Jenny Lina Carlsdotter

Jag har gått och tänkt på ett recept ett tag, och idag exekuterade jag idén. Jag kan verkligen rekommendera det, hur gott som helst om jag får säga så själv. Och enkelt! För två (eller en glupsk en som jag): Ta några stänger rabarber (jag tog tre ganska smala). Mjuka upp dem med lite vatten i en kastrull, tillsätt lite rårörsocker (inte för mycket) och eventuellt potatismjöl som du rört ut i lite vatten. Det blir som en tjock kräm. Nästa gång kokar jag det nog lite kortare så det blir mer bitar kvar. Var dock lite rädd att det skulle bli för hårt första gången. Ta sedan en färdig smördegsplatta, kavla ut lite och dela på två. Bred ut krämen och riv lite (mycket) madelmassa över. Grädda i ugnen i 200 grader tills mandelmassan har blivit gyllenbrun och smördegen rest sig. Min var lite frysskadad och eventuellt lite gammal, så den reste sig inte så mycket. Bit nummer två lite mer dock, så kanske att jag bara tog ut det på bilden lite tidigt. Det var i alla fall himmelskt gott! Speciellt med lite vaniljglass till. Rabarber är ju så sjukt smaskigt. Ska nog göra marmelad nästa vecka. Min svartvinbärsmarmelad blev ju lyckad.

Jag är lite sent på det, men True Blood är ju äntligen tillbaka! Min längtan har lite överskuggats av min nya kärlek Game of Thrones, men jösses vad jag har saknat vampyrerna, shapeshiftarna, varulvarna, häxorna och de andra väsena. Och nu har sista boken kommit ut också. Måste. Läsa.

Idag vaknade jag av att min frisör ringde. Jag har sedan jag anlände försökt få en klipptid (jag är en av dem som inser att jag måste klippa mig nu, nu, nu och alltid måste ha en tid akut, plus är bortskämd med att min frisör alltid fixar fram en tid, även om det är kl. 8.00 en söndag). Min stackars frisör är dock fullbokad ända fram till semestern. Hon lovade emellertid att höra av sig om hon fick en lucka. Vilket hon gjorde i morse. Om jag kunde infinna mig inom tjugo minuter på salongen kunde jag få bli klippt. Jag lyckades ta mig från sängen till salongen på mindre än tjugo. Aningens svettig från vansinnescyklandet, men ändå. Detta resulterade emellertid i att jag bara nyss fick i mig "frukost". Brunch, kanske snarare. Min lilla stadstrip gjorde att jag kunde tjippa förbi och köpa en nybakad smörcriossant. Nyklippt och lyxfrulle, bra start på en lillördag!

...för andra dagen i rad vaknat arla morgonstund av byggnadsarbetarna som bygger om föräldrarnas hus. Det hela förbättrades dock av en skitgod smoothie jag gjorde på enkom frukt.



...har jag lunchat med två begåvade, underbara damer jag tycker mycket om på en av stadens restauranger.



...har jag promenerat i sommarregnet. Ganska gött, faktiskt.



...har jag utnyttjat föräldrarnas kökssoffa. Varför har man inte sådana längre?



...ätit färska rödbetor från Skåne med pappa Carl. Mums!

Ja, lite så ungefär.

Sedan jag kom till Bergslagen har jag varit mycket mer medveten om världen runt omkring mig. Jag stannar upp och ser saker (till många i min närhets förtret vill jag ofta också stanna och fota det jag ser). Jag hoppas att denna egenskap stannar hos mig nu. Att jag inte låter stress och vardag ta över så att jag missar syner som den ovan. En sådan vacker himmel. När jag pluggade i Lund gav en kursare mig ett råd. Han tyckte att jag var för stressad (redan då, alltså) och tyckte att jag skulle börja gå dit jag skulle, så att jag kunde supa in omgivningarna. Detta skulle minska min stressnivå och göra att jag uppskattade världen omkring mig. Jag försökte, men någonstans på vägen från då till nu tappade jag det lite grann. Nu ska jag fokusera på det igen. Man vill ju inte missa något, ju. Eller stressa ihjäl sig.

Pappa Carl, pizza och EM. Det var nyckelkomponenterna i min kväll. Och så bonuskomponenten beasås. Fast en bättre bonus hade ju varit en vinst, förstås...

Precis dagen före jag åkte in på sjukan hade jag ju ett så underbart pass i skogen. Det kändes så skönt att kroppen var stark igen. Tänk, på bara lite drygt två veckor raserade allt det där. När jag precis hade kommit till Bergslagen var jag helt slut och svimfärdig bara efter någon kilometer. Dessutom sov jag sjukt mycket. Från tidig kväll till förmiddagen nästa dag och dessutom små tupplurar på dagen. Idag vaknade jag av mig själv tidigt (hurra!) och sedan träffade jag upp vännen och hennes kicka för en lång, rask promenad i naturen. Det var underbart att röra ordentligt på sig igen, och känna att man verkligen orkar. Turen var på knappa milen allt som allt och det var perfekt för mig. Vi hade både sol, regn och moln på vår tur och en massa att prata om. Perfekt förstapass efter allt tok.

Igår fick jag stifta bekantskap med ett år gamla Selma, som mer än gärna hoppade upp i kökssoffan, slickade mig i ansiktet och la sig på mig för att gosa. Inte mig emot, lite söndagsmys är alltid trevligt! I veckan åker jag på en liten tripp hem till Selma, som bor på den södermanländska landsbygden.

Jag är en sådan tönt och nörd i bland alltså (läs: ofta). Jag såg nyss Transformers 3. Igen. Och grät. Igen. Tönt. Men man kan ju bara älska Optimus och Bumble Bee. Och så alla andra dorkiga filmer och serier jag har börjat gilla de senaste åren. Grejen är den dock: jag älskart! I'm adorkable!

Söndagen bjöd på släktkalas hemma i Bergslagen. Pappa Carl och min ömma moder fick sommarfeeling och bjöd på sill och jordgubbar med glass. Mycket trevligt och mycket gott. Nu blir det bakade chips, läskeblask och choklad i soffan. Måste utnyttja det här med att föräldrarna har införskaffat en hel hög med filmkanaler. Som gjort för en lat söndag!

Smörcroissanter. Det är allt jag behöver ibland. Precis som fransmännen. Och så kaffe, då.

Jag hann inte bara med studentmottagning igår. När jag och studentskans storasyster hade kört in studentskan till storstaden för en sista fest med klasskompisarna passade vi på att ha en studentmottagningsefterfest, bara vi två. Vi satte oss på en uteservering och pratade bort några timmar. Hur mysigt som helst. Speciellt med filtar och brännare... Den bästa efterfesten på länge!

Igår firade jag det tredje av mina "barnvaktsbarn" (två kvar innan alla har sin vuxenexamen) med god mat och många skratt. Tänk, det var tio år sedan jag själv stod där med ett brett leende och lyckofjärilar i magen. Jag älskar studenten. Lyckan, naiviteten, framtidstron. Älskar. Grattis, Lovisa!

Med gårdagens "lunch" färskt i minnet - en mjukglass med karamellströssel och en marsipanbakelse - vaknade jag upp med en craving för en grandios vitaminkick. Det kirrade jag med att göra en smoothie på nektarin, kiwi, banan, juicen av en apelsin, ekologiska frysta sommarbär och lite laktosfri mjölk och yogurt. Lite vitaminkompensation, sådär. Och jag åt ju sallad till middag igår, också...

Igår träffade jag fina, kloka, begåvade Angelica i stan. Vi hann med både lunch på en brygga vid ån och en fika på en brygga vid sjön. Däremellan studentkarneval (mer om det sen), massa skratt, både djupa och ickedjupa samtalsämnen och lite bloggsnack. Det var verkligen kvalitetstid och jag är så glad att jag träffat henne. Tänk att det finns så många fina bloggisar här i  och från min lilla hemstad! Som Angelica skrev själv på sin blogg: bloggvärlden är fantastisk! (Och förlåt Angelica, mina foton på dig är inte alls lika snygga och proffsiga som dina på mig! Höhö.)

Bebis- och barngos, grillgott (som vännens karl så snällt fixade till medan vi fick hänga lite), mys, tjejsnack, solsken och värme från brasan. Och vännerna. Så såg min nationaldagskväll ut. Himla trevligt, alltså. Bergslagen växer på mig. Stannar nog ett tag till...

I dag samarbetar varken internet eller blogg.se. Detta är allt ni får, kära vänner. En liten smygtitt på min nationaldag. Som först innehöll "ett, två, tre, sjärna!" med min favoritpojke och hans föräldrar och en god lunch och fika, och sedan bebisgos, grillat och brittisk cider på lantstället hos vännen. En finfin nationaldag, faktiskt. Mer får ni när alla virtuella verktyg är på min sida. Tjipp så länge!

Är detta min utsikt. Jag behöver inte så mycket mer just nu.

Igår kväll lånade jag min ömma moders cykel och fyllde cykelkorgen med ost, bröd från Gateaux, kex och snacks och cyklade hem till en av mina allra bästa vänner. Hon har precis flyttat in i vad som sakta men säkert håller på att bli drömhemmet. Hon stod beredd med en underbart söt liten kicka och en flaska vin för när nämnda kicka hade blivit nattad. Sedan slukade vi i oss en massa läckerheter och kontemplerade livet. Perfekt "fredag"kväll.

Jag är van vid att folk i allmänhet tror att jag är mycket yngre än vad jag är. Jag får visa leg för att köpa Trisslotter (vilket betyder att de tror att jag är tolv år yngre än vad jag är), för att inhandla eldvatten på Systemet och för att få tillträde till vuxenetablissemang. När jag arbetade som lärarvikarie frågade de andra lärarna mig vilken klass jag gick i och jag får oftare än inte frågan om jag ska åka på halv av busschaufförer. Men igår när jag borstade tänderna upptäckte jag dem. Fyra tydliga rynkor vid varje öga. Kråkfötter, tror jag bestämt att det kallas. Antingen har mitt anlete blivit schizofrent, eller så håller det där på att förändras. Och det är väl inte hela världen, kan jag tänka. Fast får jag ett grått hår nu så börjar jag grina...

Lunch på Bouqerian, matshopping i Hötorgshallarna,  på Gateaux och Ladurée och så lite annan shopping också, såklart. Jag handlade födelsedags- och studentpresenter för fulla muggar. Och så lite fika innan vi tog tåget tillbaka till Bergslagen. Det var ett underbart mamma-och-dotter-dygn, som jag kommer att arkivera i ta-fram-när-livet-känns-lite-jobbigt-mappen.

"Hemma" igen efter att ha varit "hemma" i Hufvudstaden en kort sväng med mor. Igår unnade vi oss lite. Ja idag med, för den delen. Igår blev det en pasta med mycket parmesan och en Chablis. Fint som snus. Att ha två "hemma" likaså.

Körsbärstomaterna har under tiden jag har varit borta bestämt sig för att kika fram. Åh, vad roligt det är att odla! Även om det i mitt fall bara handlade om att förflytta två plantor till en större kruka med lite mer jord och vattna. Men ändå!

På väg till Hufvudstaden igår kväll stannade jag och min ömma moder till i Arboga, staden där hon delvis växte upp. Arboga grundades kring 1200 och ungefär 200 år senare blev Engelbrekt Engelbrektsson rikshövitsman i Sveriges första riksdag. När jag var liten åkte vi på Arboga Medeltidsdagar, som i augusti anordnas här. Vi tittade på tornerspel (very Game of Thrones), åt helstekt gris och lät oss bli roade av diverse skådespel. Jättespännande om man är barn. Ja, kanske om man är vuxen också. Igår gav mamma mig en liten minisightseeing av staden innan det var dags att ta tåget mot Hufvudstaden. Jättemysigt och jättefint!

En promenad i sommarregnet. Fika på ett av stadens konditorier. Solen som tittade fram lagom till promenaden hem igen. Lite lösgodis på godisaffären. Vi rundar av dagen med en 20-timmarsresa till Hufvudstaden, min ömma moder och jag.

...och djurens kärlek till oss! Min syrra har ett flaskmatat lamm som älskar att gosa så mycket att den struntar att äta när de andra blir utfodrade. Den älskar att pussas och att bli kliad på magen. Sedan har vi katterna och hundarna som älskar att gosa. Till och med kycklingarna vill gosa när man går in i deras hönshus. Inte visste jag att man kunde gosa med fåglar! Men det kan man och det är ganska mysigt. Hos syrran kan man hålla sig sysselsatt med kärlek, minsann!

Min ömma moder har gått i pension, pappa Carl har fyllt år, syrran har gjort klart och fått igenom kandidatuppsatsen och ska snart ta med sin karl till Kina. Ikväll hade vi mycket att fira. Det gjorde vi med pappa Carls matlagning, utsökt, som alltid!

Igår var jag och min ömma moder hos min fina, söta 92-åriga (snart 93-åriga) mormor. Hon fick favoriten schwartzwald och jag fick min favvo prinsesstårta. Både sällskapet och fikat var perfekt, med andra ord. Nu ska jag försöka bli lite mer som syrran min och hjälpa till med att forsla bort buskar och träd inför föräldrarnas altanbygge. Jag har inga arbetsbyxor som de andra, men jag har viljan! Heja mig!

...ordnade jag en baby shower för en av mina allra bästa vänner. Temat var afternoon tea och vi bjöd på makroner från Gateau, finger sandwiches, cupcakes och annat gott. Den framtida bäbisen fick en body med afternoon tea-tryck och den framtida mamman fick en klassisk blöjtårta. Nu är den lilla bebisen snart ett år och någon jag älskar kopiöst. Tiden går så fort. Under året som gått har andra vänner fått barn eller blivit gravida, och jag har blivit "moster" till fler små liv. Fantastiskt.

På pappa Carls och mina ömma moders kyl, jag anno 2002.

Det är roligt att se sig omkring här hemma, göra resor nedför minnenas gator, så att säga. Här om kvällen tittade jag i mina gamla bortglömda fotoalbum och hittade bilder från min student (tio år sedan), på min semesterförälskelse på Kreta (nio år sedan) och min andra USA resa (dito). På kylskåpet sitter en mycket nöjd jag (anno 2002) som nyss har charmat en ko på lantstället. Det är lite kul att se. Många tror när de ser mig i dag att jag är tio år yngre än vad jag är. Då är det kul att se hur jag faktiskt såg ut när jag var tio år yngre än vad jag är idag. Vad säger ni, är jag mig lik?