Jenny Lina Carlsdotter

Då var det dags att göra lite sightseeing då! Jag har bott i London och Carro i Luton, så det är väl inte direkt så att vi är nya i staden. Men Nostalgisightseeing är ju temat på min semester, så jag fortsätter så. I kväll ska vi träffa den HÄR mannen. En underbar vän med en underbar talang. Så underbar att han har fått jobbet att portättera självaste prins Charles.

Små smakprov ovan från Notting Hill i går. Det var faktiskt helt fantastiskt. Jag var lite nervös över hela den här "vi har dubblat polisantalet och stänger mycket tidigare"-situationen, med tanke på vad som hade hänt i krokarna bara veckor innan, men inget hände. Alla var glada, dansade, åt, drack och skrattade. Musiken vrålade ut från diverse högtalare, luften var tjock från röken av diverse västindiska läckerheter på grillarna och glasen var fulla med rum punch. Underbart. Jag kommer gärna tillbaka nästa år igen. Eller åker till Rio...

Åh, vad jag älskar den här staden. Jag har ju faktiskt bott här, också. Under detta besök bytte pås mindre än ett dygn min (ganska tjocka) amerikanska engelska till en brittisk. I går till middag valde jag en halv pint istället för ytterligare ett glas vin. Jag tycker om vinägerchips. Jo, men jag skulle kunna vikariera som Britt ett tag igen, det skulle jag. Nu: shopping! Igen.

Det kan hända att affärerna hade öppet idag, fast det var Bank Holiday. Det kan också hända att vi shoppade. Det är även fullt möjligt att undertecknad eventuellt gick lite bananas. Just saying. Men vet ni? Är det budget kan man köpa meeeer!

Att "vrida ur det sista" av en stad jag är i betyder oftast shopping. Så också i Paris. Sista dagen skuttades det runt på diverse affärer för att inhandla det som inhandlas skulle. Här London är det ju som sagt bank holiday idag så det blir ingen shopping för oss. I morgon har jag och Carro emellertid en het dejt med en viss budgetkedja på Oxford Street...

Carro kom lite senare än undertecknad till Englandet, så efter att jag legat på hotellrummet och kollat på diverse filmer och serier var hungern när hon anlände ett faktum. Vi gick efter lite vin och snicksnack på hotellet till närmaste pub och tryckte pubmat och drack pubdrycker. Mycket trevligt faktiskt. I dag är det Bank Holiday och Notting Hill Carnival, Europas största stadsfestival. Kan bli hur bra som helst! Laters!

Det blev lite Ladurée till slut ändå. Förutom hallon, citron och pistage som jag alltid väljer slog jag till på karamell, grönt äpple och rosenblad. Jag handlar Ladurée på rue Royal, vilket är det allra första Laduréet och faktiskt även där makronen uppfanns! Det i sig tycker jag är värt ett besök. Annars hittar ni det på Champs-Élysées och i Saint Germain des-Près. Och på Harrods i London där jag nu befinner mig.

I går kväll tog jag adjö av mitt kära Paris ännu en gång. Kändes som om det var nyss jag gjorde det... Det började med sushi och drinkar på allas vår rue Mouffetard i femte, fortsatte med en fest med en utsikt som tog andan ur en och slutade med att ett gäng karlar vid tvåhugget lämnade av mig för att fortsätta ut i Parisnatten. Oj, vad tiden går fort. Men om några timmar sitter jag på ett tåg heading to London! Där möter jag upp min fina vän Carro som har flugit dit från Sverige. Ni hänger väl med i den brittiska huvudstaden också, va?

När jag bodde i Paris bodde jag nära la place Colette. Och där, på Café Nemours satt helt plötsligt Angelina Jolie på foton som dök upp på nätet. Hon var i staden för att spela in The Tourist (och den HÄR scenen). Där satt hon, där jag själv suttit, och drack te och åt criossant. Säga vad man vill om hela grejen, men jag tyckte det var coolt. Jag gick aldrig dit under filmningarna, men jag tjippade förbi här om dagen för att bli lite nostalgisk. Café Nemours ligger mellan Louvren och Jardin du Palais Royal. Perfekt ställe för people watching mitt i smeten.

Idag vaknade jag upp till ett grått Paris. Temperaturen verkar till och med lägre än igår, då det regnade lite. Jag sätter för första gången sedan jag kom hit på mig långbyxor och gör mig redo att vrida ur de sista dropparna ur den underbara Paristrasan. Man kommer alltid tillbaka till Paris, jag vet. Men det kan ju inte skada att njuta lite extra. I morgon bitti sätter jag mig på ett tåg mot nästa destination. Förhoppningsvis med väskan fylld av makroner, foie gras till vännerna, shopping och en massa fina minnen. Tjipp så länge.

Det har öppnat ett restaurang i La Rotonde de la Villette vid Canal St Martin i 19onde. Mina vänner känner ett par som jobbar där, så gårdagskvällen bjöd på drinkar i denna coola gamla byggnad. Vi satt där tills fler och fler anslöt, och när undertecknad lämnade dem halvannan timme efter midnatt var det fullt runt bordet. De som ätit där sa att maten var fantastisk och jag kan skriva under på samma sak om drinkarna. Är du i krokarna är det definitivt värt ett besök!

La Rotonde de la Villette, place de la Bataille de Stalingrad, 75019 Paris

Alltså besvikelsen var stor när min allra favorit i Marais, det lilla tehuset med de underbara tarte au citron var stängt för renovering av köket. Fast vintageshoppingen gick ju bra. Jag vandrade runt i solskenet och söp in atmosfären. Man behöver ju inte så mycket mer i området där gayklubbar trängs med judiska boulangerier och bokhandlar och hipsters. Nu: Båt på Seine!

Ja, nu är ju inte det här någon modeblogg. Har aldrig varit och kommer aldrig att vara. Inte för att jag inte älskar skiten, för det gör jag. Läser många modebloggar varje dag. Är avundsjuk på Sofi Fahrman och Elin Kling, och hela den biten. Men det finns ju de som gör det mycket så bättre än jag. Så här kommer ni inte se någon dagens outfit eller shoppingguider. MEN. Jag var bara tvungen att visa min vintageshopping från Marais. En underbar tyllklänning med en lång dragkedja längs hela ryggen och med en urtjusig kjol och en liten fin väska i den mjukaste italienska lädret. I fickan på väskan hittade jag gamla checkar från 1977 och Bryssel. Fantastiskt! Prislappen? En tia för båda sammanlagt. Det kallar jag fynd!

Ja, mycket maktbegär blir det. På Fontainebleau har detta blivit översatt till metervis med tyger med familjevapen på, troner och mycket, mycket överflöd. Ganska komiskt, faktiskt. Det är definitivt värt ett besök. Jag har aldrig varit inne i Versailles, bara utanför. Men mitt sällskap sa att Fontainebleau var "värre". Så åk!

De två små byarna där Château Fontainebleau ligger, Fontainebleau och Avon, är extremt pittoreska och trevliga. Jag och mitt sällskap vandrade genom byarna, åt en underbar lunch i form av kall tomatsoppa med saffransmör och laxtartar och jag införskaffade en klänning som enligt mitt (manliga) sällskap såg ut som något Marie Antoinette kunde haft. Passande, då. Torsdagen bjuder på Marais (yes Sandra), fika med ett sällskap och drinkar med ett annat. Och jag har sovit på tok för länge. Så á bientôt!

Idag hängde jag där bland andra Napoleon I, II och III, Marie Antoinette och Solkungens farsa brukade hänga. Fint som snus. Fler flådiga och överdådiga rapporter framgent. Nu: vila. Det är tröttsamt med semester.

Igår kväll mötte jag upp med Katie och Mark för middag. De gifte sig i söndags i LA och är här på smekmånad. Fint av dem att tycka att jag skulle vara en del av den. Katie och jag, som hängde första gången på Orange County Fair, hade inte setts på elva år, så det fanns mycket att prata om. Mark, som jag aldrig träffat, är nyexad jurist och väntar med spänning på resultatet av the bar exam. Vi dinerade på parets vän Oliviers nyöppnade restaurang i tredje. En restaurang som specialiserat sig på kött och vin. Det förstnämnda är ju verkligen inte min grej, men det sistnämnda är det bättre med. Medan Mark och Katie mumsade på stek och ankhjärta med frites fick jag en ljuvlig sallad på färska fikon, vattenmelon och blåmögelost och vi sköljde ner det hela med ett underbart rödvin från Languedoc. Vi fick även underbara desserter och dessertostar samt tre olika digestifs. Trevfligt värre. Är du i Parran kan jag verkligen rekommendera stället. Adressen ser du på fotot ovan. Nu: Fontainbleau som aldrig blev av här om dagen. À bientôt!

Makroner är ju hypade nuförtiden. Men tyvärr finns det få bra makroner i Sverige. Makroner ska vara saftiga, fluffiga och mjuka. Absolut inte torra och hårda som många svenska makroner är. Ladurée är ju på modet för många svenskar som besöker Parran. Eller London, New York eller LA för den delen. Och de är ju goda. Och har fina askar. Angelina är också populärt och har också fantastiska bakelser och lokaler, som även var Coco Chanels favorit. Men ska man bara ha ett par hederliga minimakroner är Pierre Hermé enligt mig (och Kenza som var den som introducerade det för mig) det absolut bästa stället att gå till. Fantastiska makroner som alltid är färska (man ska förvara dem svalt gott folk, och de är en färskvara, konsumera a.s.a.p) och goda. Förutom de klassiska smakerna bjussar dessutom Pierre Hermé alltid på fantastiska säsongsbaserade, tillfälliga smaker. Eller vad sägs om färsk mynta och ärtor? Eller kanske morot, apelsin och kanel eller grönt te, röda bönor, lime och ingefära? Prova, hörrni! Och kom ihåg att förvara dem i kylskåpet! Slutmakronföreläst. Och hörrni, ursäkta för alla bajsnödigt poserande bilder på undertecknad. Jag har drabbats av ett svårt fall av är-man-inte-med-själv-har-det-aldrig-hänt-syndromet. Over and out.

När vi ändå hade ångan uppe igår passade vi på att besöka ännu en sevärdhet som jag aldrig varit i och på. Under och bredvid: ja. Men aldrig inne. Triumfbågen. Och med våra käcka turistpass fick vi dessutom gå förbi den långa kön. Trefvligt. Idag har jag en het dejt ensam med Paris, precis som jag brukade ha på söndagar när jag bodde här. Det jag behövde. Det jag fortfarande behöver. Men idag är det tisdag och Parran väntar på mig. Á bientôt!

Jag har - trots att både ha besökt Paris innan som turist och faktiskt bott i staden - aldrig varit uppe i Vår Dam. Så jag tyckte på tiden. Ett par timmars väntan, 800 trappsteg och många foton senare var det gjort. Utsikt, klocka och skulpturer - check! Vi har köpt ett tursitpass som för ynka € 35 ger oss inträde på i stort sett alla muséer, turistattraktioner och slott, samt förtur i alla köer. Förutom Notre Dame, då. Såklart.

Var passade det inte bättre att söndagsbruncha med en mexikan om inte på ett mexikanskt hak? Tallrik efter tallrik serverades oss. Bara att trycka med andra ord. Och vegetariskt kunde de kirra också. OCH det var helt ok priser. Tips om ni någonsin är i krokarna.

Jösses alltså. Ett år är nog med tid. Nog med tid för att man ska tycka att det är roligt att posera framför Parransevärdheter igen. Jättekul kan man tycka att det är. Fotohjälpen: maybe not so much. Nu: Fontainebleau. Au revoir!

I går var jag på besök i en fransk familjs lägenhet. Hos en anrik fransk familj. Ni vet familjevapen, böcker som tillhört Solkungen, bibliotek och hela den biten. Jag tog en dusch också (!). Badrummet var ungefär tre gången så stort som min första lägenhet och inkluderade både badkar och dusch pour l'homme et pour la femme, klassiskt göra-i-ordning-sig-avdelning med sminkbord, ombytesområden bakom en fin rumsavdelare och fullt med små fina flaskor från Chanel och andra fransyskor. Fint, alltså. Duschen? Underbar! Det är svettigt i Paris.

Midnattsbio hörrni, vilken grej. Tjugo minuter, en halvtimme eftermidnatt körde filmen igång. Man hinner ha en heldag i stan, käka sen middag, stosa i kvällsöppna affärer och ändå ha gott om tid innan filmen börjar. Perfekt om man vill nattsudda utan att snöra på sig dansskorna på nattklubben. På grund av semestertider och Ramadan är det dessutom fler folk än vanligt på gatorna. Trevligt. Det är förresten varmt i Paris. I natt när filmen var slut och vi promenerade hem visade termometern på hela 25 grader. Ännu trevligare. Dagen ska tydligen innebära 33 varma grader igen, dessutom.  I morgon visar väderrapporterna dock på regn så då tänker jag mig en liten slottstur eller dylikt. Nu ska jag flytta till en lägenhet i 11e arrondissemanget. Tjipp sålänge!

33 grader. Klarblå himmel. Espresso och croissant i parken. Osäker och rosslig franska. Lemonad i Carrousel de Louvre. Långa promenader genom många arrondissements. Lite så, ungefär. Mia, fler bilder kommer, lovar!

Framme. Äntligen tillbaka. Första gången sedan jag bodde här. Så där härligt nostalgiskt. Jag bor i 17e så det blev raka vägen till Champs Élysees för en myntaté när jag hade anlänt. Härligt. Dagen bjuder på 33 grader och strålande sol, så det blir nog parkhäng för korrigering av mycket blek lekamen. Tjipp så länge!

Torsdagskvällen betydde Slottsparken, sushi, vin och sol. Ett smakprov om vad som komma skall. Om några timmar sitter jag nämligen på ett plan till min forna hemstad Paris. Om ni hänger med får ni rapporter från den franska huvudstaden i dryga veckan. Och sedan drar jag vidare till nästa huvudstad.

Min vän Ben fyllde år i går (OCH min ömma moder, grattis igen fina mamma!). Eftersom Ben är amerikan fick han en stor, fet, onyttig cupcake med ett ljus i av mig, plus "happy birthday" brölat av yours truly. Han tackade genom att bjuda mig på indiskt på Lilla Torg. Trevligt! Och solen sken dessutom för en gång skull. Trefvligt indeed.

..är mycket roligare (och godare!) än vad man kan tro. Och perfekt om man vill lyxa till det utan att konsumera alkohol. Jag blir serverad mocktails var och varannan dag av min fina värdinna. I går eftermiddag fick jag den här (som i och för sig innehöll liiiite Limoncello) med röda vinbär lagom till att eftermiddagströttheten hotade att kicka in. Jag älskart.

...tillbringades på en sportbar där vi inmundigade flotting mat, drack öl och hejjade fram MFF i Zagreb. Näppeligen framgångsrikt, tyvärr. Surt. Jag - som var himmelsblå kvällen till ära - var nästan lika modfälld som de andra när vi gick hem i Skånenatten. Torsdagen blir förhoppningsvis peppigare, då jag som vanligt har den fullspäckad med diverse roligheter. Jag börjar med en lunch med ett födelsedagsbarn. Kul!

Jag fick mersmak efter Sibbarphänget. Morgonpromenaden tog mig till standen, det vill säga Ribersborg - eller "Ribban" som Malmöborna kallar den - där jag sprang i vattenbrynet. Igen - underbart!

Jag älskar ju som bekant havet. ÄLSKAR. I går åkte jag motorcykel (!) till Sibbarp där jag på en gammal utsiktsplats från andra världskriget insöp havet och det vackra Öresund under en dramatisk himmel. Underbart, faktiskt.

Jag trivs här. Känner mig fortfarande hemma. Hittar fortfarande. Jag vet var jag ska gå och var jag hittar vad jag behöver. Även om det finns nya tillskott varje gång jag kommer hit. Jag gillar Malmö. Staden. Människorna. Havet. Dialekten. Närheten till kontinenten. Jag gillar nästan allt med Malmö. Nästan allt.

Som vanligt är det många jag vill träffa i min forna hemstad. Det har hunnits med åtskilliga träffar under min tid i Skåneland. De innehåller uteslutande mat och/eller dryck. Jag har under denna dag lyckats klämma in hela fyra sällskap med lika många mat- och dryckestillfällen. Det är tur att jag rör mycket på mig under min semester. Annars hade jag fått rulla till min nästa destination. Som för övrigt är Frankrike och Paris och som inträffar lagom till veckoslutet.

Min dator mår inte så bra. Så när jag skulle ut på min lilla trip fick jag låna pappa Carls dator. Jättegulligt av honom, ju. Det var bara det att den var mycket mer långsam och mycket mer tung än vad jag var van vid. Mycket mer. Så jag gick och spontanköpte en mini-pc. En vit, söt sak från ASUS. Jag tror vi kommer att bli väldigt lyckliga ihop. Tills jag lämnar den för en Macbook Pro, det vill säga.

Lång promenad genom Malmö. Brunch med vännerna. Häng vid St Knuts. Paninifika på Lilla Torg. Rester från lördagsmiddagen: chévre chaud och svamppasta med massor av peccorino. Transformers 3 i 3D. Hemgång i strumplästen eftersom undertecknad inte ville förstöra ännu ett par vita tygskor i hällregnet. Good stuff.

Malmö är ju som bekant parkernas stad. Min favorit är Slotts- och Kungsparkerna som ligger vid Malmöhus slott. När jag bodde här bodde jag i Slottsstaden och gick i parken i stort sett varje dag. Idag tog jag en promenad längs minnenas gata och vandrade förbi pilar, statyer, blommor och fåglar. Vill man promenera här kan man även kolla in Slottsträdgården, fika på caféet eller varför inte kolla in slottets muséer? Gört, vetja!

Malmöbesöket har än så länge inneburit cocktails HÄR, hotshots HÄR samt den godaste fördrinken jag druckit på länge, underbar hasselnötstorsk och ljuvlig pumpapuré på det HÄR stället (rekommenderas varmt!). Lördagen bjuder bland annat på middag och drinkar med vännerna. Nu ÄR det semester!

Jag hänger med min dator medan min värd och värdinna jobbar veckans sista arbetsdag. Det har shoppats lite, käkats sushi, tränats och sovits på spikmatta. Nu börjar jag längta efter att de ska bli klara med jobbet och lagom till detta trillar ovanstående mail in. Sweet. Helgen börjar om en och en halv timme och fortsätter med diverse roligheter in på lördagsdygnet. Trevlig helg, gott folk!

Morgonens promenad tog mig inte genom hagar, skogar och ängar, utan förbi torg, gator och alléer. Jag är i Malmö. Det blir en fartfylld helg fylld med roligheter. Mycket går i matens och dryckens tecken. Det blir lätt så när man kamperar hos vinimportörer. Jag inledde Malmövisiten med att bli bjuden på italiensk mat och vin när jag sladdade in vid halvtiohugget igår kväll. Det bådar gott, det här.

Bergslagen är inte så dumt ändå. Imorse under min morgonrunda visade det verkligen sig från sin bästa sida. Såklart det gör det dagen jag åker härifrån. Min semester hittills har ju bara regnat bort, så nu börjar min sommarturné (vad ni än säger är inte hösten här än, så det så). Jag sätter mig i eftermiddag på ett tåg mot mitt älskade Malmö. Där väntar många äventyr och upptåg. Sedan drar jag vidare ut i Europa. Jag kommer, när jag tänker efter, åka på turné enkom till städer jag tidigare bott i. Men en sak i taget. Skåne - nu kommer jag!

Det är mycket roligare att ge bort något man gjort själv. Min svartvinbärsmarmelad är ett exempel på detta. I höst blir det nog äppelmos.

Trogna läsare av den här bloggen vet vilket lag i vilken sport som ligger mig allra närmast om hjärtat. LIF Lindesberg, handboll. Det var under förra säsongen lite frustrerande att vara LIF-fan. På slutet var det rent av jobbigt. Till slut åkte vi i alla fall ur Elitserien och ska under denna säsong bekanta oss med Allsvenskan. På slutet av förra säsongen fick jag gå själv på matcherna, för ingen hade lust att gå och se ännu ett platt fall (jag är emellertid ingen kappvändare). Nu är alla dock tokpeppade. Vi har fått massa nya tillskott och på pappret ser laget riktigt bra ut. Kanske blir det bara en liten kort sejour i Allsvenskan och sen är vi tillbaka där vi hör hemma igen. I helgen bjöds det in till öppen träning, och jag tog med mig vännerna för att kolla in de nya tillskotten (ja, de spelar faktiskt fotboll på ett av fotona, det var uppvärming). Jag är peppad. Och tror inte att jag kommer behöva gå själv denna säsong. Men ni kan väl hålla en tumme eller två i alla fall, va?

Jag ska inte sticka under stol med att jag har "låtit mig själv gå" under sommarens jobbmaraton. Tisdagen vigdes därför åt ytligheter och inombordsheter. Två (!) besök hos naprapaten, ett till hudterapeuten och ett till frisören fick det bli. Brand new. Gött. Jag lyckades dessutom trycka in en lunch och shopping med mamma på stan. Naprapaten förresten. Det är inte så kul att höra "fortsätter du så här kommer du ha kronisk värk i hela kroppen om tio år, och då hjälper inga behandlingar" och "om du inte lär dig att slappna av kommer det aldrig bli bättre". Jepp. Jag vet. Den där inre stressen alltså. Men nu skiter vi i det och fokuserar på att jag är snygg igen, ledig och resredo. Hurra!

I går lyckades jag klämma in ett besök av två av mina favoritflickor (hallå, jag har ju semester, varför är det så mycket?!?). Hon är underbar, Helenas dotter. Vacker, bedårande och alldeles, alldeles underbar. Jag sjöng små visor för henne medan Helena catchade upp lite på vad som hänt på nätet den senaste tiden. Krashad dator och bäbis kan göra att man behöver det. Jag köpte nyligen ett babygym som lillkickan ska ha när hon är och hälsar på mig, och det testkörde vi för första gången igår. Det kommer bli super när hon blir lite äldre. Åh, vad jag längtar tills hon kan säga mitt namn. Och kramas. Fanst det är ganska så förbaskat underbart nu också, för den delen.

Fika. Det vi svenskar gör bäst. Jag är tydligen ett "fika-mongo". Det fick jag höra av vännerna i helgen. Och det är nog sant. Men det gäller bara kaffe. Det räcker för mig. Under helgens fika tog jag dock en lemoncurdglass också. Fancy! Nu börjar förresten min sommarturné klarna. Det kommer att åkas tåg, bussas och flygas både runt om i Sverige och Europa. Kanske utanför Europa också. Ni hänger väl med?

Gin och tonic i kvällssolen på vännernas terass. Middag och drinkar i solnedgångens Örebro. Utgång och uppslut med ännu mer vänner och bekanta på klubbens uteterass. Många kära återseenden. Nätverkande. Kramar. Diskussioner om kärlek. Skratt. Vännerna jag kallar syskon. Fin kväll.

Promenerade med min ömma moder här om dagen. Jag, som dotter till en smålänning, tänker genast på John Bauer vid vyer som ovanstående. Det mystiska, mysiga, lite halvläskiga där man skymtar troll, prinsessor och underbar natur. John Bauer vilar på samma kyrogård som min farmor. Varje gång jag besöker den tänker jag på honom. Han berikade (och berikar) många barns uppväxt. Fint.

Jag inledde semestern med en två timmar lång powernap och sedan dinner and a movie hos Larssons. Och lek med min favoritpojke såklart. Som gjorde skäl för sitt namn genom att säga bedårande saker som "Jenny, jag tycker hela du är fin" och "jag har saknar dig så att det killade i ryggen". Åh. Vi såg No strings attached, förresten. Ja, vi vuxna då. Man visste ju hur det skulle sluta. Ja och vad som skulle hända innan det med, för den delen. Men jag gillart. Och ni som känner mig känner ju till min fäbless för herr Kutcher. Jepp. Over and out.

Oj, oj, oj så välkommen den är. Semestern. Jag kommer ofta hittas i ovanstående pose, tror jag. Några saker är oklara än (som om det blir Rhodos, Turkiet, Paris, NYC, London eller alla eller några av dem, till exempel) men det är alldeles säkert. Att jag ska vila och slappna av. Jag kan vara lite dålig på det annars, men nu är det dags. Jag behöver bort från allt ett tag, bara. Vila, ladda batterierna och jobba upp energin igen. Fy sjutton, vad skönt det ska bli! Idag klockan 14.00 börjar den.

Koka upp två liter svarta vinbär med åtta deciliter vatten, saften och skalet av tre limefrukter, en gnutta cayennepeppar, en vaniljstång och kanel efter smak. Låt koka i en kvart. Ta av från värmen och häll i en hel påse socker (två kg). Rör tills sockret har löst upp sig helt och hållet. Häll upp den varma marmeladen i varma, desinficerade burkar och vrid på locket lite grann. Lår kallna och vrid sedan på locket helt och hållet. Det kan ta nästan ett halvt dygn innan det stelnar. På bilden har det inte det ännu, men jag kunde inte vänta. Dessutom hade jag ju köpt färska criossanter enkom för ändamålet....

Undertecknad är mycket förtjust i spontana infall och roliga överraskningar. För nästan exakt år sedan fann jag mig plötsligt mitt i O-ringen. Denna gång var det mycket otippat kanot-SM:s tur. Mitt i centrala Örebro. Roligt, otippat och uppskattat. På semestern planerar jag att plötsligt finna mig i en massa otippade, oväntade, roliga situationer. Gärna sportrelaterat, då med. Eller musikorienterat. Eller True Blood-orienterat, kanske? Otippat, none the less. Bring it on!

Om jag vill ha lite ren luft i lungorna, ro i själ och sinne och en energikick kan jag alltid lita på syrran och hennes lantboende. Lite skitsnack i soffan, djurgos och djupa inandningar i omgivningarna och jag är brand new igen. Det var precis vad jag gjorde i söndags. Hur bra som helst. Tack, syrran!

Back in the Ronald Reagan days, when we put satellites in space, when boys wore skinny leather ties, oo-oh-oh....

I lördags firade jag in Lottas tjugioåtta år i en av mammas gamla toppar från åttiotalet som jag hittade i en påse på vinden. Tubtopp, modell magkort. Handbatik. Neonfärger. Klädda knappar. Resår bak. Jag älskart! Visst är den snygg?

Söndagen bjöd (äntligen) på strålande sol och värme. Linde och jag promenerade genom Öret och jag plockade fram mina bästa guideegenskaper. Frukost i solskenet och parkhäng på det innan jag vinkade av Linde på stationen och söndagen var snudd på perfekt. Nu inleder jag min sista jobbvecka innan välförtjänt, efterlängtad semester. Trevlig vecka, alla!