Jenny Lina Carlsdotter

...bjöd på 29 C varmt, shopping och lunch i parken med tjejsnack tillsammans med fina Ali (som för er som inte fattat det alltså är en tjej, och således på grund av min läggning inte min partner. Ali är kort för Alison och jag gillar män).




Jag fick givetvis två stora blödande skavsår i värmen innan vi ens nått Louvren, det var bara att införskaffa flipflops...(Bucklorna på mitt ben är förresten sviterna av rörolyckan under Ritzkvällen).






I Le Luco såklart, där vi för övrig träffade en jättetrevlig mexikansk/fransk/arabisk kvinna som jobbade för ICRC. Jag dog lite inombords av hennes historier. Jag vill också rädda världen. Snart. Snart.




Jag åt världens godaste brioche med tonfisk och fromage blanc med lingon (!). Fromage blanc är för övrigt min nya drog. Jag äter minst två om dagen. Men björnbär, med hallon, med persika, med jordgubbar. Gud så gott! Och typ helt fettfritt! Voilá,mitt godisug är fixat! Fast att det mer än troligen är massa socker i blundar jag helt för...

I går kväll under barnvaktandet vittnade utsikten från både balkongen och TV-soffan om samma sak: det är redan sommar i Paris. Jag visste väl att jag gjorde rätt val när jag styrde min kos mot den franska huvudstaden.





Nyss: Ekot i P1 och frulle. Nu: shopping med Alison. Senare: ett glas rosé med Johan. Tjipp!

Era snuskfrassar! Jag brukar ibland länka till min blogg på facebook. Det gjorde jag igår, med fotot av tjejerna från VIP-room. Följande syn mötte mig senare på statistiksidan:



Undrar just hur många som blev besvikna när de kom hit. I alla fall. Gårdagen var mest slö. Jag promenerade i två timmar genom mitt älskade Paris, köpte glass som jag tappade på marken efter någon sekund, gick lite till, köpte ny glass, spottade Jennifer Lopez, gick hem, sökte lite jobb, kollade True Blood, försökte sova under Helenas förkylningssnarkningssession. Ja, en ganska slö söndag med andra ord.

OK, det var ett tag sen jag postade ett festinlägg här, så det är väl på tiden. Natten var helt galen. Som vanligt kan inte allt redogöras för här i offentligheten, men kvällen och natten innefattade bland annat fyra olika klubbar och lika många VIP-rooms, häng med presidents Sarkozys son, halvnakna dansande tjejer, Cristaldrickande och kindpussande med Paris partyelit. Jösses. Serena är inte nådig. Hon släpade med mig från det ena hippaste stället till det andra, kände alla, gick förbi kön, blev satt vid ett bord och serverad champagne.  På varje klubb. Billigt för mig och faktiskt ganska trevligt. Dessutom kom varje ägare och nattklubbschef förbi och hälsade och på ett ställe öven DJ:en.  Det är ju inte varje dag man får the royal treatment alltså. Jag hade ingen aning om att Serena tillhörde "innefolket". Kul att prova på för en natt. I dag är det dock tillbaka till verkligeheten.

Men vi tar det från början. Starskottet för kvällen gick efter några glas rosé hemma hos mig av hemma hos Luis. De hade någon slags sporttema och alla var utklädda. Vi hade ingen outfit så vi blev snabbt förvandlade till Victoria Beckham och Helena Seger istället. Vilket passade sig bra eftersom Luis hade klätt ut sig till David Beckham. Jag hittade ingen Zlatan dock... Däremot massa roliga karaktärer, ett axplock:



Den här mannen var tydligen halvsvensk, upplyste han mig om på knagglig svenska. Oklart vad han hade klätt ut sig till dock.



Jag fattade inte riktigt hur detta var en sportutstyrsel men tjejen var väldigt stolt över den.



Det är oklart varför Jesus (som bor på svenskhuset) ville att vi skulle visa låren...



The Beckhams.



Den här bruttan var riktigt cool. En hårdnackad Manchesterbrud som jobbade med TV.



Tjejen till höger (som var urgullig) envisades med att prata spanska med mig hela kvällen och var av någon anledning helt lyrisk över att jag också hade bränt mig i solen under dagen (hon var röd både här och där). Delad sorg är mindre....sorg??



Många av herrarna hade valt att klä ut sig till brottare/boxare. Mycket naket med andra ord.

Vidare till VIP-room, där Wayne Beckford upträdde. Eftersom Serena som jag tidigare redogjort för verkar vara en del av " the in-crowd" blev vi uppbjudna på scenen. Där stod fyra halvnakna tjejer och dansade till musiken, högt uppe i luften. Jag tyckte det var ganska udda så jag bestämde mig  för att dokumentera det hela. Tjejerna såg mig och avslutade helt sonika att dansa och posade för min kamera, medan hela klubben såg på. Jag kände mig som Bingo Rimér.



Jämställt värre på VIP-room.



Tjejerna och Wayne.



Rödbränd och tokpeppad.



Serena är lite bättre på det där med posing än vad jag är, när jag posar ser jag mest...



...bajsnödig ut.









Serena med DJ:en på en klubb ute i Porte Maillot.



Crazy night alltså! Nu blir det en promenad för Jenny Lina Carlsdotter. Det är fortfarande jättevarmt i Paris. Kanske drar jag med bloggerskan Ferferi till Vincennes. Tjipp!

Plugg i Tuilerierna idag. Liiiiite för mycket sol. Jag gick och shoppade lite stället, men då var skadan redan skedd. Jag måste hitta något väldigt heltäckande att ha ikväll. Attans att Fia och jag aldrig gjorde slag i saken och sydde dom där burkorna vi skulle ha en vecka i månaden när vi inte ville bli sedda, den hade passat pefekt ikväll!



(Onyttig) fransk frukost i solen.



Dagens utsikt.





En söt duva fick mina rester. Men det ångrade jag när den använde energin den fick till att försöka erövra en tjejduva. Precis vid mina fötter.



En fransos läser Le Monde.









Ser ni Tour Eiffel?







Kolisar på hjul.





Un peu dammigt...



Känsliga läsare varnas nu.....





Det här var när jag precis kommit hem, det är MYCKET värre nu....

Nu ett glas rosé med min nyfunna vän Serena (från Ritz-kvällen) och fest hemma hod Luis (scooter-boy)!

Jag håller mina ord. Fredagen bjöd därför på fullkornsgröt...



...träning (i Jardin du Luxembourg såklart)...





...och plugg! Denna gång i Jardin des Plantes.













I dag blir det nog plugg i Jardin des Tulieres. Eva är i stan, kul! Kanske fest ikväll.

Förresten, har hittat en rolig blogg. Hon är svenska i Paris (som jag), hon bor i Saint Germain des-Près (som jag), hon pluggar på Sorbonne (som jag). Hon tar dock mycket bättre bilder än mig, bloggar lite mer officiellt (för Veckorevyn) och är mycket mer chic. Men kolla in henne, HÄR! Överge nu för guds skull inte mig för henne nu bara, kom ihåg var ni fick er Parisdos först! Tjipp!

Fortfarande lov och ännu en tripp utanför Paris gränser. Denna gång till ett annat land. Disneyland.





















Ja, jag vet. Men jag bjuder på den.







Näringsintaget under dagen präglades av tre saker: socker, fett och dietcola. Eller präglades förresten, det var det enda som intogs, come to think of it. Det sistnämna i så kopiösa mängder att jag vid flertalet tillfällen höll på att göra i brallan. Räknade med Alisons hjälp ut att jag klunkade ner nära TVÅ liter under dagen, jösses. Det hela avslutades dessutom med ett besök på Rainforest Café. Good times.
















I morgon blir det tillbaka till fullkornsgröt, träning och plugg. Vi ska inte överdosera, inte.

I går tog vi oss ännu en gång utanför Paris stadsgränser. Det bar av till den lilla byn Sceaux och parken som tar upp det mesta av byns yta. Körsbärsträden stod i full blom, himlen saknade moln och solen smekte mina bara ben. En underbar dag.


Parken är gigantisk!

Det var inte förrän jag loggade in på Lottas blogg och såg hennes cykelinlägg med mössor, nakna träd och Fjällrävenjacka jag insåg hur långt våren har kommit här jämfört med i Sverige. Det hade inte varit något om vi hade varit i Australien eller något sådant, men Frankrike är inte så fasligt långt bort. Ändå har vi (svensk) sommarvärme och grönska här. Underbart.











SÅ skönt!









När vi gick runt bland alla vackra körsbärsträd började vi prata om bröderna Lejonhjärta och Körsbärsdalen. De danska pigorna hade också läst Astrid Lindgren som barn. När vi öppnar min picknickkorg inser vi att vi har med oss en ost med ett MYCKET passade namn...


För er med limiterade franskakunskaper betyder Coeur de Lion Lejonhjärta.



Där satt vi bland blommorna; diskuterade ex och kärlek, mänskliga rättigheter och den globala uppvärmingen och resor til Bretagne. Och pluggade. Underbar dag.



Vi tog innan det bar av till rätt sida av huvudstadens gränser igen en promenad genom parken. Den blev bara större och större. Vissa delar av parken var lite mer naturlig, med fritt växande buskar och träd, oklippta gräsmattor och murgröna på marken. Andra delar var mycket tillrättalagda och finklippta.











När jag kom tillbaka steg jag av tåget vid Luxembourg och passade på att ta vägen genom parken hem. Jag var väldigt glad att vi  tillbringat dagen i en park utanför stan, då denna syn mötte mig i parkens mitt:





PACKAT med folk!

Sen blev det bråttom. Jag skulle möta upp Rouzbeh om en kvart vid American University, där vi skulle lyssna på en debatt. Jag sprang dit och anlände svettig som en boxare. Debatten avhandlade situationen i mellanöstern i allmänhet och Iran i synnerhet. Helt OK. Jag kom emellertid till insikt i hur överlägsen jag kände mig i de amerikanska studenternas sällskap. Inte alls kunskapsmässigt eller interlektuellt. Nej, där brilljerar de säkert. Jag tänker på att jag vet när man ska sitta ner och knipa käft, jag vet hur man tilltalar människor, hur man uppför sig bland folk och hur man INTE gör om man vill att folk ska bli imponerade och gilla en. Jösses alltså. Vidare till en snabbpizza och sedan bio. En iransk film om underground musikscenen i Teheran. På persiska. Med fransk text. Och jag förstod. Jag skrattade till och med på rätt ställen. Det går framåt för Jenny Lina Carlsdotter.

Åh, en underbar helg ligger bakom mig! Lördagen var en sådan där dag när man egentigen gör en massa tråkiga saker, men det är så underbart att få dem gjorda. Träning, storstädning, tvättning och handleri för veckan. Sedan fick jag även ta mig in till stan för lite välbehövlig shopping. Vi har ju avhandlat min krympande lekamen i denna blogg innan. Det har införskaffats skärp, jeans i storlek 24 och kläder på barnavdelningen. Nu har denna förminskning emellertid nått de kvinnliga delarna av min kroppshydda (eller, JAG har alltid tyckt att en liten barm är snyggare, så jag är nöjd), varför jag fick skaffa mig lämpliga plagg i en storlek mindre. Efter lite sushi tillbringades kvällen i Citén. Det blev dock en tidig kväll, för i går bar det av till...



VERSAILLES! Underbart! Strålande sol, shorts och t-shirt-väder, underbara vänner, god mat och gott vin och ingen biltrafik och avgaser (eller askmoln) så långt ögat och näsan kunde nå. Det var utan tvekan den allra bästa dagen sen jag kom till landet för frihet, jämlikhet och broderskap.























































Första lovveckan är nu inledd. Jag startade den med en kopp kaffe och Ekot i P1. I dag blir det mys med Mette och mellanösternföredrag och bio med Rouzbeh. Många roliga (och nödvändiga, som plugg) saker är inplanerade under lovet. Ni får naturligtvis hänga med, stay tuned!

Jag mötte igår upp Linde vid detta stället, eventuellt ett ställe ni känner igen...











Sen gick vi på teater och såg dramatiseringen av en av Lindes favoritböcker, Främingen. På franska såklart.







Sen gick vi runt i Marais och skrotade och käkade till sist en mysig middag.





När vi gick hem från Marais gick jag och fönstershoppade på Rue de Rivoli medan Linde pratade med sin älskade fästmö Elise i telefonen.



Väl framme i Saint Germain des-Près bev det dessert och vin på det franska brasseriet på min gata med fina och intressanta diskussioner och efter det gick jag hem och störtsomnade efter en hård vecka medan Linde satt och oroande sig över askmolnet som eventuellt kommer stoppa honom från att kunna åka hem från Bryssel på måndag. Imorse åkte han vidare mot ovan nämnda stad, där han ska hänga med fina Rasmus och käka pommes med majjo. Good times. Nu är det helg och lov, jag önskar att jag inte satt och skickade mail utan sov. OK, dåligt rim, I know.

...eller två rättare sagt. Den första i form av Alejandro som efter en Eurotrip med sina föräldrar hade bytt korgossefrillan och den städade uppsynen mot...



...rakat hår, någon form av gangstaoutfit och en posse. Mon dieu.

Den andra är helt boktavligt talat en ny man i Paris. Linde. Åh! Här med Montparnasse.



Som vanligt ger Linde de bästa råden och hjälpte mig att forma min närstående framtid. Nu känner jag mig ett ton lättare och ett ton lyckligare. Tack Linde, you rock!



Annars har vi den senaste tiden fått stå ut med synen ovan.



Och denna. Varmvattenberedaren har alltså sprungit läck. Så i går kom då rörmockaren för att kirra biffen. Lösningen var dock (som ofta när hantverkare är i farten) ytterst ad hoc...



Någon slags droppanordning så att vattnet inte längre skulle ligga mot bottenskivan, med en...



...hink under. Som fylls på cirkus tjugo minuter. Samma hink som vi i vanliga fall har till soporna och som jag spydde i under min tarminfektion. Good times in Paris.

Nu ska jag agera personal shoppar åt Linde. Tjipp!

Jag har bloggat om Luxembourgparken, eller trädgården om man översätter korrekt, nästan varje dag sen jag kom hit. Det är för den är ett stort inslag i mitt liv, min älskade park! I går satt jag och solade, läste The Economist och franska Grazia och Elle, kollade på tennisspelare och söndagsflanörer och bara njöt. I morse tog jag med kära Linde (som anlände igår kväll) på en joggingrunda också. Han gillade också parken. Lycka. Le Luco vinner över Pildammarna eller Slottsparken ANY day! Tur att jag är här och inte där då...


Tennisspelare på G.


Jag hittade en relativt tom plats, parken var annars (som vanligt på helgerna) packad med folk.


Härligt! (Nya ringen är på!)


Så här ser Jenny Lina Carlsdotter ut när hon njuter, for future reference. Det gör hon väldigt ofta nuförtiden.


Le Luco är väldigt levade, och ännu mer så på helgerna. Här, en skolklass på klassresa.


Även om jag av princip är emot ponnyridning på detta sätt, då jag tycker så synd om de stackars pållarna, kunde jag inte låta bli att tycka att detta var alldeles bedårande...







The you have it: Jardin du Luxembourg, a love story. Jag kan knappt bärga mig tills parken står i full blom, det ska tydligen vara en syn utöver det vanliga. Egentligen är väl Luco en park som alla andra. Jag förstår om ni inte förstår min fascination. Men den betyder så mycket mer för mig. Här har jag i mångt och mycket fått tillbaka mitt liv, som det var innan (naturligtvis med hjälp från resten av Paris utbud och alla otroligt fina människor jag har lärt känna här). Den har blivit en symbol för min lycka, min självständighet och mitt välmående. Le Luco har varit en rebound, ett gym, en terapistund, ett solarium, en minisemester och en park, all wrapped in to one. J'adore le Luco!!

Jag vet inte vad som flygit i mig. Jag har varit väldigt restriktiv med mina finanser sedan jag kom till Paris, och har inte behövt be om pengar åt något håll. Nu har jag helt plötsligt drabbats av köpdjävulen och shoppar som besatt! Dagens shopping var dock nästan uteslutade antingen till någon annan eller åt någon annan. Och det jag köpte till mig själv var på rea. Allt. Så det så.



Jag träffade efter min tillfälliga (?) maniska köpattack Sarra vid Saint Michael. Vi införskaffade en sen lunch och satte oss i Jardin des Tuileries för att lapa lite sol. Det har nu varit klarblå himmel och strålande sol ett par dagar, och det kommer vi kunna fortsätta njuta av i några dagar till enligt yr.no.


På bilden kan man både få en bild av hur varmt det är (bikinitjejen) och hur packat med folk det var.


Jag har överdoserat lite på sushi de senaste dagarna....


Sarra nöjde sig med en gammal hederlig fransk baguette. Att fransmännen inte ser ut som deg är för mig en gåta, så mycket bröd som de trycker i sig. Atkins måste aldrig ha besökt Frankrike. För alla är dessutom smala...


Till detta "avnjöt" vi ett vitt, billigt och ganska blaskigt vin. Det var det enda kylda med skruvkork vi kunde hitta på Nicolas.


Sen kom Viktor och bjöd på skumpa. Han hade precis skrivit högskoleprovet på svenska skolan. Han trodde att det hade gått bra men var lite konfunderad över vad "jokk" var. Han hade gissat på trämugg. Jag kunde bara komma på staden Jokkmokk och måltidsdrycken, det var inte mycket till hjälp eftersom han naturligtvis också hade tänkt på detta. Sarra pratar spanska, arabiska, engelska och nu lite franska, så hon kunde ju inte heller bidra med någon lösning. I stället förhörde jag dem på franska verb från min nyinförskaffade Bescherelle (se, jag shoppar bra saker!) och gjorde min bästa madame Chamblas-imitation. Kanske borde jag filma mig själv när jag leker madame och lägga upp filmen här, jag tror faktiskt det skulle vara ganska underhållande....


Vi gillar Viktor. Och skumpa.


Det kryllade av barn i parken i dag. Dessa två var mina favoriter. Det fanns en tredje, lite äldre tjej också i likadan mundering, men hon var inte lika pigg på poserande som dessa två. Jag behövde inte ens fråga dem. Jag sa "bonjour" och tog upp kameran när de gick förbi, och så stannade de upp och gav mig tillfälle att trycka av några bilder. Jag sa "merci beaucoup" och de fortsatte elegant sin lördagspromenad. Bedårande.


Sedan fortsatte vi till Emmas pappas smyckesaffär. Emma är halvsvensk och hennes (franska) pappa Dominique Denaive designar ursnygga smycken. De är inte jättebilliga precis (så ligger affären i första också) med vi fick 70 % rabatt så jag slog till på en skitsnygg cocktailring.


Fin va?


Sen insåg Sarra att hon faktiskt hade druckit några glas vin och skumpa och blev lite fnittrig. Jag var  inte sen att haka på, skratt är jag tvärsäker på att ingen har dött av. Jag är till och med säker på att jag hört att vissa hävdar att man kan förlänga tiden till det ögonblicket genom att låta sig själv brista ut i skratt i bland. Så så fick det bli.



Egentligen skulle vi ut på Le Cab i kväll, men efter en dag i solen, en massa spenderade pengar och något glas vin i parken har jag placerat röven och resten av mig själv i sängen och tänker nu proppa i mig en massa onyttigheter till en massa skit-tv och kanske till och med en film. Jag sparar gärna på både pengar och energi, då underbara, fina Linde kommer i morgon kväll. Jäklar i min lilla låda vad kul det ska bli att se honom igen! Dessutom fyller han halvvägs till femtio i morgon (därav delar av min shopping i dag) så detta kan bli hur bra som helst. Good times, som jag brukar säga.

Startskottet för gårdagskvällen gick på Ritz på Place de Vendome. Eller. Starskottet gick när jag mötte Sarra på Place de Vendome och slog i benet så till den milda grad i ett sönderslaget rör att jag i dag haltar. Det svullnade upp och blödde och jag fick sporta ett plåster till min annars så chica outfit komponerad enkom för kvällens syfte.



På Ritz mötte vi (den blonda svenska maffian) upp med de andra (mestadels amerikanska brunetter). Anledningen till redogörandet av hårfärger och nationaliteter kommer sig av de många frågorna vi fick av de andra kunderna på hotellet. Aldrig förr hade de sett så många (blonda) svenskor på Ritz förrut! Vad gjorde vi där? Ville man veta. Well, girls just wanna have fun!















Vidare till en klubb med någon DJ som tydligen var känd från en fransk version av Big Brother. När jag frågade sa han att han hade suttit inlåst i två månader. The things people do.... Trevlig var han i alla fall, och vi tjejer hade liiiite för roligt på klubben där ett tag. De andra fortsatte till en annan klubb, medan jag tog en bulle hem vid tvåhugget.

















På dagens agenda stod grammatikklass med madame Chamblas och världens bästa klassisar...



Liiiite för mycket shopping...



Och en mycket trevlig och mycket kalorifylld fika med Sarra.



Kvällens agenda: mat, fruktsallad, ett telefonsamtal med fina, underbara mamma, Nip/Tuck, plugg och konstiga jordgubbspluppar (någon form av barngodis jag hittade på Monoprix, inte goda med socker likaväl). Jepp. Over and out.

J'ai eu un fantastique apres-midi avec mon amis! J'adore ma classe et mon amis! J'ai mangé le sushi et le glace du yaourt. J'adore le printemps et j'adore Paris!

...startar med kaffe medan man väntar på försenade tokfrassar...



...fortsätter i Cimetiere Père Lachaise för att hedra Chopin...



...och Piaf...



...och Morrison...



...och Wilde.



Vi träffade också en kyrkogårdskatt att gosa med och passade på att umgås lite med varandra.









Sen bar det av till Bois de Vincennes, där vi fick uppleva droppstensgrottor, diverse flygfän, simmande hundar, vårblommor, pollen, fina båtar med udda namn, och så varandras sällskap såklart.





































Sen vidare utanför stadsgränserna för första gången sen jag kom till den franska huvudstaden. Till La Defense skulle det åkas minsann!















Sen gick vi rakt in i en fashion-shoot....







Den stackars modellen såg så mager ut att vi gick och käkade lite gottis för hennes räkning...



Efter lite diskussioner om utrikespolitik och annat trevligt hemma på Rue du Dragon var det dags för bröderna Fatih att dra sig hem till farbrorn igen, och på onsdag bär det av tillbaka till Lund för deras räkning. Denna vecka kommer dock Linde hit från Lund, så jag blir inte själv länge! Man är populär när man bor i en trevlig storstad minsann!

Långfredagseftermiddagen ineddes med att jag mötte upp med dessa två tokfrassar:



Vi tog Metron bort till Marais där vi mötte upp med Erik och Johan. Den sistnämna var på mycket gott humör, då han precis hade fått veta att han hade fått jobb. Vi firade med mojitos, daqiuries och mint juleps. Samy (till vänster) har, precis som Patrik, fått stå ut med min oförmåga när det kommer till siffror, då även han har varit skattmästare för UPF och det allra första LUMUN.









Och från dessa grabbar till några andra, till DETTA stället, där det skulle käkas mexikanskt och firas att Alejandro hade fyllt år. Det var jättegod mat och massor med folk, här kan man inte äta om man inte har reserverat bord innan. Hovmästaren hade informerat Alejandro på telefonen att de egentligen inte accepterar reservationer från sydamerikaner, då de tenderar att strunta i att dyka upp eler bli sena och sen alldrig gå...(!)





Bianca och Lina slöt upp.





Väldigt god och mättade mat.





Good times. De andra fortsatte ut i Parisnatten, där det skulle dansas salsa och drickas tequila. Jag känner mig (fortfarande) inte fit for fight, så jag vandrade hemmåt, mätt och väldigt belåten.
I dag blir det en lat dag för Jenny Lina Carlsdotter, lite träning dock och sen middag hos the Parsis in Paris.

Så passar jag, innan mitt test, på att önska er en riktigt glad påsk med några bilder på ett påskigt/vårigt (och pollendrypande...grr) Paris jag har tagit under veckan.


Jardin du Luxembourg, eller Le Luco som den kallas, en tidig morgon efter lite nattregn


De här vackra blommorna hann slå ut på de dagarna jag var sjuk. Det går så fort!


Le Luco blir grönare och grönare för varje dag.


Vissa av träden är redan gröna!


Något annat som slog ut när jag var sjuk var påskliljorna, ett helt hav av dem!


Jag älskar daffies!


Jag kan inte låta bli och fota dessa syner i parken, de andra motionärerna brukar ge mig konstiga bickar när jag i full träningsmundering hoppar ur joggingspåret och drar fram mobilen och börjar klippa av bild efter bild. Men det bryr jag mig inte om. Om jag blir arbetslös i sommar kan jag sitta i mitt elände och titta på dessa vackra bilder och bli glad ända in i själen. Så det så.


Ett vackert träd på vägen mot universitetet.


De har öppnat en liten söt påskmarknad i Saint Germain des-Près, med franska läckerheter.


Som honung.


Och bröd.


Och lyxiga tvålar.


Detta är utsikten från klassrumsfönstret på Sorbonne.


Utsikt igen.

Långfredag och buisness as usual. Test på G, och jag är nervös. Vi har avancerat snabbt de senaste veckorna, och jag känner mig ytterst förvirrad. Passé composé i negation med pronomen till exempel, det är svårt. Oh, well, kan i alla fall glädja mig själv med att jag fick 18/20 på fonetiktestet, och de mesta var slarvfel. Nu kickar vi igång den här fredagen och brassar på det sista innan tredagarshelgen! Joyeuses Pâques mes amis!

Första april. Jäklar i min lilla låda vad tiden går fort när man har kul. Läskigt fort. Idag är det ju som sagt den första april, tillika Alejandros födelsedag. Vi hade under fonetiken igår kommit på det bästa aprilskämtet i mannaminne (tyckte vi själva). Alejandro skulle under klassen i samband med att han bjöd på tårta också ta fram en flaska tequila (som var tömd och sedan fylld med vatten). Sedan skulle shotglas delas ut i klassen, vilket även skulle inkludera madame Chamblas. Vi tänkte att hon skulle skrika rakt ut att detta går inte för sig på ett så anrikt och prestigefyllt universitet som Sorbonne, och då skulle vi hoppa upp och gapa "Poisson d'Avril" som är den franska versionen av sillen vi kör med i svedala. Sagt och gjort. Problemet var bara att vi inte hade räknat med det fakta att fransmän har en lite mer liberal syn på alkohol och konsumerandet av dito på dagtid. Så madame tog glatt emot glaset och skämtade om att vi skulle bli tipsy på fonetiken i eftermiddag (efter att ha hällt tillbaka lite ur sitt glas, ska tilläggas). Alla började skruva på sig och fnittra som besatta på sina stolar. Vad skulle vi nu göra? Paniken spred sig när vi insåg att madame kanske till och med skulle bli sur när det visade sig att det faktiskt inte var eldvatten i hennes glas? Som tur var kirrade Alejandro biffen i helt rätt läge och skrek "poisson d'Avril" just när madame började dricka. Så skämtet blev istället att det inte var tequila utan vatten. Och det tyckte madame var hur kul som helst. Hon sa till och med att det var bättre än hennes egna (den gamla klassikern att examensprovet tidigarelagts en månad) skämt. Pust, tur. Tårtan var sketagod dessutom. Bra dag!


Innan skämtet var ett faktum. Madame med ryggen mot kameran.


Alejandro med resterna av tårtan. Il a été un très bon gâteau!!


Vattenskål

I går var det dags för ännu ett sorligt avsked, nämligen Evas. Hon ska tillfälligt flytta till min gamla hemstad Lund av alla ställen. Hon ska lära sig ett företag från grunden för att sedan vara med och starta upp det i Oslo. Good for her! Bad for us..... Vi slöt samman på en söt liten bar på ett torg bakom Pantheon, där vi insöp det sista av varandras sällskap i den franska huvudstaden. Allas vår jazzsångerska Charlotte passade också på att hoppa upp till trubaduren och dra av några dängor. Trefligt värre.




Jag gav Eva ett litet brev och en liten present. Hon blev glad. Bra!


Charlotte in action


Se, det är inte bara jag som är paparazzi längre...

Jag tog mig efter ett glas vin hem på ett mycket parisianskt vis, nämligen på en scooter bakom en fransman (ok, han var chilenare/spanjor, men det förstör bilden lite). Men håret flygandes i vinden (ok, det var uppsatt och nedtryckt under en hjälm, men det... ja, ni fattar) och trafiken susande förbi flög jag fram på Paris gator i nattluften. Jag kände mig som Audrey Hepburn eller kanske Kathrine dito. Mycket franskt och mycket trevligt. Tack, Luis!

Jag tänker inte önska er Glad Påsk än, för här i frarreland jobbar vi, även på Jesus dödsdag. Jajjamen, test på långfredagen. Nej, naturligtvis vill jag önska er alla en riktigt glad och fin (och solig och varm!) påsk! Jag inleder den med mexikansk middag för att fira Alejandro för att sedan fortsätta med skandinavisk påskmiddag i Citén och middag hos familjen Parsi. Jag har en vag och något barnslig lös plan på att åka till "världens gladaste plats" också. Men det är ju så satans dyrt. Vi får se. GLAD PÅSK!