Jenny Lina Carlsdotter

Lunchpromenad i ett vintrigt och soligt Humlegården. En liten kort runda på stan efter jobbet. Ett oväntat möte med en kär vän. En mycket smärtsam men mycket välgörande session hos naprapaten. Ett av mammas bästa recept till middag. Tidig sänggång med dubbla duntäcken. En måndag, helt enkelt.

Söndagsmiddag med Sparris. Löjromstoast, gräddig pasta med champinjoner, portabella och massor med parmesan samt ananaspaj. Sedan film och efter det högläsning ur Tranströmmer och Zlatans bok under vårt lilla slumber party. Nu ska jag snart väcka henne och bjuda henne på frukost. Sleep over med en av sina bästa väninnor är underskattat. Det kändes som vi var tonåringar på nytt. Bra för själen, tror jag. Men nu: kaffe och ekot, som vanligt.

Åh, vad glad jag blir av sol! Humöret är nu på topp!

Söndag. Gick och la mig vid tiohugget igår med en förfärlig huvudvärk. Sovit nästan ett halvt dygn. Så idag är jag pigg. Och solen skiner! Söndagsmiddagens dessert står i ugnen. Sandras ananaspaj som jag pimpat med lite mandelmassa. Snart ska jag springa i väg på en brunch med en herre jag inte har träffat på snart sex år. Trevlig söndag, alla!

I går mötte jag upp två tjejkompisar på Hälsningborg för några glas, goda bitar att äta och flera skopor uppdateringar om våra liv. Vidare sedan till Vassa Eggen för mer av dito. Efter åtskilliga empiriska undersökningar kan jag nu kungöra: om ni (som jag) undrar varför det inte finns några heta män (eller snygga karlar som jag hellre säger) på Hufvudstadens etablissemang, så jag jag berätta att samtliga befinner sig på Vassa Eggen. Gå dit, med andra ord. Synd bara att jag vek in hovarna först av alla och åkte hem och käkade pasta med ketchup i sängen och såg på playTV på datorn. Jobbtröttheten. Nu: lördag!

Sushi på kollegielunchen. Härligt. Nu är det fredag! Jag behöver det!

I går kväll gick jag, Sandra, Limoineskan och en låda Marianne Mix på My week with Marilyn. Vi gillade den. Nästa gång går vi och ser filmen om kvinnan som uppfann mjukglassen (ja, och så gjorde hon allt det andra, också då), Thatcher. Nu: snabbfrulle. Vaknade en dryg timme efter att jag borde ha gått upp. Stress. Trevlig fredag, gott folk!

Idag var det ännu en gång dags för vår knytislunch, som chefen döpt till "United Nations lunch". Vi har sju nationer representerade på ambassaden. Nio, om man räknar oss blandisar. Fyra av dem representerades i form av föda idag på lunchen. Fantastiskt gott!

Här om dagen gick jag Karlavägen ner på väg till ett seminarium jag skulle på i jobbet. Då fick jag nöjet att gå förbi en av mina favoritbyggnader i Stockholm. Engelbrektkyrkan på kvarnberget i Lärkstaden på Östermalm. Det 32 meter höga valvet är tydligen det högsta i Skandinavien och vilar på åtta pelare. Jag har aldrig varit inne (ni vet min icke existerande kyrklighet) men den huserar tydligen också en av Sveriges största orglar med sina 86 stämmor. Kyrkan påminner mig om min mormors hemland Schweiz (kanske lite som slottet i Sherlock Holmes, ni vet?). Det ser ut som ett sagoslott. Det är spännande. Jag kanske får uppbåda lite kyrklighet trots allt, och besöka den snart...

I går kväll bjöd Sparris mig på galette med lax, kräftsjärtar, gräddfil och löjrom och en crêpe med nutella, bär, banan och grädde på La Petite Bretagne på Tegnérgatan. Precis som I den stora versionen av Bretagne är cider och crêpes specialitéerna här. Det smakar inte riktigt som i Frankrike. Men det är mysigt att få en liten bit av Frankrike här i gamla Svedala. Dessutom har de choklad från Valrhona och makroner from Makarong. Inte illa. Stort plus får det även för den laktosfria mjölken i crêpesen. Merci!

La Petite Bretagne, Tegnergatan 16, Stockholm, 08-612 00 83

Dagens matlåda. Ostgratinerade fyllda tortillas (vet aldrig om det är burritos, enchiladas eller något annat de heter). Chilin är så stark att det sved lite i munnen igår när jag åt den första portionen. Den är full med mörk choklad, också. Som jag brukar, numera.

Den första bilden tog jag här i Danderyd igår när jag gick till tunnelbanan i går morse. Den andra bilden knäppte jag precis när jag hade gått upp från tunnelbanan, 5 tunnebanestopp senare. Jag förundras varje gång vilken stor skillnad det är i klimatet bara man kommer utanför tunnlarna. Helt otroligt! Jag måste säga att jag än så länge föredrar snölandskapet. Än så länge. Jag gick i Humlan på lunchen som vanligt, och där är det dock lite mer snö. Men inte alls pulsfaktor som det är här. Jag pratade med min syrra om det här och hon säger att vi har sådana klimatgränser i Bergslagen också. När hon åker från sitt hem till Universitetet kan det vara samma skillnad. För henne handlar det om 4 mil. Har ni sådana här väderkontraster där ni bor?

I går fick jag två nummer av Madame Figaro av en kollega. Perfekt. Snart tar jag tag i den där franskan igen. Jag är fast besluten om att bli flytande. När jag flyttade till Paris kunde jag inte ett ord franska, och nu förstår jag mer än vad jag trodde var möjligt på bara en termin (och dessutom snart två års paus). Jag kommer ihåg när jag lärde mig engelska. Filmer och tidningar spelade en stor roll. Så jag kör på det nu med. Jag vet att många av mina läsare kan det här med franska. Några tips?

I fredags kvällsfikade jag och Sandra på Waynes Coffee på Kungsgatan efter bion. Det var jättemysigt att sitta där i värmen och dricka något varmt. Jag drack pepparmintste (!) istället för kaffe och det var ju hur gott som helst. Jag ska börja dricka mer te alltså. I alla fall. De hade makroner, och jag tänkte att det ska jag unna mig. Eller Sandra, som bjöd. Makronen var dock - som så många andra i det här landet - snustorr och fyllningen stenhård. Som vanligt visste de inte att det är en kyl- och färskvara. Makroner kan inte ligga framme. Inte hur länge som helst. Det var ju bara en liten minimakron, men jag gjorde som en av mina bästa vänner, vinimportören, lärt mig och sa till. Jag var sjukt sur. Här förvånade de mig verkligen. De sa att jag fick välja vad som helst annat (igen, vi hade bara köpt en liten minimakron). Vi bestämde oss för cheesecake och då fick vi två stora bitar! De gick från att ha tappat en kund till att få lite reklam, kan jag säga. Fin service! I alla fall. Makroner. Allas vårt favoritbakverk. Jag läste nyligen inne hos Kelly DETTA. Kan det vara sant? Att makronens pappas företag ska komma till Svedala och Stockholm. Let's hope.

Jag hänger runt i Vasastan. Snart vankas det semlor, chips och andra onyttigheter. Trevlig söndag!

Vi blev sju tjejer till slut. Plus en underbar fisksoppa, en chokladkaka och en hel massa tjejsnack. Efter middagen drog vi vidare till min kusin och hans killgäng, dansade oss svettiga och stängde Berns. Bra kväll.

Löpsteget var inte lika lätt som förra helgen, men så sprang jag ju liiiite längre idag. Jag är lyckligt lottad som har så fina löpstigar så nära där jag bor. Jag blir nog kvar i Danderyd ett tag, tror jag. Även om innerstan också hade varit härligt, förstås... Veckans svettigaste pass är nu avklarat och jag ska locka håret och sätta på mig finutstyrsel för en kväll i innerstan.

Godmorgon lördag! Full fokus ligger nu på min lyxiga helgbrunch som jag längtat efter i flera dagar. Amerikanska pannkakor som blev himla goda om jag får säga det själv (och det får jag ju i min egen blogg!), äggröra, fruktsallad, smoothie och kaffe. Efter det planerar jag en löprunda i den nyfallna snön och hemmahäng och sedan tjejmiddag. Och ännu senare fest med min kusin som är i stan med sina killpolare över helgen. Trevlig helg!

...betyder ofta bio-AW. Denna gång Girl with the dragon tattoo med Sandra.

Innepicknicken blev inte så mycket en picknick som soffhäng. Men det är det bästa med en nära vän. Man är ju nära vänner av en anledning. Sparris och jag för att vi på många punkter är lika. Igår betydde det en otrolig trötthet, varför soffhäng var precis vad vi behövde. Kanske är det bara att vi båda är kontorsanställda en trött torsdag i gråa januari. Vilket fall som helst var det skönt att bara hänga och äta en massa gott. Precis vad vi båda behövde, som sagt. Och nu är det fredag! Denna helg ligger mitt fokus på sömn, frisk luft, motion och läsning. Och så några sociala tillställningar, såklart. Trevlig fredag, alla!

...har jag haffat ett knippe tulpaner till värdinnan för innepicknicken jag är på väg till. Rapport om det kommer givetvis framgent. Trevlig torsdagkväll!

Ok, det var inte så många som hakade på, men here we go: läslistan 2012!

Ellinors lista:

Just kids av Patti Smith

Just Kids är inte bara en fantastiskt fängslande skildring av Patti Smiths egna liv. Det är en levande berättelse av New Yorks mytomspunna avantgardistiska och spännande kulturliv i början av 1970-talet. Genom Patti får vi möta författare, musiker och konstnärer så som Janis Joplin, Jim Morrison, Andy Warhol, Bob Dylan, Tom Verlaine och många fler. Framstående kulturpersoner, vilka många varit med och påverkat en hel generation och vars fantastiska avtryck lever kvar än idag.

Boken är skriven med så mycket kärlek och känsla. Precis så som Polarprismotiveringen lyder "...genom att viga sitt liv åt konst i alla dess former har Patti Smith visat hur mycket rock'n'roll det finns i poesi och hur mycket poesi det finns i rock'n'roll..."

Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón

Daniel är tio år när han finner romanen Vindens skugga. Han blir fullkomligt besatt av boken och dess mystiske författare, den bortglömde Julián Carax. Sökandet efter svaren på gåtorna som omger boken kommer att prägla Daniels liv för all framtid. Varför har någon ansträngt sig så för att sopa igen alla spår efter Julián Carax? Varför bevakar den sadistiske kommissarien Fumero varje steg Daniel tar? Varför börjar Daniels liv alltmer påminna om Julián Carax?

Med sitt fantastiska språk; så vackert och fängslande, uppfyllde, Carlos Ruiz Zafóns bok Vindens Skugga, hela mig. En oförglömlig läsupplevelse.

Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda

Denna franska författarinna fångar mig från första stund med sitt vackra och sjungande språk. De (o)komplicerade och till synes helt vanliga människorna i hennes berättelser skulle kunna vara jag eller någon jag känner. Hennes enkla och okonstlade historier om relationer människor emellan, är det som gör hennes böcker så fantastiska.

Av hennes fyra alster är Tillsammans är man mindre ensam, min absoluta favorit. En av få böcker jag faktiskt läst två gånger; både på svenska och på franska.

Boken utspelar sig i Paris under loppet av ett år. Den berättar om konflikterna, ömheten, vänskapen, utbrotten, försoningarna och allt annat som händer mellan fyra personer som bor under samma tak. Fyra personer som inte har någonting gemensamt från början och som aldrig borde ha träffats, men som alla har stora hjärtan

Mias lista:

Det där som nästan kväver dig och Lila hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie




Ru av Kim Thúy.

I somras bakade en kollega en jättegod kaka. Jag har ända sedan dess velat prova att själv baka den. Men jag är inte en fikamänniska. Och om jag trots allt fikar gör jag det på lokal med vänner. Men igår fyllde en kollega på mitt nuvarande jobb år och jag fick äntligen ett tillfälle. Detta är Sayas "tosca"kaka:

Kaka

5 dl mjöl
5 ägg
100 g smör
2 1/2 dl socker
3 tsk bakpulver
4 tsk vaniljsocker
1 dl mjölk

Vispa ägg och socker poröst, tillsätt smör (jag tog flytande) och mjölk. Blanda de torra ingredienserna i en annan skål och tillsätt dem sedan lite i taget. Om man vill ha en extra saftig kaka kan man byta ut lite av smöret med matolja. Den blir dock väldigt saftig av toscatäcket sedan.

"Tosca"

1 dl kokos
2 dl havregryn
2 dl socker
6 msk ljus sirap
100 g smör
2 msk mjölk

Blanda alla ingredienserna i en kastrull på spisen. Jag tog mer kokos och sirap än receptet. Häll blandningen över kakan när den bakats lite mer än halva tiden. Grädda färdigt. Kakan är klar när toscatäcket har en gyllenbrun färg.

175 grader i ca 25 minuter.

Detta recept är för en långpanna. Kakan ovan är på 2 ägg, det vill säga lite mindre än halva mängden ingredienser.

Efter att ha blivit lite halvt misshandlad av min naprapat (fast på ett bra sätt, liksom) ligger jag nu i soffan under en filt. Jag har förlustat mig med två guilty pleasures ikväll. Först pizza (blev så sugen igen när jag kom att tänka på pizzorna från fredagen, så jag gjorde likadana) och nu ett som jag knappt vågar berätta - Hem till gården. Fniss.

I januari behöver man extra mycket frukt och grönt, tycker jag. Morgonsmoothien och extra frukter på kontoret kirrar delar av detta, och maträtter mer fokuserade på grönt kirrar resten. Som woken jag gjorde i går, till exempel. Har ni goda recept med massor av grönsaker?

...och i mitt fall är det fasligt gött. Alltså jösses, vad mycket bättre jag sover i en renbäddad säng! Finns det något bättre än att nyduschad glida ner i en renbäddad säng i en nytvättad pyjamas? Jag tror inte det. Det skulle eventuellt vara någon att dela den där renbäddade sängen med, då. Eventuellt. Nu: kaffe och ekot. God morgon!

Från musik till teater. I år är det ett Strindbergår. Vad det innebär kan du läsa mer om HÄR. Strindbergsåret innebär en rad Strindbergpjäser på Stockholm Stadsteater, bland annat. Vi har biljetter till premiären till en av dem. Hans "mest älskade drama, sin största smärtas barn". När vi nu ändå kör på teaterlinjen har vi även bokat in oss på en kväll på Dramaten, där vi ska se den HÄR. Jag känner lite som med det där att läsa mer istället för att titta på TV. Teater istället för till exempel bio. Så får det bli 2012. Ska ni gå på teater i år?

Jag gillar verkligen Hugh Laurie. Speciellt som Dr. House. Han är ju så stilig också. Även om han är gammal nog att vara min far. Han blir om möjligt ännu stiligare när han talar sin moderdialekt, vilket inte är amerikansk engelska som han talar i House - utan brittisk dito. I House spelar han ofta piano. Väldigt bra. Jag har länge förstått att även Hugh Laurie kan spela piano. Det är svårt att låtsas spela så bra. Nu har Hugh gjort en dokumentär där han reser runt i den amerikanska södern för att utforska bluesmusiken och spela in med legenderna. Blues. Något som min egen far ofta spelade för mig på sin gitarr när jag var barn. Jag gillart. Jag gillar även dokumentären. Det är svårt att inte göra det om man redan gillar både Hugh Laurie och blues. Och dokumentärer. Jag hann inte se färdigt den igår innan John Blund kom och knackade på min dörr, men jag - och ni - kan se den HÄR fram till den 21 januari. Gört!

Jag är inte speciellt religiös, jag kan inget om kyrklighet och har knappt närvarat på en högmässa. Just därför var det så spännande och pampigt att se en av mina allra bästa vänners trolovade vigas till präst i går i Strängnäs domkyrka. Jag kunde inte låta bli att fälla en tår. Fina Elise. Hon kommer att bli Sveriges bästa präst, sanna mina ord! Efter mässan blev vi bjudna på sopplunch och kyrkkaffe med långt fler än sju sorters kakor. Ett inferno av läckerheter, bland annat cupcakes och hemgjorda biskvier med citrus och mörk choklad, dukades upp till kaffet. Och Elises vän - som också är präst - förklarade mycket pedagogiskt för oss som inte kan det här med kyrklighet vad det faktiskt var vi hade varit med om och vad det betydde. Lägg sedan till en näve mycket kära återseenden, bäbisgos, intressanta konversationer och fina stunder så har du min söndag. Fantastiskt!

Tretton tjejer, tolv helsvarta outfits (bara en som hade trotsat den svenska trenden och bar beige), tre tårtor, vin och massa andra godsaker. Så såg lördagskvällen ut. Grattis på födelsedagen, revisorn på Gärdet!

Joggingsteget var förvånandsvärt lätt idag. Juluppehåll, flera fall av sjukdom och gårdagens cava till trots. Årets första riktigt svettiga pass är nu avklarat. Det var så vackert, friskt och härligt ute. Det kombinerat med bra musik i lurarna och positiva tankar i huvudet gjorde detta träningspasset till det bästa på länge. Full med energi ska jag nu käka sojakorv stroganoff och slappa lite innan kvällens tillställning. Fint. Och innan ni klickar vidare, jag vet att jag överdoserat lite med picframebilder här på senaste tiden. Jag har bara haft appen i en vecka och det är ju så kul. Jag ska variera mig lite nu dock, jag lovar. Ha en underbar kväll, hörrni!

Pizza, cava, god espresso, en gammal och en ny bekantskap. Beståndsdelarna i min fredagskväll. Nu är det lördag och helgäventyren fortsätter. Jag har fortfarande en födelsedagsfest och en prästvigning att bocka av, till exempel. Ha en underbar lördag, gott folk!

Är det fredagsmys hos Lotta innan äventyr med pizza och bubbel utanför tullarna. Trevlig helg!

I går träffades vi, fem gamla lundastudenttjejer och en tik (ja, det underbert söta, dräktiga tiken Sally var i allra högsta grad en av tjejerna) för att införliva ett koncept som de andra tjejerna har kört ett tag. Nu när jag bor i Hufvudstaden får jag också vara med. Våffelmiddag! Först salta, sedan söta. Ett fantastiskt koncept. De salta kan vara med bacon (ej för mig då), löjrom, créme fraîche, lök och avocado. De söta med sylt och glass. Hur gott som helst. Världens bästa torsdagskoncept.

Lilllördag. Jag bjöd över Sparris och Sandra på mitt-i-veckan-middag. Semifriterad feta med aroniasylt och sojarostad mandel- och hasselnötscrisp och en gammal hederlig hemgjord fiskgratäng, fick det bli. Mörk choklad, överblivna marsipantomtar och research för resor till dessert. I mitten av mars vill vi åka någonstans. Svårt när någon vill ha surfing, en annan äventyr och en tredje avslappning, sol och bad (läs: undertecknad). Lägg till att det inte ska vara för långt att flyga och inte alltför dyrt. Ändå diskuterades allt från Australien, Brasilien och Cuba till Armenien, Marocko och Sri Lanka. Blandad kompott. Vi får se var vi hamnar... Det var i alla fall en trevlig kväll och ett perfekt sätt att få lite lyx och samkväv mitt i vardagsveckan.

Jag älskar daal. Älskar. Jag fick under förra året chansen att äta lankesisk, indisk, eriteansk och pakistansk daal. Jag älskade dem alla. Jag köpte en kokbok när jag var på Sri Lanka, men fattar inte var jag ska få tag på det jag behöver för en lankesisk daal. Ami upptäckte nyligen denna rätt och delade med sig av ett recept för en krämig daal för ett tag sedan. Men det var ju så mycket ingredienser. Jag gjorde lite research bland de jag känner om hur de lagar sin daal. Och kom på att det är lätt. Jättelätt. Och man behöver faktiskt inte kokosmjölk för att den ska bli krämig (även om jag inte tvivlar en sekund på att ditt recept rockar, Ami). Om man kokar daalen ordentligt blir den krämig ändå, bara på linser och vatten. Jag fräste bara två gula lökar och tre vitlöksklyftor så att de nästan blev lite brända. Sedan sköljde jag tre nävar röda linser och slängde i dem med vatten,  en grönsaksbuljongtärning, spiskummin, curry och lite nyriven muskot. Sen gick jag och duschade. När jag kom tillbaka var allt vatten bortkokat, så jag fyllde på och slängde i två grovt hackade tomater och en näve hackad färsk koriander. Sedan fick det koka lite till medan jag kokade riset (10 min, jag är lat och använder sådana där boil-in-bag). Klart! Daal är fasiken den perfekta rätten. Den är nyttig (grönsaker och vatten, liksom), billig, lätt och framförallt god! Min blev jättegod, om jag får säga det själv. Och det var min daaloskuld, den ni ser ovan. Mer daal åt folket!

Efter jobbet igår träffade jag en otroligt söt nybliven brunett, Hanna, för ett glas rött och fem skopor uppdateringar på ett ganska folktomt Riche. Det är aldrig tyst när vi träffas. Vi toppade det hela med en promenad och fler skopor uppdateringar genom ett kallt Stockholm. Jag var full av energi när jag sedan tog tuben hem. Det är så härligt att ha så många vänner på ett och samma ställe, äntligen. Hufvudstaden är inte alls dum, det får jag ändå säga. Bra start på veckan!

(Varning för kliché, nostalgi och fluff-fluff!!!)

Jag kommer så väl ihåg när jag skrev det HÄR inlägget för lite över ett år sedan. Allt kändes så långt bort. Ännu mer så när den gångna hösten inleddes. Och nu! I dag föll den sista pusselbiten på plats för att uppfylla mina dåtida drömmar. Den 21 februari börjar jag plugga franska igen. Denna gång kvällstid efter jobbet en gång i veckan, och i den svenska huvudstaden istället för den franska. Det är dags för Jenny Lina Carlsdotter att plocka fram sin Bescherelle igen, med andra ord. Och fram åkte Laduréeaskar och Eiffeltorn likaså, i farten. Fylld av nostalgi och varma känslor. Jag klarade det!

Jag åt en långfrukost. Läste. Tog mig in till stan för en långfika på en proppfullt Saturnus med tjejerna. En balja kaffe och en laxsmörgås med pepparrot. Efter mys i soffan i Sparris nya lya i Vasatan åkte jag hem för att äta grahamsgröt och läsa ut en av alla mina påbörjade böcker. Den andra den här helgen. Långhelgen avslutades fint, det gjorde den.

...myser vi i Vasastan efter en Saturnusfika.

Jag vet att den här bloggen ska fokusera på det positiva i mitt liv, men nu är jag lite bitter faktiskt. HELA den här långhelgen har tillbringats på soffan och i sängen. Jag har missat hela fyra roliga tillställningar, en långpromenad och naturligtvis jobb. Det är faktiskt lite tråkigt. Igår tog jag mig i alla fall ut i några timmar för lite reashopping. Två kjolar till jobbet och ett halsband. Tröstshopping. Det gjorde mig på bättre humör. I eftermiddag ska jag ta mig ut och fika med några vänner. NÅGOT måste jag ju ha gjort den här helgen. Jag märker hur beroende jag är av att träffa folk. Jag känner mig snudd på deprimerad. Jag har inte träffat någon sen jag såg kollegorna i onsdags. Jag brukar tycka att det är skönt att vara ensam, Man behöver det om man är så social som jag är, för att orka med mellan varven, liksom. Men när det är ofrivilligt och så länge, ja då är det inte roligt. Men nu ser jag fram emot fikan och laddar inför veckan som kommer. Den är verkligen sprängfylld med roligheter. Ja, nu fokuserar vi på det roliga, hörrni! Trevlig söndag!

 

Årets julklappsböcker speglade verkligen mina hobbys. Monetboken är en tegelsten och helt fantastisk! Jag har älskat Monet ända sedan jag på dagis läste Linneaboken. Chokladboken får det att vattnas i munnen, såklart. Och nu ska jag då äntligen försöka mig på egna makroner. Syrran gav mig boken, och skickade med verktygen också. Här i Stockholm är det svårt att hitta makroner som inte är torra. Folk vet inte att man måste förvara dem kallt, och att det är en färskvara. Så nu kanske jag kan kirra det problemet genom att göra egna. Men det verkar ju så svårt! Jag vet att en del av mina läsare har bakat dem redan, tips inför mitt första bak? Böckerna jag fick i år speglar också något annat. När man är "vuxen" köper man de där böckerna man vill läsa själv. De där biografierna, skildringarna och romanerna. Och då får man andra sorts julklappsböcker. Sådana som man kanske inte skulle unna sig själv. Som en stor Monetbok, till exempel. Underbart.

Egentligen var jag bjuden till Bromma på charkisar framför öppna spisen. Då jag inte känner mig kry får jag hålla till godo med min version. Charkisar framför Arne Dahls Misterioso och tända ljus. Eller charkisar förresten. Det jag egentligen vill ska vara charkisar med gino till dessert är det jag hittade i kylskåpet och färsk ananas till dessert. Jag har en flaska bättre rött jag skulle kunna plocka fram, men det känns fräckt. Dels för att flaskan egentligen var menad till Aleks som bjöd på soaré i Sjöstaden igår, och dels för att jag är allena. Det får bli bubbelvatten med citrus istället ikväll. Nu kanske det låter som om det är synd om mig. Inte alls. Jag är ju sjuk, då ska man vara hemma. Dessutom har det kommit en strid ström sms hela dagen och kvällen från vänner som frågar hur jag mår. Över en ynka förkylning. Fina vänner jag har, alltså. Nej, det går ingen nöd på mig, hörrni. Nu: A-teamet och estisk maffia. Och mina "charkisar". Trevlig fredag!

Mina hyresvärdar är så gulliga! När de var nere igår för att byta en vattenblandare i min dusch kom de med "en försenad julklapp". De tyckte att jag var sjuk lite för ofta och tyckte så synd om mig, så de gav mig ProbiFrisk. En tuggtablett som tydligen hela deras familj äter för att hålla sig friska. Jag ska börja ta det idag, så får vi se om det håller förkylningarna borta i vår.

På nyårfesten kom en av gästerna med en Polaroidkamera och fotade lite. Det visade sig sen att det var hans gå-bort-gåva till värdparet. Mycket roligare än en flaska vin, alltså! Vi hade mycket kul med den under kvällen. De blev dock inte alltid så bra. Han berättade att man slutade producera Polaroidkameror efter år 2000 (kommer ni ihåg de där hemska Spice Girls-versionerna i lila och rosa som såldes ett tag?). Så när nu dessa, nyproducerade kameror tillverkades fick man börja från scratch igen. Därför kommer de kanske ha lite barnsjukdomar så här i början. Fotot på Mette ovan (det längt ner) är till exempel uppdelat i två olika nyanser. En ljus och en mörk. Sådana saker. Men i alla fall - detta är roligt! Jag ska tametusan ta med det som gå-bort-gåva någon gång också. Det ger en extra dimension till festen (speciellt när man dansar till Outkast:s "Hey-ya"!) och är en oväntad present. Välkommen tillbaka - polaroiden!

Mamma och jag kvällen innan jag flyttade till Paris, 2010.

Ja, sjukdomen blev bara värre. Idag låter jag som en brunstig ko, har ont i halsen och feber. Det är så TRÅKIGT att vara hemma! Jag är inte bra på att vara sjuk. Jag och mamma pratade just i telefon i nästan en timme. Mamma vet hur tråkigt jag tycker att det är, och vill därför ringa och underhålla mig så att jag inte ska "gå ut för tidigt" som hon uttrycker det. Hon skulle ringa igen i eftermiddag sa hon. Haha, en gång mamma, alltid mamma - även om ens barn är 28 år gammal. Min fina mamma. Nu dricker jag smoothie och juice för att få i mig C-vitamin (jag vet att det inte gör någon skillnad egentligen, men man ska aldrig underskatta placeboeffekten!) och ska försöka vila lite. Imorrn SKA jag vara frisk! Så länge mottages filmtips å det varmaste. Tjipp!

Jahapp. Plus och plus blir minus, sägs det. Alla mina positiva tankar till trots har jag nu inlett årets första arbetsvecka med sjukdom. Jag gick tidigt från kontoret och känner mig - två timmar eftermiddagssömn till trots - om möjligt ännu sämre. Efter lite soppa är jag nu tillbaka i bädden. Ni kan väl hålla en tumme eller två för att jag blir frisk av nattens sömn? Måste jobba imorrn, har en examensfest på kvällen och sen är vi ju lediga igen. Då vill man ju inte vara sjuk! Jag fortsätter kureringen här, så får jag hoppas på det bästa. Over and out.

Screendump från SVTplay.

SVT går verkligen från klarhet till klarhet den här TV-säsongen! Jag tror aldrig jag har hängt så mycket på SVTplay förrut (så mycket att bokhögen växer på nattduksbordet). Nu har SVT tagit in HBO-miniserien Mildred Pierce (har HBO någonsin gjort en dålig serie?), som handlar om just om den unga mamman Mildred, som efter att ha kastat ut sin otrogne man försöker hitta ett sätt att försörja sig i depressionens Kalifornien. Det är lite så. Deppigt. Men också bra! Med Kate Winslet som Mildred och med bland andra Eva Rachel Wood, Guy Pearce och Brían F. Byrne i övriga roller känns den mer som en biofilm än en serie. Miljöerna är ju så fantastiska också. Det har bara visats två avnsitt än så länge, men jag gillart.

Jag och min DraMaten gick och storhandlade igår, julen städadades bort och våren sattes fram. På mitt bord står inte längre amaryllis, julstjärna och julpynt, utan tulpaner, de fina ljushållarna och faten jag fick av familjen Larsson i julklapp (tack, snälla!), och i dem brinner ljusen från Yankee Candles som doftar nytvättad bomull som jag köpte för presentkortet jag fick av min extraknäcksarbetsgivare (tack, fina!). Jag vet att det är kliché. Det där med att använda nyår som en nystart (och de som känner mig vet att jag ogillar, snudd på är rädd för allt som skulle kunna vara klichéigt). Men jag känner den. Nystarten. Peppen. Jag må ha extremt vintertorra läppar, några extra decemberkilon runt höfterna och snudd på likblek hy, men jag känner mig fräsh. Nyårsfräsh. Vi känner det va? Nu börjar vi om och kör ända in i kaklet. Jag ska jobba rumpan av 2012. Det kommer att bli mitt år! Och ert, eller hur?

Ja, ni är väl trötta på att se en massa "mitt nyår"-poster vid det här laget. Men det var ett tag sedan jag publicerade en monsterpost med bildbomb, något som vid denna bloggens födelse var mitt signum. 2012 firades alltså in mest på danskt vis. Vid sexhugget - innan vi kom - hade de sett den danska drottningens nyårstal och skålat. Under middagen fick vi "bordsbomber" att smälla, som sprakandes likt tomtebloss smällde och sprutade konfetti och små leksaker att använda under middagen. Middagen, som var lagad och serverad av "Middagsklubben" (något annat som tydligen är väldigt danskt, eller i alla fall Köpenhamskt) var delikat. Förutom bordsbomberna och drottningstalet ska man som dansk hoppa in det nya året. Vid tolvslaget skålar man inte. Man hoppar - från något eller över något - in det nya året. Vi stod, nio personer, hand i hand och hoppade alla tillsammans ner från våra stolar. Sedan ska det ätas kransekage. Marsipan, typ. Som serverades på ett fint fat med tomtebloss. Och SEN skålar man och kollar på fyrverkerier. Vi svenskar tyckte att det var lite synd - nästan pinsamt - att vi inte direkt har några nyårstraditioner (förutom Skansen och ring klocka ring som vi såklart pushade extra för att se nu när vi inte hade så mycket annat att komma med). Så jag drog till med något jag snappat upp på facebook under eftermiddagen. Man ska bära röda underkläder på nyår, och direkt efter tolvslaget ska man äta en bit äpple. Detta för ett bra sexliv respektive god hälsa under det nya året. Jag tvingade därför alla att stoppa röda saker i behån, leksakerna från bordsbomberna, till exempel. Det är tradition! Ja, nu kanske det blir det? Min nyårsafton var alldeles fantastisk och jag är så tacksam för det. De sista två nyåren har tyvärr kantats av besvikelse och sorg. Näppeligen detta - och jag tror det är en prognos för 2012. Mitt år. Att hoppa in 2012 gav mig hopp.

Jag och sparris firade in 2012 med fyra danskar och tre andra svenskar. Danskarna har så många roliga traditioner på nyårsafton! Vi betade naturligtvis av dem alla. Vi hoppade bland annat in det nya året. Men mer om det sen. Nu: årets första brunch!