La Tour Eiffel
Det är så vackert, Eiffeltornet. Jag vet inte hur många gånger jag sett det. Picknickat, förfestat och fikat vid det. Det är så lustigt hur kopplat en byggnad kan vara med en stad. Vissa som åker till Paris är nöjda bara de får se tornet, typ. Jag undrar om det hade genererat mer turister till Stockholm om vi hade kunnat producera ett lika spektakulärt landmärke (Globen gills inte)? Något som passar bra som nyckelring, gosedjur och gör sig bra på bild. Jo, låt oss gört!
Jenny i Paris, del 6574
Ja hörrni. Jag tröttnar inte. Fast jag har gjort, sett och smakat det hundra gånger innan. Paris är staden man aldrig blir trött på. Det är staden JAG aldrig blir trött på. Och idag blir det Marché aux Puces de Clignancourt. Amen.
I hjärtat av Marais
Att vakna upp mitt i Marais. Inte direkt tråkigt. Vi bor alltså STEG från Place de Vosges. Helt otroligt. Jag har aldrig bott i Marais förrut. Jag har redan hunnit med moules frites, vin och en tur till Tour Eiffel. Två i mitt sällskap är nämligen noviser i staden. Idag: Montmartre! Bonne journée!
Au revoir!
Jaha då var det vendredi och jag drar till min gamla hemstad Parran för en långhelg med croissanter, makroner, moules frites och rödvin. Typ. Jag vet inte hur det kommer stå till med wifi i vår lägenhet i Marais (yay!), men finns det kommer jag rapportera. Vem kan låta bli från Paris? Andra gången i Frankrike för mig i år, vilken lyx! À tout á l'heure!
Med mycket omtanke
I fredags blev jag firad av mina kollegor. Jättefint bubbel och lyxig choklad fick jag (de känner mig!). Efter en stund ropade en av kollegorna in mig på sitt kontor. Hon ville ge mig något, bara från henne. Det var en liten söt och väldoftande worry doll från Guatemala. Worry dolls är små handgjorda dockor. Historien kommer från Mayaindianerna. När de kände oro eller hade problem, berättade de om dem för sina worry dolls och la dockorna under kudden innan de gick och la sig. På morgonen när de vaknade så hade dockorna tagit hand om oro eller bekymmer (men varje docka kan bara ta hand om ett bekymmer i taget). Så himla sött! Det var en väldigt omtänksam gåva från min kollega som under våren har sett mina suddiga kanter. Om jag provat den? Givetvis! Nu ska vi bara se om den fungerar...
Precis här.
Jag må sakna Storstaden. Och jag må vara en bit utanför Den Ursprungliga Planen. Men jag har aldrig varit så tillfreds, på många sätt. Haft så många pusselbitar på plats. Även om jag under vår och tidig sommar var suddig i kanterna. Det hade inget med vart jag befann mig geografiskt att göra. Enkom var jag befann mig känslomässigt, själsligt. Jag fick fotona ovan av pappa Carl igår. Och då ser jag det. I mina egna ögon. Just nu ska jag inte vara någon annanstans än här. Just nu är jag precis där jag borde vara. För jag har inte låtit mitt leende fylla mina ögon så där på väldigt, väldigt länge.
Mellan två helger
Jag är verkligen mellan två helger. Förra helgen handlade helt om min trettis. Nästa kommer att tillbringas i Paris. Den här veckan blir liksom vakuumet emellan. Men. Det händer grejer ändå, fina grejer. I natt vaknade jag av världens finaste sms.Två av mina allra bästa vänner har äntligen fått sin bäbis. Och alla mår bra. Hurra! Och idag ska jag bouldra (!) med syrran. Ska bli spänannde. Hon har tagit med tejp om "våra fingertoppar skulle spricka". Jösses. Och så packar jag upp presenterna. Herregud vad presenter. Och fina blommor i min lägga. Som ovan. Och så städar och diskar jag. Blev inte klar igår, det var ganska mycket, om man säger så... I alla fall. Ett slags vakuum. Fast ett lyckligt sådant. Hurra för bäbis!!!!
Min trettis
Foto: Angus foto
Ja, vilken fest! Jag är så nöjd med hur helgen utvecklade sig. Jag har så mycket fint att berätta. Men jag börjar med själva festen. Min familj och mina vänner kom, en efter en, med fina ord och alldeles för fina presenter. Bland dem hittar vi t.ex. boende och middag under min kommande Paristripp (som för övrigt går av stapeln redan på fredag), en TENS-apparat för min onda kropp, en blender, en urfin lampa från designtorget, en gjutjärnsgryta och massor med ät- och drickbart (de känner mig väl). Vi minglade, åt plockmat, dansade till Cha Cha Slide, skrattade och hade det mysigt. Mamma och pappa höll så fina tal att jag blev alldeles gråtig. När "de vuxna" (alla under 35 är ungdomar, bestämde vi) gick hem - precis efter att vi alla buggat till Inget stoppar oss nu - blev det riktig förfest och senare avslutade vi kvällen på ett av stadens etablissemang. Kvällen får alla tummar och tår upp från mig. Tusen tack till alla!
Hipp hipp hurra!!
Oj vilken fest det blev igår! Min trettis blev jättelyckad och alla verkade jättenöjda. Inte minst jag. Jag blev överöst med alldeles för många presenter och massor med fina ord. Mer bilder kommer i morgon, courtesy of Angus foto (tack fina du!). Nu ska jag sussa. Eller i alla fall skendö lite i sängen. Är lite skör idag. Tjipp så länge!
Ingen vanlig dag
Idag är det ingen vanlig dag för idag för trettio år sedan föddes jag, drygt fem veckor för tidigt. Efter att ha fått bo i kuvös ett tag fick jag sedan flytta hem till mor och far, där jag fick ligga klädd i dockkläder den första tiden. Min pluttiget har jag tagit igen med åren och dessutom kompenserat med att prata mycket, fort, högt och ofta. Idag fylls mitt hem med vänner och bekanta och förhoppningsvis en hel massa kärlek. Eftersom idag även är den internationella fredsdagen och jag är en gammal freds- och konfliktstudent hoppas jag också på en lite mera fredlig dag. Dagen vigs åt snittproduktion och fix, men först: födelsedagsbrunch med min extrafamilj. Hipp hipp hurra och tjipp!
Pepp-podden
Min vän Elina och hennes vän Alex (som jag faktiskt bloggade om HÄR när hon hade guidat oss i Malmö med båt) läser Service Management i Malmö och har tillsammans startat en podd. Det är en podd med fokus på ledarskapet ur ett (ungt) kvinnligt perspektiv. Sådant gillar vi verkligen! Jag är inte alls uppdaterad på ämnet känner jag, service management alltså, men välkomnar såklart alla initiativ där unga kvinnor stärks och peppas. De fyller ett hål i poddvärlden med sin pepp-podd och det välkomnar vi. Lyssna, vetja!
HÄR hittar du podden.
Dagskräftis
Förra helgen var jag alltså och hälsade på Angelica i hennes charmiga hus mitt i Bergslagsskogen. Vid en sjö bredvid en äng står hennes hus, med en veranda som vetter ut mot den fina sjön och huset fullt av gosiga katter. Där satt vi - på verandan med katterna - och pratade om livet. Men däremellan klämde vi in en dagskräftskiva med massa gott och ett par glas vin. Och så lite mys i soffan. Med katterna förstås. Det är alltid fint att träffa Angelica. Från första gången vi sågs har vi kunnat öppna våra hjärtan för varandra. Ganska oroligt, faktiskt. Otroligt och fint. Dagskräftis 2013 blev en stor succé. Det gör vi om nästa år, vännen!
Fy fan.
Jag vet att det inte har att göra med mig överhuvudtaget, egentligen. Men man har ju bara sig själv att gå tillbaka till. Kristian Gidlund och jag har samma födelsedag. Vi är båda födda 21 september 1983. I går dog han. Fyra dagar innan han blev 30. Och det berör mig. Djupt. Jag har lyssnat till honom i Värvet och på hans sommarprat. Blivit berörd. Och nu gråter jag. Mina tankar är med Kristians anhöriga. Jag tänker på hans ord. Hans fina, underbara dalmål. Hans sorg över att han aldrig kommer att få bli pappa och över att hans föräldrar kommer att få begrava sin yngsta son. Fy fan. Vila i frid, Kristian.
Ett alldeles perfekt veckoslut
Helgen inleddes sådär perfekt med att jag spatserade - utan stress eller planer - runt i saluhallen. Där köpte jag allt "nödvändigt" inför helgen, inklusive min fredagsmiddag. Som ni ser hade de extrapris på Paulúns Deli. Som för övrigt öppnade sin allra första deli just i Örebro Saluhall nu i år.
Min middag inmundigades i soffan och var inte på något sätt nyttig men på alla sätt underbar: saganaki och handgjorda godbitar till dessert.
Om middagen var aningens dekandent var lördagens frukost - om än serverad i sängen - en smula bättre. Gröt, ägg, Paulúns superjuice och flera, flera koppar kaffe. Och så lite Kalymnoshonung ringlad på gröten. Det var ju ändå helg.
När frukosten låg i magen och sista kaffekoppen var bäljad satte jag mig på tåget norrut. Destinationen var Angelicas hus där det vankades dagskräftis (mer om det framgent), kattgos och djupa diskussioner på verandan. En alldeles underbar dag som tyvärr kortades av en smula av väldigt tidiga sista tåg hem (jag) och förkylning (Angelica). Men det är alltid underbart att vara i hennes underbart lantliga, mysiga, bildsköna hem.
Så då tog jag tåget söderöver igen, men denna gång stannade jag halvvägs. Mina föräldrar var på semester så jag passade på att njuta av lite hushäng. Så jag passade på att göra allt jag inte kan göra hemma. Det blev badkarsbad, TV-tittande i soffan, kattgos och insupande av trädgård. Ganska tidigt i säng och således ganska tidigt upp nästa dag.
Efter ett par timmar hos min söta mormor var det sedan dags att åka ut till min syrra för att fira henne. I år skämde jag bort henne extra mycket så att hon blev alldeles rådlös när jag sa att allt var till henne. Precis vad jag ville uppnå. Det är mycket, mycket roligare att ge än att få. Dubbel glädje. Under dagen kom vännerna och gick och frampå kvällskvisten kom föräldrarna tillbaka från den lilla semestern. Då blev det uppdateringar över ännu en (eller två) portion(-er) underbart god, vegetarisk smörgåstårta. Då hade jag redan ätit en portion. Och allt ovan. Var lite svullen när jag åkte hem, kan jag meddela. Gött svullen. Hur jag kom hem? Jo svågern skjutsade mig ändra fram till ytterdörren. En helg var sedan efter några avsnitt av Breaking Bad i sängen till ända. En helg som varit underbar från början till slut, och som - även om jag hann med ganska mycket - varit otroligt avslappnande och energiladdande. Och där har ni den för mig alldeles perfekta helgen. Det behöver jag inför de två kommande helgerna. Fint.
Hipp hipp hurra!
Igår var det lillsyrran födelsedag. Det firades med MASSOR av gottis. Och massor med folk. Det var barn och hundar och leksaker högt och lågt och folk överallt. Hon hade öppet hus och det var det verkligen också. Så himla härligt. Fullt med folk betyder fullt med kärlek. Hela dagen satt jag där och såg folk komma och gå. Fint, det. Hon fyller 27, syrran. Så hon är ju inte så liten längre. Och det betyder ju en annan sak. Att jag är ännu äldre. Trettisen närmar sig. Nästa helg är det jag som har hemmet fullt med folk. Och med kärlek också, hoppas jag. Fint.
Á la campagne
Den här helgen ägnar jag mig åt på landet-terapi. I morse efter frukost satte jag mig på tåget rakt in i Bergslagsskogen. Där har jag och Angelica haft en underbar dag. I morgon blir det mer av samma medicin när jag besöker lillasyster på landet. Fint som snus.
För EXAKT ett år sedan
...var jag på Kräftis 2012 i Skåne. En weekend med mina Lundatjejer som inte gick av för hackor. Denna helg blir det Kräftis 2013, men Skåne har bytts mot Bergslagsskogarna och Lundatjejerna mot fina, underbara Angelica. Olika men lika underbart! Trevlig helg!
World of Riccardo. Möllegård.
När jag var i Halmstad i somras tog min vän mig rakt ut på landet till Möllegård. Där finner man Riccardos, en italiensk glassbar som är så omåttligt populär att man kan få köa länge för att få sig en skopa. Just denna dagen var det till och från ganska mulet, så vi slapp köa allt för länge. Möllegård ligger ca sju km väster om Halmstad, och där tillverkar Riccardo dagligen ljuvlig glass av mjölk, grädde, bär, frukt, vaniljstänger, nötter och choklad. Bland 25 olika smaker hittar du till exempel citronsorbet med färskpressad citronsaft, glass med hasselnötter från Italien, glass med färska svenska hallon i juli, stracciatella med små belgiska chokladbitar. Riccardo varierar smakerna efter säsong. Därför finns till exempel saffran och pepparkaksglass kring jul och hallonglassen – Riccardos egen favorit – bara i ett par sommarmånader varje år. Dessutom serverar man laktosfri glass, underbart för undertecknad. Riccardo är alltså italienare och använder sig av sina familjerecept, som han efter flera års resor och utbildningar i Italien, Frankrike, Tyskland och Belgien har förbättrat med de råvaror som gör glassen så smakfull och underbart krämig som den är idag. Om du är i Halmstad kan jag verkligen rekommendera ett besök. Favoritsmaken? Karamell, såklart. Prova Dolce de Latte.
World of Riccardo, Möllegård Gourmet AB, Halmstad, 035-321 00
Les Pommes
Varje år bloggar jag om hur mycket jag gillar äpplen. Och vad jag gör med dem (till exempel HÄR, HÄR, HÄR, och HÄR). Den här hösten är inget undantag. Jag fick i förra veckan en påse äpplen av min chef. I helgen fick jag ytterligare en påse av min syrra. Jag har stekt äpplen i vanilj och kanel och serverat med mina bananpannkakor och på helgens middag fick mina gäster min tarte aux pommes à la manière alsacienne till dessert. Nu undrar jag: vad kan jag göra mer? Har ni några bra recept för hur man kan använda äpplen i mat? Eller i frukostsmoothien kanske? Hit me!
Jennys semlebollar
Det är väl ingen som läser den här bloggen som har missat min kärleksaffär med semlan. Den bästa ätbara saken i hela världen. Dock finns den ju inte året om (och det tycker jag inte att den ska heller, det är ju delvis det som gör den så god). Förra veckan hittade jag dock på ett semlesmakande substitut: rawfoodbollar med semlesmak. Skitgoda! Mixa två nävar mandlar med två nävar färska dadlar. Smaksätt med ren vanilj och rikligt med kardemumma. Rulla i kokos. Klart! Lätt och gott och inte så onyttigt. Mandel och kardemumma är ju vad som gör semlor så goda. Jag är ett geni! Eller nåt....
Den Stora Tillbehörsmiddagen
I helgen skulle min kräftis gå av stapeln. Men med en del återbud, vissa ganska sent inpå, blev det inte så många jag hade räknat med. Dessutom insåg jag att det till slut bara var en av gästerna som faktiskt åt kräftor. Så jag struntade i all kräftisutsmyckning (och kräftorna) jag införskaffat och pyntade lite höstigt, och bjöd på alla tillbehör istället. Och det blev jättelyckat! Buffén var lök- och köttfri och det passade mina gästers matpreferenser. Till dessert fick de äppelkaka och min nya uppfinning semlebollar (mer om det framgent). Vi hade en jättetrevlig kväll och gästerna uppskattade tillbehörsbuffén. Ibland blir det inte som man tänkt sig, men det kan bli lika bra - eller kanske till och med bättre - ändå!
Lördagstankar
Vaknade upp till en vidrig värkmorgon. Den inleddes därför med en handfull piller, voltaren över halva ryggen, spikmatta och grimaser. Jag kan dock mitt i allt känna tacksamhet. Tacksamhet över att dessa värkdagar har varit väldigt mycket färre det senaste halvåret. Samt att förkylningen jag fightats med hela veckan men som inte riktigt velat bryta ut faktiskt verkar vara borta. Det är jag också tacksam för. Jag tror jag blivit bättre på det de senaste åren. Att känna tacksamhet över vad jag har istället för bitterhet eller längtan över vad jag inte har. Och har också märkt hur brydd jag blir över människor som alltid hittar något att klaga på. Det är för varmt, det är för kallt, jag jobbar för mycket och sen när jag jobbar mindre är det tråkigt. Sådana saker. Världsliga saker. Försöker verkligen undvika sådant. Och istället fokusera på det positiva och vara proaktiv. Och därför undvika att t.ex vara här i bloggen när jag är suddig i kanterna. Denna plats är till för positiva saker. Det är här jag vill dela med mig av det roliga. För det allra mesta, i alla fall. I detta nu mår jag mycket bättre, jag sitter i solen i Stadsparken och svetten fullkomligt rinner då det är så varmt. Och jag älskart! Jag sitter och laddar inför dagens - eftermiddagens nu - bestyr. Städa läggan och laga mat och baka inför kvällens middag med vänner. Och det var dagens tankar, dravel if you will. Nu ska jag njuta av vyn ovan lite till, med solens strålar mot näsan och Sigge & Alex i lurarna. Ha en fin helg, kompisar!
September
Sandra bloggar om vad hon ska göra i september. Det blev jag inspirerad av. Precis som Sandra håller jag på att försöka hålla en förkylning på avstånd och studier håller jag också på med. Självstudier i historia och franska på kvällstid. Så vad ska jag göra i september? Detta, bland annat:
Bjuda in till kräftskiva för särskilt inbjudna Bergslagsbor
Fylla trettio (!) och ha trettismingel.
Åka till Paris.
Fira min syster som fyller år och mina föräldrar som firar bröllopsdag.
Vänta in mina kära vänners bebis som är beräknad till mitten av månaden. Hen är efterlängtad!
Ha en presentation av Carcassonne. På franska.
Ha väldigt många möten på jobbet.
Försöka fortsätta träna spinning som jag just provat på.
Lite så, typ.
Hönsgård
Min syster har som bekant en hel hög djur på sin gård. Några av dem är höns. De köper nya kycklingar hela tiden och har i steg byggt ut hönsgården. Förutom att de är jättesöta och gillar att gosa (!) och att man får ägg (som man kan äta med gott samvete, syrran har till och med planterat vinbärsbuskar i hönsgården så det ska få det extra göttigt) är det världens bästa samvetskvalslösning. Jag var där på grillis hos syrran i somras och ögonen var lite hungrigare än magen. - Inga problem! proklamerade syrran. Det är bara att ge resterna till hönsen.Tipptopp. Under sommaren kom så en ny omgång med små söta kycklingar. De fick bo i förrådet medan de växte till sig och de var så himla söta! Nu står de och pickar på gården och till hösten kanske de producerar ägg? Tummen upp för hönsgård.
Jag vann, hurra!
Dagen är gjord! Jag älskar mat och idag blev jag belönad på grund av den kärleken. Med mitt recept på spagetti med tomatsås inspirerad av min vän vinimportören (tack, vännen!) vann jag ett helt Mutti-kit hos by blondie (HÄR). Nu ska här lagas! Tack, Joanna!
Mitt hem
Det har sedan jag flyttade till Öret varit lite tomt i min lägga. Jag har velat fylla upp den med meningsfulla saker, som är jag. Och sådant tar tid. Nu börjar min lägga - även om jag fortfarande har ganska mycket kvar att införskaffa, byta ut och piffa till - kännas mer som ett hem. Med arvegods, nya godbitar och saker jag plockat med mig på vägen börjar det bli ett Jennyhem. Ett klaffbord där, en matta där. Lite Svenskt Tenn blandat med IKEA och gammalt antikt arvegods. Ett Eiffeltorn och en byst, en muséeposter och en karta över katarkrigen. Rävar och lankesiska dansmasker. Designerkuddar bland kuddar från lågprisbutiken. Saker som funnit i släkten i 300 år och saker jag nyss köpt. En karta över Paris och en annan över Malmö. En salig blandning och miss-match av saker som i mina ögon harmonierar perfekt. För de är jag. Mitt hem.
Hufvudstadsälsk.
Fredagsmys med kusinen på klipporna vid Kristinebergs strand. God middag med gott vin. Dubbla frukostar följt av shopping i alla de där butikerna som inte finns i Öret. Yogurtglasslunch och parkpromenad med Sally. Pimm's Cup, hummersoppa och underbara vänner på Sturehof. Häng i soffan. Söndagsshopping på Svenskt Tenn följt av lunch i solen på Caffé Nero. Ljuvliga dygn i Sveriges hufvudstad. Jag njuter mer av henne nu än när jag bodde där, märker jag. Fru Stockholm. Nu är det september och det är höst i luften. Och nästa månad är jag tillbaka igen. Hej så länge, Stockholm.
