden, och i mina trakter kryllar det av dem. Men detta loppiset har klass, och säljer inget skräp minsann! Om det är så att någon av er finns i mina trakter håller det på idag med! Kolla in HÄR för mer info och bilder det man kan fynda på loppisen. Kom och köp, vetja!

Fison är i stan för ett bröllop, så vi passade på att ha lite samkväm igår. Det är inte ofta hon och jag får kvalitetstid nuförtiden. Vi firade fredag (även om jag som sagt måste jobba idag också) med en ljummen sallad, bubbel, gino och en massa tjejsnack. Sofia drog torra bankskämt och jag tappade iphonen i ginon. Good times. Då Fison hade tagit bilen och vi drack bubbel bjöd kvällen även på en sleepover och snack in på småtimmarna, precis som på den gamla goda tiden. Nu är vi uppdaterade så vi håller oss ett tag. Tjusig fredag. Nu: kaffe, jobb, loppis, heeeelg!

Jag är ju som sagt allena på jobbet nu. Igår hade jag med mig alldeles för lite i matlådan, och eftermiddagssuget lät inte vänta på sig. Jag tog en livlina och ringde en vän och han ställde upp och kom förbi med en väldigt god muffin. Crisis averted. Men så en timme eller så senare kommer dottern till ägaren av mitt stammisfik förbi med en liten chokladboll. Som om hon läst mina tankar. Hon tyckte att jag skulle behöva den, och undrade varför jag inte kommit in på så länge. Jo, jobb, jobb, jobb. Men hur fint, alltså? Idag är fredagsfikat lika med chokladboll.

Jag är kollegielös under två veckor nu på sommaren. Därför var det extra trevligt att träffa dem igår kväll efter jobbet. Vi träffades i en av kollegornas fina trädgård, och kvällen bjöd på mimosas, nyfödd bebis, kattgos, skvaller, barnafödarsnack, massor med snacks och goda skratt. Jag snackade på grund av min ovan nämnda ensamhet extra mycket (och som vanligt för att föregå er: ja jag snackar mycket i vanliga fall också) så stackars kollegorna gick med allra största säkerhet hem med skavsår i öronen. Trevlig kväll, i vilket fall. Och idag är det fredag! Jag måste emellertid jobba lite imorgon också, men kvällen bjuder på ett kärt återseende och middag med detta, så det är helt ok för undertecknad. Trevligt veckoslut,. gott folk!

Strålade kussen Petter och jag samman på laxbutiken i Laholm. Jag hade kommit från en liten tripp till Ringsjön och han var på leave från Afghanistan. Vi hade inte setts på evigheter så vi firade på kvällen med att jag lärde honom baka rabarberpaj. Sedan hängde vi ihop i en vecka eller så. Det roliga var att inte alla insåg att "kusse" var slang för kusin. Mina danska vänner trodde jag var extremt otrevlig mot honom, mina svenska vänner trodde jag hade skaffat karl. Det blev många meddelanden på fejjan med frågor om vem snyggingen var, speciellt efter strandinlägget. Roligt, tyckte vi. Han är "bara" min kusin, gott folk. Och så vitt jag vet fortfarande singel. Go get him.

Jag insåg efter att jag hade kikat in hos Anna och blivit lite avundsjuk att jag faktiskt också har lavendel i rabatten. Jag älskart. Men hur får man garderobsvarianten, bara att ta in och torka? Någon som vet?

Det är konstigt. De senaste åren har varit minst sagt turbulenta och omvälvande för undertecknad. Nästan allt har löst sig till det bästa dock. Jag har gjort resor både själsligt och geografiskt. Här om dagen fick jag emellertid en sådan otrolig känsla av déjà vu. Det var som om det sista året inte hade hänt. Jag satt och sökte jobb i samma stad, jag pratade med samma personer, mina nära och kära var på samma semester, jag sa samma saker, tänkte samma tankar, kände samma känslor. Under det år som har passerat har det hänt så mycket men ändå ingeting. Det gäller ju att lära sig av allt, gå vidare, utvecklas. Man måste lyssna på sin inre röst. Förra sommaren gjorde jag inte det. Det ska jag denna dock. Det ska jag.

...potatisbullar. Inte sådana man fick i skolan med hård, halvgenomstekt riven potatis. Nej utan sådana på överblivet (redan gott) hemlagat potatismos. Men massor av rårörda lingon. Precis som när man man var barn. Göttans.

Jag har på senaste tiden haft "häcken full" som min ömma moder skulle ha sagt. Då leder det ofta till att man försummar sig själv. När jag bodde i Parran var söndag alltid min dag. När jag tog hand om mig själv. Igår fick jag äntligen en sådan dag igen. Jag sov lääääänge, tog en lång joggingrunda i solen (spöregnet slutade, tack och lov), låg ute i solstolen, pratade med ett helt gäng olika personer i telefon som jag inte hört ifrån på länge, tog ett långt bubbelbad, lagade en av mina favoritmaträtter, slötittade på TV, låg på spikmattan och gullade med katten. Saker som jag tidigare tagit för givet men nu njöt i fulla drag av. Det känns som om jag har haft lite semester. Jag kan sammanfatta dagen med ett enda ord: gött. Och nu kickar vi igång den här veckan! Är ni med mig?

Syrrans nya katt - som nu går under namnet Grabben - har snabbt fattat vad hans nya familj gillar. Klättring såklart. När vi var där på middag här om dagen visade han sina skills. Duktig. Det var bara det där med att komma ner. Efter lite gråt och skrik från Grabben fick vi sonika klättra upp och hämta honom. Söt var bara förnamnet.

Brunch. Som hade varit frukost om jag inte sovit så länge...

Efter inhoppet på svensexan (jag kommer vara generad i veckor, jösses) gick jag hem och hade filmkväll. Och efter ett litet sömnbreak vid femsnåret för att släppa ut katten sov jag till lunchtid. Lunchtid. Herremingud. Jag kan inte komma ihåg när det sist hände. Jag var antagligen tonåring. Jag undrar just hur länge jag hade sovit om jag inte hade vaknat av spöregnet utanför fönstret. Jag behövde uppenbarligen sova igen. Och idag spöregnar det som sagt. Då kan man ju faktiskt sitta inne med gott samvete, ju...

Efter lite inhopp med helgjobb tar undertecknad nu äntligen helg. Jag firar helgens intåg med sommarsallad på jorgubbar, körsbärstomater, basilika, honung, olja och vinäger och marinerad halloumi. Gött. Jag ska hjälpa till att busa lite på en svensexa ikväll, men efter det är det banne mig vila som gäller. I morgon får jag som sagt första sovmorgonen på många, många, långa veckor. Jag planerar filmkväll och kattgos och en lååååång natts sömn. Spendid. Au revoir!

Det här har varit en sådan där vecka där man inser hur glad man ska vara för vad man har. Att man ska ta vara på det man har. Så när jag blev inbjuden på grillat vid poolen men min och syrrans familj samt syrran svärisar var lyckan total. Jag gav mig själv lantluftsterapi medan jag gosade med de två hundarna och de tre katterna, andades in den friska lantluften och söp in de otroligt vackra svenska sommarlantvyerna. Så otroligt fint. En god grillad middag och färska, söta jordgubbar med socker och grädde på det och kvällen var komplett.

Jag hoppas kollegorna gillar det. Det är ju lite prestige i att de ska göra det. Jag bjuder på en maräng- och sockerkaksbotten fylld med hallon, bananer, vaniljkräm och lite hallonsylt och toppar det hela med hallongrädde, färska hallon och citronmeliss. Det hoppas vi går hem. Och sedan är det helg! Fast först ska jag ta min sista twinrixspruta och jobba lite lördag. Söndagen ska ägnas åt att sova fem kvart i timmen. Och att ligga vid syrrans pool, om vädret tillåter. Trevligt veckoslut, gott folk!

Jag gillar verkligen den här bilden som jag knäppte vid vännens ena lantställe på Öland i helgen. Jag fick inte se så mycket av Öland denna gången, då det var festfix och fest på agendan. Kanske ska jag dit på en liten trip när jag är ledig? I så fall vill jag bo på ett ställe där alla samlas kring postlådorna varje dag, pratar om väder och vind, semester och kroppkakor och känna gemenskapen av att stå där med kaffekopp i hand, morgonrock på lekamen och morgontidning under arm och av att ha semester på samma ställe samtidigt. Det ser så förskäckligt mysigt ut, tycker jag.

Mellbystrand, 2010

...är något alla verkar ha men Jenny Lina Carlsdotter inte får. På fyra och en halv vecka i alla fall. Men jag ska inte klaga. Det finns de som har det mycket, mycket sämre. Jag inser det nu mer än någonsin. Jag kramar om de jag älskar och går till jobbet utan att sucka i morgon bitti. Men ni som har semester, kan ni inte njuta lite åt mig med? Och kom gärna med roliga, annorlunda, inspirerande resmål till mig att åka till när semestern väl kommer i kommentarsfältet. Det skulle vara fint. Trevlig kväll!

Tisdag var ingen bra dag. Det var många saker som var dåliga med tisdagen. Så när jag fick träffa underbara LOTTA för en laxmiddag på Bisto Bellman var det som balsam för själen. En liten promenad i solnedgången och kvällen var komplett. Bra avslut på tisdagen, i alla fall.

Trettioårsfest i Borgholm på Öland. Skumpa och snittar. Tipspromenad till vattnet där det blev diverse lekar. God mat ackompanjerat av goda viner som kom från födelsedagsflickans pojkväns vinimportföretag och som han berättade om på ett informativt och roligt vis. Mitt och Hannas lag vann tipspromenad och lekar. Priset? Ett paket ekologiska bruna bönor (ett av delmomenten var att räkna bönor i en burk). Fiberrikt, proteinrikt och mineralrikt, som vi poängterade. Sedan god lokalbakad tårta och gott dessertvin, även det presenterat av vinimportören. Dans som redan rapporterat pågick ända in på småtimmarna. Lugn promenad hem genom ett ljust och lugnt Borgholm. Ljuvligt.

I går såg jag solen gå upp över Öland efter en underbar dag, kväll och natt tillsammans med knappt fyrtio andra fina människor firandes de 30 år min fina vän Carro levt. Lite morgoncava innan fyra timmars sömn och en låååång resa hem igen, som bland annat resulterade i en 4000 kronors taxiresa efter missat byte i Norrköping. Inget vi behövde betala dock. Kom hem alldeles för sent men alldeles lyckling. Ännu en helg på annan ort är förbi. Nu tror jag jag tar en hemma i lugn och ro faktiskt. Hoppas på sol i nyinförskaffade solstolen. Trevlig vecka, gott folk!

...sprang Oskar en halvmara någonstans i Närke och jag och tjejerna åkte lite halvbakis för att heja. Jag var vätskekontroll under det mycket svettiga loppet och jag tog mitt arbete på fullaste allvar. Vid ett vätskestopp satte vi oss och käkade bakispizza vid vägkanten. För att väga upp allt springade, så att säga. Bra dag.

Jag hann ju efter Ystadsdelen av min skånska midsommarhelg även med en Malmödel. Efter att vi hade kommit fram till den skånska huvudstaden bjöd Carro på middag bestående av en ljuvlig italiensk pasta med mustig tomatsås och sedan promenerade vi in till staden i solnedgången för en bio. Det doftade så gott, luften var så vänligt mjuk mot min hud och alla intryck var så bekanta men ändå så nya. Ljuset försvann över takåsarna på ett alldeles ljuvligt sätt och lämnade staden i ett mysigt dunkel. Jag visste hur mycket jag saknade Skåne i allmänhet, men inte hur månget jag saknade Malmö i synnerhet. Den första tiden efter min flytt pendlade jag ner till min föredetta hemstad. Sedan bodde jag i Parran och var helt distraherad. När jag nu mer sällan besöker staden glömmer jag emellanåt av hur mycket jag älskar den. Hur mycket den saknas mig. Jag har sällan känt mig så hemma som i Malmö. Jag kanske måste flytta tillbaka, trots allt.

Gårdagen handlade inte bara om bebisar av det mänskliga slaget. Jag följde spontant med syrran till Fagersta på kvällskvisten för att hämta upp ovanstående söta kattbebis. Han var till en början lite rädd och tillbringade det mesta av resan gråtandes i min famn. När vi närmade oss målet gosade han dock in sig och somande sött. Denna vacka har jag blivit "moster" och kattmoster. Bra vecka, alltså.

I måndags fick så en av mina allra bästa vänner sin bebis. Åtta dagar före beräknat datum. I går fick jag äntligen träffa miraklet och hennes stolta föräldrar. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte bölande när jag för första gången höll henne i mina armar. Hon är det mest bedårande jag någonsin sett. Varenda millimeter av henne är perfekt. Jag fick äran att ta hand om henne lite medan föräldrarna åt den första gemensamma måltiden sedan nedkomsten. Och ge henne den varsamt utvalda, handgjorda tygelefant som jag införskaffade i Negombo på Sri Lanka. Hoppas det blir hennes favorit. Jag känner mig redan som en stolt moster. Fast jag bara är "moster". I bland är livet så fantastiskt.