Jenny Lina Carlsdotter

Söndagen var fasiken alldeles perfekt! Jag, Eva och Mette tittade på Monets verk på Musée Marmottan Monet, bland annat många av hans näckrostavlor och tavlorna på solnedgången som gav impressionismen dess namn. Jag älskar Monet och det är helt overkligat att få se så många av hans verk på samma ställe, helt underbart.





Sedan tog vi en fika på ett mysigt patisserie i närheten, och vår servitör blev så betuttad i oss (senare visade det sig att det var EVA han var betuttad i dock, och inte oss andra) att det kom in tårtbit efter tårtbit efter bakelse efter bakelse. När vi gick gav han Eva en stor näve godis också. Jag blev helt stissig av allt socker och spang runt som ett otåligt barn resten av dagen, eller så långe sockerrushen satt i åtmonstonde.













Och Paris är helt rätt plats att befinna sig på när man är sugen på bakelser...





Dagen avslutades med Alice i Underlandet i 3D nere i Montparnasse. Det rådde dock viss förvirring om vilken biograf vi skulle titta på. Här i Paris finns nästan alla biografer av någon anledning i "kluster". Ett av dessa kluster finns i Montparnasse. Vi hittade en biograf som hade filmen i 3D, men inte i VO (Version Orginale) och en annan hade den i VO men inte 3D. Efter mycket om och men och ganska mycket kö kom vi så äntligen in på rätt biograf och rätt sal.



Jag hade förutom fånig min också passande nog på mig min Alice i Underlandet-scarf, helt oplanerat. Den köptes på Uniqlo och är en del i kollektionen från deras "design"samarbete med Disney.



Vad tycker ni förresten av om mina väska? Jag älskar Longchamp, och denna är en special edition i samarbete med Galeries Lafayette. Trycket föreställer Lafayettes vackra tak som jag passade på att dokumentera sist jag var där.









I dag ska jag äntligen träffa Johan, vi har under flera veckor gått om varandra och nu har vi äntligen lyckats synka våra schemata. Good times!

Sista dagen med Sandra inleddes efter hennes Louvre-besök och mitt test (där jag fick 17,5 av 20 trots sjukdom, madame var nöjd) med pizza i de riktigt turistdrypande resturangkvarteren på andra sidan floden från Notre Dame, eller Rive Gauche som parisianarna kallar det (tack för maten, Sandra!). Sedan tog vi en för Sandra mycket plågsam sista promenad. Det gör ont i fötterna att vara turist i en storstad. Vi började med att gå rakt in i en filminspelning längs Seine.







Eftersom jag är den diskreta och subtila (host) människan jag är så blev detta det närmsta fotot på skådespelarna. De var klädda i 40/50-talsutstyrsel och såg allmänt uttråkade ut.

Sedan begav vi oss till denna gata:



För att besöka Cocos gamla hoods. Det är numera inte bara nummer 31 dock, utan även 27 och 29.





Efter detta promenerade vi vidare till cafét där Carrie fikar och matar en hund i det allra sista SATC-avsnittet. En mycket populärkulturell eftermiddag, med andra ord. Vi fick attans bråttom till flygbussen och lyckades missa Sandras avgång, men som tur var gick det bra med nästa. Lite över ett i morse fick jag ett sms om att hon låg hemma på söder i sin säng igen. Good times. Jag saknar henne redan... Helgen blir lugn på grund av förra helgens spektakel. Jag inledde den med Supernatural, Greys Anatomy och SATC samt en hallonmakaron, en äppelbakelse, salta kringlor och citrusläsk. Jag gör mitt bästa för att samla på mig några kilon igen.

Fredag betyter test. Jag var ju borta några dagar så detta kommer att gå sådär. Men jag kör på som vanligt!

Gårdagen tillbringades på Paris gator och torg med Sandra, som naturligtvis ville se allt. Vi passade på att shoppa lite, vi ärande bland annat Galerie Lafayette och den japanska klädkedjan Uniqlo med vår närvaro. Uniqlos jeans kostar € 20 och de lägger upp dem gratis över natten. Som hittat. Sandra köpte tre par och jag nöjde mig med ett. Sjukdomen har verkligen satt sina spår, jag har numera storlek 24 på jeans! Tårtkalas, någon?



Denna bild på mig själv är den enda jag bjuder på tills jag tillfrisknar helt. Denna uppsyn lyckades jag åstadkomma med mycket smink, och ändå ser jag ut som the undead. Mon dieu!



Nyshoppad och nöjd Sandra!



Paris fortsätter att sätta på sig sin vårskrud.



Sandra i Montmartre



Sandra och Det heliga hjärtat

Nu är Sandra på Louvre och jag ska plugga till testet. I eftermiddag blir det intensivhäng innan Sandra beger sig tillbaka till Svealand. Jag kommer sakna henne! Tiden GÅR verkligen fort när man har roligt....
TREVLIG HELG ALLA!
OCH: Grattis på födelsedagen Sara T!

Äntligen tillbaka! Jag gick på söndagsnatten på en riktig nit. Jag "gav tillbaka till jorden" som jag brukar säga, åt båda hållen. Jag svimmade. Jag krampade. Jag fick inte luft. Det var något som var riktigt fel. Doktorn kom och gav mig en injektion och en lista lång som tomtens på Kalle Anka med mediciner. Nu är det fyra dagar sen och idag tor jag att jag ska äta helt normalt. Kanske. Herregud vilken pärs. Jag känner mig bättre än vad jag ser ut dock. Jag är blek som ett lakan, har ringar runt ögonen, sår runt käften och livlöst hår. Jag hoppas det ordnar upp sig för Jenny Lina Carlsdotter snart...

Eftersom hag har varit borta ett tag backar vi bandet till lördag när jag mötte upp detta knasiga gänget vid Champs-Élysées Clemenceau:



Vi skulle titta på YSL-expon på Petit Palais. Det är egentligen inget petit med det dock...



...om man inte jämför med Grand Palais förstås...



Expon har varit väldigt hypad då legenden gick bort förra året.





Men när vi såg kön - två timmar innan stängningsdags - gav vi upp om att få se legendens kläder och annat vackert just denna lördag. Efter att ha kontemplerat att se Turner på Grand Palais en stund men även där gett upp när vi sett kön gick vi istället och tog en fika.



Jag passade före och efter gängets ankomst och sorti på att domumentera omgivningarna till ER som läser denna blogg (och när vi ändå är på det ämnet får ni gärna ge er till känna i kommentarsfältet då och då. SARA T: Välkommen hit!).







Sen blev jag sjuk så inget mer att rapportera där. Men i tisdags kom underbara, fina, smarta, snälla och bästaste Sandra hit på besök. Hon fick under sina första timmar på fransk mark ett telefonsamtal där hon fick veta att hon fått ett nytt, bra och flashigt jobb! GRATTIS vännen! Vi skålade i avslagen cola (due to my condition) och firade med tacos (jag åt bröd med lite cremé fraishe). Underbara Sandra!



I går tog jag mig på lite halvskakiga ben mig till Pomidou med Sandra, vilket var helt rätt val. Både för att det var en upplevelse men också för att jag igår kväll kände mig mycket, mycket kryare. Jag behövde komma ut lite i friska luften (och insupa lite konst). Här kommer några godingar på centret, utsikten och några pärlor från samlingarna.

















Japp, Sigmunds barnbarn. We did not like him though...





En favvo av Robert Delaunay.



En annan av Dalí.



Och Chagal.









Yoko Onos någontig till John...



Sen tog vi en fika i värmen. Paris bjuder fortfarande på 19 grader och sol. Idag är det dock liiiite friskare och lite mulet. Så länge man kan fika ute och jag är frisk är jag dock hur nöjd som helst! Innan vi går ska jag bara skryta lite med följade kort (ha en bra torsdag alla! Kram!):

I går sa vi så hej då till Francis som på onsdag sätter sig på ett plan tillbaka till hockeyland. Snyftigt, I have to say. Vi gjorde emellertid det bästa av situationen, och det blev skön(?)sång, spex och skrål.









Andreas went all Teddybears Stockholm on us...

Vi gav Francis en t-shirt med små personliga hälsningar på. På baksidan ritade Mette (helt från minnet!!!) en perfekt kopia av svenskhuset i Citén och Tour Eiffel.





Sedan ett glas på Rue Oberkampf, som jag kommer sakna. Kommer inte bli samma sak utan Francis...







I dag avnjöt jag Jenny-gjord brunch och nu snackar jag med pappa i luren. Snart är de i Kina. I dag ska jag och de tre andra musketörerna till Yves Saint-Laurent-expon på Petit Palais.

Ja, det börjar bli tjatigt, men jag kan inte komma över det. I dag bjöd Paris på TJUGIO grader varmt, och jag njöt av solen i fulla drag. Vad hände liksom, det är ju snudd på försommarvärme! Det är fortfarande kallt i skuggan och när det blåser dock, så man känner att det inte är dags att ta av sig för mycket än. Något annat man känner är pollen, vilket börjar bli lite FÖR jobbigt. Jag hann inte till Pharmaciet i dag, så det får vänta till imorgon. Alejandro i min klass hade aldrig hört om pollenallergi innan, och kläckte ur sig "Yes, so I've heard that you and Oscar have a spring-decease". Faktiskt väldigt bra förklaring: jag har vårsjukan!



Jag har den enorma turen att min skola ligger vid Notre Dame, så innan klassen började satte jag mig och pluggade det sista till fredagstentan utanför det vackra schabraket. Jag unnade mig (med Helenas röst i huvudet) min favvo-dryck från Buccan också. Jag gick så långt att jag till och med beställde den MED grädde. Det tillhör ovanligheterna. Där satt jag i bara sommarklänning och kavaj, och började ett tag undra om jag eventuellt dött och hamnat i himmelriket...



Men det hade jag inte, för i himmelriket gissar jag på att man slipper test. Jag vet inte riktigt hur det gick, för jag var klar efter tio minuter. Vi fick 40 minuter på oss. Antingen aceade jag det eller så gick det åt fanders. På måndag vet jag. Efter testet och fonetiken vid Vavin åkte jag till Marais och mötte upp Francis för att återvända till det lilla téhuset. Jag beställde (surprise, surprise) citronmarängpajen igen och ett gott rosenté. Jag kan inte komma över hur stora marängpajerna är. Eller hur stora bitar man får. De kunde inte de andra kunderna heller, för när jag frågade om jag fick ta kort till bloggen startade jag en pilgrimsvandring av fotografer till pajen. Oj då. Dessutom tog den slut på tio minuter. Ergo: blogging is good for buisness!







I kväll säger vi adieu till Francis med en lite soaré. På onsdag lämnar han oss för Montréal... Det kommer att bli tomt här utan honom... Trevlig helg alla fina!

Först och främst: GRATTIS till Eva som fick hotshot-jobbet. Du är bäst!

I dag har våren fullkomligt exploderat i Paris. Hela NITTON grader i skuggan fick vi njuta av. Jag firade med att köpa tulpaner och genom att inviga mina nya löptights i "Le Luco". Det var andra som hade tänkt som jag....





Som sagt, våren har exploderat i Paris. För tre månader sen spydde jag ut bildorgier i vinterlandskap, här kommer en bildorgie i vår(park)landskap.

















Men med våren kommer pollen. Jag ska länsa närmaste pharmacie inom kort.

NU ÄR VÅREN HÄR!!! I går njöt vi av 17 plusgrader och sol. I går kväll kunde man gå i en tunn klänning och endast skinnjacka, och det var som om någon tryckt på en knapp. I skolan var alla (inklusive Madame Chamblas, som sjöng för oss) på utomordentligt bra humör, och men kunde nästan ta på den gladlynta stämningen. Tyvärr har jag och grabbarna fonetik denna veckan, så vi missade det mesta av solen då vi var tvungna att sitta i språklabbet och tjabba.



Lite fick vi njuta i alla fall, på väg bort till Vavin/Raspail.

I går gick vi lite action på Rue du Dragon. Jag bloggar om det för det var ett falskt alarm som tur var. Annars blir jag lite nervös när jag hör utryckningsfordon nu för tiden. Heta brandmän och poliser bara utanför fönstret, det är en bra vårdag det!









Kvällen tillägnades klass Débutant 07 och många från klassen slöt upp hemma hos Sarra, som bor med en utsikt över Notre Dames vackra torn och tak. Sedan vidare till gamla goda Scorpitone, börjar bli lite gammalt nu, dags att vidga vyerna lite tror jag. Jag lämnade gänget en halvtimma efter midnatt, då var de som bäst i gasen. Jag är lite för gammal känner jag. Jag snackade lite en med söt kille ett tag, men när jag insåg att jag var ÅTTA år äldre än honom så satte det spiken i partykistan. Så fick det bli en taxi hem och det är jag glad för i dag. Mår prima och är redo för en djupnykning i grammatiken för fredagstentan i morgon.





















Nu: Ekot, kaffe, frukost, plugg och sen madame Chamblas före lite fonetik.

...kickar jag igång dagen med att styra stegen mot Jardin du Luxembourg, eller "Luco" som Paris-borna kallar den, för en powerwalk. Det är underbart att se Paris vakna i - allt som oftast - solsken.



Jag möter varutransporterna som lastar av förnödenheter till kvarterets restauranger och barer.



Jag är ute innan soporna har hämtats. Jag möter stressade människor klädda i kostym och med portföljen i ett hårt grepp skyndandes till metro och buss, nannies med morgontrötta barn i barnvagn, nyvakna hemlösa som gosar med sina hundar... Staden vaknar.



I parken möter jag en ensam, morgonpigg och hurtig boulespelare...



...och andra hurtiga morgonmotionärer. Ofta har jag turen att ta min promenad samtidigt som senatens heta polis, som joggar i grupp med intercomarna i händerna och mycket, mycket korta, röda shorts. I dag lös de emellertid med sin frånvaro.



Våren i Luco är vacker.



Mycket vacker.

I går damp det ner ett paket i brevlådan från Carro och Tops, de hade skickat tabletter mot laktos till mig och en jättefin blomma, TUSEN TACK! Jag hade inte ens tänkt på att jag kunde fixa tabletter för min mjölkmage. För ett par dagar sen hittade jag LÅGlaktos-yogurt på Monoprix, men den var dubbelt så dyr och inte laktosFRI, så det fick vara. Igen, TACK! På fredag begravs faster Stina, och jag kommer inte vara där. Fysiskt. Men i tanken. På lördag drar mamma och pappa till Kina, coolt! Och nästa vecka kommer Sandra hit och hälsar på. Också coolt.

Ja, en helg kan ju aldrig flyta förbi helt problemfritt nu för tiden. Jag och gänget från Citén tog några glas hos mig för att sedan fortsätta till DETTA stället. Väl där börjar det med att jag får en GT hälld över min kaluffs och rygg. Ok, det är sånt som händer. Men sedan blir Andreas av med sin plånbok, som låg i hans kavaj som hängde på MIN väska. Snacka om att jag fick sluldkänslor. Efter att ha letat i vad som kändes som en evighet fick han äntligen tillbaka den, givetvis utan pengar och VISA dock. Det var bara att åka hem och spärra för honom. Vi andra försökte med konstgjord partyandning återuppleva feststämningen. Gick sådär.... När en tjej lyckades trampa på mig med sin drygt en decimeter långa stilettklack, INUTI mina skor och FASTNA kände jag att det kanske var dags att ge upp. Det var roligt så länge det varade i alla fall, och det var ett väldigt coolt ställe och väldigt skillade DJ's.

















På söndagen pallade jag mig upp i tid för att äntligen ta mig upp till söndagsmarknaden i Clignancourt. Jösses vad den är stor! Tänk er typ tio gånger större än Camden market eller något i den stilen. Billiga märkeskopior trängdes med antikviteter, Conversskor, smycken, gamla tvättmaskiner, en uppstoppad giraff (!), vackra sketbilliga vintageväskor från Dior och Chanel som ändå var för dyra för min plånbok, sekelskiftsmöbler, donuts och mirakeltvättmedel.















Nu: Madame Chamblas och sen fonetik!

Oj, oj, oj. Äntligen en perfekt kväll! Det var precis vad jag behövde. Det kanske min kropp skulle vilja diskutera med mig i dag dock, men det var så värt det! Kvällens startskott gick av med ett beprövat koncept, nämligen middag i Citén. Jädrar i min lilla låda vad vi åt! Magen stod i fyra hörn, för att inte tala om blåsan. Alla hade trott att det var på deras ansvar att införskaffa drickbara ting, vilket resulterade i en bubbelinflation. Jag gillar dekadens och överflöd ibland.





















Med fulla magar samt (hos vissa) fulla huvuden tog vi metron till Marais...







I Marais fick vi en liten promenad för att sedan sluta upp med några andra och sätta oss på Les Philosophes. Trevligt ställe dekorerat med filosofiska böcker och olika filosofiska små meningar uppsatta här och där.













Jag och Eva tog ett snabbt glas chardonnay för att sedan fortsätta till Le Magnifique, som utan tvekan är mitt nya favvoställe i den franska huvudstaden. Som en blandning av någons (ganska flashiga) uptown-vardagsrum, en klubb och en chill-bar. Älskart!

















I dag vaknade jag klockan nio, och tänkte att eftersom det är lördag kan jag faktiskt unna mig att somna om. Vilket var svårt. I retrospect skulle jag ha gått upp, för när jag väl hade somnat igen vaknade jag inte förrän ETT på eftermiddagen. Så länge har jag inte sovit sen jag var tonåring! Det var bara att maka sig in i duchen och bege sig till lunchen med Paul, utan träning.... Oh well...



I dag blir det nog (en till) utgång om jag orkar. Börjar redan bli sent, så det är väl bara att putsa fjädrarna och snöra på sig dansskorna, som Fia skulle ha sagt! Trevlig lördag alla!

...kan man bli bjuden på latteshots från Starbucks bara sådär. Med hasselnötsmak.







I dag firar jag att jag fick 18,5 av 20 möjliga på testet (jag och Dax lämnade in första av alla så hon rättade dem direkt) med att bli bjuden på middag i Citén och med drinkar i Marais. I morgon blir det efter träning "fancy lunch" som han uttryckte det, med Paul. Sen utgång med Andreas sverigebesök och gänget. På söndag drar jag med alla jag känner och några fler till Clignancourts marknad. Däremellan skriver jag meningar på franska till madame Chamblas. Un bon week-end mes amis!

I dag fick vi äntligen ihop (relativt många ur) klassen och drog på happy hour på Le Pub Saint Germain, gud så trevligt! Alla är jättetrevliga och gulliga, och vi har kul åt hur dåliga vi (än så länge) är på franska. Vi kunde i alla fall beställa på franska idag, framgång! Mette kom och mötte upp oss, och vi drack bär-mojitos och banan-daquiries. Good times.

Populär produkt i hyllan på Monoprix....

Jag saknar inte Sverige så mycket alls. Men det har jag aldrig gjort riktigt mycket när jag har bott utomlands. Det jag i sådana fall har saknat har varit vår nyttiga diet. Fullkornsbröd, fullkornsgröt osv.

Nej, det jag saknar är världens bästa, mest underbara, finaste, klokaste och snällaste föräldrar, MAMMA och PAPPA. Och världens bästa syrra, MIA. Och MORMOR. Och CARRO och LINDE och HELENA och FIA och ANNA och alla andra fina. Hur kul jag än har här och hur mycket roligt jag än hittar på är det ni som känner mig, som vet vem jag VERKLIGEN är. Det som hände mig i helgen fick mig att sakna er något så djävulskt. Jag har inte varit borta länge, men i och med *han* och hans handlningari augusti fick jag ju vara er så nära under hösten. Bo i era hem, hänga med er mer intensivt. Jag blev van vid det.... I miss you!!! ♥

Alla klichéer är sanna. "Livet går vidare", "embrace life", "carpe diem". Nu ska jag njuta av att jag lever och att jag är här och att inget har hänt mig och mina nära och kära. Därför bloggar jag nu vidare. Inte som om inget som hade hänt, men med en medvetenhet om hur bra mitt liv är och hur viktigt det är att jag inser detta. Därför vill jag fortsätta som jag tidigare gjort.

I fredags bjöd jag Mette på en grek-inspirerad middag med en mycket uppskattad crème brûlée till dessert. Vi hade jättemysigt. Först var tanken att vi skulle fortsätta ut i Parisnatten, men efter några glas rödvin och en hård vecka bakom oss bestämde vi att vila kändes mer attraktivt och jag var i säng innan midnatt med Beethoven i högtalarna och ett mail till pappa på dataskärmen. Trevligt, faktiskt.





Lördagen inleddes med träning i Jardin de Luxembourg. Underbart. Våren är verkligen här, även om vi just denna vecka har en "köld"knäpp igen. Nästa vecka ska dock temperaturen komma tillbaka upp runt tiostrecket.















Lördagskvällen inleddes hos Francis med både larv och allvar. Larvet var det enda som dokumenterades, dock. Sen vidare ut i natten för mig och Mette. Det var KALLT!









Här hoppar vi av uppenbara skäl vidare till måndag. Jag fick tillbaka test nummer tre, och madame Chamblas var mycket nöjd:



16,5 och en halv poäng över mitt mål och jag slipper straff. Ni hade ändå inte kommit med några straff-förslag, så tur var väl det!



Endast ett halvt fel på första sidan! Stora, feta, röda bockar betyder alltså i stort sett alla kulturer utom den svenska rätt, inte fel.

Jag började denna dag med att ta kål på en kackerlacka. Great. Är det inte råttor i väggar är det grannar med stora högtalare eller stora, äckliga skadedjur i mina bostäder. Just splendid. Veckan bjuder på en middag med Mette, en reunion med Eva och antagligen Andreas, eventuellt lunch med Rouzbeh och lunch med Paul. Denna vecka SKA jag ta mig till marknaden i Clignancourt också.

Helgen som började jättebra slutade tyvärr i katastof. På lördagen var jag på en fest där det hände en förfärlig dödsolycka. Jag spenderade hela lördagsnatten och det mesta av söndagsmorgonen på en polisstation. Av respekt för alla inblandade kommer jag inte berätta mer än då, och det är också anledningen till att jag inte har bloggat. Mina tankar är med de anhöriga.
Jag återkommer.

Åh, vilken bra dag!!! Testet gick bra (tror jag), mycket bättre än förra fredagen i alla fall, vi hade sista fonetiken för ett tag, och kanske framförallt: Madame Chamblas gav oss ingen läxa över helgen! Yay! Dock måste jag ju plugga mänskliga rättigheter, men vad gör väl det när solen lyser? Le soleil brille! Det fick vi lära oss idag.

Bonjour, Madame Chamblas!!!

Ja, Madame Chamblas ville ha min bloggadress...



Madame står upp, sen har resten av klassen!

I kväll kommer Mette hit på en matbit, jag tänkte bjuda på en massa smått och gott. Denna vecka är vi inte längre de fyra musketörerna eftersom Andreas är och åker skidor och Eva är i Norge, utan den dynamiska duon - men det är minst lika bra! I veckan var vi på bio och såg An education, som varmt kan rekommenderas! Dessutom är tjejen i filmen en riktig frankofil, och de nämner Café de Flore på Saint Germain i filmen, caféet jag nämnt tidigare som ligger bara runt knuten från mig!





Helgen bjuder (förutom plugg) på träning, tre festalternativ på lördag samt lunch med Paul på söndag. Förhoppningsvis hinner jag med marknaden på Clignancourt på söndag också. Ett av festalternativen är kul, men orsaken till den är för djävlig rent ut sagt. Francis, som jobbar på ett taiwanesiskt dataföretag här i Paris, har fått sin visumansökan avslagen! Juristerna var taiwaniskiska och hade tydligen inte den diplomati och kunskap som franska jurister har. Så de lyckades inte få honom kvar i landet, trots att han egentligen har rätt till det (nämligen innehar kunskaper en fransman inte har, eller som man inte kan hitta i den franska arbetskraften för att vara exakt). Han har bott här ett år och skulle som det var tänkt bo här minst ett till, men nu får han inom en vecka eller två bege sig tillbaka till Quebec. Vad hände med  de "franska kusinerna", undrar jag??? Jag mister en god och nära vän. Fy på dig, franska staten!

I morse när jag öppnade mailen fann jag dessa bilder i min inbox, tagna av pappa igår:









I dag på väg till skolan tog jag följande bilder:







Nu skriver jag inte detta för att götta mig i Lindesbergarnas olyckliga, kalla, snöiga levene. Nej, jag skriver detta för att jag är så glad att jag äntligen befinner mig på rätt sida av någonting. Just nu är det på rätt sida om vintern. Jag tänker fortsätta med att ta mig till rätt sida av examen, arbetslivet och franska nybörjarnivån, who's with me?

Vidare kan jag rapportera att vi denna vecka har fonetik efter klasserna i grammatik. Det innebär att man sitter i en lokal från cirka 1800 kallt och likt en ettåring på dagis upprepar allt madame säger. Madame har en röv som putar ut likt Pamela Anderssons barm och är inte alls lika tålmodig och snäll som madame Chamblas på grammatiken. Sedan när det gått 30 minuter får vi gå ner i en källarlokal, "laboratoriet", där vi får sitta med hörlurar, upprepa lite mer samt spela in oss själva för att sedan lyssna på hur urusla vi är. Halv fyra får vi äntligen gå hem och plugga. Puh.

Då var helgen, och således även Sverigebesöket slut. Separations - och pluggångesten tar vid. Endast 12+ (vad nu plus betyder) av 20 på tentan i fredags. Franskan - NU KÖR VI! Nya tag på fredag. Får jag under 16 blir det ett staff, förslag?













..........................................................................................................................

♥Faster Stina, vila i frid. Det brinner ett ljus för dig i Sacre Coeur. ♥