Jenny Lina Carlsdotter

Nu drar jag på nyårsfest med vännerna i Hufvudstaden. Gott nytt år!

Efter min morgondejt var det dags att sätta mig på en buss till ett soligt Örebro där ännu en dejt med en av mina allra bästa vänner väntade. Pastalunch, bebisklädershopping på rea och uppdateringar om livet stod på menyn. Snart kommer även denna vän ha en bäbis med sig på våra dejter. Can't wait. "Moster" Jenny är min grej.

Igår hade jag en mycket tidig naprapattid (tur det för min kropp är inte riktigt på topp just nu). Efter det mötte jag upp en två morgonpigga flickor för en liten morgonpromenad och en andra frukost på konditori (som tjejerna bjöd mig på!). Där fick jag paket minsann! Och bebisgos och snicksnack. En underbar sista dejt med en av mina allra bästa vänner och hennes bäbis innan det är dags för mig att sätta mig på bussen och tåget tillbaka till Hufvudstaden. Tack tjejer!

I alla fall med familjen. Pappa Carl levererar som vanligt. Och i morgon natt börjar 2012.

Min vän är också min hudterapeut. I vanliga fall bokar jag en tid som alla andra. Men mitt i ledighet och helger kan det bli svårt. Då ställer hon upp, så otroligt fin som hon är. Och då får man ta det lite som det kommer. På köksbänkar, till exempel. Bara att lägga en handduk på spishällen, ju. Och skratta lite däremellan, då. Eller mycket.

Igår fick jag en heldag hos min favoritfamilj. Vi hade en liten lillejul, och min favoritpojke gav mig det finaste paketet jag någonsin fått. Han hade valt det mest färgglada pappret han hittade och dekorerat det med alla de finaste snörena han kunde hitta. I det låg det ett inramat kort på honom, och ett litet till plånboken. Så fint. Fler paket delades ut, och i mitt till favoritpojken låg det pyssel, som alla provade på i pysselrummet. Favoritpojken och hans underbara mamma bjöd på delikata cupcakes till dessert efter lunchen, sedan fikades det, käkades middag, kollades på film (Niceville, äntligen!) och käkades chips under heldagen. I över 12 timmar fick jag njuta och mysa. Batterierna är nu laddade tills nästa gång vi ses. Däremellan har jag ju fotot i ramen som favoritpojken tyckte jag skulle ha bredvid sängen. Det ska jag.

Screendump från SVTplay.

Appropå Anno 1790. Och appropå vad jag kommer att sakna. Sista avsnittet är avverkat. Och det verkar inte som om det kommer komma fler säsonger. Synd, jag har verkligen gillat att få trilla in i revolutionens tid en gång i veckan. Vad ska jag nu följa? Tips?

Det stormade rejält i natt. Och spöregnade. Och där låg vi i sängen i mörkret, hjärtat och jag. I ljuset av datorskärmens Anno 1790-ljus. Och lyssnade på vinden. Hon och jag. Så som varje natt sedan jag anlänt i Berslagens hjärta. Jag kommer sakna henne.

På annandagen bjöds det till julfest hos syrrans svärföräldrar. Ett riktigt kalas, blev det. Vi kom att prata om Taberaset i Katthult som dagen innan hade gått på TV. På grund av all god mat döpte jag snabbt om det till taberaset i Torphyttan. Jag älskar att vara där ute. Bland djur och ängar och så fina hus. Jag blir så lugn. Och så serveras det alltid en massa gott, också. Även denna gång, såklart. Mumma.

Solnedgång när jag och min ömma moder tog oss ner på byn efter timmar av sofflockshäng.

Det är så vackert ändå, Bergslagen. Och här finns så många som jag tycker så mycket om. Som finns i mitt hjärta. Det var tur att jag flyttade härifrån. Så jag kunde börja älska det.

Enda sedan jag kom hem till föräldrarna har jag velat bara vara. Men hittills har schemat varit fullspäckat. Middagar, fikastunder, extrajobb, fester och åtaganden. Idag skulle jag egentligen behöva göra lite ärenden. Men jag har faktiskt tagit ut semesterdagar från jobbet och tänker därför inte göra många knop idag. Pyjamasen och tofflorna får vara på så länge som möjligt och sengångar-mode på. Mamma och jag har legat skavfötters i kökssoffan sedan tiosnåret i morse. Hon med julklappsboken och jag med laptopen på magen. DET är semester det!

Igår träffades vi igen, tjejligan. Sex tjejer och en hel massa mat. Och en hel massa bäbissnack. Med två gravidon och en med en bäbis blir det lätt så. Vi hade så mycket att prata om och uppdatera oss om att vi gick laget runt så att vi en efter en fick uppdatera de andra om vad som hänt sedan sist. Och det var mycket minsann. Nästa gång vi ses kan det mycket väl vara så att det är tre bäbisar närvarande, och att vi sitter i ett nyrenoverat, nyköpt hus. Vi är verkligen vuxna nu, alltså. Jag gillart.

...hundgosar jag. Precis vad jag behövde!

Att gå ut på ett ställe med 18 i åldersgräns när man själv är tio år äldre är inget som rekommenderas. Det är inte roligt. Det är inte heller roligt dagen efter. Alls. Jag får be om att få återkomma.

Julen fortlöpte som den brukar, med familjen och djuren, massa mat och godis. Jag avslutade den med mamma, massor av godis och Sherlock Holmes på TV. Kanoners!

Årets juldagspromenad med mamma och pappa var inte en snöig historia precis. Men mysig! Nu ska det snart bli lutfisk i denna stugan (jag hoppar dock just fisken) och sedan ska det reunionas som vanligt med hemvändare och Bergslagsbor. Tjipp!

Gårkvällens dejt med Helena och lilltjejen var helt underbar. Både mamma och dotter fick öppna paket, vi tryckte i oss massor av onyttiga läckerheter och fick äntligen samtala om viktigheter. Jag var alldeles varm i själen när de åkte hem. Idag är det som alla vet dagen före dopparedagen och för undertecknad betyder det lite kneg. Jag ska nämligen hoppa in och hjälpa till i julruschen på klädboutiqen. Det ska faktiskt bli kul! Vi är sammanlagt fyra tjejer som ska förse medborgarna i Bergslagens hjärta med julklappar och nyårsblåsor. Och SEN är det jul!

...har en massa gottis och "kapeter" åkt fram, för nu ska det mysas med julklappsutdelning och skvaller. Helena och hennes fina lilla bäbis kommer nämligen förbi för en liten lillejul. Som jag har längtat!

Att bli hämtad på stationen, överöst med kramar och kattgos. Att bli bjuden på nylagad mat och många skratt. Sova länge, dricka kaffe med en spinnande katt i knät. Att vara i Bergslagens hjärta är så mycket bättre när det inte är påtvingat. Jag kan till och med säga att det är bra. Jag tycker om det. Jag älskar det! Nu: mammas och min traditionsenliga, årliga pre-jul runda på stan. Och lunch. Tjipp!

...står Lush för. Lika söt som deras dofter. Som jag för övrigt just införskaffade lite av. Sista shoppingen i Hufvudstaden.

Julfest på jobbet igår. Alternativt julbord, frågesport och låtquiz (mitt lag vann!), musikuppträdande, havtornsglögg och fina julklappar. Och många skratt. Fint. Och sen slog jag in ett paket till utrikesministern. Joråsåatteh. Nu: sista Hufvudstadsfrukosten på ett tag innan jag drar väskor och påsar till bussen. Efter jobbet drar jag till Bergslagen!

En vardagskväll mitt i julstöket och packningsinfernot blir lätt mycket trevligare med hembakad pizza och näst sista avsnittet av mitt älskade Anno 1790. Mer Dåådh åt folket! Och pizza.

När jag hade glöggis för två veckor sedan fick jag så mycket fint. Mina kollegor av mig en amaryllis. Den har nu, lagom till veckan före jul, blommat ut. Fantastiskt. Jag längtar tills doften fyller lägenheten. Nu ska jag bara riva av tre arbetsdagar innan det är dags att kliva på tåget mot Bergslagen. Och jul. Fint som snus, det.

När snön föll igår fick jag äntligen lite feeling. Så jag tog fram och slog in julklappar. Eller kapeter som jag kallar paket. Min familj ger ju till välgörenhet i år (ni kan också göra det, till exempel i Musikhjälpen som är på upploppet nu!) så kapeterna är inte många, men några blir det såklart ändå. Symboliska. Tomteverkstaden fortsätter i kväll. Men nu ska jag på julfika. Tjipp så länge!

Fjärde advent! Jösses vad tiden flyger förbi. På onsdag tar jag min resväska och åker hem till Bergslagsskogarna för att fira jul. Och nu brinner samtliga ljusen i adventsljustakarna. Och det betyder sista luckan, som innehåller en ansiktstvätt från Kiehl's. Eftersom det snart är jul slänger jag med en julskiva också. Det är som vanligt bara att kommentera under detta inlägg. Förra veckans vinnare är dragen. Denna gång var ni inte så många som var med så dragningen genomfördes utan både Sparris och hatten. Och det blev Helena! Grattis!

Dagen bjuder på ett beskök hemma hos min arbetsgivare på julfika, julbak och pizzabakning, hade jag tänkt. Trevlig fjärde advent!

...att när man kommer till butiken efter att ha blivit helt DRÄNKT i en vatten- och snökaskad från en bil (jag menar verkligen DRÄNKT, det droppade om mig) hittar saffranssemlor. Har redan slängt i mig två Lactrase och slukat den ena. Chansen att jag slukar den andra innan aftonen är slut är överhängande.

Den må vara blöt och regnblandad. Den må med all största säkerhet försvinna innan det blir mörkt igen. Men nu vräker den ner. Snön. Jag var nyss tvungen att dra på mig mina gamla fårskinnsstövlar och springa ut. I nattlinne och mysbyxor. Tills grannarna stod och glodde i fönstret... Snälla vädergudarna, låt det bara bli liiiiiite kallare nu då. Snälla!

...kör jag och Sandra lite mys hemma hos henne innan det är dags att åka till Gamla Stan för ett Vintermingel. Hoppas ni njuter er fredag!

Ett litet meddelande från min fina danska vän Mette som är del i ett väldigt fint projekt. Så här i juletider när julklappsidéerna tryter.

Köp årets julklapp på Adlibris - och stöd Röda Korset. I Den Stora Nordiske Malebok har 84 konstnärer från Sverige, Danmark och Norge tecknat ett verk som du kan ge färger! På sajten står det att 20 kronor går till Dansk Røde Kors - det är fel - om du köper den i Sverige går pengarna till svenska Röda Korset. Efter jul (tyvärr inte före) kommer boken också att kunna köpas i Akademibokhandeln och liknande. Men klicka på länken, köp innan 21 december och du har den finaste julklappen till både barn och vuxna!

LÄNK

Klick, klick!

Jag tog en promenad på lunchen igår igen. Denna gång i Humlegården och denna gång i sol. Fullpott, kan jag meddela. Jag älskar Humlan. Det känns som om jag är tillbaka i Paris. Humlan är som en blandning av Jardin du Luxembourg och grönområdena kring Cité Universitaire. Jag älskart. Och solen sen! Det gör verkligen underverk med själen. Jag kommer verkligen fortsätta med mina lunchpromenader. Jag drömmer mig redan bort till våren då jag kommer kunna känna doften av blommor och när solen kommer att värma mina kinder... Men nu ska vi checka av jobbveckans sista dag. Trevlig helg, gott folk!

Nyss hemkommen från en mycket trevlig AW hos revisorn på Gärdet ligger jag redan i bädden. Jag har en hel del minus på sömnkontot som jag tänkte åtgärda innan veckoslutet infaller. Ni går väl in på Musikhjälpens sida och donerar lite innan si går och lägger er va? Ja, bra, tänkte väl det. God natt! 

Jag har fått en utmaning av Sandra. Fem saker ni inte visste om mig. Jag blir alltid lite nervös av dessa saker. Jag har ju en personlig blogg, men inte privat. Jag tänker dessutom att det kan ses som att jag har fått lite hybris när jag skriver sådana här listor (typ: tror hon att vi vill läsa det där eller?!?). Jag gjorde dock en utmaning, "30 dagar", förra december. Vill ni läsa mer om mig under den utmaningen kan ni det HÄR. Men nu är det ju Sandra som gjort det (och Anna!) så då känns det bättre. So here we go!

1. Jag pratar precis som Sandra extremt mycket för mig själv. Jag pratar ofta till radio eller TV och fäller syrliga kommentarer när de säger något tokigt. Jag pratade mycket med katten när jag hade en. Jag ger mig själv förmaningar högt. Och säger åt mig själv att skynda på morgonen.

2. Jag har inte körkort.

3. Jag får ångest av tallar. På riktigt, jag klarar inte av det.

4. Jag älskar svartpeppar. Men hatar vitpeppar. Hatar. With a passion.

5. Jag har aldrig varit norr om Härjedalen. Fast många av mina vänner bor och har bott i Umeåområdet.

Japp, det var det.

Fem i halv åtta blev hon serverad mat, fröken Sandra. Sandra, som har härbärgerat mig i tid och otid under min lite mer nomadiska period innan denna, fick äntligen bli serverad i mitt hem. Det i form av småplock och julmust. En liten lillördagsmiddag, sådär.

Luciakonsert på over head, fika och tända ljus i konferensrummet går, det med. Mysigt! Men nästa år går jag nog på ett mer konvetionellt firande tror jag. Lucia i Hufvudstaden var mycket bra. Hemma i Danderyd hade kommunen tänt marshaller i rondeller och längs gator. Många kyrkor erbjöd konserter och det bjöds på pepparkakor på Naprapathögskolans klinik där jag efter jobbet var för att få behandling. Det var lucia, det. Nu är det 14 december och jag börjar dagen med ett seminarium om freds- och konfliktrelaterade ämnen. Tjipp!

Om jag och Hanna möts på mitten mellan våra arbetsplatser hamnar vi utanför Ett litet hak, ungefär. Då passar det ju fin-fint att lunch där, också. Och det gjorde vi idag. Som även förr. Idag tog Hanna oxjärpar och jag fisksoppa med aioli. Och "snutkaffe" som vår servitör kallade det. Och en massa snack däremellan. Perfekt lusselunch.

I går på lunchen drog jag på mig gympadojjorna över mina strumpbyxebeklädda fossingar på lunchen och gick en halvtimmes rask promenad. Herrejösses vilken fullpott! Att jag inte gjort det tidigare är för mig en gåta. Det är mörkt när jag kommer till jobbet och mörkt när jag går. På detta sätt får jag ta del av det där viktiga ljuset. Dessutom också motion, något som har blivit lidande sedan jag flyttade till Hufvudstaden. Även om Stockholm var grått och småregnigt gick det ett lyckorus genom kroppen. Bra musik i lurarna, ljus i ansiktet och lite fart i benen. Det ska jag definitivt göra varje dag. Fast inte idag just, för då ska jag lunch med er kär vän.

Lucia. Igen. Gud vad tiden går fort. Jag har en (eller rent tekniskt sätt är det kanske två) tradition. På lucia och julafton varje år tillåter jag mig själv att "fika" på frukost. Peppisar och lussekatter om jag har. Idag blev det saffransskorpor från Gotland. Och Ystadgjord marmelad på smörgåsen. Och tända ljus. Så mysigt. Jag undrar lite varför jag inte har tända ljus annars? Ska nog köra med det fram till jul. Idag blir det lussefirande på jobbet. Det är så fantastiskt hur min arbetsplats har omfamnat julen i år. Jag jobbar alltså på en icke-kristen ambassad. Men i år har vi julgran, adventsljusstakar, adventskalendrar, adventsfika och idag lussefika. Vi ska kolla på en timmes lussekonsert på over head och fika med must, vört och lussekatter. Fantastiskt. Och på tisdag är det julfest. Jag hoppas vi får vara med att fira deras traditioner sedan. Livet blir ju så mycket rikare då. Om vi tar del av varandras traditioner. De suddar inte på något sätt ut de traditioner man själv har. Det berikar dem. Nu: trevlig lucia, gott folk!

Jaha, galapremiär. Snittar, champagne, röda mattan, kändisar, smattrande fotoblixtar och massor med flitigt skrivade skvallerjournalister. Precis som sig bör. Och så jag och Kristina då. Kristinas kille arbetar på filmbolag. Det var anledningen till att vi fick komma (TACK, Steff!). Det kändes faktiskt konstigt att sitta där i biosalongen och känna igen hälften av biobesökarna. Jaha, där sitter Jonas Åkerlund. Jaha, och där Kjell Sundvall. Och vad fin Eva Röse är. Ja, lite så. Jag satt för övrigt bredvid Hasse Brontén. Skön kille alltså, Skitglad hela tiden och skämtade förstås. Och när jag fällde sarkastiska (fast skämtsamma) kommentarer om detta skrattade han gott åt det. Filmen då? På minussidan: lite väl mycket CSI/Matrix-effekter ibland. Faktiskt så mycket att man ibland blev lite förrvirrad om vad som faktiskt hände. Och lite mycket fightscener. Det var dessutom så jädra högt, och med tanke på att det var extremt mycket bomber och skjutscener så blev det i bland öronbedövande högt. På plussidan: jättesnygga filmningar. Skitsnygga miljöer - det romska lägret Noomis karaktär hänger i var alldeles ljuvligt. De komiska inslagen. Jude, Robert och Noomi spelade fantastiskt bra och fantastiskt bra ihop - har hört (direkt från Noomi när hon intervjuades på scenen innan filmen) att de käkade lunch varje dag och diskuterade filmen i Robert Downey Jr:s trailer. Det märks. Att man får se Watson full. Och så Stehen Fry som Sherlocks lite högfärdiga bror - fantastisk! Summa summarum: Helt klart sevärd!

Några av de stackars få böcker som hittills har fått följa med till Hufvudstaden.

Ok, jag har tänkt länge på en grej men inte vetat riktigt hur jag ska exekutera den. Men nu har jag kommit på det. Jag, och många av mina läsare (vars bloggar jag i min tur läser) älskar ju böcker och att läsa. Vi vet dessutom att vi har mer eller mindre lika intressen eftersom vi följer varandras liv. Så nu tänkte jag så här: alla gör ett blogginlägg om tre av sina favoritböcker. Bara titel och författare och några meningar om vad de handlar om och varför man gillar dem. Sedan kommenterar man i detta inlägg. Efter julafton sammanställer jag en länklista till alla inläggen, skriver om tre av mina favoritböcker samt drar en vinnare. Som vinner min senast lästa favorit. Tre apor av Stephan Mendel-Enk (läs vad jag tycker om den HÄR). Win-Win-situation, tycker jag. Observera att det inte måste vara topp tre - jag inser att det kräver mycket tänkande och kanske en smula ångest - bara tre av era favoriter. Utan inbördes ordning. Alla inlägg blir sedan 2012:s boklista liksom. Så, vad sägs?

Jag och "syrran" tar en snabb fika på Le Café. Nästa anhalt: Biograf Saga. Vi ska nämligen sippa champagne och mingla med glammisarna på galapremiären av Sherlock Holmes. Det ni! Jag hoppas på Jude. Även om jag vet att det inte kommer hända. A girl can dream... Tjipp!

Tredje advent och tredje "luckan". I den hittar vi en presentkort på 200 kr från Liveit. Presentkortet kan lösas in mot upplevelser. Kul för dig eller perfekt julklapp. Speciellt då den kommer i en fin, röd presentlåda. Kommentera här under för att vara med och tävla. Jag drar som vanligt vinnaren i hatten nästa advent.

Jag vill om någon läsare (eller myndighet) undrar passa på att meddela att jag inte på något sätt är sponsrad eller köpt. Luckornas innehåll kommer från mig, och inget annat. Over and out.

Det är söndag och hatten åkte fram. Ni var fler som tävlade denna gången, så fler lappar i hatten. Sparris var inte tillgänglig så jag drog en lapp själv. Och det blev Josefin! Grattis! Jag kan skicka den till dig, eller så kan du få den när jag åker hem till Bergslagsskogarna i jul? Hör av dig!

Minns ni de där pepparkakorna jag listade som en av höjdpunkterna på mat- och vinmässan jag var på och som jag sedan hade svårt att glömma? Jag har hittat dem! I NK:s saluhall låg de så fint i en korg. Billigare än på mässan var de dessutom! De är dock ändå ganska dyra (80 riksdaler) men de är SÅ värda det. Alltså, dessa pepparkakor. De är seriöst det godaste jag ätit i kakväg. De är godare än makroner och allt med marspian i. De spelar i semledivisionen. Fast pepparkakor kanske de inte ska heta. Den enda kryddan de har gemensamt med pepparkakor är ingefära. Sen innehåller de mjöl, cederolja, socker, fett, sirap och bikarbonat. Man borde ju kunna baka dessa själv hemma. Var hittar man cederolja för bakning, någon som vet? Det står cederolja på burken men Cedroolja bland ingredienserna. Och när ni ändå är igång och svarar mig: någon som har smakat dem som vet vad de påminner om? Jag och alla jag bjudit dem på tycker att de smakar som något annat. Något vi ätit som barn. I alla fall. KÖP! Du kommer inte att ångra dig.

...har jag precis vinkat av världens bästa Larssons på centralen efter en underbar hotellfrukost tillsammans. Välkommen helg!

Fredag och äntligen ska jag sjunka ner i kontorsstolen igen. Tillbaka till kontoret där jag i tisdags - innan jag blev sjuk - tillsammans med en kollega klädde granen ovan. Tar med en burk peppisar till kollegorna idag. Och så är det utelunch också. Fint. Men vilken natt hörrni! Jag somnade inte förrän vid trehugget och klockan ringde vid sex. Jag hörde ju om den där klass två-varningen, men tänkte inte mer på det. Storm var ordet. Tydligen är det många här i länet som idag är stömlösa. Jag hoppas den kommer tillbaka snart. Jösses. Men nu är det fredag. Precis som förra helgen är schemat fullspäckat. Bio-AW, hotellfrukost, tjejmiddag och biopremiär ska prickas av, bland annat. Ni får naturligtvis följa med, om ni vill. Men nu - mer kaffe och resten av Ekot! Trevlig fredag, alla!

Screendump från SVTplay

SVT levererar verkligen i höst! Först Bron, sedan Anno 1790 och nu Homeland. Dessutom finns det fler serier jag från andra har hört är jättebra. Jag kan dock inte titta på hur mycket som helst. Det är ju därför jag skippat TV:n. I alla fall. Homeland. Jag trodde inte att man kunde göra ännu en serie om USA:s krig mot terrorn. Men det kunde man. Och Claire Danes karaktär - en nitisk FBI-agent som påminner mycket om Saga Norén i Bron faktiskt - är intressant att följa. Du kan se det tredje avsnittet på SVTplay nu.

På min glöggis hade jag ljusstakar lite här och var. Jag älskar tända ljus och överöser alltid mina tillställningar med dem. Detta resulterar alltid i en bastu, då jag tenderar att alltid ha liiite för många ljus och liiite för många människor. Men hellre det än tvärt om, tycker jag. Denna gång lät jag Sparris plocka några perfekt ljupröda vinteräpplen som jag använde som ljusstakar för värmeljus. Nu kanske jag kunde gjort det snyggare (och ljupare så att man inte såg kanten på värmeljuset) men ni fattar grejen. Jättefint, tycker jag. Dessutom hade jag i andra ljusstakar värmeljus med äpple- och kaneldoft. Matchy-matchy. Kanske något att ha på julbordet?

Jag älskar att läsa. Jag köper böcker oftare än jag hinner läsa dem. Speciellt nu när jag jobbar mer. Men det är något speciellt med en ny bok. Jag får separationsångest när jag läst ut en bok. Därför försöker jag alltid dra ut på läsandet så länge som möjligt. Så även med denna bok. Det är extra svårt eftersom den är tunn.

Tre apor är Stephan Medel - Enks debutroman och har redan sålts till nio länder. Jens Lapidus har kallat den "som en Woody Allen-rulle fast med ett finare djup". Tre apor är en humoristisk och sorglig skildring av tre generationer judar i diasporan, en berättelse om judiskt, israeliskt och svenskt. Om att växa upp och om relationer mellan människor. Jag - som har studerat judaistik på universitetet och har ett snudd på konstigt intresse för allt judiskt - älskar såklart den där romanen. Mitt julklappstips!

Natten kantades av feberdrömmar och nu känns det som om jag har spikar i halsen. Det blir att ligga till sängs idag. Jag tänker (om spikarna försvinner lite) trösta mig med resterna från glöggisen och alla fina ätbara presenter jag fick då. "Syrran" Kristina gav mig makroner från Gateau och marsipantomtar. Snacka om att hon känner mig. Mina två favvisar i hela världen. Ja och så semlor då. Jag anar en mandelkärlek...

En av helgens höjdpunkter. Långpromenad med Sparris i solsken. Diskussioner om mycket viktiga saker som vägskäl i livet (man kan inte välja åt varandra men man kan ge restips), och mycket oviktiga saker som om vattnet var bräckt eller inte (det var det, jag smakade till och med). Vi toppade det hela med att dela en spontanpizza  och dricka Fanta citron och Trocadero på Danderyds Pizzeria. Fint.

Min lediga dag.

På minuskontot: Mina stövlar gick sönder mitt i stan så att jag var tvungen att köpa ett par nya skor, som jag egentligen inte ville ha. Som gav mig skavsår efter bara några steg. När jag handlade de nya skorna jag egentligen inte ville ha tappade jag min ena skinnhandske, och den återfanns inte. Sömnen hackades upp av mardröm efter mardröm.

På pluskontot: Solsken i ansiktet på min promenad. En underbar, mysig, god bloggfika på Vurma med Sandra och "Limoinskan". Massor av snack om både viktigt och oviktigt, ytlighet och viktighet. En ny fin handväska som jag velat ha länge. Telefonsamtal med mor. Ett sms från en killkompis som förkunnade att det äntligen SNÖADE. Spring fram till fönstret för att bekräfta. Anno 1790 i sängen.

Plussidan vinner. Ändå.

Brunch med rester från helgens bjudningar bland blommorna jag fått på dito. Idag är jag ledig. Nu väntar en lång promenad i vad som ser ut att snart bli solsken, julkappsinköp (även om vi ger till välgörenhet i år istället finns det en och annan vän och bebis som ändå ska lå klappar) och sedan en bloggfika på Vurma med Sandra. Over and out så länge.

Min andra adventsglöggis blev mycket lyckad. Jag hade bullat upp med både sött och salt och Sparris hjälpte mig fixa innan gästerna kom. Vi drack både "vanlig" glögg och årets Blossa med kaffesmak, som jag verkligen gillar. Den är emellertid godast kall. Jag fick även en hel hög fina presenter, något jag inte alls hade förväntat mig. Det blev smockat med diverse julläckerheter i skåpet när gästerna gått hem. Jag kommer inte gå hungrig framöver i alla fall. För förutom alla fina ätbara presenter har jag drivor av rester. Jag har redan portionerat bort lite av dem åt höger och vänster. Det blir nog några extra fikastunder på kontoret under veckan...

Alla gäster har gått hem, det har diskats och dammsugits och njutits av fina gåvor. Nu ska jag njuta av en sen filmkväll då jag är ledig även i morgon. Då rapporterar jag glöggisen. Trevlig söndagkväll!

Och i andra luckan hittar vi en ring från Marc Jacobs. Budskapet - Veritas Inlustrat - är latin för "sanningen upplyser". Sant. Ringen är i storlek 10 vilket är lite stort, men passar jättefint i en kedja runt halsen. Kommentera och du är med och tävlar. Förhoppningsvis finns Sparris tillgänglig nästa advent också för att dra en vinnare ur hatten.

Cava, småplock och tjejsnack är tydligen receptet för en lyckad lördagskväll. Jag känner lycka och harmoni i själen. Välbehövligt efter en stressig dag. Nu fortsätter vi snart ut i natten. Det får inte bli för sent dock, vi måste ju vara sugna på glöggen i morgon. Då ska ni även få en ny lucka. Som kommer att innehålla en Marc.

Många timmar senare och jag är fortfarande igång. Fem bak avklarade. Målning likaså. Nu ska jag fixa middag också. Om jag är i himlen? Jepp.

Mycket fix idag. Första baket står i ugnen, en kladdis med pepparkakssmak. Tre till bak ska avklaras innan dagen är slut. Och så ska det handlas, målas, städas och fixas. Någonstans därefter ska jag bjuda Fison på mat och flyga ut i Stockholmsnatten också. Så nu är det bäst att jag fortsätter här. Trevlig lördag, alla!

I går gick jag tidigare från jobbet (tröttheten, ni vet). Även fast klockan då bara hade passerat tre var det redan mörkt. Lite tröstlöst, kan man tycka. Det är därför jag är så tacksam att Stockholm just i år har satsat på alla dessa ljus. När snön lyser med sin frånvaro lyser alla vackra ljus i snöns ställe. Tur. Fint också. Men nu kan snön faktiskt få komma. Lagom till andra advent, kanske? Apropå advent, jag drar vinnaren samtidigt som nästa "lucka" kommer upp. Så ni kan fortfarande TÄVLA i julkalendern. Nu är det fredag och det betyder ett besök hos Emelinda och bio med Fison. Jag har en fullspäckad helg och kommer inte ha en lugn stund. Tur att jag är ledig på måndag. Att jobba på en utländsk arbetsplats med fler helgdagar än ens eget land är ganska trevligt, faktiskt... Trevligt veckoslut, gott folk!

Dagens humör stavas TRÖTT. Jag stod igår upp i tolv timmar i sträck, skakade hundratals händer och poserade på mängder av foton. Men det var kul. Men uttröttande, då. Och sent blev det. Så sent att jag idag var så trött att jag missade tunnelbanestoppet imorse. Fick gå lite extra. Så när jag väl kommer till kontoret är jag inte bara trött, utan också stressad. Och då kommer det: åh:et. Ena kollegan bjuder på lussebullar och pepparkakor och en annan delar ut adventskalendrar i choklad. Vem bryr sig om trötthet? Inte jag. Längre.

Under förra veckan fylldes Stockholm av utländska journalister. Alla i stan för att prata med David Fincher och den amerikanska första Millenniumfilmens skådespelare, men också för att med egna ögon se Stiegs Larssons Stockholm. På guidade turen runt om på mestadels söder flög de, journalisterna från 21 länder. Kungen och drottningen har tydligen sagt till utländska journalister att de inte gillar bilden Stieg Larsson målar upp av Sverige. Journalisterna verkar gilla den, i alla fall. Snudd på besatta. Stockholms Stadsmuseum har gjort en Stieg Larsson-hörna, Millenniumkarta och Millenniumturen som på samma sätt som för journalisterna tar dig runt om på Lundagatan och andra platser som bekrivs i böckerna och visas i filmerna. Tydligen åker de riktiga hardcorefansen också ut i Skärgården för att hitta Mikael Blomkvists sommarstuga. Även om det aldrig nämns exakt var den faktiskt ligger. Jag har läst alla böckerna och sett filmerna. Jag kommer antagligen se den amerikanska versionen också. Mest för att se hur allt blir i en Hollywoodversion. Kanske går jag Millenniumturen också, vem vet. Och ni?