Jenny Lina Carlsdotter -

Fy fan.

Jag vet att det inte har att göra med mig överhuvudtaget, egentligen. Men man har ju bara sig själv att gå tillbaka till. Kristian Gidlund och jag har samma födelsedag. Vi är båda födda 21 september 1983. I går dog han. Fyra dagar innan han blev 30. Och det berör mig. Djupt. Jag har lyssnat till honom i Värvet och på hans sommarprat. Blivit berörd. Och nu gråter jag. Mina tankar är med Kristians anhöriga. Jag tänker på hans ord. Hans fina, underbara dalmål. Hans sorg över att han aldrig kommer att få bli pappa och över att hans föräldrar kommer att få begrava sin yngsta son. Fy fan. Vila i frid, Kristian.

2013-09-18 @ 06:22:00 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Ellinor

Jag tror att Kristians bortgång har berört många av oss, även om vi inte kände honom. Hans ord och öppenhet kring sjukdomen har nått alla våras hjärtan och att sjukdomen nu besegrade honom känns verkligen fruktansvärt.

Svar: Ja det är ju så. Men jag tror han har gett os en viktig gåva. Att ta vara på livet, att inse hur fint det är och att det - även gör oss unga - kan försvinna. Fina Kristian.

Jenny Lina Carlsdotter

2013-09-18 @ 09:04:40
URL: http://ellinorsworld.blogspot.com

Postat av: Angus

Det är ofattbart och orättvist och svårt att greppa. Man blir berörd och rädd. Rädd över att livet är så skört och att man måste ta vara på det. Sånt där som är så stressande. Men det är det som livet.... Ingen vet hur långt det blir. Men när det blir kort så finns det ingen mening alls att försöka lista ut.

Svar: Nej. Men jag tror också att vi kan lära oss något av sådana här hemska fall. Att ta vara på livet. Som Kristian har sagt någonstans: hans största problem var att han älskade livet så mycket. Jag hoppas att man inser detta innan något sådant här händer. Jag jobbar med det varje dag, att uppskatta istället för att se det negativa, och jag har blivit bättre på det. Kristian var fantastisk på att de det postiva i det hemska, men att samtidigt inte vara naiv och ignorant. Han har berört så många och jag hoppas att vi aldrig glömmer honom och vad han stod för och vad hans historia lärde oss.

Jenny Lina Carlsdotter

2013-09-18 @ 13:11:12
URL: http://angusfoto.blogg.se

Postat av: Caroline

Jag har också blivit superberörd av det han har skrivit och hans sommarprat, fruktansvärt sorgligt är det. Men det är det alltid när folk dör för tidigt.. Livet ibland alltså..

Svar: Ja, så orättvist! Kram, fina

Jenny Lina Carlsdotter

2013-09-18 @ 20:59:51

Postat av: Sandra

Jag känner mig också väldigt tagen. Av honom som människa. Jag tänker också på hans röst. Dalmålet. Och lugnet. Så sorgligt och så orättvist. Det känns ju såklart knasigt när man inte träffats eller har en relatin, men det känns ändå. starkt. I kroppen min.

Svar: Ja jag tror många känner så. Läste en text i DN tror jag att det var, om just hans förmåga att få oss att känna som om vi kände honom. Det kommer sådana människor ibland, som sända för att få oss att känna och inse saker.... <3

Jenny Lina Carlsdotter

2013-09-19 @ 06:55:29
URL: http://storstadstockholms.blogg.se

Postat av: Sara Björk

Lyssnade på hans sommarprat igår på jobbet. Tårarna rann och jag lät dem göra det. Blev så berörd, vilken hemsk sjukdom den där cancer är. Han berörde många, vilken förmåga att få ut orden vackert han hade!

Svar: Ja det hade han verkligen!

Jenny Lina Carlsdotter

2013-09-20 @ 13:38:10
URL: http://saaraaaa.blogg.se/

Trackback

Jenny Lina Carlsdotter

Mitt liv, precis som det är.

Fy fan.