Jenny Lina Carlsdotter

Jaha, galapremiär. Snittar, champagne, röda mattan, kändisar, smattrande fotoblixtar och massor med flitigt skrivade skvallerjournalister. Precis som sig bör. Och så jag och Kristina då. Kristinas kille arbetar på filmbolag. Det var anledningen till att vi fick komma (TACK, Steff!). Det kändes faktiskt konstigt att sitta där i biosalongen och känna igen hälften av biobesökarna. Jaha, där sitter Jonas Åkerlund. Jaha, och där Kjell Sundvall. Och vad fin Eva Röse är. Ja, lite så. Jag satt för övrigt bredvid Hasse Brontén. Skön kille alltså, Skitglad hela tiden och skämtade förstås. Och när jag fällde sarkastiska (fast skämtsamma) kommentarer om detta skrattade han gott åt det. Filmen då? På minussidan: lite väl mycket CSI/Matrix-effekter ibland. Faktiskt så mycket att man ibland blev lite förrvirrad om vad som faktiskt hände. Och lite mycket fightscener. Det var dessutom så jädra högt, och med tanke på att det var extremt mycket bomber och skjutscener så blev det i bland öronbedövande högt. På plussidan: jättesnygga filmningar. Skitsnygga miljöer - det romska lägret Noomis karaktär hänger i var alldeles ljuvligt. De komiska inslagen. Jude, Robert och Noomi spelade fantastiskt bra och fantastiskt bra ihop - har hört (direkt från Noomi när hon intervjuades på scenen innan filmen) att de käkade lunch varje dag och diskuterade filmen i Robert Downey Jr:s trailer. Det märks. Att man får se Watson full. Och så Stehen Fry som Sherlocks lite högfärdiga bror - fantastisk! Summa summarum: Helt klart sevärd!